Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Utrikesdepartementet Radiobyrån

Utrikesdepartementet med föregångare

Grunddata

ReferenskodSE/RA/221/2212.13
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/OYMNeBUQrH6d0002H087k3
Omfång
13 Hyllmeter 
136 Volymer 
Datering
1939–1968(Tidsomfång)
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd): SF band, F-exp/band
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Marieberg)
Arkivbildare/upphov
Utrikesdepartementet (1840)
Alternativa namn: UD
Kategori: Statlig myndighet. Kungl. Maj:ts kansli / Regeringskansliet

Innehåll

Inledning (äldre form)Historik

Kungl. Maj:ts beslut den 26 augusti 1939 att i UD upprätta en radiolyssningsstation med uppgift att följa och kontrollera utländska stationers radiosändningar var en första början i arbetet att göra verklighet av planerna på en statlig informationscentral. Se vidare inledningen till förteckningen över pressbyråns arkiv.

Verksamheten kom i gång nästan omedelbart. Till avdelningen, som för det mesta tycks ha gått under namnet radiobyrån men som sorterade under pressbyrån, anställdes speciellt språkkunnig extra personal. Det var yngre akademiker, som förutom goda språkkunskaper var i besittning av politisk allmänbildning och förmåga att uttrycka sig klart i skrift. Radiomottagningen var i inledningsskedet provisoriskt ordnad på störningsfria platser utanför Stockholm, men den 13 oktober 1939 tecknades kontrakt med telegrafverket om en lokal i Täby. Därifrån transmitterades de utländska sändningarna till avlyssningsapparater i UD. Lyssnarna, som var tolv till antalet och som arbetade i tre skift, antecknade vad de kunde uppfatta; vid behov kunde exakta formuleringar registreras på telediphone. På grundval av lyssnarnas anteckningar redigerade radiobyråns chef en slutrapport, som därpå distribuerades till utrikesministern, chefen för pressbyrån och försvarsstaben. Ett fjärde exemplar arkiverades.

Radiobyråns huvuduppgift var inte att uppsnappa nyheter till departementet. Redan den 4 oktober 1939 skriver pressbyråns chef Oscar Thorsing, att sektionen för avlyssning av utländsk radio "visat sig vara till stor nytta, när det gällt att följa och eventuellt officiellt beriktiga felaktiga uppgifter och alltför tendensiösa uttalanden om Sveriges hållning i konflikten. Genom sektionen har man också varit i tillfälle att underrätta tidningarna om det sätt på vilket deras uttalanden och behandling av nyhetsstoffet utnyttjas i de krigförande ländernas propaganda."

Av pressbyråns krisbetonade verksamheter upptog radiolyssningen det utan jämförelse största budgetutrymmet. Under budgetåret 1942/1943 betalades löner till en finsk och fyra ryska avlyssnare samt till sju lyssnare i andra språk: 1944 fanns nio lyssnare på heltid och fem på deltid. Föreståndare för radiobyrån var då andre sekreteraren Olof Rydbeck.

Då kriget närmade sig slutet, gällde det att avgöra om radiobyrån skulle nedläggas eller inte. Resultatet av övervägandena blev, att avlyssningen skulle fortsätta; dock blev förhållandena med tiden allt mer inskränkta. I september 1946 bestod personalen av sju personer, varav högst tre var i tjänst samtidigt, 1948 fanns endast en heltidsanställd lyssnare, pressassistenten A Judin, och en halvtidsanställd, redaktör Harald Grycke. 1946 flyttade byrån från sin förutvarande lokal på Hamngatan 5A till Skeppsholmen, där mottagningsförhållandena var så tillfredsställande att man inte längre behövde stationen i Täby. Tio år senare flyttade byrån till Arvfurstens palats. Av antalet länder vars sändningar bevakades återstod till slut endast Sovjetunionen och östeuropeiska stater.

Avlyssningen tycks nu närmast ha betraktats som en beredskapsåtgärd. 1962 uppgjordes ett gemensamt program för verksamheten av UD, Sveriges Radio och försvarets radioanstalt. Arbetet var så fördelat, att Judin bevakade ryska sändningar under dagen, Grycke svenska sändningar från Moskva klockan 20-22. Sändningarna togs upp på band och skrevs ut följande dag.* Judins resuméer sändes till politiska avdelningen och försvarsstaben, Gryckes veckorapporter till Sveriges Radio, beredskapsnämnden för psykologisk försvarsberedskap, försvarets radioanstalt, försvarsstaben, militärpsykologiska institutet och ambassaden i Moskva samt till ett antal itnresserade personer.

Radiobyrån tycks ha upphört under loppet av år 1968. Under våren dog Judin och i augusti uppges också Grycke vara död. Vid en rundfråga huruvida intresse fanns för en fortsatt verksamhet, visade det sig att ingen längre ansåg radioavlyssningen nödvändig.

Källor

Ovanstående historik bygger på handlingar i radiobyråns arkiv, vol. 136, samt i 1920 års dossiersystem, I 1 C, vol. 10 och 11, och I 1 M, vol. 94. Gryckes veckorapporter 1963-1968 ligger på dossier i I 2 I, vol. 372-376.

Arkivbildarnamn och förteckning

Bland alla de beteckningar som förekommer i handlingarna har riksarkivet av praktiska skäl valt "radiobyrån" som arkivbildarnamn. Som nämnts är det den benämning som synes ha förekommit mest i dagligt tal och också den som används på av gruppen upprättade översikter över avlyssnade sändningar. Handlingarna har skilts från de av UD:s tidningsklippsamlingar som levererades till riksarkivet i december 1969. I den av Folke Ludwigs uppgjorda förteckningen, daterad 30/7 1971, ingick ursprungligen även granskningsbyråns texter till svenska radioutsändningar på främmande språk. Dessa texter har flyttats och utgör nu ett eget arkiv. Volymerna i radiobyråns förminskade arkiv har numrerats om.

________________________
* Skrivbiträde var fröken Alma Grünthal, som den uppmärksamme läsaren kommer att återfinna på licensbyrån men som på sextiotalet utökade en mager pension med extra skrivarbete.

Hänvisningar

ReproduceratNej

Kontroll

Skapad1993-09-30 00:00:00
Senast ändrad2010-03-12 09:05:51