Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Stockholm Energi AB, Stockholm Energi Elnät AB


Stockholm Energi Elnät AB (1995-1998)


Historik och verksamhet

Stockholm Energi Elnät AB bildades den 1 september 1995. Detta skedde som ett led i anpassningen till den kommande avregleringen av elmarknaden. Regeringens förslag innebar att elkunderna fritt skulle få välja elleverantör från och med 1996. En förutsättning för detta var att skilja på marknadsföring och försäljning av el från själva nätägandet.

När Stockholms gasverks elektriska avdelning 1892 för första gången levererade elektriskt ljus till gatubelysning i staden skedde detta över ett likströmsnät. Likströmmen skulle bli dominerande under nästan 40 år.

1904 fick elektricitetsverket en kund som allt sedan dess blivit dess största förbrukare, nämligen Stockholms Spårvägar, numera Storstockholms Lokaltrafik (SL).

1908 anslöts den första högspänningskunden och samma år var metalltrådslampans inträde på marknaden, året efter började den också införas i gatubelysningen.

Med den stegrade industrialiseringen följde en snabb tillväxt. Förutom fördelningsstationerna vid Tule, Katarina och Kronoberg samt en lokal station för Värtaområdet som uppfördes i början av 1900-talet tillkom nu fördelningsstationerna Djurgården 1906, Enskede 1911, Lillsjö 1914, Nybohov 1914, Östermalm 1925 och Högalid 1926.

Övergången till trefas växelström blev en milstolpe i den svenska kraftöverföringens historia som gjorde det möjligt att utnyttja vattenkraftresurserna. År 1918 färdigställdes Untraverket och en 100 kV-linje mellan Untra och Värtan. Nästa steg i utbyggnaden av vattenkraft blev Lanforsen som togs i drift 1930, Lanforsens energi överfördes till Untra och därifrån till Värtan.

1936 levererades ström med spänningen 200 kV från Krångede till Stockholm och under 1940-talet höjdes spänningen till 220 kV på linjerna från de egna kraftverken. Dessa till stamnätet anslutna linjer matar idag de fem stamstationerna i Värtan, Beckomberga, Bredäng, Skanstull och Högdalen som ingår i den s.k. Stockholmsringen.

I stamstationerna transformeras spänningen ner till 110 och 33 kV. Därefter fördelas kraften vidare ut till mindre transformatorstationer runt om i staden.

Stamstationerna hade tidigare byggts med luftisolerade utomhusställverk för 220 kV. När Skanstullstationens ställverk skulle byggas ut beslöt man ersätta det med ett helt nytt gasisolerat s.k. GIS-ställverk som togs i drift hösten 1992. Den nya tekniken med kapslade, gasisolerade ställverk innebar att markyta och byggnadsvolym blev avsevärt mindre vilket har stor betydelse, särskilt i centrala delar av staden.

Till följd av den ständigt växande konsumtionen visade det sig att primärspänningen 6000 V var för låg. Istället skulle strömmen levereras med en spänning på 30 000 V till fördelningsstationerna och där transformeras ner till 6000 V. 30 kV-spänningen har senare höjts till 33 kV. Detta skulle ske genom mindre transformatoranläggningar, s.k. nätstationer.

Under 1950-1970 fördubblades belastningen i Stockholm. För att klara detta krävdes kraftig utbyggnad av såväl transformatorstationer som nät. För försörjning av innerstaden och senare även vissa förorter byggdes tryckpunktstationer matade med 110 kV. Det finns sju sådana stationer Brunkeberg, Kronoberg, Vanadislunden, Örby, Hägerstalund, Liljeholmen och Bromma.

Under 1970-talet konstaterades att många av anläggningarna var föråldrade. Växelströmsdistributionen började 1928 och många anläggningar var inte längre drift- eller personsäkra. Samtidigt för­ändrades inställningen till personsäkerhet och arbetsmiljö samtidigt som begreppet elsäkerhet lanserades. Verksamheten fick nu till stor del förändras från nyinvestering till reinvestering för stationer och nät.

År 1978 fick Stockholm Energi ett åläggande från Statens Elektriska Inspektion att rusta upp lågspänningsnäten och anläggningarna för offentlig belysning. Upprustningen skulle ske inom tio år och 1988 var uppdraget uppfyllt.

Gatukontoret hade under lång tid ansvar för den offentliga belysningen, medan Stockholm Energi byggde anläggningar och stod för drift och underhåll på entreprenadbasis. I mitten av 1980-talet överfördes ansvaret till Energiverket men har sedan återförts till Gatukontoret.

Elnätsverksamhet fanns också under olika perioder utanför Stockholm genom ägande i bolagen AB Avesta Elnät och Linjeaktiebolaget Krångede-Horndal.

Ansvaret för högspänningsledningar överfördes 1946 genom ett riksdagsbeslut till Vattenfall. Högspänningsledningar är alla ledningar med en spänning av 200 kV eller högre, vilka ingår i stamlinjenätet. Med det avses ledningar som för ström från anläggningar i t.ex. Norrland till Stockolmsringens högspänningsledningar där 5 stamstationer i Stockolm är hopknutna. Stockholmsringens nät med stationer ingick inte i stamlinjenätet utan ägdes av SE Elnät AB.

SE Elnät existerade som kommunalt elnätsbolag fram till september 1998 då Stockholms kommunfullmäktige beslutade att tillstyrka ett avtal om samgående mellan Stockholm Energi AB (moder­bolag till SE Elnät AB) och Gullspång Kraft AB. I det nya bolaget, Birka Energi AB, ägdes 50% av aktierna av Stockholms stad och 50% av finska Fortum. Verksamheten fortsatte sedan i Birka Elnät AB och återfinns numera (2007) i Fortum Distribution AB.

Elnätsverksamheten före 1995 fanns inom Stockholm Energi AB (1990-1994), Stockholm Energi Distribution (1985-1989), Stockholms Energiverk (1974-1984), Stockholms Elverk (1960-1973), Stockholms Elektricitetsverk (1950-1960), Stockholms Gas- och Elektricitetsverk (1897-1949) och Stockholms Gasverk (1884-1896).


Arkivets innehåll

Eftersom bolaget endast existerade under en relativt kort tid är mängden handlingar begränsad. De stora serierna utgörs av projektdokumentation samt teknisk dokumentation och fotografier. Urvalet av ritningar, kartor, scheman m.m. samt fotografier från elnätsverksamheten ingår i arkivet trots att de är betydligt äldre. För att underlätta återsökning i materialet har bedömningen gjorts att detta görs bäst genom att aktuella anläggningar successivt förs över till en ny arkivbildare. Så övertog t.ex. SE Elnät samtliga stationer och nät 1996.


Hänvisning till andra arkiv och arkivbildare

Handlingar från elnätsverksamheten liksom handlingar från AB Avesta Elnät finns i arkiven från Stockholm Energi AB och Stockholm Energi med föregångare. Handlingar rörande verksamheten före 1960 finns i Elektricitetsverkets m.fl. arkivbildare, vilka arkiv tidigare har överförts till Stadsarkivet.

Juridiska handlingar i form av servitutskontrakt, markägarförteckning m.m. för anläggningar ingående i stamnätet har överlämnats till Svenska Kraftnät AB. Handlingar som överlämnats finns i en förteckning.

Ritningar över likströmsanläggningar, stationer som försåg tunnelbanan med ström, har enligt uppgift överförts till SL som i sin tur överfört ritningar över äldre nedlagda stationer till Landstings­arkivet. Detta har inte reglerats, och någon dokumentation över överföringen har inte skett.

Handlingar rörande gatubelysningen finns också i Stockholms Stads Gatukontors arkiv.

Personalakter och personalhandlingar finns i Stockholm Energi AB:s arkiv.


Sökingångar till arkivmaterial

Arkivförteckningen till tillhörande register m.m.


Gallring

Gallring av handlingar hos Stockholm Energi AB med föregångare, dotterbolag m.fl. är reglerade i nedanstående tre gallringsbeslut:
· Stockholms Stadsarkivs gallringsbeslut 2006:2 avseende verksamhetsstyrande och administrativ dokumentation,
· Stockholms Stadsarkivs gallringsbeslut 2006:31 gallring av teknisk dokumentation avseende produktion och distribution av energi och
· Stockholms Stadsarkivs gallringsbeslut 2006:32 gallring av information i IT-system.

Dessutom omfattas dokumentationen av Stadsarkivets generella gallringsbeslut omfattande handlingar inom löne- och personaladministration, Stadsarkivets beslut 1999:5, och handlingar i upphandlingsärenden Stadsarkivets beslut 2003:13 med ändringar.


Sekretess

Arkivet omfattas inte av sekretess.

 Serier (8 st)