Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Bryggeri AB Fryksdalen Torsby


Grunddata

ReferenskodSE/VA/50494
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/HoGTTAHY5qws7IyqKSnziD
Omfång
10 Hyllmeter  (-)
Datering
1905 – 1972  (Tidsomfång)
ArkivinstitutionVärmlandsarkiv, Region Värmland (depå: Zakrisdal)
Arkivbildare/upphov
Åmåls Nya Bryggeri AB (1897-1898)
Kategori: Företag. Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri
 
Bryggeri AB Fryksdalen (1906 – 1983)
Alternativa namn: Fryksdalens Bryggeri AB
Alternativa namn: Bryggeriaktiebolaget Fryksdalen
Kategori: Företag. Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri
 
Sunne bryggeri (1868)
Alternativa namn: E Egnell & Son (Sunne)
Kategori: Företag. Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri (Bryggeri)
 
AB Torsby Bryggeri (1901)
Alternativa namn: Torsby Bryggeri
Kategori: Företag. Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri

Innehåll

Allmän anmärkningFörteckningsnummer 20/84
Inledning (äldre form)Bryggeri AB Fryksdalen Torsby

Ur "Torsby förr och nu" 1979.


Bryggeriet i Torsby
Av Gunnar Kolthoff


Om öl och brygd i allmänhet...

Konsten att brygga öl är mycket gammal och leder bevisligen sitt ursprung till förhistorisk tid. Man vet sålunda, att det förekom ölliknande drycker av spannmål i Babylonien redan 4000 år f.Kr. Från Babylonien spred sig kunskapen om ölframställningen till Egypten, där ölet blev en verklig folkdryck. Än idag brygger de egyptiska bönderna ett primitivt öl, som inte torde skilja sig mycket från det, som Josef drack vid Faraos hov.
Konsten att framställa öl var tidigt känd även i Norden. Detta framgår bl a av danska gravfynd från brons- och järnåldern med bevarade rester av drycker påminnande om öl. De isländska sagorna liksom även hjälteeposet Kalevala vittnar om att ölet spelade en mycket stor roll under vikingatiden. Det öl, som vederkvickte Röde Orm mellan slagen, hade dock föga likhet med den kvalitetsdryck som våra dagars pilsner utgör. Den var en grumlig och syrlig dryck, stundom bryggd med tillsats av honung för att bli starkare och kryddad med pors, skvattram, malört eller andra bittra örter. Humlen var okänd i vårt land. Den infördes troligen av munkarna, som var skickliga bryggare. Humlen med dess beska smak blev snart så uppskattad, att varje bonde enligt påbud i Kristoffers landslag av år 1442 skulle ha humlegård med 40 stänger humle. Men så var också ölkonsumtionen på den tiden ofantligt stor. Ölet var också en oundgänglig del av livets nödtorft i forna tider, då vattnet ofta var hälsovådligt, och mjölk blott fanns på somrarna, när korna gick på bete. Kaffe, te och läskedrycker var okända. Man levde mest på torr och salt mat. Detta gav en god öltörst, som nu genom modern vitaminforskning fått sin naturliga förklaring. Ölet var ett betydelsefullt tillskott till förrådshushållningens vitaminfattiga kost.
Den på 1700-talet starkt stegrande brännvinsförtäringen i vårt land medförde en tillbakagång av ölkonsumtionen. att detta var olyckligt, insågs bl a av Carl von Linné, som i sina föreläsningar för de medicine studerandena fördömde brännvinet och framhöll betydelsen för folkhälsan av ett gott och närande öl. I almanackan för 1749 framlade han dessa synpunkter.
Bryggningen var från början en hemsyssla, men redan på 1300-talet finns yrkesbryggare nämnda i Stockholms urkunder. Under Gustav II Adolfs regering lades grunden till det mäktiga skrå, som bryggarämbetet i Stockholm sedermera blev. Även i Göteborg inrättades ett bryggargille på 1600-talet, men andra städer följde exemplet på 1700-talet. Ännu under 1700-talets förra hälft var bryggerinäringen en hantverksrörelse, bedriven på en mängd arbetsställen. Det var först i mitten av seklet, som den började utveckla sig till industri i modern mening.
Den, som tror att alla problem inom bryggeriindustrin är lösta, misstar sig. Det mest karakteristiska för bryggeriindustrin är nämligen, att den i så stor utsträckning arbetar med levande material. Den utnyttjar sålunda kornets egen livskraft för att omvandla kornstärkelsen till socker och drar nytta av jästsvamparnas glupande aptit för att spjälka detta socker till alkohol och kolsyra. Men liksom allt levande är det groende kornet och de knoppande jästcellerna underkastade en ständig variation, som ger sig tillkänna under tillverkningen och återspeglar sig i den färdiga produkten, en variation, som det är ytterst svårt att få grepp om och på rätt sätt utnyttja till fromma
för slutprodukten ett gott öl.

... och i Torsby.

Bryggeriverksamheten har gamla anor även i Torsby. Sålunda har mindre bryggerier bl.a funnits i Oleby (Jan Perssons bryggeri), vid Björnidets faktori (E.A. Sandbergs bryggeri), i Bergsängs nedlagda mejeri (Wolffs bryggeri) samt i Västanvik på gården Sand (Fuglbergs bryggeri). Wolffs bryggeri var det sist nedlagda av dessa och upphörde med verksamheten 1940.
Det bryggeri som kom att ersätta och överleva de övriga, blev dock bryggeriet i Skalleby, nuvarande Bryggeriet Fryksdalen tillhörande den stora koncernen AB Pripps Bryggerier med regionskontor i Falun och huvudkontor i Stockholm.
De första bryggerilokalerna på Skalleby uppfördes 1897-98 av bryggmästaren Karl-Johan Sandwall från Lidköping. Bryggeriets utrustning var de första åren synnerligen primitiv. Man saknade bl.a egen maltkross. Maltet maldes i stället i den närbelägna Röbjörkeby kvarn, som drevs med vattenkraft. Malt och humle köptes från bryggerierna i Karlstad och fraktades till Torsby med båt på Frykensjöarna.

År 1901 inköptes bryggeriet av Bryggmästaren Erik Forsberg från Stockholm. Han var då endast 23 år gammal. Forsberg bildade AB Torsby Bryggeri, som registrerades den 3 juni 1901. Efter några år tröttnade han emellertid och utbjöd bryggeriet till försäljning. Den 19 november 1905 skrevs köpekontrakt med Karlstads Bryggeri AB. Köpeskillingen utgjorde 15 500 kronor. Forsberg emigrerade därefter till Amerika. Karlstad Bryggeri AB överlät omedelbart köpet på det under bildning varande Bryggeriaktiebolaget Fryksdalen, som registrerades den 15 januari 1906. Bolagets stiftare var: direktör Theodor Egnell Skövde, disponent Albert Egnell, Karlstad, köpman August Huzell, Karlstad, direktör Bengt Persson-Boman, Torsby, samt vice auditören Walter Sundström, Karlstad. Aktiekapitalet utgjorde 20 000 kronor.
År 1914 byggdes en rymlig tjänstebostad för platschefen. Den uppfördes av timmer från rivna kolhus och man kan ännu idag se sotsvarta bjälkar på vinden. Kostnaden utgjorde c:a 6000 kronor.
Bryggmästare Gustaf Andersson var sedan 1905 platschef och tjänstgjorde som sådan till 1932, då han efterträddes av disponent Carl-Axel Andersson. Samma år inköptes Sunne Bryggeri med fastighet och inventarier för 90000 kronor.
År 1933 byggde bryggeriet en egen 4" vattenledning in till Torsby för att säkra en förstklassig vattenkvalitet. Ledningen har sedermera inlösts av kommunen. Under åren 1937-1939 var Arved Arvedson platschef vid bryggeriet. 1937 byggdes nytt kontor med kamrerbostad i Torsby för 15 000 kr. Det är samma byggnad som finns idag, fastän tillbyggd och renoverad 1954. År 1939 skedde en betydande ombyggnad, som skapade nya och större utrymmen för tappning samt jäs- och lagerkällare.
Från hösten 1939 kom bensinransoneringen på grund av kriget att vålla bryggerierna stora svårigheter. Man tvingades snabbt lägga om bilparken på gengasdrift. Man skaffade elbilar, och vi hade även en trehjulig bil som kördes på terpentin. Till en början byggdes de flesta gengasaggregat för träkolsdrift. Men efterhand övergick man till finhuggen ved, som var billigare och lämpligare för större motorer såsom i lastbilar. För att säkra tillgången på gengaskol för den egna bilparken köptes färdigkolade milor i skogen. Kolet revs ut och maldes till lämplig storlek i en kolkross, som inköpts från tillverkaren Nils Svenssons bilverkstad i Sunne.
Tappningen var före 1942 nästan helt manuell, men detta år installerades en tappningskolonn om 3500 fl/tim. Den köptes begagnad för 39 500 kronor från Kinna Bryggeri, som då lagts ned. Före 1947, då moderna kylmaskiner installerades, skedde all kylning inom bryggeriet med hjälp av natur is. Kyla erfordrades för vörtkylning, jäskarskylning och för kylning av lagerkällare. Temperaturen i lagerkällaren skall vara så nära 0° som möjligt. Isen sågades för hand i block om 80 cm i fyrkant på Sirsjön eller Vassjön och kördes hem med häst eller på senare tid med bil. Isupptagningen hörde till vinterns stora evenemang på de gamla bryggerierna och utgjorde en bra arbetsutfyllnad, då konsumtionen av bryggeriets drycker förr var mycket mer säsongsbetonad än nu för tiden. Bryggeriet hjälpte vanligen hotell och restauranger isupptagning och levererade även in till hushållens isskåp. Isen förvarades över sommaren i en s.k. isdös, en taklös binge där isen noga täcktes med sågspån till skydd mot smältning.
1947 installerades således kylanläggningen och samma år inköptes ett bryggverk i koppar om 75 hl utslag, som endast några år använts i nu nedlagda Wadmans Bryggeri i Gävle. Bryggverket blev först 10 år senare insatt i Torsby, där det fortfarande är i bruk. Den gamla bryggpannan om 27 hl från bryggeriet Nordstjernan i Skövde, placerades som prydnad mellan kontoret och landsvägen. På auktion efter P.W. Pehrsson, Pewe, inköptes angränsande fastighet Skalleby 1:16 med en areal av 10 500 m² samt av tvenne bostadshus att användas som personalbostäder. Köpeskillingen utgjorde 50 000 kronor. Det mindre bostadshuset har frånsålts och den större nedbrändes av brandkåren den 30 april 1972 för att bereda plats för bryggeriets utbyggnad.
AB Sveabryggerier, som sedan 1943 varit huvuddelägare i Bryggeri AB Fryksdalen, ingick 1951 som dotterföretag i AB Pripps & Lyckholm, Göteborg. 1955-56 skedde en genomgripande om- och tillbyggnad av bryggeriet, som gjorde det fullt modernt efter den tidens krav. Den nya tappningen fick då en kapacitet av maximalt 7000 fl/tim. Årsproduktionen kom upp i 7,5 miljoner flaskor malt- och läskedrycker. Genom rationaliseringar och 2-skiftkörning har produktionen på samma maskiner senare kunnat tredubblas.
I augusti 1972 påbörjades en nybyggnad för varulager och tappning. Den senaste utbyggnaden har föregåtts av ett flertal olika förslag, och turerna har varit många, innan planerna kunnat realiseras. I korta drag kan följande nämnas. 1967 togs frågan upp i den lokala företagsnämnden om insättning av en ny tappning i samband med en planerad utbyggnad av varulagret. Det var de nya möjligheterna att erhålla s.k. lokaliseringsstöd från arbetsmarknadsstyrelsen, som aktualiserade en större utbyggnad än tidigare avsetts. Efter slutligt fastställande av planeringen, som indikerade lönsamhet på fortsatt drift i Torsby med utnyttjande av överskottsmateriel från nedlagda koncernbryggerier, ingavs i mars 1971 ansökan till arbetsmarknadsstyrelsen om lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån om tillsammans 1 986 000 kronor, som utan reservationer tillstyrktes av länsstyrelsen i Värmlands län i april 1971. Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrkte samma månad ansökan men lämnade avgörandet till regeringen. Regeringen avslog emellertid ansökan till allmän förvåning, och då samtliga vid bryggeriet anställda reagerade mot avslaget, tog man inte minst från fackligt håll initiativ, som ledde till att investeringsfondsmedel skulle få tas i anspråk för en utbyggnad i Torsby. Bolagets styrelse ställde sig välvillig och beslöt fullfölja planerna med användande av egna medel ur investeringsfonden.
Totalkostnaden för den senaste utbyggnaden utgjorde c:a 2 300 000 kronor. Härtill kommer ett betydande värde av från andra bryggerier överflyttade maskiner. Utbyggnaden innebär en med 1 300 m² utökad lageryta för pallat gods rymmande c:a 1 milj. förpackningar samt 500 m² för ny tappningshall med biutrymmen. Den nya tappningskolonnen, som till övervägande del byggts av renoverad överskottsmateriel från nedlagd: koncernbryggerier har en kapacitet av maximalt 14 000 fl/tim och är byggd enbart för tappning av returglas. Denna kapacitet utnyttjas fullt, då bryggeriet i Torsby numera är det enda ölbryggeriet i Värmland. Det kan i detta sammanhang nämnas, att det för 50 år sedan fanns 10 ölbryggerier i Värmland. Det var: AB Sveabryggerier, Filipstad, Färjestads Bryggeri AB, Karlstad, Karlstads Bryggeri AB, Karlstad, Kristinehamns Bryggeri AB, Kristinehamn, Arvika Bryggeri AB, Arvika, Bryggeri AB Fryksdalen, Torsby, Nore Bryggeri, Sunnemo, Vestby Bryggeri, Amnerud, Säffle Bryggeri, Säffle och Sunne Bryggeri, Sunne.
Till sist några uppgifter kring dagens tillverkning. Den utgöres av 51 % maltdrycker och 48 % läskedrycker och mineralvatten. Totalt kan tillverkas c:a 30 miljoner flaskor/år. Vid företaget sysselsättes ca 50 personer året runt. I produktskatt till statskassan erlades år 1977/78 ca 6,2 miljoner kronor. Årsförbrukningen av malt är ca 500 000 kg, av socker ca 325 000 kg och av vatten ca 40 000 m3.

Kontroll

Senast ändrad2021-11-29 10:25:19