Sök i arkiven
Genvägar MENY

Torsdagen den 5 september, klockan 16.30–18.00, genomförs underhållsarbete på webbplatsen. Beställningsfunktionen till läsesal kommer att vara helt avstängd. Det kan även förekomma störningar på webbplatsen och i bildvisningen under den här tiden.
bild
Arkiv

Stockholms Allmänna Skridskoklubb (SASK)


Grunddata

ReferenskodSE/SSA/0951A
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/y9lQeW4MV2HSMyG77ihjVC
Omfång
6,1 Hyllmeter 
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Liljeholmskajen)

Innehåll

Ordning & strukturFörteckning

över

Stockholms Allmänna Skridskoklubbs (SASK)

arkiv
Allmän anmärkningSerie Z (Tilläggsleverans ) är förtecknad enligt förenklad metod, eventuella dateringar och anmärkningar är preliminära.
Inledning (äldre form)Skridskosporten är gammal. Också i sin organiserade form har den århundraden av tradition. Edinburgh Skating Club bildades på 1740-talet. Även i Sverige blev denna idrottsgren tidigt föreningsmogen. År 1866 bildades Kungliga skridskoklubben i Stockholm. Men historiskt leder svensk skridskosport sina rottrådar till Stockholms Allmänna Skridskoklubb, SASK. Denna förening har i sin tur sitt ursprung i Stockholms roddförening som 1880 började bedriva skridskoåkning på sin bana i Djurgårdsbrunnsviken. På initiativ av kontorschefen Hans T Naess i roddföreningen bildades SASK den 12 april 1883. Som mönster kan ha tjänat Wiener Eislaufverein och Christiania Sköiteklub. Kammarherren J G von Holst blev klubbens förste ordförande. Bana anlades på Nybroviken.

Sin tävlingsverksamhet inledde SASK först 1889, då norrmännen kom på besök och visade sin överlägsenhet. Redan året efter hemförde emellertid klubben sin första seger genom Oscar Grundén, och tre år senare bestegs den europeiska mästartronen i både hastighetslöpning och konståkning. Männen som svarade för den bedriften var Rudolf Ericsson och Henning Grenander. En nedgångsperiod följde, men förtecknen till Sveriges och SASK:s storhetstid inom internationell issport hade visats.

Inom hastighetsåkningen blev SASK:s dominans aldrig o-omstridd. Också nästa svenska EM-tecken inom sporten gick visserligen till klubben. Det var Manne Öholm som svarade för bedriften, och man skrev 1907. Men också de s.k. sommarföreningarna ville ha ett ord med i laget, och det är betecknande att Manne vid nästa EM representerade AIK. Det var en fransysk visit, ty bland SASK:s mästerskapsvinnare räknas Manne Öholm som en av de främsta med tre SM-tecken, 1906, 1909 och 1910. Övriga SM-segrare för SASK på distans var Petrus Axelson 1913 och 1918 (1500 m), Paul Zerling 1915 och 1916 samt Paul Poss 1916 (10 000 m).

Petrus Axelsons SM-tecken 1918 skulle bli SASK:s sista i hastighetsåkning. "Sommarföreningarna" tog hem spelet. SASK blev konståkningsklubben par préférence. Ulrich Salchow tog sitt första SM 1897. En lång rad av EM-segrar följde - närmare bestämt 9 stycken under åren 1898-1913. Av VM-titlar blev det ej mindre än 10, hemförda 1901-1911, en enastående prestation, men här hade Henning Grenander "brutit isen" med sin uppmärksammade seger i London 1898. I skuggan av Ulrich Salchow tävlade Per Thorén, europamästare 1911, medan Gösta Sandahl med sina 5 SM och seger i EM 1912 och i VM 1914 närmast kan anses ha efterträtt den store mästaren. En jämbördig efterföljare fick dock denne först med Gillis Grafström, segrare i SM 1917-19, i NM 1920, i OS 1920, 1924 och 1928, i VM 1922, 1924 och 1929, slutligen OS-tvåa 1932 i Lake Placid.

Icke mindre totalt än på manliga sidan dominerades svensk konståkning på spinnsidan av SASK under dessa 1900-talets tidigare decennier. Man nämner då först Elna Montgomery, Valborg och Eva Lindahl, Magda Mauroy, Svea Norén och Ragnvi Torslow, alla en eller flera gånger svenska mästarinnor, Magda också segrare i NM 1919 och 1921 samt Antwerpen 1920.

Men främst i raden står givetvis Vivi-Ann Hultén med SM-segrar 1927-29 och 1933-34 samt flera medaljplaceringar i internationella mästerskap i Sonja Henies skugga 1930-37. Med Vivi-Anns avträde från scenen tappar SASK och svensk konståkning sin internationella lyskraft. Under 40- och 50-talen märks dock inom klubben namn som Gun Ericson-Mothander, Sonja Fuhrman, Hans Lindh, Margareta Brungårdh, Ally Lundström och Gun Frylén, alla svenska mästare, de flesta flera gånger om. SASK:s senaste stora år i större tävlingssammanhang var 1967 och 1974 då Tony Bentler hemförde NM till klubben, förstnämnda år också ett SM.

På ledarplanet skall nämnas legendarer som Viktor Balck, Sven Hermelin, Hans T Naess, Henrik Pettersson, "Farbror Henrik", Vidar Lundquist, August Anderberg och Ivar von Feilitzen, från senare år Gunnar Palm, Folke Frylén, Karin Andrén, Ulla Svensén och Sissy Mandl. Ulrich Salchow fungerade som ordförande i Svenska skridskoförbundet 1923-38 och i internationella förbundet 1925-37.

Inom paråkningen nämner man gärna konstallationer som syskonparet Palm kring 1920, Anna-Lisa Rydquist - Einar Törsleff under 20- och 30-tal, Kerstin Wikman - Harry Berlin under 40- och 50-tal samt, senare, Agneta och Kristian Vale.

De stora problemen för SASK har alltid varit banläggning och ekonomi. År 1906 flyttade klubben sin bana från Nybroviken till Djurgårdsbrunnsviken. Fem år senare kunde den s k Östermalmsbanan öppnas, och därmed fick de aktiva för första gången mark under fötterna. Stadion upplät den 19 januari 1913 sina portar för skridskon. Men utrymmena var begränsade och vädrets makter nyckfulla. Först vintern 1933/34 fick klubbens åkare önskade isytor till sitt förfogande då Tennis-stadionbolaget ställde plats till förfogande. År 1955 invigdes Johanneshovs konstfrusna banor.

SASK:s medlemstal nådde redan 1900 efter en energisk värvningskampanj toppennoteringen 415.
Se den manuella arkivförteckningen.

Serie innehållande verifikationer vol. 1-10, 1920-1972, är utgallrad.

Serie H 3 Konstverk innehållande Anna Palms målning "Nybroviken" från 1893 har återtagits av föreningen.

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Senast ändrad2018-03-19 16:44:02