Sök i arkiven
Genvägar MENY

Wermlands och Dals Jernhandlareförening  (1907 – )

Organisation

KategoriFörening. Övriga föreningar
KategoriFörening. Handel och kommunikation, ospecificerat
Alternativa namn
Wermlands & Dals Jernhandlareförening
HistorikÄLDRE ARKIVHISTORIK:

WERMLANDS OCH DALS JERNHANDLAREFÖRENING

1846 blev det tillåtet att driva handelsrörelse utanför köpstädernas tullar. Den så kallade frimilsstadgan stipulerade dock att full handelsfrihet rådde endast om en plats låg tre mil från en köpstad. Genom 1864 års författning fullföljdes liberaliseringsprocessen och fullständig näringsfrihet genomfördes. Dessa nya författningar verkade mycket utvecklade på näringslivet och då inte minst på handeln.
Omkring sekelskiftet började köpmannakårens organisationssträvanden att bli alltmer framgångsrika. Under den organisationslösa tiden hade en del mindre önskvärda förhållanden börjat göra sig gällande. 1890 bildades Stockholms Jernkramhandlareförening och åren 1905 - 1907 bildades flera järnhandlareföreningar runt om i landet. Wermlands och Dals Jernhandlareförening bildades 1907 och samma år tillkom Sveriges Järnhandlareförbund som en samordnande organisation.

Två järnhandlare i Karlstad gick i spetsen för föreningsbildandet, August Huzell och Herman Geijer. De flesta inbjudna tackade ja till inbjudan och en förening kunde enhälligt stiftas. Till föreningens förste ordförande valdes August Huzell. Man tog ställning för kollegial sämja och förhandlingsvilja och motsatte sig alltför ohämmade konkurrensmetoder.
Det var 20 järnhandlare från Värmland och Dalsland som tecknade sig som medlemmar vid det konstituerade sammanträdet i Karlstad. Överenskommelser om priser på en del järnvaror kunde träffas. De första åren visade de dalsländska medlemmarna en tendens att frondera mot de övriga.
Under första världskriget och efterkrigstiden konsoliderades föreningens verksamhet. De täta prisstegringarna krävde tätt förekommande prissammanträden och ändringar i prislistorna. Efter kriget inträffade plötsliga och mycket stora prisfall. Näringslivet var delvis förlamat. Många järnhandelsföretag råkade i svårigheter och betalningsinställelser blev vanliga.

August Huzell avgick från ordförandeposten 1919 och järnhandlareföreningen fick konsul Herman Geijer som ny ordförande. 1929 tog denne initiativ till bildandet av en understödsfond för behövande järnhandlarefamiljer. Inte förrän 1919 fick Dalsland sin första ordinarie styrelseledamot. Dittills hade styrelserna varit helt värmländska.
År 1928 efterträdde järnhandlare Fredrik Nygren från Karlstad Herman Geijer på ordförandeposten. 1933 tillträdde B G Lindén i Arvika som föreningens ordförande, den förste på ordförandeposten, utanför Karlstad. Frågan om engagesandel av en heltidsanställd ombudsman inom föreningen började tas upp till diskussion. Det hade blivit omöjligt att sköta ordförande- och sekreterararbetet på fritid. Föreningens förste ombudsman tillträdde 1936. Han skulle sköta det dagliga rutinarbetet samt utreda och förbereda de frågor som skulle upp till behandling. Ombudsmannen skulle också sköta sekreterararbetet.

Ordförande efter B G Lindén blev Robert Österberg, som i mer än 30 år hade arbetat inom Wermlands och Dals Jernhandlareförening med olika uppgifter. Österbergs tid som ordförande kännetecknades av den svåra bristen på branschens varor. Främst gällde det byggnadsvaror, järn, balkar, järntråd, trådspik, plåt och cement. Genom det allmänna prisstoppet 1942 fick branschen minskade marginaler. 1945 efterträddes Österberg som ordförande av järnhandlare Erik M Eriksson i Sunne.

Med den nye ordföranden började nya idéer vinna insteg i Wermlands och Dals Jernhandlareförening. Kollektiva utställningar anordnades och kollektiv propaganda och annonsering förekom i ökande omfattning. Kursverksamhet och utbildning blev allt viktigare inom föreningen.
Utbildningsfrågor och instruktionsverksamhet var huvudintressen för föreningens 1955 nytillträdde ordförande Paul Lundgren, järnhandlare i Kristinehamn. Utställningen av maskiner och sportartiklar anordnades på många platser inom föreningens område i kombination med föredrag och instruktionsfilmer. Vid husmodersaftnar ordnades demonstrationer av hushållsartiklar. Ett emblem för järnhandeln kom till form av en viling med mercurisk hjälm som bär en sköld i form av järnhandlarmärket med texten "Järnmannen Fackmannen".
Inom föreningens ram har arbetats med Maskinaktiebolaget Värm-Dal. Företaget skulle hjälpa järnhandeln med inköp och service av lantbruksmaskiner.

Litteratur:
"Wermlands och Dals Jernhandlareförening" 1907-1957. Minneskrift.
"Ett halvsekel i järnbranschens tjänst". Herman Geijer & Co Aktiebolag. Karlstad. Minneskrift. 1899-1949.
Hänvisningar till orter
Värmlands län (Verksamhetsort)
Älvsborgs län (Verksamhetsort)
Se ävenHerman Geijer & Co. (Karlstad) (Herman Geijer var en av bildarna av föreningen)
ReferenskodSE/ARKIS/71865
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/rzKbKU33Ew3PbVFgWUDWI6
HuvudkällaArkivöversikt
Källår2017