Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Svenska kyrkans diakonistyrelse


Diakonistyrelsen med efterföljare
1910-1964: SE/RA/420430, Diakonistyrelsen.
1965-1984: SE/RA/420500, Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete (Centralrådet).

Samarbetsorgan för diakoni
1965-1984: SE/RA/420499, Svenska kyrkans diakoninämnd.

Historik

Församlingsrörelsen är en samlingsbeteckning för olika strävanden inom Svenska kyrkan omkring sekelskiftet att skapa ett rikare liv inom de enskilda församlingarna. Därvid framväxte flera frivilliga organisationer. Under åren 1907-1909 uppstod bland Uppsala kristliga studenter något som kan kallas en ”väckelse” och som ledde till inspiration och kamp för Sveriges Kyrka. Under läsåret 1908-1909 uppkom korstågstanken, d v s idén att man skulle gå ut och tala till Sveriges folk.

Initiativet till att inrätta en diakonistyrelse togs av biskop Nils Lövgren, som 16 mars 1908 samlade några personer i Västerås för att dryfta frågan om något slag av centralstyrelse för Svenska Kyrkan. Nils Lövgren motionerade om en sådan centralstyrelse vid 1908 års kyrkomöte, vilket biföll motionen. Efter flera utskottsbetänkanden och remissomgångar fastställdes 4 februari 1910 principerna för Svenska kyrkans diakonistyrelse.

Diakonistyrelsen tillkom närmast ur församlingsrörelsen, men det fanns också förbindelselinjer till ungdomsrörelsen. Svenska kyrkans diakonistyrelse blev den plattform från vilken de ungkyrkliga idéerna fördes ut i svenskt kyrkoliv.

En provisorisk styrelse sammanträdde för första gången 10 mars 1910. Verksamheten under 1910-talet innebar bland annat arbete för en utveckling av församlingslivet. Styrelsens sekreterare besökte församlingar, höll föredrag och ledde kurser.

Redan 1910 bildades Diakonistyrelsens bokförlag. Samma år tillsattes skriftutskottet, som granskade de manuskript som inlämnats till tryckning. Bland uppgifterna för att främja ett rikare församlingsliv ingick också att redigera och distribuera tidningar.

Byggnadslånefonden var ett medel för att hjälpa församlingarna med finansieringen av bättre församlingslokaler.

I sociala utskottets arbete kan man följa den diakoni och socialt inriktade verksamhet som diakonistyrelsen på olika sätt kom att utöva. Utskottet verkade bland annat för att stödja frigivna fångar. Sällskapet för värnlösas vård gav i första hand vård åt värnlösa barn. Unga Hjälpares förbund hade som sin uppgift att upprätta barnhem med småbruk.

Ekonomiutskottets verksamhet var främst administrativ. utskottet skulle handha diakonistyrelsens egen administration och ekonomi, förvalta fonder och stiftelser, administrera kollekter och insamlingar samt ge hjälp och anvisningar rörande kyrkliga lokaler. Uppgifter om olika fonder och stiftelser framgår av styrelsens årsberättelser. 1918 tillsattes ett utskott för kyrklig konst (Konstutskottet). Utskottet skulle verka för att förläna en värdig gestaltning åt kyrkor, kyrkogårdar, kyrkoinredningar m.m.

Ungdomsvårdsutskottet omvandlades 1923 till församlingsutskottet. Till dess uppgifter hörde tidningsverksamhet, bildningsverksamhet, scoutverksamhet. Tillsynen av diakonistyrelsens scoutarbete skedde genom en scoutnämnd, som var underställd församlingsutskottet. Det manliga och kvinnliga scoutarbetet tycks, att döma av arkivbildningen, ha skett var för sig.

I oktober 1930 bildades Sveriges kyrkliga bildningsförbund, en sammanslutning av kyrkliga riks- och stiftsorganisationer.

Diakonistyrelsen verkade i nära samarbete med kyrkliga ungdomsorganisationer av olika slag. Dess sekreterare hade gott samarbete med Sveriges kristliga seminariströrelse. Diakonistyrelsen var initiativtagare till Ungdomsledarmötet 1936 och var med om att ordna ”Kyrkliga ungdomsveckan” 1942. 1931 bildades Ansgarsringen, vars uppgift var att i tacksamhet till Gud för Ansgarsarvet samla män och kvinnor till allvarlig övning i gudsfruktan.

Sociala utskottet utdelade fr.o.m. 1923 tidningen Julhälsning, först på fängelser, senare även på sjukhus och ålderdomshem. 1926 inrättades vid Centralstationen i Stockholm Sociala råd- och hjälpbyrån.

I samband med depressionen vid 1930-talets början tillsatte diakonistyrelsen 1931 en centralkommitté för kyrkans arbetslöshetshjälp. Genom insamling av medel gav man hjälp åt arbetslösa ungdomar genom stipendier., huvudsakligen åt ungdomar som sökt inträde vid yrkes- och folkhögskolor.

Sociala utskottets sekreterare samarbetade också med olika kyrkliga organisationer. Så var t ex socialsekreteraren verkställande ledamot och sekreterare i Föreningen Hemmet för arbetssökande kvinnor. Hemmets syfte var att ge tillfällig bostad åt kvinnor från landsorten under den tid de sökte arbete.

1926 tillsattes Stockholms kyrkliga socialråd av Stockholms stads konsortium. Detta råd hade till uppgift att verka för den vanartade kvinnliga ungdomens tillrättaförande. Rådet hade rådfrågningsbyrå, nattmission och inackorderingshem. Diakonistyrelsens socialsekreterare deltog i rådets verksamhet. Rådet fick inte förvärva fast egendom, vilket ledde till att Stockholms kyrkliga skyddshemsförening bildades 1928.

Diakonistyrelsen tillsatte 1928 ett utskott för den andliga vården vid armén. Fr.o.m. 1937 benämndes utskottet Militärutskottet. Arkivet speglar den andliga vården vid olika förband.

Radioutskottet tillsattes 1929 och hade som främsta uppgift att i samråd med Radiotjänst utvälja lämpliga predikanter för gudstjänster i radio. 1953-1955 var radioutskottets arbete nedlagt, och 1956 gjordes utskottet om till ett radio- och TV-utskott.

Diakonistyrelsen tillsatte 1934 en nämnd för det kyrkliga söndagsskolearbetet, den s.k. Söndagsskolenämnden. Denna nämnd hade bl.a. till uppgift att framställa nya psalmer och sånger för söndagsskolearbetet. Nämnden förde även statistik för söndagsskolor.

1936 fick diakonistyrelsen en filmsekreterare. Missionsstyrelsens alla filmer kom att uthyras enbart genom diakonistyrelsens filmbyrå. 1941 ombildades filmbyrån till Kyrkliga filmbyrån, i vilken även missionsstyrelsen och sjömansvårdsstyrelsen medverkade.

Diakonistyrelsen tillsatte 1938 ett utskott för den kyrkliga dövstumvården, dövstumsrådet. Syftet var att tillgodose de kyrkliga kraven på själavård bland de dövstumma.

I samverkan med andra kyrkliga organisationer bildades i slutet av 1930-talet Kyrkliga Pressbyrån. Diakonistyrelsens direktor var medlem i dess styrelse. Pressbyråns skötte distribution av tidningar, och den började sitt arbete 1939. 1956 övergick byrån i Kyrkans Presstjänst.

Diakonistyrelsen tillsatte 1940 Utskottet för den andliga beredskapen. Detta hade bl.a. som uppdrag att främja initiativ i det frivilliga församlingsarbetet i anslutning till den rådande allvarssituationen.

Under andra världskriget inrättades Baltiska kyrkokontoret för kyrkligt hjälparbete bland flyktingarna från de baltiska länderna.

I början av 1950-talet tillsattes en omorganisationskommitté. Styrelsen skulle nu dels ha ett arbetsutskott, dels ett ekonomiutskott. Arbetsorganisationen kom att byggas upp av sex avdelningar, där utskott och nämnder skulle finnas kvar som tidigare.

Inom sektorn för social verksamhet och i anslutning till socialutskottet tillsattes hösten 1954 en delegation för socialetik med samhällsorientering. Syftet var att ge information om samhället och dess värderingar.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 5 november 1965 ändrades diakonistyrelsens namn till Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete. Någon omorganisation skedde dock inte. De gamla stadgarna från 1910 skulle gälla även för Centralrådet.

Den 23 maj 1969 tillsattes ett projekteringsutskott för att utarbeta en ny organisation. En ny organisationsplan kom att gälla från 1 juli 1972. Från detta datum upphörde utskottsorganisationen och ersattes av referensgrupper och arbetsgrupper. Arbetet organiserades på tre funktioner: 1. Kyrka och samhälle; 2. Undervisning; 3. Kommunikationer.

I pappersförteckningen till Diakonistyrelsens arkiv finns en mycket omfattande inledning författad av Christer Danielson och daterad 5 april 1982. Titeln är ”Diakonistyrelsens tillkomst och dess arkiv”. Ovanstående text är en förkortad version av denna inledning. För den kompletta texten med fotnoter och bilagor hänvisas till arkivförteckningen i pappersform.

 Arkiv (15 st)