Torsdagen den 13 juni, klockan 16.30–22.00, pågår underhållsarbete på webbplatsen. Arbetet påverkar såväl webb som bildvisningen och vi ber om överseende för de störningar som kan uppkomma till följd av detta arbete.
bild
Volym

Protokoll

Kommissorialrätten

Grunddata

ReferenskodSE/SSA/0180/1
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/2catu4lpOaozOYn5mu16x2
ExtraID1
Datering
1676 (Tidsomfång)
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv

Innehåll

ArkivhistorikKommissorialrätten 1676

Häxprocesser

En kommissorialrätt för undersökning av trolldomsväsendet i Stockholm tillsattes av rådet den 3 juni 1676. I rätten ingick flera prästerliga ledamöter, Carl Carlsson, Olaus Bergius och Christopher Bezelius. Ytterligare ledamöter var komministrarna Erik Noraeus, Ivar Leufstadius och i Olof Sparrman. Rättens ordförande var revisionssekreteraren W. J. Coyet. Dessutom ingick även jurister och ämbetsmän samt två läkare, av vilka den ene var Urban Hiärne. Domstolen som började sina förhandlingar den 30 juni, sammanträdde i Södra stadshuset vid Södermalmstorg.

Under Carl Carlssons kyrkoherdetid i Maria församling (1674-1678) drabbades huvudstaden av den andliga farsot, som går under namnet trolldomsväsendet. Den så kallade smittan spreds genom Gävlepojken, en femtonårig yngling som begett sig till Stockholm sedan han i hemstaden med sitt vittnesmål dragit en dödsdom över sin egen mor.

Åtta kvinnor avrättades för anklagelsen trolldom. Utmärkande för häxprocesserna var att barn spelade en stor roll som initiativtagarna till förföljelser. Man lät barn vittna i rättegångarna och man hade t.o.m. barnvittnen som kallades ”visgossar” (visa gossar) som reste land och rike runt och vittnade i rättegångar mot betalning i mat och pengar. Det kunde vara ända upp till 40 barn som vittnade mot en och samma person. Många av barnen flyttade över sina anklagelser mot nya misstänkta som de aldrig sett. De vittnade också mot sina egna mödrar.

På hösten 1676 kom vändpunkten i Stockholm sedan Gävlepojken vid förnyade förhör återkallat sina tidigare anklagelser. Den psykologiska bakgrunden till hela det föregående anklagelsematerialet avslöjades, ett lika skrämmande som belysande bidrag till modern vittnespsykologi.

Domstolens fortsatta arbete kom nu i stället att inriktas på att avslöja de falska vittnesmålen och ställa de värsta anstiftarna till ansvar. Snart blottades den hemska masspsykosen, av vilken icke minst barnen gripits i all sin skrämmande nakenhet.
I februari 1677 konstaterade kommissorialrätten, »att de av detta oväsende numera intet höra uti staden» - farsoten var alltså nu förbi.

Då ett fall av ”trolldom” året därpå anmäldes för konsistoriet, konstaterade man, ”att sådant är intet annat än huvudgriller och en ond fantasi”.

Ämnesord

Ämnesord, ort
Stockholms stad

Kontroll

Skapad2010-03-30 11:17:55
Senast ändrad2010-03-30 12:10:49