SDHK-nr: 2000

Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven

Datering
1303  januari*
 
Innehåll

Ärkebiskop Nils i Uppsala? Nedtecknande av den sedvanerätt mellan kyrkan och invånarna i Jämtland,som stadgats i nämnda landskap under överinseende av Norges kung Håkans ombud ärkebiskop Nils i Uppsala och herr Erland Styrkarsson; häri regleras prästers andel av korntionden samt andra avgifter han kan ha rätt att förvänta sig för sina tjänster, prästers rätt att bestraffa dem som inte betalar nämnda avgifter, böndernas skyldighet att erlägga avgift vid biskopsbesök och prästers andel av offergåvor vid sådana besök, prästers skyldighet att meddela sina församlingar och ev. ordna ersättare vid resor och bortavaro, prästers begränsade befogenheter att utestänga människor från sina kyrkor, prästers begränsade rätt att avlägga vittnesmål och påverka utgången av rättstvister, som är oavgjorda, samt slutligen prostens skyldighet att skipa rätt i lånetvister mellan präster och lekmän och i sådana fall, då en präst blivit ersättningsskyldig på grund av misskötsel av sin prästgård.

Språk

norska

Källor
  • Medeltida avskrifter: Vid. 13050531 perg., RA (DS 1755)
  • Eftermedeltida avskrifter: Avskr. (1500-tal) på papp. av vid. 13050531, RA (språket har moderniserats)
Brevtext

J Nafne guðs amen, Se þat alium mannum kunnict at vm vætrenn æftir jol þa er liðnir varo fra burðar tið uars herra ihesu christi þushundrað vættra þriu hundrað vættra, oc þrir uætr oc virðuleghr herra Nikulas meðr guðs miskunn ærchibiskup, j vpsalum kom til iamtalandz oc sira ællændr styrkars son kom væstan af halfu vars herra hakonar noreghs konungs, Hittizst þæsser rettr kirkna & lændra manna a iamtalande af siðuæniu, Fyrst haglehazst æitt at korntiundir græiðizst j sumum kirkium þriðiungs tiundir, En j sumum tuæirlutir tiundar, sakar fatøkra kirkna & þyrftar lærðra manna Af hværri ku oc af fim gæitum mork smørs, en j sumum kapællum tuær mærker smørs af hværri ku oc fim gæitum þæssakir sem fyrer sæghir, Firir lios & ofr j pusaða mæsso tuær alnar lereft, oc firir þat offr er kona gengr j kirkiu æftir bruðlaup alen, En æftir sængar færð er kona gengr j kirkiu firir lios oc offr tvær alnar, én alterisburð æftir vilia sinum, Firir lika færð ef vax & offr fylgir fimtan alnar lereft, en vttan vax tolf alnar lereft En huskall hværr firir mala sinn vm paskar tvær alnar, en legho kona alen, Skal þessa skylldu præstom alla græiða hværr sem fong hæfir til, En ef fatøkt møter, oc missæmr þæim vm gærðena, þa skulu tvæir skynsamer menn af soknenne sia livat sa maðr ma orka, oc æftir þæirra skynsæmd & sannyndum skulu baðer lita, oc skal þætta græiðazst ef æigi ero lereft til, j smøri. skinnum & korne sva sem præstrenn ma aðrum vt sælia, Engi præstr skal nauðga bøndr til næ aðra at græiða fyrer en hver hæfir gort skylldu sina, vttan hinn luki meðr goðuilia, en siðan minni præstrenn a at græiðizst, nv ef hann hæfir æigi græitt firir paskar & hæfir æigi retta sok mote at bera, þa ma præstr hann vpp hällda sva oc vm þæt ar er biskup kømr j landet, gera bøndr fiorðungs korn & høymæisi, þui at æins mæira at þæirra goðuili se, & j þæim æinum soknum græiðizst þætta sem biskup kømr til, en æcki adrum, Offr þæt sem til alteris kømr & til bilata, take præstr þriðiung af, en tvaluti tæker kirkia, vttan biskup vili nokors kræfia af, Kann præstr kallazst af biskupi eða prowaste, lysi aðr en hann fare brott j sokn sinni a hværium dægi er hann fær hæiman eða langt, oc bioðe þionasto sina folkeno aðr, En ef han fær sialfs sins ærenda, lysi sva sem fyrer & fae þa annan j stað sinn er þæim gerer skylldu ef hann kann længr at duæliazst brotto, Engi præster dirfizst at halida vpp a paska dagh, eða sætia menn or kirkiu vt, sakar syslu manna, prowaster eða boðorðz, vtan prowastens opet bref oc boð se firir, en hværr sem aðru vis gerer æfter þui sem kuel hins er sum firir uerðr, skal præstrenn sa bøta sem gerer, Engi præstr dirfizst oc at rita or landeno j þæim sakum sem rett landzens prof hæfir a veret, gerande æins sins vitni sva at okr þrætto manna sva sem hvar vil forðazst pinu, Kunnu præstar gera skulldir viðr læikmenn oc vilia æigi græiða siðan j maldagha sættom, þæirra j millum se sækt prowaste, oc gere hann rett af þesso & a allu aðru er a lærða menn verðr kært æftir þui sem læikmenn j landzens rett gera aðr vm kirkiu rett, en ef prowastr gløymir & gerer æigi rett af, þa gerer hann sok sina, oc skal þess won æigha at hann fae pinu firir, En ef præstr spillir kirkiu bole sinu af vanrøkt sinni, husum. garðum eða akre, se skylldughr at bøta æftir goðra manna vitnissburð sem skaðe virðizst kirkiunni gorr, En ef prowastrenn gerer æighi rett af þa gerer hann sok sina sem fyrr er saght.

Tryckt
    DS 1754 se pdf av tryck
    JHD I nr 12
    DN V nr 43
    Hadorph, Sanct Olaffs Saga, s. 138 (svensk övers. på s. 139)
Litteratur och kommentar

Modern norsk övers. i E. Bull, Jemtland og Norge (Oslo 1927), s. 116-117.

Jfr 13050531 (DS 1755 / SDHK nr 2104).

Se O. Holm (ed.) Jämtland och den jämtländska världen 1000-1645 (2011), s. 141 (not 25).

Senast ändrad

2017-10-12


*Datumkommentar:  1303-01 - 1303-03



    Kommentera post/rapportera fel