Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Sabbatsbergs hälsobrunn och brunnslasarett


Grunddata

ReferenskodSE/SSA/1921
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/tWSYcJd4GKQP4CmxlCdyzE
Omfång
2,2 Hyllmeter 
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Liljeholmskajen)

Innehåll

ArkivhistorikHälsobrunnen vid Sabbatsberg upptogs 1734 efter anvisning
och efter av honom utförda analyser av amiralitetsapotekaren
Johan Julius Sahlberg, känd som skicklig apotekare och som framstående kemist. Genom försorg av Sabbatsbergs fattighusdirektion utrustades brunnen med nödiga byggnader, och till brunnsgästernas bekvämlighet uppfördes
ett stenhus. Styrelsen över hälsobrunnen utövades sålunda från början av nämnda fattighusdirektion. Under denna var anställd en särskild brunnsmästare, som hade den närmaste tillsynen. För honom utfärdades den 16 februari 1768 en särskild instruktion, som noggrant specificerade
hans olika åligganden. Vid hälsobrunnen var dessutom anställd en särskild brunnsintendent, som var en läkare.

Tvivel har tydligen småningom uppstått rörande vattnets halt och beskaffenhet i hälsobrunnen. Undersökningar sattes nu i gång under collegium medicums auspicier. Enligt kollegiets protokoll den 10 februari 1769 kunde
Sabbatsbergs brunnsvatten, då det nyttjades "med den vanliga försiktighet som vid alla mineralvatten höves", så mycket mindre vara skadligt som det till följd av de delar, varav det bestod, borde anses som "ett stärkande,
lösande och lindrigt avförande medel". Användningen av detta vatten hade enligt vad erfarenheten ådagalagt, beträffande de sjukdomar, som härrörde av "slapphet i mage och inälvor, av obstruktion i de finare kärilen, gikt och flussplågor m.m." medfört verklig fördel och nytta. Kollegiets utlåtande grundade sig bl.a. på särskilt utförda fysikaliska prov.

Hälsobrunnen förvaltades av fattighusdirektionen till 1807, då en särskild direktion inrättades. Initiativtagaren var med doktor sedermera professor Erik Gadelius, sedan 1804 brunnsintendent vid Sabbatsberg. Hans tanke som nu förverkligades var att även många fattiga som behövde stärka sig med det hälsobringande vattnet men som saknade erforderliga medel skulle kostnadsfritt få begagna sig av brunnsdrickningen. Tillsammans med några av sina vänner och brunnsgäster nämligen professorn med doktor E.C Trafvenfelt, direktören Martin Hagbohm, löjtnanten vid Karlberg C.L Lithander, predikanten och sysslomannen Aron Axel Andersson, hovpredikanten sedermera överhovpredikanten och biskopen Johan Jakob Hedrén samt hovsekreteraren och premiäraktören Christ Karsten överenskom han att bilda en fond för ett särskilt brunnslasarett. Medel till denna fond hade influtit dels genom frivilliga gåvor dels genom tvenne konserter, som givits i Sabbatsbergs kyrka den 16 juli 1806 och 10 juni 1807. I stiftelseurkunden som är daterad den 6 juli 1807, heter det, att den årliga avkastningen av lasarettets fond skulle användas till de
mest nödlidande brunnsgästernas. understöd såväl med medicinska
som ekonomiska förnödenheter. Till att åtnjuta detta understöd skulle såväl Sabbatsbergs som andra församlingars fattiga vara berättigade efter beskaffenheten av deras sjukdomar, fattigdom och kassans tillgångar.

Direktionen för brunnslasarettet skulle bestå av minst fem
personer. Två av dessa ledamöter skulle vara självskrivna, nämligen
brunnsintendenten, som tillika skulle vara föredragande, och sysslomannen vid Sabbatsbergs fattighusdirektion, tillika protokollsförare. Det bestämdes vidare att åtminstone en ledamot av nämnda direktion skulle tillhöra lasarettsdirektionen. Vid uppkommen ledighet skulle de övriga ledamöterna utse en annan.

Den första uppsättningen ledamöter bestod av Gadelius, Trafvenfelt, Hagbohm, Lithander och Alexandersson, av vilka Hagbohm samtidigt tillhörde fattighusdirektionen. De sammanträdde för första gången den 6 juli 1807, då enligt protokollet Gadelius rönte erkänsla för det utmärkta och välgörande
nit, varmed han stiftat inrättningen,- och Lithander för det biträde, som han därvid ädelmodigt lämnat.

Ett flertal bemärkta personer i hög social ställning ha under årens lopp varit ledamöter av lasarettsdirektionen. Utom de redan nämnda märkas ärkebiskop J. 0. Wallin, livmedikus Johan Daniel Ahlberg, tillika brunnsintendent justitierådet N. W Stråle, professorn och stadsarkitekten i Stockholm Per Axel Nyström, justitierådet sedermera statsrådet Axel Gustaf Adlercreutz, statsrådet greve H. Wachtmeister m. fl. Dessutom observeras namn ur det ·stockholmska
borgerskapets krets så.som grosshandlarna G. F. Smerling och S. Godenius.

Brunnsintendenten och protokollsföraren eller sekreteraren voro lasarettets ursprungliga tjänstemän. Vad den sistnämnde beträffar var han samtidigt anställd vid fattighusdirektionen och förenade där i sin person predikantens, sysslomannens och sekreterarens olika sysslor. Denna ordning
fastslogs också i den för honom den 6 november 1865 utfärdade instruktionen. Men den 3 augusti 1875 beslöt fattighusdirektionen att åtskilja befattningarna som predikant och syssloman. Den sistnämnde skulle alltjämt fungera som sekreterare.

Vad brunnslasarettet beträffar gällde där samma ordning som vid fattighusdirektionen. Sekreteraren var tillika syssloman och predikant. Beslutet av den 3 augusti 1875 kom även att få sin tillämpning vid brunnslasarettet. Sysslomannen blev sålunda även sekreterare. Denna ordning bibehölls sedan till 1905, då en omändring genomfördes. Efter förslag av sysslomannen och
predikanten vid Sabbatsbergs ålderdomshem beslöt nämligen lasarettsdirektionen att inrätta tvenne särskilda befattningar med fasta årliga arvoden, dels en predikants- och dels en protokollsförare befattning.

Det klientel som nyttjat hälsobrunnen för sina krämpor, har bestått dels av betalande gäster, dels av fattiga sjuka personer. Från början förekom det såsom av det föregående redan torde ha framgått, endast betalande gäster. Antalet dylika har under årens lopp i hög grad varierat. De äldsta uppgifterna om frekvensen föreligga från 1764 då 341 gäster finnas antecknade. 1778 hade antalet stigit till 491, för tiden 1779-1797 saknas uppgifter. När uppgifter härnäst finnas bevarade 1798 har frekvensen högst väsentligt gått ned. Detta år noteras nämligen blott 255 gäster. Under den följande tiden fortsätter nedgången. 1807 då brunnslasarettet inrättas redovisas endast 153, Antalet visar sedan i fortsättningen högst variabla siffror, men kommer mycket sällan upp över 150 Under 1860-talet observeras en ytterligare minskning. 1864 var antalet 118, men fr.o.m 1865 och de följande åren överskred det icke
någon gång 100, Fr.o.m. slutet av 1870-talet minskas frekvensen ytterligare. 1882 var antalet betalande gäster 21 och följande år 1 gäst. Därmed, upphörde betalande gäster att besöka hälsobrunnen, vilket sammanhängde med att vattnet nu nästan helt sinat.

Brunnsdrickningen pågick under månaderna juni, juli och augusti. Ursprungligen mottogs de medellösa gästerna även under samtliga dessa månader Men fr.o.m. 1825 blev terminerna två; 1826 beräknades den ena terminen 12 juni - 12 juli och den andra 14 juli - 14 augusti. Under en lång följd av år tillämpades också systemet med två brunnsterminer. Men
1917 i samband med den då rådande dyrtiden beslöt direktionen att endast under juli månad mottaga brunnsgäster dock skulle kamreraren få avgöra, om lasarettet skulle hållas öppet under någon del av augusti. I själva verket hölls lasarettet sedan t.o.m. 1938 öppet endast under juli månad för att fr.o.m. 1939 återigen vara öppet under två terminer.

Antalet medellösa personer, som bereddes vård vid brunnslasarettet, uppgick det år 1808 då verksamheten tog sin början, till endast 3. I mån av lasarettsfondens tillgångar utökades detta antal successivt 1820 mottogs 32
personer och 1826 50 st. Antalet kom sedan att hålla sig mellan 30 till 35 personer. En tillfällig inskränkning i verksamheten beslöts av direktionen under de ur livsmedelssynpunkt svåra åren 1918 och 1919 då inga gäster mottagas och då istället kontanta penningbidrag utdelades till behövande.
1920 mottogs återigen gäster till ett antal av 25, vilket 1921 utökades till 30.

Ett tillfälligt avbrott i verksamheten uppstod 1937, sedan genom en eldsvåda, som inträffade den 9 oktober 1936, lasarettsbyggnaden till stor
del brunnit ned. Men redan i april 1938 stod den nya byggnaden
färdig, och under juli så kunde lasarettet mottaga 19 personer. Antalet har numera fixerats till omkring 40 personer, fördelade på två terminer.

De medellösa sjuka personer som mottogs vid brunnslasarettet,
erhöll kostnadsfritt bostad samt kost efter en särskilt fastställd matordning, som beräknades till ett visst pris per person, vidare läkarvård, medikamenter och bad. Såsom redan tidigare omtalats började vattnet i hälsokällan
i början av 1880-talet att sina. Vid direktionens sammanträde den 21 maj 1884 fick därför dåvarande brunnsintendenten doktor Cassén i uppdrag att föranstalta om inköp av artificiellt vatten. Den brunnsdrickning, som sedan dess förekommit och alltjämt fortgår vid Sabbatsberg, består sålunda i
att gästerna få dricka särskilt på apotek inköpt järnvatten. Bland de förmåner som gästerna tidigare åtnjutit, har numera bostadsförmånen bortfallit. Istället beviljas ersättning för den kostnad, som åsamkas av resorna till och från Sabbatsberg.

Vid sidan av de fattiga, sjuka personerna har brunnslasarettet tidigare även sökt bereda hjälp och understöd åt kategorin pauvres honteux. Redan i Gadelius berättelser talas om denna verksamhet. Till dessa människor utdelade nämligen direktionen kontanta medel för att de skulle kunna bli i tillfälle
att dricka brunn. Men 1882 nödgades den till följd av de kostnader,
som den nya lasarettsbyggnadens uppförande hade medfört nedlägga denna form av lasarettets verksamhet. Man ansåg sig ha så mycket större skäl därtill, som rätt många fall inträffat bland pauvres honteux, att de efter understödets mottagande sällan eller aldrig besökt brunnen.

Verksamheten vid Sabbatsbergs hälsobrunn har resulterat
i en intressant, om än icke så stor arkivbildning. Från tiden
före lasarettets inrättandes finnas dock endast några journaler
över betalande gäster bevarade. Men for tiden efter är beståndet av handlingar väsentligt fylligare. Sviten av direktionens protokoll är sålunda fullständigt bevarad. Detta gäller även om journalerna över gäster för den tid som själva brunnsdrickningen ägde bestånd. Räkenskaper finnas vidare i behåll såväl
kassaräkningar som verifikationer fr.o m 1814. Vad kassaräkningarna
beträffar må det dock anmärkas, att redovisningar för tiden före 1814 ingå i• protokollen för samma tid.

De bevarade handlingarna är i flera avseenden. intresseväckande. Journalerna över gäster lämna sålunda nominativa uppgifter om det klientel som besökt brunnen. Men icke blott ur biografisk utan även ur medicinsk synpunkt förtjänar materialet ett närmare studium. Särskilt för den äldre tiden meddelas nämligen en hel del upplysningar om arten av de sjukdomar som förekommit och om botemedel mot dem.

Stockholm den 1 juni 1951
Nils Staf

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Skapad1996-11-13 00:00:00
Senast ändrad2020-05-27 13:23:18