SDHK-nr: 45001

Sveriges rikes råd tillskriver alla människor som 'söker och älskar sanningen' och redogör för danske kung Kristian II:s brott, som hittills ingen eller få har beskrivit, även om hans oerhörda grymheter i Stockholm år 1520 gjort honom känd som mänsklighetens fiende. Utfärdarna börjar sin berättelse år 1517 med Kristians försök till ockupation av Sverige, förräderiet av ärkebiskop Gustav (Trolle) i Uppsala, Sten Stures försök att omvända denne, belägringen av borgen Stäket, ärkebiskopens avsägelse av ämbetet inför påvelegaten Johannes Arcimboldus. Vidare Kristians 6 veckor långa belägring av Stockholm, den danska härens nöd, Kristians förespeglade önskan om att komma in i staden och förhandla om fred med Sten Sture, varvid gisslan skickades till Kristians skepp; bland dessa var unge herr Gustav Eriksson (Vasa), som nu valts till kung. Gisslan blev genast fångar och fördes av Kristian till Danmark, men unge herr Gustav lyckades ta sig ur fängelset och 'den ogudaktige tyrannens händer' och tillbaka till Sverige. I början av 1520 skickade Kristian åter trupper, och i moståndet mot dessa stupade herr Sten (Sture). Ärkebiskop Gustav (Trolle) återupptog sitt ämbete, anslöt sig till den danska sidan igen och fick flera upproriska frälsemän med sig. Än en gång belägrades Stockholm. Kristian vände sig till fru Kristina (Nilsdotter Gyllenstierna), herr Stens änka, som övertagit styret efter sin make, med åtskilliga löften och lyckades därigenom komma in i staden och ta makten, varpå alla löften strax sveks. Det bjöds in till gästabud på Stockholms slott, men de glada festligheterna slutade med att gästerna fängslades och dödades utan rättegång. Redan före nästa dags gryning hördes trumpeter ljuda över staden, stadsportarna stängdes och kungens knektar vaktade beväpnade gatan från slottet till Stortorget. Ut från slottet kom biskoparna Vincent av Skara och Mattias av Strängnäs obeväpnade och tigande under hån och smädelse från soldaterna; framför rådhuset avrättades de. Därpå dödades rikets stormän och frälse på samma grymma vis, liksom Stockholms rådmän. Sedan fördes en bok fram med namnen på alla dem som skulle halshuggas, och både borgare som stod och såg på och som flytt undan fängslades och dödades. Kristian lät korsfästa en Magnus Johansson (Måns Jönsson) naken. De dödas kroppar fick ligga på torget i tre dagar innan de fördes ut ur staden och brändes på bål. Herr Stens kropp grävdes upp ur graven och brändes, liksom det Stens barn som fötts, döpts och begravts samma månad. Även änkor och barn fick utstå Kristians grymhet. Överallt var jämmer, mord och död. På flykt mot Danmark lät Kristian oskyldiga människor utstå fruktansvärda gärningar. Han fick härbärge för natten i Nydala kloster, i vilken kyrka han på Jungfru Marie renings dag (2/2 1521) lät gripa abboten och de andra som firade mässan, vilka sedan dränktes i ett närliggande vatten. Sådan var kung Kristians seger över svenskarna. Han återvände till Danmark, men lämnade mördare och förtryckare i sitt ställe över hela Sverige; ärkebiskop Gustav gjorde sig skyldig till grymma brott, liknande Kristians. Gud utvalde då i början av 1521 unge herr Gustav till uppdraget att förklädd i pilgrimsmantel resa riket runt och göra allt fruktansvärt som ägt rum känt för invånarna, vilka övertygades och valde honom till (riks)föreståndare. Snart samlade Gustav en här av dalkarlar, som i Västerås slog alla danskvänliga på flykten, och bad ärkebiskop Gustav att inte använda sina trupper mot sitt eget folk utan hellre mot kyrkans fiender; men denne lyssnade inte, utan blev furstens fiende, förjagades och begav sig till Danmark. I sin föresats att återupprätta rikets styre samlade kung Gustav en stor krigshär och förnyade förbundet med de tyska städerna, särskilt Lübeck, vilka gav stora bidrag. Så övervanns den grymme kungen och återupprättades Sveriges frihet. Därför väljer nu Sveriges rikes råd, församlade i Strängnäs, Gustav till kung och underkastar sig hans styre och vilja samt beslutar att för evigt förvisa den upproriske och grymme ärkebiskop Gustav från landet.