Sök i arkiven
Genvägar MENY

Bror Emil Hildebrand  (1806 – 1884)

Organisation

KategoriEj fastställd. Ospecificerad (-)
HistorikForn- och myntforskaren, urkundsutgivaren och museimannen Bror Emil Hildebrand föddes den 22 februari 1806 på Flerohopps bruk i Madesjö socken i Kalmar län, som yngste son till föräldrarna bergsmekanikus Hildebrand Hildebrandsson och Lovisa Mörck.
Bror Emil Hildebrand började studera i Lund 1820 och promoverades till fil. mag. 1826. 1830 utnämndes han till docent i numismatik vid Lunds universitet och blev samma år amanuens vid universitetets historiska museum. Två år senare blev han av Kungl. Maj:t förordnad till biträde vid Kungliga Myntkabinettet i Stockholm.
Han efterträdde Johan Gustaf Liljegren som riksantikvarie 1837 och innehade tjänsten till 1879. Hildebrand tjänstgjorde även som amanuens vid riksarkivet mellan 1837 och 1844, och kom att fungera som tillförordnad riksarkivarie mellan 1845 och 1847. 1837 blev han ledamot av Vitterhetsakademien, 1847 av Vetenskapsakademien och 1866 av Svenska akademien där han även fungerade som tillförordnad sekreterare mellan 1881 och 1883.
Hildebrand studerade först till präst men kom sedan att ägna sig åt de historiska vetenskaperna. Som numismatiker och arkeolog fick han sin avgörande skolning hos C. J. Thomsen i Köpenhamn, grundläggaren av det arkeologiska treperiodssystemet, vilket Hildebrand införde i de svenska museerna, först i Lund och sedan i Stockholm. Hans främsta insats är skapandet av Statens historiska museum i dess moderna, vetenskapliga utformning, särskilt dess förhistoriska avdelning. Men Hildebrand verkade tidigt för förvärv av medeltidsföremål, liksom han publicerade studier rörande medeltidskyrkor.
Som myntforskare utgav han ett grundläggande verk inom den anglosachsiska numismatiken, "Anglosachsiska mynt i svenska kongl. myntkabinettet, funna i Sveriges jord". Han gav där, utgående från järnålderns myntfynd, även säkra kronologiska hållpunkter för svensk arkeologi. En annan viktig arkeologisk insats blev hans påvisande av att hällristningarna härrör från bronsåldern (Antiqvarisk tidskrift , 2, 1869).
Hildebrands vetenskapliga författarskap var vidsträckt och rikt. Även inom medaljforskningen var han pionjär genom arbetena "Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor" (1860) samt "Sveriges och svenska konungahusets minnespenningar, praktmynt och belöningsmedaljer" 1-2, 1874-1875).
Han tog 1857 initiativet till den fornminnesförordning, som genomfördes 1867. Frågan vållade strid, vari Hildebrand delvis led nederlag. Överhuvud hade han viss svårighet att dra jämnt med de folkligare, mindre vetenskapligt utbildade men intresserade och verksamma företrädarna för det tillväxande fornminnesstudiet. Hans eget arbete fördes vidare av hans lärjungar, sonen Hans Hildebrand och Oscar Montelius. Bror Emil Hildebrand avled den 30 augusti 1884 i Stockholm.
Litteratur: Svenska män och kvinnor, G - H. Stockholm 1943.
ReferenskodSE/ATA/ENSK_52
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/pLinlODhTaw7P5hy96t2t2
SpråkSvenska
ExtraIDENSK_52