SDHK-nr: 45352

Kung Gustav (Eriksson Vasa) av Sverige meddelar kardinalerna i Rom att han av påvens legat Johannes Magnus "Gothus" fått höra om deras arbete för att reformera kyrkan, utrota allt kätteri och skapa endräkt bland de kristna för att bättre stå emot turkarna, ett arbete utfärdaren lovordar och erbjuder sin hjälp i. Legaten har lovat utfärdaren den heliga stolens stöd i det han vill uppnå, då ju rikets framgång inte har mindre betydelse för påvestolen än för utfärdaren. Han har gett legaten allt möjligt bistånd, till och med en flotta som skulle skydda från sjörövare på färden till Tyskland. Men medan den förberedde sig, nåddes utfärdaren av påvens brev med ett helt annat innehåll än legatens löfte: under hot om bannlysning uppmanades utfärdaren att återinsätta Gustav (Trolle), en förrädare och upprorsmakare, som ärkebiskop. Detta ser utfärdaren som ett övergrepp på honom och på riket, där han just återställt freden efter ärkebiskopens ränker som förstörde lugnet i både rike och kyrka. Legaten (Johannes Magnus) har försökt övertyga utfärdaren om att brevet inte har utställts efter påvens vilja, utan är framställt av några som vill de nordiska länderna illa. Utfärdaren ämnar nu hålla kvar legaten tills det bringats klarhet i vad påvestolen vill göra med den skurkaktige ärkebiskopen. Om påven vill sörja för freden i detta rike genom att inte försvara nämnde ärkebiskop, förklarar sig utfärdaren gärna se att legaten, som har valts av både utfärdaren och domkapitlet i Uppsala, insätts i ärkebiskopsämbetet. Men om påven vill ta ställning för den orättfärdige ärkebiskopen, låter utfärdaren legaten avresa och ordnar därefter med kyrkan och tron i riket som han med kunglig myndighet finner bäst. Han ber mottagarna att förfara på så sätt att de inte skadar hans rike eller framstår som försvarare av ärkebiskopens betydande brott. Då ska utfärdaren visa påvestolen sin lydnad i evighet.

Utfärdaren beseglar.

Underskrivet av sekreterare Laurentius Andree.