Search the collections
Shortcuts MENU

bild
Arkiv

Stockholms stads nykterhetsnämnd


Basic data

Reference codeSE/SSA/1348
Link to archive recordhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/ku1tPwo2w4AT0pWmQyvLT4
Extra ID1348
Extent
212.5 Hyllmeter 
Archive institutionStockholms stadsarkiv (depå: Kungsklippan, Liljeholmskajen)

Content

Introduction (older form)OBSERVERA!
Sekretesslagen 7:4 gäller speciellt för vissa arkivserier, nämligen;
B 2 Kopior av utfärdade nykterhetsintyg
D l A Liggare över anmälda personer
D 2 Liggare, åtgärder och intyg
D 4 A Journalavdelning, jouravdelning
D 4 B Översköterskans journalanteckningar
F 2 Nykterhetsvårdsakter, avlidna
F 5 Konsulentbyråns handlingar
F 6 Läkarjournaler
F 7 Volym 6

Sekretesstid: 70 år 1991-0l-23/MA


INLEDNING

1. Historik.

1. 1. Tiden 1916 - 1928.

Den 19/6 1916 beslöt Stockholms stadsfullmäktige att nykterhetsvårds frågor skulle handläggas av en särskild nämnd. Bestämmelser om en sådan fanns i en lag om behandling av alkoholister. Lagens inriktning var snarare att skydda samhället mot alkoholisten än att tillhandahålla någon form av vård.

Den nya nämnden höll sitt första sammanträde 30/6 1916. Dess uppgifter bestod i att avhålla alkoholister från missbruk, att handlägga frågor om nykterhetstillståndet i Stockholm, och att förvalta de medel stadsfullmäktige ställt till nämndens förfogande.

Gentemot alkoholmissbruk användes tvångsmedel. Det yttersta var internering på alkoholistanstalt.
Nämnden ville emellertid ytterst ogärna ta till denna ytterlighet (som f. ö. hårt kritiserats). Men resolution om intagning som ej verkställdes, kunde ha en avskräckande effekt - något som framhållits redan i lagförslaget till 1913 års lag. I övervakningen fick Stockholms nykterhetsnämnd ett medel som skulle bli
effektivt, och som skulle bilda skola också för andra nykterhetsnämndes aktivitet. Övervakningen bestod i att regelbunden kontakt hölls med klienten.

I övrigt höll man uppsikt över handeln med alkohol, utskänkningsställen och det allmänna nykterhetstillståndet på offentliga platser.

Belopp ställda till nämndens förfogande redovisades inför revisorer. Nämnden avgav
även en årsberättelse över sin verksamhet (uppgifter om nämndens sammansättning, den tid medlemmarna valdes för, samt uppgifter om revisorerna, står att läsa i Kommunalkalendern 1916 - 1974).

Under denna tid tog nämnden alla beslut in pleno. Dock delegerades nykterhetsvårdsärendena till en mindre grupp som förberedde dem. Vid därnäst kommande sammanträde tillställdes de nämnden för godkännande. Något institutionaliserat delegationssystem fanns dock ännu inte.

För sin verksamhet hade nämnden i början inte fler anställda än fyra till sitt förfogande. Mot periodens slut bättrades personalläget något: man fick en heltidsanställd inspektör, en inspektris tillika kontorsskrivare, och fyra extraanställda.

Med så klena personalresurser var det naturligt att nämnden anlitade hjälp från annat håll. I övervakningsfrågor kunde man vända sig till skyddsvärnet, en organisation som verkade bland frigivna fångar. Ett tidigt samarbete med frivilliga nykterhetsorganisationer fanns också.

Alkoholistanstalterna var under denna tid främst en statlig angelägenhet, och det antal Stockholms nykterhetsnämnd förfogade över var följaktligen litet: en närmare bestämt. Det var Solbergahemmet (1921), som snarast var ett inackorderingshem för alkoholister utskrivna från anstalt och i behov av bostad.


1. 1.2. Tiden 1929 -1954.

Nykterhetsnämnden får nu fler uppgifter, men också ökade resurser. Dessa skulle dock visa sig otillräckliga efter motbokens avskaffande. Detta avsnitts tidsrymd kan därför ses som en "mellanperiod" mellan pionjärtid och tiden efter motbokens avskaffande 1955.

En ny lag om behandling av alkoholister antogs av riksdagen 1931 (i kraft från 1932). Innehållsligt innebar den inte mycket nytt. Fortfarande var det samhället som skulle skyddas mot alkoholisten. En sådan syn stod i strid med den nykterhetsnämnderna ofta företrädde.

Nytt för Stockholms nykterhetsnämnd är att delegationer börjar avsätta protokoll. Den informella grupp som förberedde nykterhetsvårdsärenden blir alkoholistvårdsdelegerade. Mot slutet på perioden skulle denna delegation delas upp i under grupper med ansvar för olika nykterhetsvårdsbyråer.

Helt ny var körkortsdelegationen, som började verka 1931. Med de personalökningar som de nya uppgifterna och ökade resurserna förde med sig, kom tjänstedelegerade (1944 enligt kommunalkalendern; i materialet finns dock en protokollsbok påbörjad 23/4 1942). Därutöver fanns delegationer som hade något av dagsländekaraktär och
inte efterlämnade några protokoll (se Kommunalkalendern).

I enlighet med den nygamla lagens anda blev verksamheten som förut. Undantaget är det tidigare nämnda Solbergahemmet, som var uttryck för en "rehabiliterings"- och vårdanda, nu som förr.

Förvaltningen växte. Redan 1937 indelades staden i distrikt. Någon utlokalisering av tjänstemän innebar dock detta inte. En sådan kommer först 1945, då en assistent placerades vid fattigvårdsnämndens byrå V. Tanken var att på så sätt samordna hjälpinsatser från fattigvårds- barnavårds- och nykterhetsnämnderna. Under de följande
åren följde fler utflyttningar. I regel var dessa nykterhetsvårdsbyråer regionala. Men en byrå för klientel under 25 år skulle också tillkomma.

Personalstyrkan ökades betydligt. Förvaltningens chef blev 1:e inspektör, också kallad expeditionschef. Under honom fanns en med tiden växande skara inspektörer. Den utökade övervakningen nödvändiggjorde de nya assistenttjänsterna. Assistenterna sysselsattes dock också med andra arbetsuppgifter.

Antalet anstalter/institutioner förblev detsamma: en. Som förut var det Solbergahemmet. De statliga anstalterna räckte ännu väl för interneringsbehovet.

1.1.3. Tiden 1955 - 1974.

Nyheterna för denna epok är två: motboken avskaffas, och en ny nykterhetsvårdslag (26/5 1954) träder i kraft 1/10 1955.

I den nya lagstiftningen träder för första gången vård tankar i förgrunden. En uppgift för nykterhetsnämnderna blev att förebygga onykterhet och dryckenskap bl. a. genom att " ... tillhandagå enskilda personer med de råd och anvisningar, som äger samband med nämndens uppgifter". Teoretiskt sett fick vården en starkare ställning i förhållandet till det tidigare hårt prioriterade samhällsskyddet.

Verklighetens verksamhet kom dock inte riktigt att följa de nya riktlinjerna. Motbokens avskaffande ledde till ett explosionsartat ökat missbruk. De statliga anstalterna täckte in på långt när interneringsbehovet, och nämndens egna resurser bestod som förr av ett inackorderingshem. På 13 år byggdes därför 23 kommunala anstalter.

Missbruksökningen ledde för nämndens del till att antalet delegationer ökas. Dels blir nykterhetsvårdsdelegationerna - som de tidigare alkoholistvårdsdelegationerna kallades - fler. Så tillkommer anstaltsdelegerade, som svarade för de nya anstalterna. Som ökningen av antalet vårdfall framtvingade ett centralregister, vilket i sin turframtvingade en granskningsdelegation, kom antalet delegationer som svarade för "samhällsskydd" att öka - tvärtemot den nya lagens intentioner, och mer i linje med tidigare nykterhetsvårdslagstiftning.

Det innebar dock inte, att de nya föresatserna prisgavs. Den delegation som skulle svara för råd och anvisningar till enskilda blev rådgivningsbyrådelegerade svara för råd och anvisningar till enskilda blev delegerade förrådgivningsbyrån i alkoholfrågor. Senare, då nykterhetsnämnden också fick ansvaret för läkemedelmissbrukare, tillkom en rådgivningsbyrå och en delegation för densamma också för denna missbrukargrupp.

Åtskilligt är därmed redan sagt om förvaltningens tillväxt och verksamhetsformer.
Inom rådgivningsbyrån för alkoholmissbrukare - 1965 - 197 1 även kallad informationsbyrån - startade ett antal aktiviteter som är typiska för epoken: upplysning i alkoholfrågor; utbildning av frivilliga medhjälpare (övervakare); satsning på alkoholskadades kvinnliga anhöriga (husmorsverksamhet, husmorssemestrar). Man höll också kontakt med frivilliga nykterhetsorganisationer av traditionell typ (ex: I OGT) och organisationer av länktyp. Ansvaret för all denna verksamhet låg på rådgivningsbyråns konsulentverksamhet. 1967 blir denna en självständig byrå, konsulentbyrån.

Övriga nyheter i den nya lagens anda är bl. a. ett ökat antal psykologer och terapeuter.

Anstalterna var av två slag: erkända och enskilda. De erkändas verksamhet reglerades av nykterhetsvårdslagens bestämmelser om anstaltsvård. I stort liknade dessa anstalter de tidigare statligas: intagna fick inte lämna anstalten efter eget skön, och en del av intagningarna skedde med hjälp av tvångsintagningsbeslut. Enskilda anstalter byggde däremot sin aktivitet på frivillighet.

Antalet inackorderingshem av samma slag som det tidigare Solbergahemmet ökade också.

1974 blev nämndens sista verksamhetsår. Aret efter integreras barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd och socialnämnd. Den nya nämndens namn blev sociala centralnämnden. Flera av nykterhetsnämndens aktiviteter fortsatte i denna nya regi: rehabiliteringsdelegerade, senare socialdelegerade tog över nykterhetsvårdsanstalterna; utskänkningsdelegerade (senare tillståndsdelegerade) och körkorts- och tillståndsdelegerade utgör också en fortsättning på nykterhetsnämndens verksamhet.

1.2. Nämndens veksamhet.

Nämndens arbetsrutiner ska bara kort beröras. De varierade naturligtvis något med åren. En "normalrutin" kan dock beskrivas så här: en föredragande, vanligen en inspektör (motsvarande) vid nykterhetsvårdsbyrå eller central register föredrar ärendet inför delegationsmedlemmerna. I det första fallet alltså de nykterhetsvårdsdelegerade som ansvarar för den byrån, i det andra granskningsdelegerade. I föredragningen görs en rekommendation om åtgärd. Beslut i ärendet fattades av delegationsmedlemmarna.

Om det gällde anmälan om alkoholmissbruk till centralregister, tog alltså granskningsdelegation beslut om ärendet skulle gå vidare till nykterhetsvårdsbyrå. I sin tur beslutade denna om åtgärd, t.ex. internering eller övervakning. Slutligen skulle nämnden i sin helhet godkänna nykterhetsvårdsdelegerades åtgärder (exemplet är hämtat från den sista verksamhetsperioden; tidigare var gången principiellt densamma, om och instanserna var färre).

Alla anmälningar om alkoholmissbruk beaktades så till vida att saken noterades. Om det blev något därutöver beslöt de ansvariga - i exemplet alltså granskningsdelegerade. Anmälan kunde göras av vem som helst, även anonyma privatpersoner. Anmälningsplikt hade dock bara polis och åklagare, samt, med vissa förbehåll, läkare. Vidare förutsattes att myndigheter som sjuk- och kriminalvård samrådde med nykterhetsnämnden.

2. Materialet.

Nykterhetsnämnden har efterlämnat ett tämligen välbevarat arkiv, som i stort förblivit sig likt sedan det avställts. En del har dock tillkommit senare, och det är osäkert om arkivet idag är komplett. I en del fall är det osäkert om en viss serie avslutats före 1974.

Anstalterna har räknats som egna arkivbildare, och har inte förtecknats tillsammans med annat nykterhetsnämndmaterial.

En del serier har stark kontinuitet med senare verksamhet, t.ex. anstaltsdelegerades protokoll. De har en direkt efterföljare från 1975 i rehabiliteringsdelegerades och senare socialdelegerades protokoll. I fall som dessa har hänvisning gjorts till den fortsatta verksamheten. Däremot inte till arkiv och serie, eftersom de arkiv det handlar om ännu inte ordnats och förtecknats.

2. 1 Särskild anmärkning om diariet.

I denna I denna förteckning, liksom i förteckningar och konceptförteckningar som föregår den, hävdas att ett dossiersystem införs 1949. Det får till följd, att korrepondens, huvudserie, övergår från serie E 1 till serie F 1. Vidare skulle man få en övergång från skrivelse- till ärendesdiarier från 1952.

Saken är dock mer komplicerad än så. För det första finns inget material som talar för övergång till dossiersystem just 1949. För det andra har dossiernummer som annars konsekvent används från 1952 påförts tidigare årgångar. Det gäller särskilt
1946 års diarier. Sporadiskt förekommer de också för tidigare årgångar. Det gäller i än högre grad handlingarna till diariet som innehåller dossierlagt material från alla upptänkliga årtal från 1946 (serie F 1). Registerkorten till det dossierlagda
diariet sträcker sig vanligtvis, men inte undantagslöst, från 1952 och framåt.

Dock kan fastslås, att från 1952 är dossiernummersystemet genomfört på ett någorlunda konsekvent sätt.

Vid en skarpare granskning upptäcker man emellertid att dossiernumren skrivits för hand över ett äldre diarienummer. Först från maj 1968 skrivs både diarie- och dossiernummer ut för maskin. Från den tiden ändras också själva diarienumren.

Det är alltså helt klart, att det bevarade dossiersystemet tillkommit 1968 och därefter förts på tidigare diarier. Förklaringen till att just 1946 års årgång "särbehandlats", kan inte ges med säkerhet. Antagligen har man börjat "från början", d.v.s. efterkrigstiden, för att sedan finna det mer angeläget att diarierna från tiden närmast omläggningen fogades in i systemet.

Spår av ett äldre, mer primitivt, system kan anas. Ingenting talar dock för att det skulle ha tillkommit 1949 snarare än något annat år.

Det är alltså oklart när egentligen en övergång sker, alternativt rekonstrueras av arkivbildaren. Av enkelhetsskäl har ändå tidigare förteckningars och konceptförteckningars övergångsår behållits. Jag har då gått till väga på samma sätt som de historiker, som låter den nya tiden börja 1500 - trots att det mest karaktäristiska för denna tid är av tidigare eller senare datum.

Att detta inte tidigare upptäckts, beror sannolikt på att F 1-serien först på senare tid kommit arkivet till handa. Enligt en koncept förteckning från sent 70-tal fanns denna serie ännu på kansliet.

I alla serier där problemet med diarierna blir aktuellt, hänvisas till denna anmärkning.


Stockholm 1991-01-13

Staffan Sternlo


SSA / 1348

Stockholms stads nykterhetsnämnd


Komplettering


Nykterhetsnämndens arkiv inkom till stadsarkivet 1990 med accessionsnumret 100/1990.
Arkivförteckningen fick dnr 53-47/91 daterat 1991 01 25.
En del smärre tilläggsleveranser har senare inkommit.

Arkivförteckningen undertecknades i januari 1991 av socialnämndens arkivarie Staffan Sternlo. 2007 lades en ny serie in av Christina Hellgren (B 4). Under 2012 registrerades arkivet i arkis av Paul Lekman. Samma år lades dessutom två nya serier in av Lars Asklund
(B 5) resp. Maria Fagerlind (F 3 C C). Först under våren-sommaren 2013 har de stora aktserierna F 2A och F 2B samt även serie F 2C förtecknats. Dessa omfattande serier var tidigare ordnade men oförtecknade och detta förteckningsarbete utfördes av Johannes Eriksson. Undertecknad har sedan justerat förteckningen ytterligare medan Johannes till slut lagt in dessa sista ändringar i arkis.

Arkivförteckningen föreligger härmed i en ny och kompletterad version.
(Den ursprungliga förteckningen återfinns i anslutning till depåexemplaret av föreliggande förteckning).



Stockholm i Stadsarkivet Frihamnen 16 oktober 2013



Lars Asklund
1:e arkivarie

Control

Created27/08/2012 12:21:19
Amended04/07/2018 10:28:12