Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Båtsmansavgiftskommissionen


Grunddata

ReferenskodSE/SSA/0175
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/USw5QeOeZ4wKydhDGNwyu4
Omfång
2,8 Hyllmeter 
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Liljeholmskajen)

Innehåll

Ordning & strukturFörteckning: SSA 175










Förteckning

över

Båtsmansavgiftskommissionen
Inledning (äldre form)Genom K. brevet 28/2 1678 befriades Stockholm från att
utgöra flera än 100 båtsmän. Underhållet av detta sta-
dens båtsmanskompani ålåg sedan gammalt borgerskapet ensamt och ombesörjdes sedan början av 1700-talet genom
bemedlingskommissionen. Medan de flesta andra städer i
anledning av riksdagsbeslutet 1746 fingo sina båtsmän vakanssatta mot erläggandet av en viss avgift, båts-
mansvakansavgiften, hade huvudstaden allt fortfarande att underhålla sina båtsmän. Städerna ansågos gemensamt ansvariga för hållandet av ett visst antal båtsmän, och frågan om en rättvis fördelning dem emellan av bördan var redan på 1700-talet en brännande fråga. Tungan drabbade orättvist hårt de små städerna till förmån för de större. På 1820-talet gjorde regeringen ett nytt initiativ till reglering av städernas båtsmanshållsskyldighet, och 1834-35 års riksdag biföll ett K. M:ts förslag därtill, vilket fastställdes genom K. brevet 21/9 1839. Enligt den där stadgade regleringen fördelades de ifrågavarande 879 båtsmännen på de olika städerna efter medelbeloppet under åren 1828-1832 av deras bevillning för borgerlig rörelse, hus och tomter, samt oroterad och oprivilegierad stadsjord. Tidigare privilegier slopades. Stockholms andel kom att bli 437 båtsmän. Den nya författningen innebar alltså dels en tillökning på 337 man dels också att båtsmansbördan i motsats till vad tidigare varit fallet skulle utom borgerskapet även åvila fastighetsägarna.
Grunderna för fördelningen av borgerskapets och fastighetsägarnas bidrag till båtsmanshållet fastställdes vid båtsmanshållsskyldigas sammanträde inför magistraten 29/7 1840.För verkställigheten av det så fattade beslutet önskade överståthållaren och magistraten att kronouppbördsverket skulle besörja debitering, uppbörd etc. av båtsmanshållsavgiften. Detta rönte emellertid motstånd från kronouppbörds- kommissarierna, som vid besvär erhöllo stöd hos K. M:t. På förslag av ånyo utsedda deputerade beslöto då de båtsmanshållsskyldiga (15/4 1842) att en särskild kommission för debitering, uppbörd och redovisning av stadens båtsmansavgift skulle inrättas. 22/4 s.å. företogs val av ledamöter till den nya kommissionen, för korthetens skull kallad båtsmansavgifts- kommissionen.

K. brevet 21/9 1839 medgav beträffande den nytillkomna roteringen av 337 man, att huvudstaden om den så önskade skulle få utgöra densamma genom erläggande av vakansavgift på samma sätt som övriga städer, ett medgivande, varav de båtsmansskyldiga omedelbart beslöto att begagna sig (29/7 1840). K. brevet innehöll däremot ej någon sådan tillåtelse med avseende på de ursprungliga 100 båtsmännen, vilka alltså fortfarande skulle underhållas in natura. Här inträdde emellertid en svårighet. Enligt den nya författningen skulle ju även underhållet av denna kontingent, som tidigare åvilat borgerskapet ensamt genom bemedlings- kommissionen, utsträckas till att omfatta också fastighetsägarna. Bemedlingskommissionen hade emellertid fortfarande det rent praktiska bestyret med båtsmanskompaniets underhåll om hand. För att bringa enhetlighet i frågan om båtsmanshållet ingick båtsmansavgiftskommissionen därför till K. M:t med ansökan att få naturaprestationen till de gamla 100 båtsmännen likaleds utbytt mot en vakansavgift. Genom K. resolution 14/11 1842 bifölls detta, dock endast succesivt, i det att vakanssättningen skulle få äga rum endast i den mån då tjänande båtsmän avgingo. Fr.o.m. 1845 befriades bemedlingskommissionen från allt bestyr med båtsmanskompaniet och detta övertogs av båtsmansavgiftskommissionen.

Sitt konstituerande sammanträde höll båtsmansavgifts- kommissionen 21/5 1842. Den åtog sig att ersätta bemedlingskommissionen dess utgifter för underhållet av det gamla båtsmanskompaniet under åren 1840 och 1841. Som räkenskapsförare antog kommissionen kronouppbörds kommissarien Molin, vilken från 1849 efter magistrats- sekreteraren lagman Runeberg även var kommissionens protokollförare. För debitering, uppbörd och redo- visning av båtsmanshållsavgiften antogs stadens tre uppbördskommissarier. Till grund för deras arbete lågo från Ö.Ä. för uppbördsärenden årligen översända utdrag av taxeringslängderna över bevillningen efter 2. artikeln för borgerlig näring och fastighet. På varje bevillningsriksdaler uttogos efter beslut av kommissionen varje år vissa skillingar.

Vid flera tillfällen på 1850-talet väcktes förslag om sammanförande av uppbörden av åtskilliga utskylder såsom båtsmanshålls avgiften och inkvarteringsavgiften och sammanslagning av de dessa avgifter förvaltande organen. Enligt förordningen om kommunalstyrelse 1862 skulle drätsel nämnden hanha frågor som rörde bl. a. stadens båtsmanshåll, och till följd av kungl. brevet 24/4 1868 upphörde båtsmansavgiftskommissionens verksamhet, som istället övertogs av drätselnämndens andra avdelning. Kommissionens sista sammankomst hölls 30/12 1868.

För redogörelse av båtsmansavgiftskommissionens medlemmar och tjänstemän, se den manuella förteckningen.

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Senast ändrad1997-01-14 00:00:00