SDHK-nr: 11356

Kardinalprästen Elziarius av titelkyrkan Santa Balbina (i Rom) utfärdar notarialintyg till abbedissan och alla systrar, bröder och tjänare i S:ta Marias kloster i Vadstena i Linköpings stift av augustinorden, under namn av den helige Frälsarens orden. En supplik hade tidigare på brevmottagarnas vägnar inlämnats till påven Urban VI av den välborna kvinnan Katarina av Ulvåsa från Linköpings stift, dotter till den högvälborne mannen framlidne Ulf (Gudmarsson) av Ulvåsa; av denna supplik framgick att Katarina och hennes framlidna mor Birgitta av Sverige med tillstånd av påven Urban V hade grundat, låtit bygga och tillräckligt doterat nämnda kloster med kyrka, kyrkogård, klocktorn, kyrkklockor, klosterbyggnad, dormitorium, trädgård och nödvändiga ekonomibyggnader. Sedan därefter påven Urban V och Birgitta avlidit, begärde Katarina av Urban V:s efterträdare påven Gregorius XI, att grundandet, byggandet och doterandet skulle bekräftas, vidare att ett antal konstitutioner rörande levnadssätt i klostret skulle godkännas av påven. Dessa konstitutioner hade tillkommit i en uppenbarelse som Birgitta fått medan hon levde. Gregorius XI lät då konstitutionerna undersökas och korrigeras av kardinalprästen Guy (de Malesset) av titelkyrkan Santa Croce in Gerusalemme (i Rom) och flera andra prelater, magistrar i teologi och doktorer i kanonisk rätt. På grund av Gregorius XI:s död förblev klostrets grundande, byggande och doterande samt konstitutionerna utan bekräftelse; Katarina begärde då bekräftelse av Gregorius efterträdare Urban VI, som muntligen uppdrog ärendet åt Elziarius. Efter att denne genom trovärdig information inhämtat att klostret blivit grundat, byggt och tillräckligt doterat, såsom nämns ovan, och sedan denne - efter en noggrann undersökning av konstitutionerna och efter rådslag med prelater, magistrar i teologi och doktorer i kanonisk och romersk rätt - funnit att konstitutionerna är riktiga och förnuftiga, bekräftar han grundandet, byggandet och doterandet av klostret samt förklarar att konstitutionerna är riktiga och förnuftiga och inte i något avseende stridande mot kanoniska rätten, och han ratificerar dem härmed. (Härefter följer den version av Birgittas klosterregel som utgivaren betecknar ?; se S. Eklund, ed., Sancta Birgitta: Opera minora I. Regula Salvatoris, 1975, s. 146-172.)

Johannes de Mila, klerk från Mainz stift, notarie och skrivare hos nämnde kardinalprästen Elziarius, nedtecknade på dennes befallning ovannämnda konstitutioner och allt det övriga. Slutligen signerar han med sitt märke och beseglar intyget med kardinalens sigill, vilket denne använde som biskop i Chieti.