Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Luftfartsverket. Luftfartsinspektionens arkiv


Grunddata

ReferenskodSE/HLA/1420037
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/y4Mh7yZao95hVypcBGzWLl
ExtraID1420037
Omfång
385,8 Hyllmeter  (-)
Datering
1967–2004(Tidsomfång)
VillkorDelvis
ArkivinstitutionRiksarkivet i Härnösand (depå: Kusthöjden 46, Riksarkivets digitala arkiv)

Innehåll

Inledning (äldre form)Luftfartsinspektionen

Luftfartsinspektionen (L) har utgjort en del av Luftfartsverket ändå sedan dess start 1945 då Kungliga Luftfartsstyrelsen bildades. Då Luftfartsverkets arkiv för åren 1945-1967 finns på Riksarkivet hänvisas till dess arkivförteckning för Luftfartsinspektionens tidiga period. Se Kungl. Luftfartsstyrelsen/Luftfartsinspektionen. Här beskrivs främst Luftfartsinspektionens organisation under 1967-07-01 - 2004-12-31.

De första stegen mot att skapa en luftfartsinspektion togs 1919 efter att en kungörelse fastslog att luftfartyg var tvungna att vara besiktigade och godkända av särskilda flygbesiktningsmän, samt att dess piloter måste ha godkända förartillstånd. Under den tiden gjordes besiktningen av besiktningsmän från Kungl. Fortifikationen medan förartillstånden utfärdades av länsstyrelsen. I takt med att flygtrafiken utvecklades så växte även behovet av en luftfartsmyndighet fram. När luftfartsavdelningen bildades under Kungl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1936 fanns därinom en luftfartsinspektion och när Kungl. Luftfartsstyrelsen bildades 1 juli 1945 utgjorde Luftfartsinspektionen en av dess fyra avdelningar.

Utöver verksamheten vid huvudkontoret verkade regionala besiktningskontor ute i landet. 1947 startade besiktningskontor i Malmö och Stockholm och senare även i Göteborg och Umeå. (Se Luftfartsinspektionens distriktsarkiv för mer information.)

Luftfartsinspektionens uppgifter

Luftfartsinspektionen hade en självständig ställning inom Luftfartsverket och gavs 1967 egen beslutanderätt i flygsäkerhetsfrågor. Detta motiverades utifrån flygsäkerhetssynpunkt; då Luftfartsverket var en av de parter som granskades kunde man inte samtidigt ha rätt att besluta över inspektionsverksamheten.

Luftfartsinspektionens uppgift var att verka för säkerhet inom civilflyget. Inspektionen arbetade förebyggande för att undvika haverier och andra luftfartsincidenter genom att ta fram säkerhetsbestämmelser för den civila luftfarten och övervaka dess efterlevnad. Både luftfartyg, flygmateriel, system, besättning, och mekaniker omfattades av inspektionens tillsyn och kontroll. I de fall olyckor ändå inträffade genomförde inspektionen haveriutredningar med syfte att uppmärksamma brister i och förbättra säkerhetsrutiner.

Inspektionsarbetet innefattade tillståndsgivning på olika områden, såsom att utfärda certifikat, både av besättning och luftfartyg. Under 1980- och 1990-talet upptog arbetet med certifiering av SAABs flygplan mycket resurser inom inspektionen. Inspektionen genomförde också fortlöpande granskningar och besiktningar av luftfartyg och flygmateriel. Man ansvarade även för luftfartygsregistret där samtliga svenska civila luftfartyg registrerades.

Arbetet med att ta fram säkerhetsbestämmelser var både av nationell och internationell karaktär. Nationellt utarbetades s.k. BCL, bestämmelser för civil luftfart. Internationellt deltog Luftfartsinspektionens personal i samarbete rörande flygsäkerhet inom ICAO (International Civil Aviation Organization) och ECAC (European Civil Aviation Conference). Inom det europeiska samarbetet växte en internationell säkerhetsorganisation fram, JAA (Joint Aviation Authorities). JAA blev en officiell organisation 1989 bestående av ett antal europeiska luftfartsmyndigheter med syfte att utveckla gemensamma luftvärdighetsstandarder för flygmateriel. Standarderna kallades till en början JAR (Joint Airworthiness Requirements) och från någon gång under 1990-talets början JAR-OPS då de var framtagna av JAAs Operations Committee. I samband med Sveriges inträde i EU och underskrift av EES-avtalet blev JAAs bestämmelser bindande för svensk luftfart.

Därutöver pågick ett omfattande skandinaviskt samarbete inom OPS-utvalget, en stående kommitté som bildades 1948 för att samordna tillsynsverksamheten avseende SAS. För att förenkla tillsynen ytterligare skapades 1969 ett centralt tillsynskontor, STK (Skandinaviska tillsynskontoret). Handlingar från STKs verksamhet har samlats i ett eget arkiv.

Luftfartsinspektionens organisation

(Organisationsplaner för Luftfartsinspektionen för åren 1967-2004 bifogas arkivförteckningen.)

Luftfartsinspektionen var organiserad i sektioner som till en början byggde på olika områden för fackkompetens. Varje sektion utarbetade bestämmelser och anvisningar inom sina respektive områden. 1967 var de organiserade enligt nedan.

Driftsektionen hanterade flygoperativa frågor och granskade flygföretagens och flygplatsernas driftsorganisation samt hade översyn över flygtrafiktjänsten.

Certifikatsektionen svarade för certifikat- och utbildningsfrågor för alla kategorier av luftfartspersonal genom att kontrollera de utbildningar och flygskolor som utfärdade luftfartscertifikat.

Luftvärdighetssektionen stod för materielkontroll av flygplanskonstruktioner vilket omfattade både nya modeller och modifieringar av äldre. Sektionen svarade också för besiktningar av luftfartyg och kontrollerade underhållsverksamheten vid flyg- och verkstadsföretag.

Underhållssektionen kontrollerade underhåll och tillsyn samt hade översyn över flygverkstädernas metoder och organisering.

Haverisektionen genomförde haveriutredningar.

Luftfartsinspektionen har omorganiserats ett antal gånger, vilket i många fall snarare handlade om namnbyten eller interna omstruktureringar än om förändringar i dess uppdrag. 1969 slogs luftvärdighets- och underhållssektionen samman och bildade två kontor inom den nyinrättade materielsektionen. 1970 inrättades ett sekretariat direkt under chefen för inspektionen som hanterade avdelningens administrativa uppgifter. 1972 tillkom normkontor, flygchef och flygläkare. Normkontoret hade till uppgift att samordna inspektionens bestämmelsearbete. Flygchefen ledde inspektionens interna flygverksamhet och samordnade externa kontrollflygare. Flygläkaren utgjorde en medicinsk kompetens i frågor om krav på hälsotillstånd för certifieringar.

Under 1974 gjordes en genomgripande utredning av Luftfartsinspektionens organisation och verksamhet, L-utredningen, där en omorganisering förordades. Den tidigare sektionsindelningen efter fackområden hade medfört att de olika områdena utvecklats fristående från varandra, och behovet av samordning påpekades. Utredningen föreslog även att den regionala verksamheten vid kontoren ute i landet skulle utökas, vilket skulle ge bättre marknadskontakter samt avlasta den centrala organisationen som då skulle kunna bli mer inriktad på analys och samordning.

Följderna av L-utredningen blev därefter att en sektion för analys och systeminspektion tillkom och att en distriktsorganisation med fyra kontor ute i landet bildades. Distrikten baserades på den tidigare regionsindelningen och benämndes södra, västra, östra och norra distrikten. (Distrikten bildar egna arkiv.)

Den regionala verksamheten hade hittills främst varit inriktad på materielfrågor med utökades nu till att omfatta övriga fackområden. Distrikten fick också ökade beslutsbefogenheter. I samband med det gjordes en uppdelning av kontrollverksamheten i tillträdes- och verksamhetskontroll. Tillträdeskontroll syftade på kontrollförfarandet innan någon medgavs tillträde till det svenska luftrummet genom certifiering eller annat godkännande, vilket blev en uppgift för den centrala organisationen. Verksamhetskontroll avsåg den fortlöpande kontrollen, vilken hanterades av distrikten.

Organisationsförändringarna påbörjades vid halvårsskiftet 1975 och var klara 1 januari 1976, även om inte alla tjänster var tillsatta. Luftfartsinspektionen bestod då av:

Kanslisektionen (Lk) som skötte avdelningens verksamhetsplanering, personal- och ekonomiadministration. Kansliet registrerade även luftfartyg i luftfartygsregistret, behandlade certifikatärenden och förde certifikatregister samt administrerade haveri- och tillbudsutredningar. Vid sektionen fanns avdelningens juridiska kompetens och ärenden av juridisk art, såsom sanktions- och besvärsärenden hanterades här.

Sektionen för analys och systeminspektion (La) som utformade förslag till säkerhetsmål, utvärderade säkerhetsstandarder, och -system, deltog i utvecklingen på säkerhetsområdet och tog fram statistik. Här gjordes också utvärderingar av nya system och metoder. Utvärderingar av flygtrafiktjänsten gjordes i samarbete med flygvapnets flygsäkerhetsinspektion.

Normsektionen (Ln) som utarbetade anvisningar och säkerhetsbestämmelser utifrån underlag från de andra sektionerna och deltog i nationellt och internationellt samarbete och följde utvecklingen inom luftfartssäkerheten. Det internationella samarbetet var till en början främst med de skandinaviska länderna inom OPS-utvalget och STK, men senare kom även det europeiska samarbetet inom ECAC och JAA att bli betydande.

Haverisektionen (Lh) som genomförde och samordnade haveri- och tillbudsutredningar.

Flygläkarkontoret (Lf) som hanterade frågor om medicinska och psykologiska krav i certifikatärenden. Arbetet innebar att utarbeta underlag för bestämmelser, att samarbeta med andra nationella och internationella aktörer och vara rådgivande i flygmedicinska frågor.

Sektionen för luftfartsutbildning (Lu) som bestod av ett utbildningskontor och ett examinationskontor. Utbildningskontoret gav tillstånd till och utövade tillsyn över skolor, flyglärare och skolchefer. Man utvecklade utbildningsmål och - metodik och provbank för flygcertifikatsprov. När haverier skedde utvärderades också utbildningssystemets roll. Examinationskontoret utförde prov- och kontrollflygningar och handlade ärenden därom. Kontoret formulerade också certifikatkrav och administrerade teoriprovsverksamheten bl.a. genom att föra betygsjournaler och statistik över utbildningsresultat.

Flygdriftsektion (Ld) bestående av flygoperativa kontoret och flygplatskontoret. Sektionen svarade för flygoperativa systemfrågor och krav för stationstjänsten och flygtrafiktjänsten. Flygoperativa kontoret inspekterade flygföretag och privatflyg och medverkade vid kontroll av flygtrafik- och flygplatstjänsten samt dess teletekniska system. Vid behov utfördes också flygoperativa utredningar efter haverier. Kontoret samarbetade med distrikten för att utveckla inspektionsmetodik. Här fanns även OPS-utvalgets sekretariatfunktion.

Flygplatskontoret inspekterade flygplatsens anläggning, utrustning och drift tillsammans med distrikten och godkände flygplatser med drift- och stationstjänstsorganisation. Man utarbetade sakunderlag för flygplatsbestämmelser och hade uppföljning av inspektionsmetodik för flygplatser. Kontoret hanterade även ärenden rörande farligt gods.

Materielsektion (Lm) bestod av Flygtekniska kontoret och underhållstekniska kontoret. Sektionen utfärdade luftvärdighetsanvisningar och hanterade frågor om luftfartygs konstruktion, aerodynamik, prestanda, flygegenskaper och radiotekniska utrustning. Man svarade för typgranskning, importgranskning och miljövärdighetsfrågor.

Distriktsorganisationen, se respektive arkivbeskrivning för mer information.

1978 bildades Statens haverikommission, SHK, en fristående myndighet med syfte att utreda civila och militära haverier och tillbud. Argumenten för dess inrättande var dels av objektivitetsskäl, dels effektivitetsskäl; då Luftfartsinspektionen hade andra stående uppgifter kunde den inte arbeta tillräckligt snabbt och effektivt vid haverier. Innan SHK tillkom hade haverier hanterats av Inspektionen i de flesta fall, samt vid större fall av tillfälliga regeringskommissioner. Det här medförde att haverisektionen inom inspektionen kom att avvecklas.

I övrigt bestod Luftfartsinspektionens organisation i stort fram till slutet av 1980-talet, med undantag för att flygläkarkontorets resurser utökades och ett namnbyte till flygmedicinska sektionen skedde i slutet av 70-talet.

Någon gång under slutet av 1980, troligen 1989, genomfördes en del förändringar i sektionsindelningen. En stabsfunktion som hanterade juridiska och flygmedicinska frågor infördes, och den flygmedicinska sektionen försvann. En sammanslagning av kansli- och normsektionen gjordes (Lk). I övrigt bestod sektionerna, men under nya namn. Sektionen för system och analys bytte namn till analyssektionen (La), sektionen för luftfartsutbildning till utbildningssektionen (Lu) och materielsektionen till luftvärdighetssektionen (Lm). Flygdriftsektionen (Ld) bestod sedan tidigare.

Ytterligare namnbyten skedde 1992 då kansli- och normsektionen blev administrativa sektionen och utbildningssektionen kallades utbildnings- och certifikatsektionen. 1996 bytte sedan flygdriftsektionen namn till flygdrift, flygplats- och flygtrafiktjänstsektionen för att förtydliga dess uppdrag.

Under 1990-talets mitt gjordes en utredning om möjligheten att skapa en gemensam myndighet för tillsyn inom luft-, sjö- och spårtrafik. Ett motiv var att inspektionens normgivning och tillsynsarbete inte var förenligt med LFVs rörelsedrivande, kommersiella verksamhet. Förslaget gick inte igenom eftersom utredningen fastslog att det inte skulle finnas några fördelar därmed. Däremot förblev frågan om Luftfartsinspektionens relation till LFV aktuell och en tydligare rollfördelning efterfrågades. Ett alternativ som framkom var även att låta Luftfartsinspektionen bli en egen myndighet. Inget beslut togs därom vid den tidpunkten, men frågan fortsatte att hänga kvar.

1998 tillkom en sektion för luftfartsskydd, Securitysektionen. 1999 gjordes nästa omorganisering av Luftfartsinspektionen efter att det beslutats att distriktsorganisationen skulle avvecklas. Distrikten hade upplevts som sårbara och beroende av enskilda tjänstemän p.g.a. sin ringa storlek, varpå verksamheten skulle centraliseras. De fyra distrikten upphörde officiellt 1 juli 1999 och vid samma tidpunkt inrättades en tillsynsenhet (Lt) som började sin verksamhet i östra distriktets lokaler på Bromma. I oktober samma år flyttade verksamheten till fastigheten ”Bredden” i Sollentuna. En del tjänstemän som arbetat inom distriktsorganisationen stannade kvar på sina gamla arbetsplatser i Umeå, Göteborg och Malmö men tillhörde organisatoriskt tillsynsenheten.

Under början av 2000-talet genomfördes L2001, en omfattande utredning och analys av inspektionens verksamhet. Den undersökte inspektionens organisation, arbetsmetoder, arbetsmiljö, resurser och relation till övriga LFV mm. I juli 2002 kom avdelningen därefter att omorganiseras. Den nya organisationen var processinriktad och en renodling mellan regelutveckling, tillstånd och tillsyn gjordes. Den bestod av enheterna:

- Regler (Lr)

- Operativa tillstånd (Lo)

- Tekniktillstånd (La)

- Tillsyn (Lt), som liksom tidigare hade personal stationerad i Umeå, Göteborg och Malmö.

- Verksamhetsstöd (Lv), enheten utgjorde en administrativ sektion med kompetens inom information, kvalitet, IT, personal, juridik och ekonomi. Tillsyn hade som tidigare även personal i Umeå, Göteborg och Malmö.

I december 2003 beslutade Riksdagen att genomföra en delning av Luftfartsverket där myndighetsfunktioner separerades från affärsdrivande verksamhet. Syftet var bl.a. att som tidigare diskuterats göra inspektionsverksamheten helt fristående från de parter som granskades. Inspektionsverksamheten samt sektorfrågorna, som då hanterades av avdelningen Luftfart och samhälle, kom därmed att brytas ut ur Luftfartsverket. Delningen genomfördes ett år senare och 1 januari 2005 bildades myndigheten Luftfartsstyrelsen. Luftfartsstyrelsen uppgick 2009 i Transportstyrelsen, där dess arkiv förvaras.

Om arkivet

Detta arkiv avser Luftfartsinspektionens verksamhet för åren 1967.07.01-2004, men det finns även en del handlingar från tidigare år eftersom äldre handlingar bevarats tillsammans med nyare för att behålla sammanhang i dokumentationen. När det gäller luftfartygsakter, serie F5A, ingår handlingar fram till det datum luftfartyget avregistrerades, vilket innebär att handlingar så tidigt som 1923 förekommer.

Samband mellan verksamhet och handlingar

Nedan listas några av de mest betydande handlingarna som är specifika för Luftfartsinspektionens verksamhet.

Verksamhet Handlingar Serie

Typgranskning Typcertifikat, modifieringsgodkännade, testrapporter m.m. F3A-D

Certifikatutfärdande Certifikatakter innehållande bl.a. medicinska handlingar, utfärdandehandlingar, ansökan, elevgodkännande, certifikatkoncept, betygsjournaler och protokoll . A4, D2A-B, F8A-E

Bestämmelsearbete Bestämmelser för civil luftfart (BCL), Speciella bestämmelser för civil luftfart (SB) B12A-B

Luftvärdighetsarbete Luftvärdighetsdirektiv (LVD), luftvärdighetsanvisningar (LVA), Swedish Airworthiness Directives (SAD) B2-B4

Internationellt samarbete OPS-handlingar, mötesreferat och handlingar från JAA-relaterade och övriga möten och arbetsgrupper A6-A7, E3, F14A-C, F16A-B, F17

Haveriutredning Utredningsrapporter, haverianmälan, återrapportering av haveriutredningar, NORDAIDS haveridatabas, protokoll A3A-B, F6A-D, F15A-C

Tillsyn Rapport från tillsyns- och verksamhetskontroller på flygplatser och flygföretag, störningsrapporter F2A-D, F7A-H

Luftfartygsregistret Manuellt luftfartygsregister, luftfartygsakter D4, F5A

Sökingångar

Luftfartsinspektionens arkiv innehåller ett rikt material för flygintresserade som är frekvent efterfrågat. Det gäller framförallt certifikatshandlingar, haveriutredningar och luftfartygsakter. Särskilda dokument har upprättats som ger en mer utförlig vägledning för hur man hittar bland dessa handlingar. Ett för certifikatakterna och ett för haveri- och luftfartygshandlingarna. De bifogas arkivbeskrivningen. Nedan beskrivs de sökingångar som finns till samtliga handlingar.

Diarier

Till inspektionens diarieförda handlingar finns ett antal diarier som omfattar hela verksamhetstiden. Åren 1967-1974 användes ett skrivelsediarium och mellan 1975-1994 ett ärendediarium. Dessa diarier är i pappersform, till vilka det även finns register som möjliggör sökningar på saknummer och avsändare/mottagare. Se serie C1-C2.

Från 1995 användes elektroniska diarier som bevarats i tre olika versioner. Det så kallade ÄHS-diariet är en pdf-version av diariet 1995-2004 med undantag för de sista månaderna av 2004. DIS-L är ett diarium i xml-format med tillhörande användargränssnitt som innehåller samma information som ÄHS-diariet men dessutom omfattar de sista månaderna av 2004. DIS-L fortsatte användas av Luftfartsstyrelsen efter delningen med LFV, för att avsluta pågående ärenden. Kompletteringar gjordes även senare av dess efterföljare Transportstyrelsen och uttag ur DIS-L för åren 2000-2004 levererades till LFV våren 2010. Både ÄHS-diariet och DIS-L har kompletterats under förteckningsarbetet på LFV och därför finns det skillnader mellan informationen i dessa. Det bör dock påpekas att dessa skillnader är små och berör endast en mycket liten del av ärendena. Se serie C3.

Handlingar som rör OPS-utvalget är sökbara för åren 1995-2000 via ett särskilt diarium i pappersformat, se serie C4.

Register

För L-handlingar finns huvudsakligen fyra typer av register; certifikatregister, luftfartygsregister, register över haverier samt register och liggare över störningar.

Certifikatregistret består av flera register i pappersformat, serie D3A - D3E. Dessa register används normalt inte för att söka efter certifikatakter, utan då används det elektroniska registret, serie D3F, som bygger på pappersregistren men har genomgått omfattande rättning och komplettering under förteckningsarbetets gång.

Även Luftfartygsregister finns i pappers- och elektronisk form. Det manuella registret, D4A-D4B, omfattar tiden före övergången till ADB-register i slutet av 1990-talet och återspeglar läget vid avslutandet av pappersregistret. Bifogat till serie F5A finns ett elektroniskt, uppdaterat register som visar vilka luftfartygsakter som finns i arkivet.

Register över haverier finns i pappersformat för åren 1915-1993, D5. Det är uppdelat i haverier och tillbud före 1970 (omfattar tiden 1915 - 1969), haverier och tillbud per registreringsbeteckning, per plats och per datum (samtliga omfattar tiden 1970 - 1993). Utöver detta finns innehållsförteckning till varje volym i serie F6A-D.

Serie D6 innehåller register över störningsrapporter 1979 - 1995, dels per modell och typ och dels per ATA-100-grupp samt en liggare över störningsrapporter 1970 - 1995. Störningsrapporter finns i serie F7 med underserier.

I serie D7, Övriga liggare och register, finns register till en del andra handlingstyper, såsom luftvärdighetsdirektiv och LFS (Luftfartsverkets författningssamling). Därutöver finns innehållsförteckningar i många arkivboxar.

Förfrågningar med särskild hantering

Återregistrering av Luftfartyg och andra ärenden

Akter över luftfartyg som avregistrerades t.o.m. 2004-12-31 finns i Luftfartygsregistret, F5A. Senare akter finns hos Transportstyrelsen som förvaltar det aktuella luftfartygsregistret. Det förekommer att avregistrerade luftfartyg åter tas i bruk. I så fall inkommer en begäran från Transportstyrelsen om att få ut akten, varpå akten kopieras och skickas dit för att läggas in i deras aktuella register. Den här typen av begäran har blivit alltmer sällsynt med tiden. På samma sätt förekommer, om än mycket sällan, att Transportstyrelsen begär ut ärenden från serie F1A. Det gäller framförallt olika typer av tillståndsärenden.

Betygskopiering och översättningar

Förfrågningar på certifikat- och utbildningshandlingar inkommer ofta från certifikatinnehavare som behöver verifiera sin utbildning. Eftersom Transportstyrelsen ansvarar för den här verksamheten idag är det även vanligt att förfrågningar vidarebefordras genom dem. Betygs- och certifikatkopior kan behöva vidimeras med stämpel och underskrift för att intyga att kopian överensstämmer med originalet. En vanlig begäran är också att få betyget översatt, varpå frågeställaren får hänvisas till Transportstyrelsen. Det finns dock ett dokument för betygsöversättning som kan skickas med betygskopian. (Bifogas.)

Resultatlistor för ATPL-, APL- CPL- , IR- och PPL-teori

Resultatlistor för ovanstående teorimoment finns på Transportstyrelsen även för åren före 2005.

Sekretess

Inskränkning i tillgängligheten till handlingarna på grund av sekretess kan förekomma. I certifikat- och haverimaterialet finns t.ex. vissa medicinskt känsliga handlingar.

Gallringsregler

Gallring har genomförts enligt föreskrifter. Beslut om gallring av microficher till certifikatmaterialet finns i RA-MS 2008:88.

Hänvisning till andra arkivbildare

Personaktshandlingar bevaras myndighetsgemensamt och finns i Administrativa avdelningens arkiv. Fotografiska handlingar bevaras i LFVs bildarkiv. I de fall det finns dokumentation som hör samman med foto och filmer har hänvisningar lämnats med handlingarna.

De fyra distrikten bildar egna arkiv. Även om distriktsorganisationen inte infördes förrän 1975 så ingår handlingar från tidigare år eftersom de regionala kontoren registrerade sina egna handlingar. Se Luftfartsinspektionen- Södra distriktet, - Norra distriktet, - Västra distriktet och - Östra distriktet. Även STK utgör ett eget arkiv.

För perioden 1945-1967.06.30 hänvisas till Kungl. Luftfartsstyrelsen/Luftfartsinspektionens arkiv som förvaras på Riksarkivet i Arninge. För 2005-2008 se Luftfartsstyrelsens arkiv, som finns hos Transportstyrelsen. Fr.o.m. 2009 uppgår Luftfartsstyrelsen i Transportstyrelsen.

Arkivredovisning avslutad hösten 2013. Arkivförteckning upprättad av Ann-Charlotte Hessel, Ulla Grundelius och Daniel Hall, arkivbeskrivning upprättad av Jenny Johansson.

Tillgänglighet

SekretessDelvis
DepositionNej

Kontroll

Om postens upprättande2022-03-02: Ett häfte märkt med "Bestämmelser för civil luftfars (BCL) Luftfartsförättningar" från 1960 upphittad och insorterad i detta arkiv inom volymen B 12 A:1 /MS
Skapad2013-11-29 15:18:23
Senast ändrad2022-03-10 10:43:34