Från Jan Rutgers/Hovråd, Agent till Axel Oxenstierna

Axel Oxenstiernas skrifter och brev

Innehåll

Innehåll Rutgers är bekymrad över att vissa brev inte kommit fram och förtecknar elva brev som han skrivit från Leipzig och Prag mellan den 30 mars och 16 juni. Därefter har han inte skrivit eftersom han dels väntat på att kungens kurir skulle återvända till Sverige och dels av van Sorgen fått veta att det inte går några kurirer från Hamburg förrän efter den 1 augusti. Därför har Rutgers beslutat ge en samlad översikt över läget. - Böhmens och kronländernas läge är rätt gott. De har en armé på 30 000 man. Man är dock så långsam med att avlöna soldaterna att myteri hotar. Vidare är man så obekymrad, att man inte skyddar de vägar som fienden kan marschera in på, trots att 15 000 man bayerska och kejserliga soldater har anlänt till Oberösterreich. I Mähren och Schlesien är man mer oroad och har vidtagit åtgärder. - Vad beträffar grannländerna, så är Ungern ett mycket viktigt stöd. Detta land har utlovat omfattande militär och ekonomisk hjälp och Böhmen har redan fått 200 000 floriner. Detta stöd har gjort det möjligt att skicka 12 000 man till Steiermark och Kärnten för att hålla kejsaren borta från Böhmen och Österrike. Den ungerske ambassadören har uppmanat böhmarna att föra kriget mer energiskt och försöka få till stånd ett avgörande slag. - När det gäller Turkiet så kom det tillsammans med den ungerske ambassadören en ambassadör från ottomanska porten för att gratulera Fredrik V till kronan och lova stöd. Enligt Rutgers uppfattning hade han emellertid mest kommit för att skaffa information. Kejsarens ambassadör hade nämligen sagt till sultanen att kejsaren fortfarande kontrollerade i stort sett hela Böhmen och angränsande provinser. Rutgers undrar hur det nu ska gå för ambassadören. När den polske ambassadören ljugit för sultanen och påstått att kosackerna inte farit härjande fram i Mähren och Schlesien, så hade han fått ögonen utrivna, och det påstås att 18 000 man nu ryckt in i Polen. - I Österrike har ständermötet i Retz hamnat i ett dödläge, och det finns inget hopp om en överenskommelse, såsom framgår av ständernas framställan och kejsar Ferdinands svar, vilka handlingar Rutgers bifogar. Rutgers är övertygad om att ständerna kommer att avsätta Ferdinand och välja Fredrik V till ny kejsare. Han bifogar friherre von Tschernembls skrift, som författaren ville ha skickad till Gustav II Adolf för att visa det rättvisa i österrikarnas sak. - Johan Georg av Sachsen har ännu inte satt sig i rörelse trots att han av kejsaren fått i uppdrag att verkställa det mot böhmarna riktade beslutet. - Vad beträffar det fördrag som Gustav II Adolf vill sluta med Böhmen, så framför Rutgers följande synpunkter: Fördraget bör också innefatta biländerna Mähren och Schlesien, eftersom själva Böhmen ligger för långt bort från Polen och inte kan göra något utan dessa. Men framför allt måste man bestämma sig för om det ska vara en offensiv eller defensiv allians, vilka fiender den ska gälla och hur omfattande den svenska insatsen ska vara. Kung Fredrik vill gärna ha till stånd en allians med Sverige, men Rutgers tvivlar på att Böhmen, Mähren och Schlesien verkligen är beredda att bryta sina gamla avtal med Polen. Han har märkt att de är benägna att bagatellisera de polska överträdelser som förekommer. Hur som helst måste man avvakta tills det ungerska ständermötet avslutats. Det är också därför som Johan Kasimirs budskap mottagits med föga iver. Kanske vore det bättre att skjuta lite på fördraget och överväga följande två frågor: Om dessa länder inte vill bryta med Polen, på vilka sätt kan de då vara till hjälp för Sverige? Eftersom deras läge är så osäkert och farligt, vore det inte bäst att vänta åtminstone till årsskiftet för att se vad som händer och inte riskera att kanske ensam fastna i ett nytt resurskrävande krig innan de ryska, tyska och holländska problemen är lösta? Rutgers föreslår att man för att vinna tid förlänger stilleståndet med Polen och tillfogar att det inte blir lätt att få till stånd ett avtal med böhmarna eftersom de dels inte är särskilt intresserade dels har en komplicerad beslutsprocess och har svårt för att driva en rak linje. Rutgers inskärper att det är viktigt att han får brev regelbundet och att kungen inte ska skicka någon fullmakt, innan allt noga diskuterats. Helst vill Rutgers komma till Sverige för muntliga överläggningar. - Rutgers har av Johan Kasimir fått höra att AO ska komma till Tyskland och hoppas få tillfälle att träffa honom. Han tackar AO för att han ordnat postföringen med van Sorgen (i Hamburg) och Peter Falck i Förenade Nederländerna. Han bifogar diverse handskrivna och tryckta skrifter samt porträtt av kung Fredrik och drottning Elisabet. - Rutgers har fått veta att Gábor Bethlens kröning till kung av Ungern är nära förestående och att kejsarens sändebud lämnat det ungerska ständermötet.

Innehåll

Rutgers är bekymrad över att vissa brev inte kommit fram och förtecknar elva brev som han skrivit från Leipzig och Prag mellan den 30 mars och 16 juni. Därefter har han inte skrivit eftersom han dels väntat på att kungens kurir skulle återvända till Sverige och dels av van Sorgen fått veta att det inte går några kurirer från Hamburg förrän efter den 1 augusti. Därför har Rutgers beslutat ge en samlad översikt över läget. - Böhmens och kronländernas läge är rätt gott. De har en armé på 30 000 man. Man är dock så långsam med att avlöna soldaterna att myteri hotar. Vidare är man så obekymrad, att man inte skyddar de vägar som fienden kan marschera in på, trots att 15 000 man bayerska och kejserliga soldater har anlänt till Oberösterreich. I Mähren och Schlesien är man mer oroad och har vidtagit åtgärder. - Vad beträffar grannländerna, så är Ungern ett mycket viktigt stöd. Detta land har utlovat omfattande militär och ekonomisk hjälp och Böhmen har redan fått 200 000 floriner. Detta stöd har gjort det möjligt att skicka 12 000 man till Steiermark och Kärnten för att hålla kejsaren borta från Böhmen och Österrike. Den ungerske ambassadören har uppmanat böhmarna att föra kriget mer energiskt och försöka få till stånd ett avgörande slag. - När det gäller Turkiet så kom det tillsammans med den ungerske ambassadören en ambassadör från ottomanska porten för att gratulera Fredrik V till kronan och lova stöd. Enligt Rutgers uppfattning hade han emellertid mest kommit för att skaffa information. Kejsarens ambassadör hade nämligen sagt till sultanen att kejsaren fortfarande kontrollerade i stort sett hela Böhmen och angränsande provinser. Rutgers undrar hur det nu ska gå för ambassadören. När den polske ambassadören ljugit för sultanen och påstått att kosackerna inte farit härjande fram i Mähren och Schlesien, så hade han fått ögonen utrivna, och det påstås att 18 000 man nu ryckt in i Polen. - I Österrike har ständermötet i Retz hamnat i ett dödläge, och det finns inget hopp om en överenskommelse, såsom framgår av ständernas framställan och kejsar Ferdinands svar, vilka handlingar Rutgers bifogar. Rutgers är övertygad om att ständerna kommer att avsätta Ferdinand och välja Fredrik V till ny kejsare. Han bifogar friherre von Tschernembls skrift, som författaren ville ha skickad till Gustav II Adolf för att visa det rättvisa i österrikarnas sak. - Johan Georg av Sachsen har ännu inte satt sig i rörelse trots att han av kejsaren fått i uppdrag att verkställa det mot böhmarna riktade beslutet. - Vad beträffar det fördrag som Gustav II Adolf vill sluta med Böhmen, så framför Rutgers följande synpunkter: Fördraget bör också innefatta biländerna Mähren och Schlesien, eftersom själva Böhmen ligger för långt bort från Polen och inte kan göra något utan dessa. Men framför allt måste man bestämma sig för om det ska vara en offensiv eller defensiv allians, vilka fiender den ska gälla och hur omfattande den svenska insatsen ska vara. Kung Fredrik vill gärna ha till stånd en allians med Sverige, men Rutgers tvivlar på att Böhmen, Mähren och Schlesien verkligen är beredda att bryta sina gamla avtal med Polen. Han har märkt att de är benägna att bagatellisera de polska överträdelser som förekommer. Hur som helst måste man avvakta tills det ungerska ständermötet avslutats. Det är också därför som Johan Kasimirs budskap mottagits med föga iver. Kanske vore det bättre att skjuta lite på fördraget och överväga följande två frågor: Om dessa länder inte vill bryta med Polen, på vilka sätt kan de då vara till hjälp för Sverige? Eftersom deras läge är så osäkert och farligt, vore det inte bäst att vänta åtminstone till årsskiftet för att se vad som händer och inte riskera att kanske ensam fastna i ett nytt resurskrävande krig innan de ryska, tyska och holländska problemen är lösta? Rutgers föreslår att man för att vinna tid förlänger stilleståndet med Polen och tillfogar att det inte blir lätt att få till stånd ett avtal med böhmarna eftersom de dels inte är särskilt intresserade dels har en komplicerad beslutsprocess och har svårt för att driva en rak linje. Rutgers inskärper att det är viktigt att han får brev regelbundet och att kungen inte ska skicka någon fullmakt, innan allt noga diskuterats. Helst vill Rutgers komma till Sverige för muntliga överläggningar. - Rutgers har av Johan Kasimir fått höra att AO ska komma till Tyskland och hoppas få tillfälle att träffa honom. Han tackar AO för att han ordnat postföringen med van Sorgen (i Hamburg) och Peter Falck i Förenade Nederländerna. Han bifogar diverse handskrivna och tryckta skrifter samt porträtt av kung Fredrik och drottning Elisabet. - Rutgers har fått veta att Gábor Bethlens kröning till kung av Ungern är nära förestående och att kejsarens sändebud lämnat det ungerska ständermötet.