Sök i arkiven
Genvägar MENY

VARBERGS SKYTTEFÖRENING  (1860 – )

Organisation

KategoriFörening. Ospecificerad (Försvarsförening)
HistorikH I S T O R I K
Folkrörelsernas arkiv i norra Halland
40 VARBERGS SKYTTEFÖRENING
# Aktiv
Historik från 75-årsjubiléet 1935
År 1860 gick en våg av fosterländskt hänförelse genom vårt land, en känsla för den egna bygden och det egna landet som genomsyrade allt och alla. Det var detta år som den svenska skarpskytterörelsen föddes och växte fram, skapad av sådana män som Augst Blanche, Viktor Rydberg och August Scholman.
Begynnelsen
Den 21 december samma år fanns ett upprop infört i Varbergs Tidning vilket kallade till sammanträde å rådhuset och vid detta som hölls den 27 december under ledning av tf borgmästare Hessling beslöt man att bilda en skarpskytteförening i staden. 47 man antecknade sig genast och antalet växte sedan snabbt. Statsmakterna voro något villrådiga hur de skulle ställa sig till denna nya företelse men redan följande år fick skarpskytterörelsen sitt erkännande genom kungligt brev av Carl XV. Det ingick ej bara skjutning i programmet, det blev nog ändåmera av exersis och militära övningar och man låg ej på latsidan. Varje torsdag och söndags morgon hade man övningar på folkskolans gård mellan kl 6-7 och fortsatte även emellan kl 7-8 på kvällen. Varbergs frivilliga skarpskytteförenings förste överbefälhavare, tillsatt av Kungl. M:t, var C F Björnberg. Målskjutningsgevär fick man låna 75 st av staten och från Danmark inköptes billiga exersisgevär.
Första skjutbanan
För att ha skjutövningarna fick man draga sig utom stadens hank och stör och arrenderade Strandlyckan av bryggaremästare Lundquist. Dess namn blev sedemera Skarpskyttelyckan och där man nu ligger och njuter av sol och salta bad small då skotten mot järntavlorna. Det var nämligen borta vid "Goda Hopp" som dessa funnos och mot dem sköt man i stående ställning, serier om 8 skott. Väl skyddad stod man inne i paviljongen och lossade sina skott ur det tunga Remingtongeväret. Avståndet var 600 fot. Föreningen höll sig med egen musikkår, vilken lär varit mycket god. Man skaffade uniformer - vilka ej kostade mer än 13 rdr - och övningarna bedrevs med liv och lust. Föreningen var indelad i olika korpralskap vart och ett med eget befäl. Att utebli från någon övning, utan giltigt skäl, renderade vederbörande böter till föreningskassan. Då som nu var dock alltid den ekonomiska frågan brännande. Det fanns dock behjärtade män som donerade, staten understödde och av staden hade man bl a 1/3 av hundskatten! Och det fanns gott om hundar!
Rörelsen växer
Runt om staden hade så småningom bildats den ena skarpskytteföreningen efter den andra och år 1864 sammanslöto sig alla till Mellersta Hallands frivilliga skakrpskytteförening, av vilken Varberg således blev en avdelning och dess huvudsäte. Varje år hade föreningen ett stort gemensamt möte och tävling, för övrigt arbetade var och en på sin ort.
Tiden gick......
Intresset för det rent militära svalnade, skjutningen blev dominerande, vilket fick till följd en ombildning och så blev namnet år 1888 Mellersta Hallands skyttegille. Man höll fortfarande till i Skarpskjyttelyckan, men samfärdseln utvecklades, järnvägen drogs fram genom Apelviksbergen och när den övergick i statens ägo fick man ej längre skjuta över spåren. Det blev process emellan gillet och staten vilken dock slutade så att gillet blev hemlöst.
Men Getterön låg utanför.....
Där var det då inget badliv, ingen invasion av främlingar, utan lungt och fridfullt med en och annan ko betande av det magra gräset. För 10 kr om året arrenderades mark där och med lotsförman Halldén överenskoms att mot en vedergällning av 20 kr årligen transportera skyttarna till platsen. Detta blev - kan man säga - den första regelbundna sommartrafiken till ön. Nog var luften härlig och platsen stor nog, men det öppna läget ingbjöd ej till att stanna längre än nödvändigt.
Skjutbana vid Påskberget
Efter att i tre år utan resultat sökt att på tillfredställande sätt lösa skjutbanefrågan ingick man till Drätselkammaren med anhållan om att få upplåta en av stadens utmarksjordar vilket även beviljade och detta år - 1900 - kom den nuvarande skjutbanan vid Påskberget till stånd. Skyttarna byggde själva skjutvallar och blinderingar och byggmästare Johannes Nilsson paviljongen. Det blev en bra skjutbana och den har sedan ytterligare utökats. Eftersom skogen runt omkring växt upp har det blivit allt vackrare och den är nu säkerligen den vackraste belägna skjutbanan i länet. En nackdel har dock detta haft med sig - man kan nämligen ej nu skjuta på de längre avstånden. Ett mycket intresssant och uppskattat avstånd var då 600 meter och det hände före en stortävling att ett par av de mest intresserade drog sig ända bort emot Träslövs kyrka och sköto på 100 meter.
En ny blomstertid
Sedan föreningen nu åter fått ett fast hem blev det ny fart i arbetet. 1906 skedde utbrytningen ur Mellersta Hallands Skyttegille och namnet ändrades den 10 juni till det nuvarande, Varbergs Skytteförening. Utom sin stora bana härstädes hade föreningen avdelningar eller skjutlag med egna banor i Lindberga, Tofta och Ås och sedemera tillkom även Derome. Många öden har föreningen genomgått, många stora tävlingar har den anordnat, den största, mest storstilade och glansfulla avhölls 1912 då man inbjudit skyttar från hela Halland, Göteborg, Hälsingborg samt Elfsborgs skytteförbund. Medlemsantalet har växlat - kriget åstadkom en ny rusning till skjutbanorna - men de senaste årens stora ekonomiska svårigheter har haft en minskning till följd. Ty det ställdes stora krav på den enskilde skyttens kassa när statsmakterna ej ha någon förståelse för eller visar något intresse av att understödja rörelsen. Varbergs Skytteförening har dock klarat sig genom 75 års strider och stormar och står nu som en av de få föreningar i landet som arbetat utan avbrott i alla dessa år. Det är många skott som lossats under denna tid och mång goda skyttar som fostrats i dessa leder.
Den nuvarande styrelsen
som utgöres av Köpman Gerhard Larson, ordf, Skomakaremästare Arthur Sandbreg, v ordf och kassaförvaltare, hälsovårdstillsyningsman O Skoglund sekr, Köpman Gunnar Lanker intendent och skjutchef, Köpman Einar Barre klubbmästare samt Urmakare Knut Lundgren och lantbrukare Albert Bengtsson har beslutat att fira
75 årsjubileet
med stora tävlingar den 15 september till vilka inbjudits samtliga Hallands samt Borås och Mölndals skytteföreningar. Programmet härför omfattar svensk huvudskjutning, 6-ringar tavla å 400 meter samt tvenne insatsskjutningar vilka tillsammans påminna om den gamla huvudskjuyningen med 4+4+2 skott på tavla samt 5 skott i liggande och 5 i knästående mot½ figur. I tävlingen har man för avsikt att utdela skänkta hederspriser varför sådana även mottages med tacksamhet. Segerskytt kommer även att koras och dennes belöning blir föreningens vackra guldmedalj. Emellan föreningarna blir det grupptävling med tremannalag. Efter skjutningarna äger prisutdelningen rum i samband med jubileumsmiddag å Varbergs Hotell. föreningen finns fortfarande kvar än i dag. 1997
Omarbetat och kompletterat oktober 1997 av Viola Arvidsson.
Försvarsorganisation, Skytteförening
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
ReferenskodSE/FANN/FANN_40
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/qhcg6VDzng7GCrN8UufKz4
SpråkSvenska
ExtraIDFANN_40