Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Skivarps sockerbruks arkiv


Grunddata

ReferenskodSE/LLA/30648:018
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/xuPJQaVmzADQM5GBE584h2
Omfång
10,1 Hyllmeter  (-)
Datering
1901–1970(Tidsomfång)
1901–1963(Huvudsaklig tid)
VillkorJa
TillståndsgivareDeponenten
VillkorsanmFör handlingar yngre än 70 år i serie F 1 krävs tillstånd från Nordic Sugar (VD).
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd), Maria Wallin
Arkivförteckning (koncept): Kortregister
ArkivinstitutionRiksarkivet i Lund (depå: Arkivcentrum Syd)
Arkivbildare/upphov
Svenska sockerfabriks ab. Skivarps sockerbruk
Kategori: Företag. Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri (Sockerindustri)

Innehåll

Inledning (äldre form)HISTORIK
En stor del av betleveranserna till bruket i Köpingebro under de sista åren på 1800-talet kom från Skivarpstrakten. För att minska fraktkostnaderna och avlasta raffinaderiet i Ystad bestämde sig Jacob Lachmann, som ägde anläggningarna i Köpingebro och Ystad, för att bygga en större fabrik i Skivarp för framställning av konsumtionsfärdigt strösocker. Från början var planen endast en saftstation vid Charlottenlund, men denna stötte på hinder då Ystads stad inte ville tillåta en rörledning över Ystads ägor.

Skivarps anläggning togs i bruk 1901 och var unik för sin tid, en föregångare till 1950-talets strösockerbruk. Utöver råsockerfabriken fanns en raffineringsavdelning som förädlade råsockret till raffinerat strösocker, en process som tidigare enbart utfördes vid raffinaderierna.

Med anledning av bruket anlades också en särskild järnväg, Skivarp-Ystad, för transporter till raffinaderiet och hamnen. Denna lades dock ner redan 1919 efter avvecklingen av raffinaderiet i Ystad två år tidigare.
I början av 1900-talet uppgick antalet åretruntanställda till cirka 360. Skivarps samhälle växte till stor del fram som brukssamhälle runt fabriken.

Mot Jacob Lachmanns sockerrörelse verkade Carl Tranchell och Gustaf Ekman på fabrikerna i Göteborg och Landskrona. De var oroliga över sockerindustrins expandering och motsatte sig kraftigt den nya fabriken i Skivarp. 1902 förmåddes Lachmann till ett högt pris sälja sina anläggningar till Sockerfabriks AB Union.
De båda sockerhistoriska böckerna Cardo 1907-1982 av Jan Kuuse och Sockrets katedraler av Jean-Paul Darphin anger olika uppgifter angående strösockertillverkningen – Kuuse menar att den nerlades redan 1902 medan Darphin anger att den fortsatte till 1921.

Under den stora strukturomvandlingen från slutet av 1940-talet till och med 1960-talet byggdes ett antal av de större betbruken som till strösockerbruk. Man satsade på fabriken i Köpingebro och valde att lägga ner anläggningen i Skivarp 1962.

Disponenter i Skivarp var Adolf Anger (1901-1917), Carl Allsing (1917-1928), Carl-August Nilsson (1928-1941), Ivar Elmer (1941-1946), Arne Fritsch (1947-1949) och Ove Asp (1949-1961).


ARKIVBESTÅNDET
Det bevarade arkivbeståndets tyngdpunkt ligger på 1940-talet, men en del handlingar från fabrikens tidiga år finns också. Inte minst har ett relativt omfattande ritningsbestånd registrerats.
Räkenskaper saknas nästan helt från tiden efter 1947.
Delar av beståndet har varit mögel- och fuktskadat och sanerats i samband med ordnings- och förteckningsarbete.

Arkivarie Maria Wallin 2016


KÄLLOR
Darphin, Jean-Paul (1994): Sockrets katedraler: en studie av sockerindustrins historia och arkitektur.
Kuuse, Jan (1982): Sockerbolaget Cardo 1907-1982.
Sylwan, Eilif (1932): Den svenska betsockerindustrien: minnesskrift utgiven av Svenska Sockerfabriksaktiebolaget med anledning av dess 25-åriga tillvaro. 1, Före Svenska sockerfabriks aktiebolagets bildande 1907.

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Senast ändrad2017-12-06 15:23:42