Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Huvudarkivet

Sveriges Dövas Riksförbund

Grunddata

ReferenskodSE/RA/730845/01
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/c4zlffObuwNI30C0MLtlj6
ExtraID01
Omfång
98,6 Hyllmeter  (-)
VillkorDelvis
TillståndsgivareDeponenten
VillkorsanmSerierna F2FA, F2FB, F2FC, F2FD, F2FE, F2FF är tillståndsbelagda t o m 1 januari 2030 och endast tillgängliga mot skriftligt medgivande från Sveriges Dövas Riksförbund.

Deponenten medger att handlingar får kopieras/digitalfotograferas under förutsättning att det inte strider mot gällande upphovsrättslig lagstiftning.
Handlingar som är tillgängliga endast efter medgivande från Sveriges Dövas Riksförbund får endast kopieras/fotograferas om medgivandet inkluderar sådant tillstånd.
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Arninge)
Arkivbildare/upphov
Sveriges Dövas Riksförbund
Alternativa namn: Svenska dövstumförbundet
Alternativa namn: Sveriges Dövstummas Riksförening
Kategori: Förening

Innehåll

Allmän anmärkningObservera att kronologin inte stämmer i alla serier. Uttrycket "fas" används i volymanmärkningar och det står för fascikel dvs. aktomslag. Notera även att seriesignum och serieuppbyggnad kan avvika från standard, exempel i serien F20.
Inledning (äldre form)Historia

Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) bildades den 26 februari 1922. Före bildandet av SDR fanns Dövstumföreningen i Stockholm, som bildades 1868 av tre stiftare. Dessa var Ossian Edmund Borg (1812-1892) hörande, son till grundaren av Sveriges första dövskola, Per Aron Borg (1776-1839) - Albert Berg (1832-1916) (döv) - Fritiof Carlbom (1835-1890) (döv).

Dövstumföreningen omfattade döva medlemmar från många olika håll i hela Sverige. Därför betraktades Dövstumföreningen som en riksorganisation i Sverige. Dövstumföreningen fungerade såväl som en riksförening som en sjuk- och begravningskassa för döva i landet. Men vid slutet av 1890-talet började medlemmar i landsorten protestera mot Stockholmsdominansen i föreningen och mot att de medlemmar som bodde i Stockholm fick större utbyte av medlemsavgiften eftersom de kunde träffas oftare.

Det förekom en diskussion om bildandet av ett riksförbund med lokalföreningar, men frågan om ett riksförbund uppsköts på framtiden. I stället delades Dövstumföreningen 1903 upp till en lokalförening i Stockholm och till en sjuk- och begravningskassa för döva i hela landet.

Så småningom bildades dövföreningar lite varstans i Sverige. Tanken på ett förbund dök upp igen. 1906 tillsatte dövföreningen i Stockholm en kommitté som skulle utarbeta ett förslag till bildandet av ett svensk dövstumförbund. Men frågan om ett förbund sköts upp igen, på grund av att det var mer brådskande just då att rädda "tidning för dövstumma", vars utgivare hastigt hade avlidit.

1919 tog Göteborgs Dövas Förening initiativet till en ny diskussion om bildandet av ett "landsförbund". Så småningom gick det fram till att Svenska Dövstumförbundet bildades den 26 februari 1922 av 14 ombud från dövföreningarna. Herr Dan Andersson (1885-1963) (döv) från Göteborg valdes till ordförande.

Svenska Dövstumförbundet fungerade som en central organisation av dövföreningar. Förbundets ändamål var att främja dövas intressen, att ge råd och information till anslutna föreningar och enskilda döva rörande deras angelägenheter, ansökningar till myndigheter, att stödja upprättandet av ålderdomshem för döva, att sprida kännedom om dövas förhållanden, att biträda vid bildandet av lokala dövföreningar, att tillvarata dövas intressen hos myndigheter vid förekommande utredningar och förslag samt att främja högre utbildning för döva. 1950 ändrades Svenska Dövstumförbundets namn till Sveriges Dövas Riksförbund.

SDR var en av grundarna till Dövas Nordiska Råd som bildades 1907. Sverige var värd för WFD:s fjärde världskongress i Stockholm år 1963. Men Sverige hade aldrig ansökt om värdskap för den fjärde världskongressen på eget initiativ. Egentligen skulle världskongressen äga rum i Istanbul, men på grund av oroligheter i Turkiet, ombads Sverige att arrangera världskongressen i stället.

SDR:s mångåriga kamp för teckenspråket ledde till att teckenspråket blev officiellt erkänt som ett självständigt språk 1981 då Riksdagen beslöt att teckenspråk skulle vara undervisningsspråk i dövskolan och att svenskan skulle vara dövas andra språk. Genom detta beslut blev Sverige det första land i världen som erkände teckenspråk som dövas första språk. Riksdagens beslut ledde till att dövas rätt till tvåspråkighet i undervisning infördes i läroplanen år 1983, teckenspråket som dövas modersmål och svenskan som andra språk.

Det finns en historiebok om Sveriges Dövas Riksförbund och dess 75 år - "Den gemensamma kraften", utgiven år 1997. Svenskt teckenspråkslexikon utgavs år 1997. Tidigare teckenordböcker utgavs av SDR år 1971 och 1978. Den första teckenordboken utgavs 1916 av Oskar Österberg (1885-1921) (döv).

Källa: www.sdrf.se/sdr

2022 genomfördes en tilläggsleverans.

Tillgänglighet

DepositionJa

Kontroll

Skapad2012-02-14 10:22:13
Senast ändrad2023-02-15 13:19:28