Sök i arkiven
Genvägar MENY

GARNISONSSJUKHUSET  (1834 – 1969)

Myndighet

KategoriKommunal myndighet. Ospecificerad (VO Hälso- och sjukvård)
KategoriKommunal myndighet. Ospecificerad (VT2 Somatisk specialistsjukvård)
Historik1834 var Garnisonssjukhuset (det nuvarande Landstingshuset) på Kungsholmen färdigt. Byggandet hade då pågått i 17 år. Det nya sjukhuset var nordens största och inrymde 34 sjuksalar med plats för 340 patienter vid normal beläggning. Ingen sjuksal rymde mer än 20 bäddar. I händelse av krig eller farsot kunde 600 patienter tas emot. Då sjukhuset lades ned 1969 fanns där 111 platser. Ekonomilokaler var i huvudsak inrymda i de övriga fastigheterna på tomten, där i början också vissa sjuksalar fanns.
Sjukhusets arkitekt var stadsarkitekten och professorn C C Gjörwell. Denne hade faktiskt redan tidigare ritat ett sjukhus - det ursprungliga Löwenströmska lasarettet i Upplands Väsby. Hans skapelse på Kungsholmen betraktas nu som ett av de förnämsta exemplen på det tidiga 1800-talets arkitektur.
1836 uppfördes portvaktshuset mot nuvarande Agnegatan, där den till sjukhuset kommenderade militärposten var förlagd. Staketet av gjutjärn uppfördes samma år efter ritningar av arkitekt Haverman.
Under lång tid kom sjukhuset att utgöra ett av Stockholms stora sevärdheter och det besöktes ofta av representanter för kungahuset som visade det för utländska gäster.
Tillkomsten av ett garnisonssjukhus i Stockholm går tillbaka till förhållandena under 1808-1809 års krig, då den svenska krigssjukvården befanns vara i ett uselt skick. Inte minst kännbar var den s k lantvärnssjukan, som främst drabbade lantvärnet, som bestod av snabbinkallade illa övade män mellan 20 och 25 år.
Behovet av en ordentlig läkarutbildning framstod klart och i december 1810 beslöt Kungl Maj:t att inrätta "Institutet för fältläkares danande", som sedan blev Karolinska institutet. Samtidigt beslöts att inrätta ett garnisonssjukhus i Stockholm.
Detta inrymdes först i provisoriska lokaler i det till sjukhus omgjorda värdshuset Claes på hörnet, som låg i korsningen av de nuvarande Surbrunns- och Birger Jarlsgatorna. Detta var emellertid helt undermåligt för ändamålet och utdömdes efter den första inspektionen. I stället förlades Garnisonssjukhuset till de kaserner som dåvarande Livgardet till häst disponerade på Kungsholmen. Efter en skyndsam upprustning kunde de första patienterna flytta in i sjukhuset strax före jul 1811.
Garnisonssjukhuset var inrymt i det hus som nu ligger inne på tomten strax söder om Landstingshuset (K-huset). Det var ursprungligen uppfört 1754 av en förmögen köpman Jacob Graver, som där drev ett s k engelskt garveri. Han sålde detta och fastigheten bytte ägare ett par gånger. Den siste ägaren kom på obestånd och staten övertog därför fastigheten och drev bl a orseilletillverkning (färgämnestillverkning) i det nedlagda garveriet. Åren 1793-1811 var lätta dragonerna - sedemera Livgardet till häst - inhysta på området. Stallarna uppfördes där nu Hantverkargatan är belägen.
Det nya garnisonssjukhuset var från början avsett som ett provisorium. Redan 1812 anslog riksdagen medel för att bygga ett nytt garnisonssjukhus. En arkitekttävling samlade fyra deltagare men inget förslag ansågs värt att prisbelönas. I stället tillsattes en kommitté med kronprinsen (sedemera Carl XIV Johan) som ordförande. Professor C C Gjörwell blev kommitténs arkitekt. 1816 godkände kommittén Gjörwells förslag till nytt garnisonssjukhus, det nuvarande landstingshuset. 1817 började byggandet men först 1834 stod huset färdigt. Markförhållandena var besvärligare än beräknat och grundarbetena tog tre år. Beviljade anslag förbrukades snabbt och riksdagen fann vid en inspektion att huset fått ett "allt för vidlyftigt omfång". Under åren 1828-1829 låg byggandet helt nere på grund av att anvisade medel förbukats. Vissa delar av huset var dock så färdiga att det första patienterna kunde flytta in 1829. När byggnaden slutligen stod helt färdig 1834 så var det nordens största sjukhus.
1930 beslöt riksdagen att sjukhuset skulle läggas ned. Beslutet genomfördes emellertid inte. 1940 blev det en del av Karolinska sjukhuset och andelen militära patienter minskade. 1956 träffades ett avtal enligt vilket Stockholms stad skulle överta driften av sjukhuset. På garnisonssjukhuset fanns då tre medicinavdelningar (varav en manlig) samt en avdelning för hud- och könssjukdomar. Stockholms stad övertog 1963 även tomten och fstigheterna i samband med en större markbytesaffär. Civila patienter hade vårdats under ett par decennier på sjukhuset och när det upphörde som garnisonssjukhus var endast ca 10 procent av de intagna militärer. 1969 lades så slutligen sjukhuset ned.
Frågan om en annan användning av garnisonssjukhuset har flera gånger diskuterats. Det har föreslagits bli just justitiepalats, inrymma högsta domstolen, rikspolisstyrelsen m.m. 1966 beslöt Stockholms stad och landstinget att förenas i en sekundärkommun som fick arbetsnamnet "storlandstinget". Sammanslagningen skulle ske 1 januari 1971. Året därpå fick en arbetsgrupp i uppdrag att undersöka olika möjligheter att skapa ett politiskt och administrativt centrum för storlandstinget. Gruppen förordade garnisonssjukhuset och de båda huvudmännen, landstinget och Stockholms stad, beslöt i maj 1968 att sjukhuset och övriga byggnader på området skulle tas i anspråk för det nya landstinget. I november 1969 började ombyggnadsarbetena och hösten 1971 kunde det gamla sjukhuset tas i bruk för sina nya uppgifter.
Av gamla ritningar att döma har man flera gånger övervägt att göra stora ingrepp i husets inre utrymmen. Planerna har emellertid aldrig förverkligats, vilket underlättat "nutida" restaureringsarbeten. Entrén mot Hantverkargatan, som under åtskilliga årtionden varit först dagrum och sedan röntgen- och operationsrum, har återställts och åter blivit huvudentré. Trapphuset har förlängts nedåt och en ny trappa har anlagts i anslutning till huvudtrappan som förbinder de två övervåningarna. Den översta våningen inrymmer ett antal sammaträdesrum samt kontorsutrymmen. Under sjukhustiden saknades en direkt förbindelse mellan sjuksalarna i övervåningens östra och västra flyglar.
Rakt ovanför huvudentrén ligger den stora Gjörwellsalen, tidigare kyrksal, som främst är förvaltningsutskottets sammanträdesrum. Här har installerats fyra gamla kakelugnar av samma typ som en gång varit salens värmekälla. Avsikten med rummets lösa inredning har varit, trots att det mesta är nytillverkat, att den ska påminna om det tidiga 1800-talet.
För att någonstans i byggnaden kunna se ett rum helt i husets ursprungliga karaktär så har man intill Gjörwellsalen inrett ett mindre rum med tidstypisk inredning, möbler m.m.
De mest utrymmeskrävande lokalerna, landstingetsplenisal och matsalen med kök, har förlagts i en utsprängd ny terassbyggnad på huvudbyggnadens sydsida. Här finns även åhörar- och pressläktare, bibliotek, kapprum, fläktrum m.m. De nytillkomna lokalerna upptar en yta av 1.563 kvadratmeter.
Restaureringsarbetet har inletts av arkitekt SAR Nils Sterner. Inredningsarkitekt var Ralph Alton och trädgårdsarkitekt Walter Bauer.
Birgitta Laurin-Lindström, 1993
Hänvisningar till orter
Stockholms kommun (Verksamhetsort)
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
Stockholms län (Verksamhetsort)
ReferenskodSE/AB019/LA_152
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/yMULMQlDbQJ45c6KjvzmF7
SpråkSvenska
ExtraIDLA_152