Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Spångaarkiven IV, Flysta

Spångaarkiven

Grunddata

ReferenskodSE/SSA/0550/04
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/6J6Gd4edygVNLw8YMNGXj1
Omfång
4,5 Hyllmeter 
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Kungsklippan, Liljeholmskajen)

Innehåll

Ordning & strukturArkivnr: SSA/15480

Förteckning 550









Förteckning

över

Spångaarkiven IV/Flysta
Inledning (äldre form)Flysta

Flysta låg som Hässelby på periferin. Här stod också nybyggarna ensamma med sina problem. Med stöd från markexploatörernas sida var ej att räkna. Det samhälleliga engagemanget här ute blev kanske just därför oerhört livligt. Betecknande är, att Flysta kunde uppvisa fler enskilda donatorer än de övriga samhällena i Spånga, dock i konkurrens med Hässelby.
Det fanns god användning för pengarna. Efter livlig debatt i municipalstämman i oktober 1920 förvärvades ett större markområde för sten- och grustäkt, skogshygge till belysningsstolpar och plats till spruthus. Beslutet överklagades. Stämman fick yttra sig
i anledning av besvären. Yttrandet har sitt intresse. Stämman tecknade en effektfull bakgrund till det fattade beslutet. Samhället befunne sig i ett oerhört efterblivet tillstånd, ej minst dess vägar som mer vore
"att förlikna vid sumpmarker än som ett ordnat samhälles", och den klagande hade alltid varit en av de
verksammaste att hindra att något gjordes däråt. Men något gjordes verkligen nu. Just vid sammanträdet i fråga hade beslut fattats om samhällets anslutning till
Spånga Västra Elektriska Distributionsförening. Mörkret
höll på att skingras härute. Inför årsskiftet 1920/21
kunde också stämmans ordförande icke utan självkänslan
konstatera, att Flysta var på god väg att bli jämnställt med övriga municipalsamhällen i Spånga. Den som yttrade dessa ord var Sven Svensson, till yrket försäkringstjänsteman, ordförande i stämman 1920-25, hos fullmäktige 1943, i municipalnämnden 1920-38 och 1944-48, socialdemokrat till bekännelsen, den dominerande personligheten i ortens kommunals historia.
På god väg var man alltså, men man var ej framme. Det gällde pengar. Vintern 1922-23 var det så tomt i kommunalkassan, att man såg sig nödsakad att för en tid
stänga av gatubelysningen, och stämman planerade det året under "delvis muntrande diskussion" en kommunalfest för värvande av medel till de arbeten som
bedrevs av gatustyrelsens ordförande, den nitiske
J. Alfred Andersson. Lån togs. Hundskatt infördes 1923,
fast malisen, representerad av Elektriska Distributionsföreningens direktör H.V.N. Hansson, påstod att ordföranden "kollrat bort" voteringen. Kommunalhus kunde byggas - ett kombinat av spruthus, tvättstuga och sammanträdeslokal. Men det hade alltfort
sina sidor att svara för gatorna. Gatustyrelsen avgick med 1923 års utgång, och de nya männen blev ej överallt
uppskattade. De klagade i oktober 1924 över att de utsatts för offentlig "avgrisning" från en fastighets-
ägares sida under tjänsteförrättning i samhället. En kommunalfest anordnades detta år, men resultatet föranledda sannerligen inga "muntrande diskussioner" i
stämman. Gatorna iståndsattes väl omsider, men i gengäld försatts i den rådande knappheten på medel möjligheten att komma med i arbetsmarknadskommissionens
stora bidragsgiv till vatten- och avloppsarbeten i 30-talets början. En utredning påbörjades 1933, men resultat av densamma förelåg först hösten 1936.
Arbeten till en kostnad av 450.000 kronor föreslogs;
90% av fastighetsägarna hade tecknat sig. Beslutet var
givet. Stadsplan förelåg. Lån begärdes och erhölls. Arbetena igångsattes. Flysta gård, över vars mark ledningar måste dragas, förvärvades. Lån upptogs för
exploatering av de nya områdena. Tomtmark såldes. En
feberaktig verksamhet utvecklades. I dess mitt stod Sven
Svensson, men 1938 års val förlorades av socialdemo-
kraterna. De förenade borgerliga, "Flysta villaägare",
kom till makten. Hela vatten- och avloppsstyrelsen, hela
municipalnämnden avgick med årets utgång. En av den segrade oppositionens ledare, Carl E. Holmgren, tog hand
om klubban i den beslutande församlingen - fullmäktige hade införts med år 1937 - en annan, avdelningschefen
Nils Dahlberg, nyinflyttad och egentligen ej valbar, ryckte in i nämnden, dock tills vidare blott som vice
ordförande. Sven Svenssons närmaste medhjälpare Albin
Carlsson sattes mot sin vilja som gisslan i ordförande-
stolen. Den slösaktiga sosseregimens byk skulle tvättas.
Dahlberg och nämndens nya majoritet påvisade - och det var i den stigande konjunkturens sena 30-tal icke svårt
- att kalkylerna för ledningsarbetena icke hållit. Beslut fattades, mot Sven Svensson och Albin Carlsson,
att verket skulle slutföras i nämndens egen regi. Men den sistnämnde lyckades ta sig ur nämnden med årets utgång, och då den nya majoriteten den 1 juli 1940 gick
att införa fullmäktige nagla fast de båda fallna ledarna
vid det politiska ansvaret, inställde sig ingen av dem.
Krig och kris göt olja över vågorna. Municipalnämnden fick lov försöka ro företaget i land. En plan uppgjordes
att fullborda detsamma som beredskapsarbete. Arbets-
marknadskommissionen vägrade emellertid att anslå pengar
för ändamålet. Holmgren hade nu tröttnat. Sven Svensson
trädde åter till, och municipalnämnden förlorade våren 1943 tre viktiga omröstningar inför fullmäktige till Albin Carlsson.
Fortsättning se den manuella arki

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Senast ändrad2020-10-01 16:32:50