SDHK-nr: 10245

Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven

Datering

1372 september 8^*

Utfärdandeort

Tönsberg.

Innehåll

Recess från förhandlingar i Tönsberg mellan på ena sidan kungarna Magnus och Håkan av Norge och på den andra hansestädernas ombud. (1–2) Städerna krävde ersättning för sina utgifter och förluster för kungarnas skull i kriget mot den danske kungen samt för förluster de vid ett flertal tillfällen under fredstid åsamkats av kungarna och deras fogdar och tjänare. Man läste upp de dokument som tidigare upprättats angående detta på Bohus (se DS nr 8145, 1370 24/6). Kungarna tillbakavisade ersättningskraven, liksom de gjort på Bohus (se DS nr 8146, 1370 efter 24/6), varvid städerna framhärdade i sina krav genom att hänvisa till det fördragsdokument som upprättats mellan kungarna och städerna 1361 (se DS nr 6531, 1361 8/9), vilket upplästes. (3–4) Kungarna avfärdade breven, eftersom dessa upprättats utan deras vetskap och samtycke. På detta genmälde städerna att breven tillkommit efter förhandlingar med kungarnas sändebud, de främsta i deras råd, utrustade med kungarnas kreditivbrev. (5–6) Kungarna svarade att dessa sändebud gick utanför sitt uppdrag och var förrädare. Städerna framhöll att de inte kunde ta hänsyn till detta eftersom de måste sätta sin tilltro till dem som hade kungarnas brev. Kungarna borde själva ha varit noga med åt vilka de anförtrodde denna sak. Städerna har bara agerat utifrån detta dokument som beseglats med rådsherrarnas och kungarnas sigill. Dessutom hade kungarna personligen bekräftat dokumentet i Söderköping, när de pantsatte Borgholm (se DS nr 6676, 1362 28/9); även detta brev upplästes. (7–8) Kungarna svarade att de tvingats till detta, eftersom kung Magnus sade sig ha erhållit säkerhet av hertig Henrik av Holstein. Städerna sade däremot att kung Håkan vid denna tid var vid makten i sitt rike och att denne hade ställt säkerhet för sin far samt att bägge kungarna frivilligt bekräftat överenskommelserna och dokumenten. (9–10) Därefter framförde städerna klagomål över att de fråntagits Borgholm och skyllde detta på kungarna; på detta svarade kung Håkan detsamma som på Bohus. Kungarna framförde även å sin sida klagomål och gav städerna skulden för kungarnas förlust av Sverige, eftersom städerna hade försett hertigen av Mecklenburg med manskap, skepp och förnödenheter. På alla dessa och liknande beskyllningar svarade städerna att man var utan skuld. (11–12) Efter det att förhandlingarna förts på detta sätt under många dagar, utan att någon sida ville avslöja sina avsikter för den andra, tog kung Magnus på Mauritius’ dag (22/9) på sig rollen som medlare. Han frågade därvid städerna vad deras slutgiltiga önskemål var. Städerna anförde då sina ersättningskrav samt begärde bekräftelser på och förbättringar av sina friheter och privilegier men tillade att de kunde tänka sig en betalning i delar om kungarna inte kunde ersätta dem med hela beloppet för närvarande. (13) Kungarna begärde då att få se och höra dessa privilegier, vilka också upplästes för dem och deras rådsherrar två gånger. De bad om att avskrifter skulle göras, men detta sköt städerna av vissa orsaker på framtiden. Kungarna bad även om att i skriftlig form få veta vilka punkter som städerna ville förnya och förbättra, vilket också skedde. (14) Efter överläggningar lämnade kungarna sitt slutgiltiga svar i fyra punkter: För det första gick de med på ersättningskraven; för det andra ville de gärna veta vad städerna skulle göra för dem som motprestation för de förnyade och förbättrade privilegierna; för det tredje ville de gottgöras för det faktum att städerna hittills åtnjutit sina privilegier i kung Håkans rike mot dennes vilja och utan att han bekräftat privilegierna; för det fjärde ville de behålla sin rätt gentemot dem som gjort dem oförrätter under vapenstilleståndstiden. Avslutningsvis sade kung Håkan att han inte hade för avsikt att bekräfta städernas privilegier utan ersättning. (15–16) Städerna motsatte sig detta eftersom de sade att hans far – som ännu var i livet – hade bekräftat dessa privilegier, varför även han borde göra det; dessutom hade Håkan själv tillsammans med sin far faktiskt redan bekräftat dem vid tiden för förbundets tillblivelse, vilket visas av privilegiebrevet, utfärdat i Greifswald (se DS nr 6534, 1361 9/9), som upplästes. På det första påståendet svarade kungarna att fadern sedan länge överlämnat det norska riket till sin son, varför det var lämpligast att denne beviljade eventuella privilegier i Norge; på det andra påståendet svarade de, som tidigare, att breven tillkommit genom förrädare och att man därför inte behövde rätta sig efter dem. (17–18) Städerna genmälde därvid att de inte kunde nöja sig med dessa svar, eftersom de ansåg att det gick bra att rätta sig efter dessa brev, som var försedda med kungarnas och deras rådsherrars egna sigill. (Kungarna) svarade att de i laga ordning avsåg att underställa denna fråga ’furstars och herrars’ beslut. (19) Slutligen, då kungarna inte ville ge andra svar till de utsända rådmännen, begärde de att få deras krav i skrift så att de kunde rådslå med sitt råd. Kungarna avsåg att skicka sina krav skriftligen så att de kunde medföras för överläggning bland städerna. (För kravlistorna, se nedan DS nr 9050 och 9051.) (22–25) Vidare önskade kungarna låna 8 000 mark i silver av städerna, för vilket belopp de kunde ställa Bohus i pant. Kungarna och städerna kom överens om att vapenstilleståndet som ingåtts på Bohus skulle fortsätta att löpa till periodens slut. Städerna beslöt att hålla en hansedag i Lübeck nästföljande midsommar. Dessutom beviljade städerna köpmännen i Bergen, på deras begäran, tillstånd att under ytterligare ett år få uppbära skatt av dem som reste på Bergen, liksom tidigare hade gjorts. Anledningen var att köpmännen sade att deras uppvaktning i Bergen nyligen av kungarna och drottningen (Margareta) hade medfört stora utgifter. Härefter följer en lista med köpmännens krav på städerna.

Språk

latin

Källor

Medeltida avskrifter: på papper i hs Ledreborg nr 6, fol. 84v-88r, Ledreborgs slotts gårdsarkiv, Lejre, Danmark; Recessus Hansae Teutonice de anno 1363-1414, pag. 91-96, Stadtarchiv Wismar (ej återfunnen efter andra världskriget).

Brevtext

Anno Domini Millesimo cccmo lxxij, in Nativitate beate Marie virginis convenerunt ad placita in Thunsberghe^a Thunsbergh B. cum dominis Magno et Haquino eius filio regibus Norwegie^b Norwegye Hanserecesse. dominj consules^c proconsules Hanserecesse. ciuitatum maritimarum, videlicet de Lubeke Hermannus de Osenbrugghe et Gherardus de Attendorn^d Attendorne Hanserecesse. , de Stralessundis Johannes Rughe et Nicolaus Zeghevrid^e Zeghevriid B. , de Rostok^f Rozstok B. Johannes Nachraven^g Nathtraven B, Nachtraven Hanserecesse. , de Wismaria Johannes Turowe^h Tzurow B. , de Campen Gherlacus deⁱ van den B. Vene negocia pertractantes infrascripta:

(1) Primo monuerunt ipsi ciuitatenses dictos dominos reges pro refusione expensarum atque^j et Hanserecesse. dampnorum, quas et^k ac Hanserecesse. que propter eos fecerant^l fecerunt Hanserecesse. in prioribus gwerris contra regem Danorum habitis; et petiuerunt satisfaccionem^m Härefter sibi B. fieri super dampnis et jniuriis, ipsis ciuitatensibusⁿ ciuitatibus Hanserecesse. per eos et eorum aduocatos, officiales et vasallos in tempore pacis et securitatis multipliciter illatis. Et legebantur super hiis acta alias^o alia B, enl. Hanserecesse därefter oläsligt ord på grund av skada i B. in Bauahusen actitata.¹DS nr 8145 (1370 24/6).

(2) Ad hec reges respondebant taliter, qualiter in Bauahusen insuper responderant,²DS nr 8146 (1370 efter 24/6). videlicet, quod ad huiusmodi expensarum et dampnorum refusionem minime tenerentur^p Rättat från teneantur A, tenentur B. . Tunc ciuitatenses fecerunt produci et coram regibus et eorum consiliarijs legi litteras confederacionis, inter ipsos et ciuitates anno lxprimo ordinate,³DS nr 6531 (1361 8/9). declarantes ipsos teneri ad refusionem sumptuum et dampnorum pretactorum.

(3) Respondebant reges se placitaciones et litteras illas nolle ratas observare, eo quod absque scitu et consensu eorum processissent.

(4) Replicabant ciuitates, quod pociores eorum consiliarij, quos cum suis litteris credencialibus ad Alemanniam miserant, illas nomine regum et regnorum suorum placitabant.

(5) Respondebant, quod consiliarij illi non habebant illa sic^q Saknas Hanserecesse. in commisso, et quod erant eorum veri traditores.

(6) Dicebant ciuitates: Hoc nichil ad nos, verum ipsi virtute litterarum vestrarum^r Saknas Hanserecesse. placitarunt et earundem virtute ciuitates illis non inmerito fidem adhibebant. Oporteat ergo videre uos, quibus fidem et litteras vestras commiseritis. Nos enim regimus nos juxta litteras, quibus vestra et ^s‑ consiliariorum vestrorum Hanserecesse. vestrorum consiliariorum^‑s sigilla sunt appensa. Et quod forcius est, ciuitates adiunxerant, quod ipsimet reges predictas placitaciones et litteras post hec in Zudercopia^t Sudercopia Hanserecesse. personaliter confirmarant, quando ipsi ibidem ciuitatibus^u civibus Hanserecesse. castrum Borcholm^w Borgholm Hanserecesse. obligarant, super quo littere illius confirmacionis et obligacionis legebantur.⁴DS nr 6676 (1362 28/9).

(7) Respondebant reges, quod hec fecerant coacti, quia rex Magnus dicebat se ibi tunc per dominum Hinricum comitem Holtsacie^x Holtzacie Hanserecesse. fuisse assecuratum.

(8) Obiciebant^y objecebant B. ciuitates, quod dominus rex Haquinus tunc potens erat regni sui, et quod ipse patrem suum ibi assecurauit^z assecuraverit Hanserecesse. , et quod ipsi^aa ibi Hanserecesse. ambo de consensu consiliariorum suorum dictas placitaciones et litteras libere et sponte ratificarant et quod eos ideo bene deceret illas de jure observare.

(9) ^ab‑ Så B, saknas A. Deinde conquerebantur civitates de alienacione dicti castri Borgholm, illam dictis regibus impingentes, super quo rex Haquinus prout in Bavahus respondebat.^‑ab

(10) Item econtra proponebant reges suas querelas et jmposuerunt ciuitatibus culpam perdicionis regni sui Swecie^ac Tzwetie Hanserecesse. in eo quod, quia dux Magnopolensis, prout dicebant, de ciuitatibus habuit homines, naues, uictualia et alia necessaria, ipsi perdiderant regnum antedictum. Et alias tales quesitas culpas ciuitatibus jnponebant, ad quas omnes ipse ciuitates sufficienter respondebant se de hijs esse insontes, et quod culpa illa non esset ipsis^ad Saknas Hanserecesse. inpingenda.

(11) Habitis itaque per multos dies hincinde diuersis questionibus et tractatibus, neutra pars voluit alteri suam detegere intencionem. Tandem ipso die beati^ae sancti Hanserecesse. Mauricij mediauit inter eos dominus rex Magnus^af Härefter et dixit Hanserecesse. , quod ipse vellet inter eos pro bono pacis libenter laborare. Et petivit a ciuitatensibus, que ipsi finaliter desiderarent.

(12) Ac illi dixerunt: refusiones dampnorum suorum et confirmaciones atque melioraciones libertatum et priuilegiorum suorum adicientes^ag Härefter ut Hanserecesse. , si reges non possent ad presens dampna illa totaliter refundere, quod saltem refunderent ea nunc in parte, et iterum alio tempore in parte, uel saltem vice quorundam meliorarent eis privilegia et libertates.

(13) Tunc requisierunt reges videre et audire privilegia, quorum transsumpta lecta fuerunt coram ipsis et suis consiliariis bina vice. Et petiuerunt copias, quas ciuitates dare differebant ex causis. Item petiuerunt, ut ciuitates^ah civitatenses Hanserecesse. darent eis in scripto suos articulos, quos innovari et meliorari vellent. Quod factum erat, prout inferius patebit.

(14) Interlocucione igitur habita, responderunt reges finaliter quatuor articulos subsequentes: Primo, quod dampna, hincinde recepta, libenter vellent recompensare; secundo, quod libenter vellent scire, quale subsidium uel seruicium vellent eis ciuitates^ai civitatenses Hanserecesse. facere pro eo, quod ipsi eis privilegia sua confirmarent et meliorarent; tercio exegerunt equitatem super eo, quod ciuitates et mercatores priuilegijs et libertatibus illis absque confirmacione regis Haquini et contra voluntatem suam hucusque^aj hacusque B. in regno suo, prout ajebat, usi sunt et gavisi; quarto, quod salvum sibi manere deberet jus suum, quod haberet contra illos, qui tempore treugarum sibi et suis iniuriati sunt, sicut^ak prout Hanserecesse. dicebat. Et conclusit rex Haquinus, quod nequaquam vellet ciuitatibus privilegia eorum gratis confirmare.

(15) Objecerunt^al Så B, Obicierunt A. ciuitates, quod pater suus adhuc viuus illa confirmasset, vnde et^am Saknas Hanserecesse. ipse teneretur illa rata seruare, et, quod maius est, ipsemet vna cum patre illa prius, videlicet tempore vnionis cum ciuitatibus facte, confirmauit, super quo littere libertatum tempore illo Gripeswoldis^an Grypeswoldis Hanserecesse. datarum legebantur.⁵DS nr 6534 (1361 9/9).

(16) Ad primum responderunt, quod pater filio regnum Norwegie^ao Norwegye Hanserecesse. dudum resignasset, vnde si quis vellet habere ^ap‑ in Norwegia libertates Hanserecesse. libertates in Norwegia^‑ap aliquas, oporteret, quod illas a filio inpetraret. Ad secundum responderunt, ut^aq quod Hanserecesse. prius, quod littere ille ab eorum traditoribus prodiissent; unde non tenerentur eas observare.

(17) Replicabant ciuitates se non contentari in responsionibus predictis, quoniam bene deceret eos litteras suas proprijs eorum sigillis et suorum consiliariorum sigillatas obseruare.

(18) Responderunt, quod ideo stare vellent juridice pronunciacioni principum et dominorum.

(19) Postremo cum reges nollent dictis nunciis consularibus alia dare responsa, postulabant ab eis, ut darent eis^ar ipsis Hanserecesse; härefter ordet responsa överstruket A. in scriptis articulos, quos desiderarent; ipsi vellent cum consilio suo jnsuper consiliari; et quod ipsi vellent eis reddere articulos eorum in scriptis ad deferendum illos ciuitatibus suis ad deliberandum, ut pars parti, quantocius fieri possit, sua reformet inde responsa. Quod factum est, ut sequitur.

(20. Se DS nr 9050)

(21. Se DS nr 9051)

(22) Item desiderabant reges, ut ciuitates mutuarent eis ^as‑ 6000 (sic!) B. octo milia^‑as marcarum puri, pro quibus vellent eis castrum Bauahus obligare.

(23) Concordabant insuper inter se reges et ciuitates, quod treuge pridem inter eos in Bauahusen^at Bavahus B. ordinate debeant ulterius stare et ab utraque parte usque ad earum exitum absque dolo firmiter obseruari.

(24) Rursum decreverunt et statuerunt ciuitates obseruari terminum placitorum in ciuitate Lubicensi super instanti festo Nativitatis sancti Johannis baptiste, ut ad illum tunc ciuitates communiter conueniant ad habendum tractatus et consilia super presenti negocio ac^au et Hanserecesse. alijs oportunis, et^av et et B. eciam super expensis, quas nuncii consulares ciuitatum in legacionibus versus Norwegiam fecerunt pro utilitate communis mercatoris.

(25) Preterea annuerunt ciuitates mercatoribus Bergensibus ad preces eorum, ut ipsi possint adhuc ad vnum annum in Bergen talliam a mercatoribus Bergipetis recipere, sicuti prius fecerunt, ex quo ipsi magnas expensas dicebant se fecisse in eo, quod nuper in Bergis regibus et regine reverencias exhibuerant.

Tryckt

se pdf av tryck

Tryckt regest

Litteratur och kommentar

Översättning: (i kort utdrag) Danmarks Riges Breve III:9, nr 228. Om mötet mellan kungarna och hansestäderna i Tönsberg, se G. Authén Blom, Norge i union på 1300-tallet 2 (1992), s. 437 och 504 ff. Jfr DS X, nr 183. För listan med köpmännens krav se Hanserecesse II, nr 41.

För det preliminära avtalet om förlängning av vapenstilleståndet se DS nr 9054 och 9055 samt för utkastet till ratifikationen se DS nr 9093 nedan.

Senast ändrad

2015-06-05

*Datumkommentar: utfärdat mellan 13720908 och 13720925

^a Thunsbergh B.
^b Norwegye Hanserecesse.
^c proconsules Hanserecesse.
^d Attendorne Hanserecesse.
^e Zeghevriid B.
^f Rozstok B.
^g Nathtraven B, Nachtraven Hanserecesse.
^h Tzurow B.
ⁱ van den B.
^j et Hanserecesse.
^k ac Hanserecesse.
^l fecerunt Hanserecesse.
^m Härefter sibi B.
ⁿ ciuitatibus Hanserecesse.
^o alia B, enl. Hanserecesse därefter oläsligt ord på grund av skada i B.
^p Rättat från teneantur A, tenentur B.
^q Saknas Hanserecesse.
^r Saknas Hanserecesse.
^s‑s consiliariorum vestrorum Hanserecesse.
^t Sudercopia Hanserecesse.
^u civibus Hanserecesse.
^w Borgholm Hanserecesse.
^x Holtzacie Hanserecesse.
^y objecebant B.
^z assecuraverit Hanserecesse.
^aa ibi Hanserecesse.
^ab‑ab Så B, saknas A.
^ac Tzwetie Hanserecesse.
^ad Saknas Hanserecesse.
^ae sancti Hanserecesse.
^af Härefter et dixit Hanserecesse.
^ag Härefter ut Hanserecesse.
^ah civitatenses Hanserecesse.
^ai civitatenses Hanserecesse.
^aj hacusque B.
^ak prout Hanserecesse.
^al Så B, Obicierunt A.
^am Saknas Hanserecesse.
^an Grypeswoldis Hanserecesse.
^ao Norwegye Hanserecesse.
^ap‑ap in Norwegia libertates Hanserecesse.
^aq quod Hanserecesse.
^ar ipsis Hanserecesse; härefter ordet responsa överstruket A.
^as‑as 6000 (sic!) B.
^at Bavahus B.
^au et Hanserecesse.
^av et et B.

¹DS nr 8145 (1370 24/6).
²DS nr 8146 (1370 efter 24/6).
³DS nr 6531 (1361 8/9).
⁴DS nr 6676 (1362 28/9).
⁵DS nr 6534 (1361 9/9).