Sevon, Anton Gustav släktarkiv

Person

KategoriPerson (släkt). Ospecificerad
HistorikAnton Gustav Sevon föddes 1847 i Smedjebacken och dog den 9 januari år 1934 i Harmånge. Han var son till kamrer Anton B Sevon och Anna Christina Sevon (född Dahlström).
Sevon var bokförare vid Axmar (1889) och arrendator av Axmar (t.o.m 1918), då ägt av Bergvik-Dala bolag. I arkivet finns även handlingar rörande Risingsbo gård och bryggeri, vilka Anton Gustav Sevon övertog efter sin svärfar Åhman.
Sevon var gift två gånger. Hans första hustru var Hedwig Elisabeth Sevon (född Åhman) 1856-07-07. Hans andra hustru var Anna Hildur Hedwig (född Tillaeus) 1867-01-17 och död 1949. Han fick tre döttrar; Anna Hildur Hedwig 1886-04-25, Anna Karolina Elisabeth 1898-09-23 och Anna Signe Alma 1902-07-01.
Axmar Bruk
Axmar järnbruk är beläget strax norr om Axmar by i Hamrånge socken på gränsen mellan Hälsingland och Gästrikland. Axmar Bruk tillhör Hamrångebygden som är Gävles nordligaste kommundel. Bruket ligger efter Jungfrukustvägen.
Den 7 april år 1671 anlades Axmar Bruk av bergmästare Claes Depken med stöd av privilegier vid Axmars strömmar. Året därpå stod det nya bruket färdigt, såldes till assessor Albrekt Behm och kom under de närmste 100 åren att tillhöra familjen Behm. Bruket övertogs av Albrekts dotter Brita (kallad "Järn-Brita") och sedermera av hennes sonson Karl Albert Rosenadler.
1721 utsattes Hamrångebygden för ryssarnas härjningar och Axmar Bruk brändes ner, förutom den del som låg västerut efter Skärjeån, som ryssarna inte hittade. Bruket återuppbyggdes redan 1725.
1772 sålde Rosenadler bruket till greve Löwenhjelm, som redan efter fem år sålde vidare till David Schinkel.
"Järn-Brita" Behm dog 89 år gammal 1775. Hon hade då varit brukets härskarinna i 58 år.
1777 köptes Axmar Bruk av en tysk affärsman vid namn David Schinkel. Schinkel blev mycket framgångsrik och adlades 1790 till von Schinkel. Sonen Johan Frederick var mer intresserad av hovlivet i Stockholm än av Axmar Bruk och bruket försummades.
Bruket kom att ingå i det 1805 inrättade von Schinkelska fideikommisset och stannade i släktens ägo fram till 1890.
På inrådan av Carl XIV Johan kom år 1835 konungens adjutant och översten i Svenska armén, Bernt Bergman till Axmar Bruk och påbörjade omedelbart en modernisering av driften där. Bernt Bergman gifte sig inom kort med enda dottern till Johan Frederick, adlades 1840 och antog namnet Bernt von Schinkel.
1860 anlades ett helt nytt järnverk bestående av rostugn, masugn, fem lancashirehärdar med mumblingshammare samt valsverk på den plats närmare havet där hyttan finns i dag. Det gamla industriområdet omvandlades till Engelsk park med spegeldammar, promenadvägar och en trädgård. Mitt i parken byggdes 1861-1865 ett ståtligt hus, allmänt kallat "slottet". 1890 beslöt dåvarande ägaren Karl-David von Schinkel att sälja hela bruket med tillhörande skogsmarker och Bergvik Ala AB blev ny ägare till Axmar Bruk. Bolaget var endast intresserat av skogen och järnverksrörelsen arrenderades ut.
Den egentliga driften hade upphört före 1920, men 1927 användes hyttan för sista gången.
1970 revs slutligen också slottet efter lång tid av förfall. Parkområdet med sin omgärdade 1 km långa stenmur och ett välbevarat lusthus i nygotisk stil, uppförd samtidigt som slottet, lämnades dock kvar.
1971-1972 restaurerades hyttan och är sedan dess öppen för allmänheten under sommaren.
1998 öppnade Axmar Brygga Havskrog i ett av brukets gamla hamnmagasin, vilket medförde ett nyvaknat intresse för Axmar Bruk.
2002 övertog Föreningen Hyttan, på uppdrag av Bergvik Skog AB, förvaltandet av Axmar Bruk. Föreningens mål är att Axmar Bruk utvecklas till ett centrum för turistnäringen inom det närliggande kustområdet.
2008 köpte Föreningen Hyttan de centrala delarna av Axmar Bruk med hyttan, bruksparken och den inre delen av hamnområdet av den tidigare ägaren Bergvik Skog AB.
Risingsbo bryggeri
Den tidigare historiken är i skrivande stund okänd.
AB Risingsbo Ångbryggeri, beläget i Smedjebacken, Dalarna, köptes 1980 upp av Grängsbergs Bryggeri AB (nuvarande Spendrups Bryggeri AB) och lades ner 1989.
1996 startade åter bryggeriet sin verksamhet under namnet Munkbo Bryggeri (Munkbo köpte även Zeunerts Bryggeri i Sollefteå), men lades ner igen 2002.
2009 återintroducerades Risingsbo av Spendrup som köpte rättigheterna efter konkursen.
ReferenskodSE/NIN/6_62
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/yxcMoHgxCAJ0gsynVg1XE5
SpråkSvenska
ExtraID6_62