Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Kerstin Cruickshanks arkiv


Grunddata

ReferenskodSE/RA/721120
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/mPBYFecRrH6d0G02H087k3
Omfång
3 Hyllmeter 
34 Volymer 
Datering
1800–1997(Tidsomfång)
1937–1948(Huvudsaklig tid)
VillkorJa
TillståndsgivareArkivråd E-avdelningen
VillkorsanmHela arkivet. Endast tillgängligt för vetenskaplig forskning.
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd): F häfte, F-exp/pärm
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Marieberg)
Arkivbildare/upphov
Cruickshank, Kerstin (1913 – 1998)
Kategori: Person (släkt). Övrigt hälso-, sjukvårds- och socialt arbete (hjälp- och flyktingarbetare)

Innehåll

Inledning (äldre form)Kerstin Cruickshanks arkiv

Kerstin har skildrat sin barndom i dokumentären "Min natt- och dagbok", som kom ut 1993. Redan som 18-åring reste hon ut i Europa för att studera språk och senare marinbiologi.

De sista året i skolan hemma i Sverige mötte hon sin blivande man. Han hette Herbert Felix och var industriidkare från Tjeckoslovakien och av judisk börd. De gifte sig 1937 i Tjeckoslovakien.

Familjen Felix affärsverksamhet låg i det sk Sudetområdet i Tjeckoslovakien. I oktober 1938 avträddes Sudetområdet från Tjeckoslovakien till Tyskland genom Münchenöverenskommelsen. I denna veva beslagtogs familjen Felix:s industrier och de fick fly till ett gömställe i Prag. Kerstin och Herbert begav sig till Sverige.

Väl i Sverige blev Kerstin omgående involverad i flyktingarbete. Som representant för "Hjälpkommittén för tyska landsflyktingar" med säte i Göteborg reste hon till Prag för att välja ut barn, som skulle få en fristad i Sverige.Den andre mars 1939 anlände hon till Göteborg med 30 barn och 40 vuxna.

När kriget bröt ut den första september 1939 fanns inga möjligheter att fortsätta flyktinghjälpen. I stället fick hon kämpa mot nazismen i Sverige. Först som hjälpreda åt chefredaktören Ture Nerman på hans tidning Trots Allt, sedan i Tisdagsklubben som bildades i april 1940.

Den 8 maj 1945 var kriget slut i Europa.Kerstin Felix kunde inte helhjärtat fira segern. Hon ville veta, vad som hänt hennes man, som deltagit som frivillig på de allierades sida i den tjeckiska legionen och övriga familjemedlemmar, som försvunnit efter ockupationen av Böhmen och Mähren.

Hon började undersöka möjligheterna att organisera hjälptransporter från Sverige till koncentrations- lägren, som fortfarande hyste utsvultna och döende.
Den norske ministern i Köpenhamn, Niels Christian Ditleff, som hade samarbetat med Folke Bernadotte i aktionen "De vita bussarna", kom att spela en avgörande roll för att realisera Kerstins plan att hjälpa. De kände varandra från flyktingarbete i Tjeckoslovakien 1939 och senare i Polen, där Ditleff då var norsk minister. Nu hjälpte han henne att finna de rätta kontakterna och de viktiga dokumenten, som skulle ge tillstånd att få resa in i Tyskland.

Kerstin Felix hade i maj 1945 fått kontakt med den judiska hjälporganisationen, American Jewish Joint Distribution Committee, AJDC. De hade förgäves sökt en transportorganisation, som kunde distribuera livsnödvändiga förnödenheter till de överlevande judarna i Tyskland och av de ockuperade länder.

På den norska legationen i Köpenhamn mötte hon Wsewolod Bulukin, som praktiskt skulle förverkliga hennes plan att distribuera livsmedel och mediciner till de öppnade lägren. Han var ryskfödd men uppvuxen i Norge. Han hade en bilpark stationerad i Hamburg. Med den transporterade han norska lägerfångar ut ur Tyskland. Vid denna tidpunkt var hans uppdrag i praktiken avslutat.

Kerstin kom att disponera över den norska bilparken, en rysktalande hög officer med alla militära fullmakter, mässbyggnad i Hamburg och ett antal frigivna tyska krigsfångar som chaufförer, kunde därmed erbjuda allt det, som AJDC förgäves sökt. Samarbetet mellan denna organisation och Kerstin Felix skulle pågå i över tre år.

1945 återsågs Herbert Felix och Kerstin i Prag, efter tre års skilsmässa. Det visade sig att familjen Felix just innan de indelats för deportation till koncentrationsläger, där de senare omkom, hade satt en stor summa pengar i Kerstins namn på riksbanken i Prag. Kerstin fann pengarna orörda på ett konto i sitt namn, troligen på grund av hennes svenska medborgarskap. Denna förmögenhet i tjeckiska kronor, jämte ytterligare pengar, som likaledes stod i Kerstins namn i svärfaderns systerföretag Nova i Prag, gjorde det möjligt att förverkliga planen om en egen konvoj. Både tjeckisk och tysk valuta var emellertid så gott som värdelös vid denna tid. I den brittiska militärzonen, kunde man dock med det brittiska högkvarterets godkännande, göra begränsade affärstransaktioner av humanitär art med dessa valutor. Av den brittiska militärregeringen, stationerad i Hamburg, fick hon tillstånd att inköpa 32 lastbilar på den tyska "krigsmaterialkyrkogården", ett antal personbilar och en tankbil. Dessutom ställdes till hennes förfogande en övergiven före detta bleckvarufabrik. Allt detta var en bedrift i en ruinstad.

Konvojkörningarna pågick dag och natt i tre år, 1945-1948. Kerstins konvoj, som fick smeknamnet "The Gypsy Convoy" distribuerade 200-300 ton förnödenheter per månad.

Alla transporter och dramatiska upplevelser kan man följa i hennes arkiv. Här finns körjournaler för varje bil som i detalj visar vilka livsmedel och mediciner som transporterades. Här finns en korrespondens som bl a skildrar nöden och lidandet i ett av krig sargat Europa.

Lars-Erik Hansen 1997-07-24

Ämnesord

Ämnesord, sak
Flyktingarbete. Hjälpkommittén för tyska landsflyktingar (Lokalt ämnesord)
Koncentrationsläger (Lokalt ämnesord)
The Gypsy Convoy (Lokalt ämnesord)

Kontroll

Skapad1997-07-22 00:00:00
Senast ändrad2024-05-14 10:06:55