Sök i arkiven
Genvägar MENY

LITHBERG, NILS  (1883 – 1934)

Person

KategoriPerson (släkt). Ospecificerad (3090 folklivsforskare)
KategoriPerson (släkt). Ospecificerad (3090 museitjänsteman)
HistorikH I S T O R I K
Nordiska museets arkiv
1210 NILS LITHBERGS ARKIV (ACC.NR 1936/164, 1937/067)
Nils Lithberg föddes i Norrlanda 1883 och växte upp i Vall på Gotland. Han härstammade från en gotländsk bondesläkt. Fadern var folkskollärare. På 1890-talet gick han i Visby läroverk. 1902 flyttade Lithberg till Uppsala för att studera arkeologi för Oscar Almgren. Från 1908 och fyra år framåt kom han att jobba med utgrävningar vid Kulturen i Lund. Först 1910 blev Lithberg klar med sin filosofie kandidatexamen. 1912 förflyttades han till Nordiska museet.
Under sent 1800-tal startade diskussionen om ett forsknings- och undervisningsämne, kulturhistoria, som intresserade sig för det vanliga folkets vardag. Makarna Hallwyl skrev 1908 på ett donationsbrev om en professur i folklivsforskning som kom både Nordiska museet och det dåvarande Stockholms högskola till gagn. 1914 disputerade Lithberg i nordisk arkeologi på en avhandling om gotländsk stenåldersbebyggelse. Han var under flera decennier knuten till de av Walther och Wilhelmina von Hallwyl bekostade utgrävningarna av Schloss Hallwil i Schweiz. Lithberg var den förste som innehade den Hallwylska professuren i Nordisk och jämförande folklivsforskning vid Nordiska museet. Denna tjänst hade han från 1919 och fram till sin död 1934. Under 1920-talet ägnade Lithberg sig åt forskningen i museets tjänst och att undervisa och examinera i nordisk etnologi vid Stockholms högskola. Från 1929 och framåt hade Lithberg även undervisat och examinerat i nordisk etnologi i Lund och Uppsala. 1934 dog Lithberg hastigt.
Under tidigt 1900-tal stod disciplinerna arkeologi och etnologi nära varandra. Både sysslade med föremålsforskning. Den arkeologiska metoden att analysera fornfynd applicerade Lithberg även på sentida föremål. Han hade en förmåga att sätta in nordiska föremål och seder i ett europeiskt perspektiv. Lithberg var en mångsidig kulturhistoriker. Han var utbildad förhistorisk arkeolog, men gjorde sig även tidigt känd som en duktig medeltidsarkeolog. Han publicerade tidigt forskning om allmogens materiella kultur och sedvänjor. Han var en duktig kännare av allmogens hantverk, konstnärliga slöjdarbeten samt textilexpert. Inom det etnologiska arbetsfältet var han en av de första som tog intryck av kulturkretsläran, jämförelser mellan olika kulturer.
Lithberg skrev Schloss Hallwils historia, ett verk i sex volymer som publicerades 1924-1932. Detta slott i Aargau i Schweiz ägdes av makarna von Hallwyl. Lithberg viktigaste etnologiska studier var av folklig tideräkning. Han publicerade uppsatser om runstavar och kalenderstavar. Vintern 1917/1918 granskade och registrerade Lithberg runkalendrarna i Stockholms och Uppsalas museer. 1919 utnämndes Lithberg till professor i nordisk och jämförande folklivsforskning. Lithbergs första uppsats om de Nordiska kalenderstavarna publicerades i Fataburen 1920 och följdes av flera under 1920-1921. 1928 återupptog Lithberg föreläsandet om kalendervetenskapen och runstavsstudier på Stockholms högskola. Första året behandlades Östergötlands runstavar på seminarierna och 1931-1932 handlade hans föreläsningar om almanackan och runstaven. Sigfrid Svensson har i Rig 1944 publicerat ett avsnitt ur dessa föreläsningar. Nu handlade det om de historiskt-komparativa synpunkterna. Åren 1932-1934 reste Lithberg till museer och bibliotek runt om i Europa för att studera kalendariskt material. Dessa studier resulterade främst i Computus, men även med skriften Almanackan och den av denna sammanfattande skriften Kalendariska hjälpmedel. Lithbergs syfte med Computus var att sätta in runstaven i ett historiskt sammanhang tillsammans med äldre kalenderformer. Han ville även skildra den kalendariska teknikens utveckling från senantikens hedniskt/kristna kalender till de sena runstavarna. I sina tidigare skrifter grupperade Lithberg rimstavarna efter yttre kriterier. I Computus intresserade han sig i huvudsak för det kalendariska innehållets historiska utveckling. Detta efter att hans studier av gyllentalslängder lärt honom att runstaven inte kunde ses isolerad från Europas allmänna kalendariska tradition. När Lithberg dog 1934 deponerades antecknings- och bildmaterialet till Almanackan och Computus på Nordiska museet. Vid Lithbergs död var inte Computus riktigt klar, utan gavs ut av Sam Owen Jansson 1953. 1939 deponerades på Nordiska museet även material av Olle Worm som rörde förlorade gotländska runkalendrar och som publicerats i Fasti danici. Detta material hade Lithberg tillsammans med Elias Wessén tagit på sig att edera. Wessén fullbordade den senare.
Det finns ett arkiv över Lithberg på Landsarkivet i Visby med namnet Nils Jacob Mauritz Lithbergs arkiv http://nad.ra.se/archive_index.aspx?id=084ba580-cc40-4c15-89e1-c1357f63c0c2&s=Balder. Detta arkiv berör Lithbergs privatliv, till skillnad från Nils Lithbergs arkiv som berör hans yrkesverksamhet. Det är ett litet arkiv som bara omfattar en volym. Det består bland annat av brev, passhandling, gamla avhandlingar från 1700- och 1800-talet, inbjudningskort och telegram från Nils till hans fru, Marit Lithberg. Det finns även en del material rörande Nils Lithberg vid Hallwylska museet.
Nils Lithbergs arkiv utgörs till största delen av olika typer av manuskript som till exempel föreläsningar, publikationer och arbetsmaterial samt diverse anteckningar. Arkivet består av 59 volymer. Den gamla volymnumreringen som fanns innan arkivet ordnades och förtecknades har behållits i arkivförteckningen och på fasciklarna.
Stockholm den 11 maj 2009
Sofia Nilsson
Arkivpraktikant
ReferenskodSE/NM/NMA_1210
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/O3O5jJ16tKIpbtAXwKV6W0
SpråkSvenska
ExtraIDNMA_1210