Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Kockums Industrier


Grunddata

ReferenskodSE/MSA/01971
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/2Va2dbVKiaEeSNAOFQzsq5
ExtraIDFRT
Datering
1935–2015(Tidsomfång)
VillkorNej
ArkivinstitutionMalmö stadsarkiv
Arkivbildare/upphov
Kockums industrier (1987)
Kategori: Företag

Innehåll

ArkivhistorikÅr 2017 mottog Malmö stadsarkiv handlingar från Kockums Industrier AB (KIAB). Arkivbeståndet utgörs i huvudsak av handlingar som kartlägger hur
KIAB har tagit fram sitt anbudsunderlag, projektgruppsprotokoll, samt korrespondensen mellan dem och deras beställare vid vunna anbud.
Exempel på rikt förekommande handlingar i arkivet är verifikationer, tekniska specifikationer, ritningar samt besiktningskorrespondens. Handlingar som uppkommit innan KIAB grundades är i störst utsträckning ritningar och tekniska specifikationer för exempelvis tågvagnar som skulle renoveras.

Arkivförteckningen gör ingen skillnad på vunna och förlorade anbud.

Merparten av arkivets anbud gällde olika typer av vagnsprojekt och därför fick de särskilt mycket utrymme i förteckningen. Andra projekt som KIAB var verksamma inom var kättingstoppare till fartyg, olika typer av tjänster till elkraftverk samt även hissinstallationer.

Något som i princip helt saknas eller enbart finns i några få exemplar är kassaböcker, verksamhetsberättelser och protokoll för hela KIAB som verksamhet.


- HISTORIK -

KIAB grundades i kölvattnet av den stora varvskrisen i Sverige. När Kockums Mekaniska verkstad, som vid det laget var uppköpta av Svenska varv (som i sin tur ägdes av staten) skulle läggas ner förhandlades det så kallad Kockums-paketet fram. En del av paketet innebar att en del av Kockums tidigare varvsverkstäder skulle byggas om och användas för tågvagnsrestaurering åt SJ.

Svenska varv bytte namn till Celsius AB då mycket av deras verksamhet var grundad inom vapenindustrin och när de börsnoterades 1993 utkristalliserades KIAB som ett dotterbolag och hamnade under det som kallades för Kockumsgruppen. KIAB var en perifer verksamhet vars huvudsakliga syfte var att ta tillvara på allt det man lärt sig under SJ-renoveringen och sedan använda sig av det för att slå sig in på den civila sektorn, som ställde helt andra krav än den marina eller militära.

Vid uppstarten hade KIAB ca. 100 personer på verkstadsgolvet samt 15 som jobbade administrativt.

Initialt hade KIAB inte riktigt landat i någon särskild nisch och erbjöd därför lite allt möjligt för att testa vattnen. De erbjöd avancerad testning och analys av tung industriell utrustning, CAD/CAM-designing, datorsystem såsom MIS, storskalig verkstadsproduktion och hantverks- och elektrotekniskt arbete. Det var tänkt att eventuella projekt skulle kunna samköras med resten av Kockumsgruppens muskler bakom sig vilket gjorde att det förhållandevis lilla nystartade dotterbolaget blev konkurrenskraftigt på ett helt annat sätt och kunde vinna några betydelsefulla budgivningar i ett initialt skede.

En viktig del av företagsprofileringen blev senare att framhäva Kockums anrika verkstadshistoria och då särskilt den gällande tågtillverkning. Att de hade haft ett nära samarbetet med SJ under kockumspakets-åren gjorde KIAB till ett bekant namn och bidrog till att de kunde få fler projekt av dem under 90-talet. Sakta men säkert blev således vagnsprojekt den del av den civila marknaden som KIAB riktade in sig mot mest.

Ett stort kontrakt som KIAB vann var från SJ Gods (nuvarande Green Cargo). Det gällde tillverkningen av nya godsvagnar med kapaciteten att kunna lastas med 25 ton i stället för den dåvarande standarden på 22,5. KIAB planerade att själva försöka utveckla en boggi (ett slags motordrivet vagnsunderrede) som skulle klara av de ökade trycket på vagnshjulen.
Med hjälp av kollegor och utrustning från Kockums Submarine Systems samt oväntad intern kompetens lyckades de ta fram boggin Y25L. Kapaciteten att kunna tillverka boggin själva samt det faktum att de nyligen hade installerat svetsrobotar i verkstaden gjorde KIABs leveranstid överlägsen och de kunde därför kamma hem sitt första stora kontrakt och blev således även först i Europa med att tillverka boggier med en så hög axellastkapacitet.

När vagnsproduktionen var igång för fullt hade KIAB kapaciteten att producera ungefär fyra vagnar i veckan.

År 1999 skedde en ny omfattande omstrukturering. Celcius köptes upp av SAAB AB och i och med det gick Kockums AB och KIAB skilda vägar. Kockums AB med dess ubåtstillverkning såldes av till den tyska koncernen HWD (Howaldtswerke Deutsche Werft AG) medan KIAB blev ett dotterbolag åt SAAB istället. Det dröjde dock inte länge förrän KIAB splittrades upp i tre delar som såldes av åt olika håll. Enercon köpte vindkraftverksdelen, en privat aktör köpte det som kallades för maskinverkstaden och efter två års förhandlingar kunde vagnstillverkningen köpas loss av anställda på KIAB. Detta skedde den 11 december 2001 och bolaget döptes temporärt om till K Industrier.

Som frikopplad aktör leddes K Industrier initialt av Björn Widell, Peter Linde, Karl-Gustav Andersson och Evert Wijkander. Deras första beställning var från Green Cargo och gällde specialdesignade transportvagnar (Hiqqrrs-vw-011) för stora pappersrullar från Stora Enso. Det rörde sig om 54 dubbelvagnar med egen-patenterade lösningar.

Det absolut viktigaste kontraktet var när de lyckades buda in Malmvagn Uadk som skulle tillverkas åt LKAB (Luossavaara-Kiirunavaara AB). Först handlade avtalet om att tillverka 110 vagnar efter färdiga instruktioner men med tiden växte samarbetet och K Industrier fick i uppdrag att tillsammans med LKAB ta fram en ny malmvagn. Efter att ha fungerat konsulterande i planeringsfasen av den nya vagnen kunde de sedan 2006 skriva ett avtal på hela 760 malmvagnar (Fammoorr).

På grund av kontrakten med LKAB var K Industrier på banan igen och med det nyvunna kapitalet kunde man köpa upp SweMaint.

När KIAB köptes loss från SAAB hade de privata aktörerna inte kapital nog att också köpa loss verkstadsfaciliteterna. Dessa såldes då separat till PEAB (Paulsson entreprenad AB) och K Industrier behövde därför teckna ett hyresavtal med dem för att kunna bedriva sin verksamhet. Efter framgångarna med LKAB och SweMaint valde man att förnya sitt hyresavtal med PEAB och fick då åtta år till. Efter påtryckningar från olika håll valde PEAB att inte förnya hyresavtalet och KIAB (som hade återtagit de gamla namnet år 2006) hade då fram tills 2013 på sig att flytta hela verksamheten.
De hittade till slut en fastighet i Trelleborg, men för att den skulle kunna möta KIABs behov krävdes det en utbyggnad på runt 7000 m2 samt en järnvägsförbindelse.

Flytten planerades och mycket förarbete gjordes men på grund av uteblivna ordrar lades verksamheten ner i mitten på 2013 istället.

I skrivandets stund (2022-05-10) är KIAB verksamma som helägare av Swemaint och de utgör i sin tur en omfattande del av den svenska vagnsunderhållsmarknaden.

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Skapad2017-02-22 09:22:57
Senast ändrad2022-05-10 16:29:08