SDHK-nr: 45353

Kung Gustav (Eriksson Vasa) av Sverige tillskriver påven angående att denne sänt sin (legat) Johannes Magnus 'Gothus', vilken talat om påven såsom välvilligt inställd till riket och såsom en kyrkans överhuvud med förmåga att återinföra fred och endräkt i den kristna världen samt avskaffa kätteri och irrläror. Utfärdaren menar sig ha verkställt legatens uppmaningar vad gäller att gynna tron och försvara kyrkans frihet så långt möjligt i dessa svåra tider. Han har förberett en stark flotta för att legaten ska kunna färdas tryggt till Tyskland, utsett honom till sitt sändebud och sin företrädare inför heliga stolen och överlämnat all makt i fråga om att reformera kyrkan i riket till hans klokskap. Men just som legaten skulle avresa, har nu ett mycket strängt brev anlänt från mottagaren med uppmaning att under hot om straff ta emot rikets fiende och förrädare, tidigare ärkebiskopen i Uppsala Gustav (Trolle). Detta menar utfärdaren är som om påven skulle befalla att upphäva freden i riket och kyrkan. Danske kung Kristian, som avrättade biskopar och frälsemän, var oförsonlig mot Sveriges rike och kyrka, men den heliga stolen vore inte mindre oförsonlig om den återinsatte den med kung Kristian förbundne ärkebiskopen. Hur stor vördnad utfärdaren än har gentemot den romerska kyrkan skulle han offra sitt blod för att förhindra en sådan olycka. Legaten (Johannes Magnus) har försökt övertyga utfärdaren om att brevet inte har utställts efter påvens vilja, utan är framställt av några ondsinta människor som vill orsaka osämja. Legatens avresa stoppas nu tills utfärdaren fått klarhet i vad påvestolen avser med ärkebiskopen. Han har sänt magister Olaus Magni till påven med vidare upplysningar om vad utfärdaren önskar; viktigast är att de vakanta domkyrkorna besätts med inhemska biskopar för att bevara freden i riket.

Utfärdaren beseglar.

Underskrivet av sekreterare Laurentius Andree.