Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Rektorn Harald Dahlgrens, Strängnäs, personarkiv


Grunddata

ReferenskodSE/HLA/3010090
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/vFdjFYqZlasPOzMq3ar4t1
ExtraIDA:35a
Omfång
5,5 Hyllmeter 
79 Volymer 
Datering
1833 – 1931  (Tidsomfång)
VillkorJa
VillkorsanmHela arkivförteckningen är inte inskriven i Arkis/NAD. För fullständig arkivförteckning se arkivförteckning (pdf-fil) under sökmedel.
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd): Förteckning I:8/1970
Brevskrivarregister: Bilaga till förteckningen (pdf)
ArkivinstitutionRiksarkivet i Härnösand (depå: Kusthöjden 46)
Arkivbildare/upphov
Dahlgren, Harald (rektor) (1861 – 1935)
Kategori: Person (släkt). Pedagogiskt arbete

Innehåll

Inledning (äldre form)Rektorn Harald Dahlgrens, Strängnäs, personarkiv

Harald Magnus Dahlgren 3/8 1861 - 13/9 1935

Harald föddes i Åmål i den av farfadern rådman I M Dahlgren ägda gård, som ännu är känd under namnet "Dahlgrensgården". Här bodde vid denna tid Haralds föräldrar Johan Erik Dahlgren och hans hustru Sofia Kristina, f. Almqvist. Johan Erik, som en tid drivit affärsrörelse, bl.a. som bokhandlare, köpte 1864 den nära staden belägna egendomen Kasenberg. På denna egendom nedlade han all sin kraft men fick ej skörda frukterna av sitt arbete, innan han 1868, blott 41 år gammal, bortrycktes av döden. Hustrun återflyttade därefter med barnen till Dahlgrensgården, där den gamle rådmannen till sin död 1873 var familjens stöd.

Haralds syskon var Gertrud, f. 1858, sedermera sjuksköterska och 1888 gift med seminarierektor Ernst Jungner i Skara, Anna, f. 1859, som utbildade sig till lärarinna och långa tider kom att i olika hem ikläda sig husmors kall, samt Elin f. död på Kasenberg 1868.

Med hänsyn till Haralds skolgång flyttade hans moder år 1875 med sina barn till Skara, där Harald intogs i läroverkets 4:e klass. År 1880 trädde hon i nytt gifte. Det var med prosten Claës Beckman i Synnerby, Skaraborgs län. Beckman hade ett par år tidigare blivit för andra gången änkling. Trenne syskonkullar blev genom Beckmans giftermål med Sofia Dahlgren sammanbragda i Synnerby prästgård. Barnen i den äldsta kullen var Beckmans första hustrus barn i hennes föregående gifte. De hette Hasselrot, och av dem var då i livet Axel, Carl-Rudolf och Per, samtliga präster. Den mellersta kullen bestod av Beckmans barn i hans gift med Fredrika Linnarsson: Hanna, f. 1866, vilken blev Haralds maka, vidare Natan, sedermera professor i Göteborg, Maria, sedermera gift med biskop Hjalmar Danell i Skara, Ester, sedermera barnmorska, och Elias, sedermera läroverksadjunkt. Den Dahlgrenska syskonkullen var i ålder ungefär mitt emellan de andra två.

Harald Dahlgren blev student 1881 och fortsatte sedan sina studier i Uppsala. Upprepade svåra sjukdomar somt ekonomiska svårigheter, som tvingade honom att splittra sin tid på konditioner, försenade hans studier. Han avlade 1889 fil. kandidatexamen, kompletterad 1891, vilken examen bestod av främst naturvetenskapliga men även humanistiska ämnen.

Efter provår vid Stockholms högre realläroverk på Norrmalm samt olika förordnanden där och vid Schartaus handelsinstitut utnämndes Dahlgren 1894 till adjunkt vid Skara högre allmänna läroverk. Hans äktenskap ingicks sommaren 1895, och hösten samma år tillträdde han adjunkturen i Skara.

I två skrifter "Ett bidrag till skolfrågan" 1894 och "Läroverksfrågan" 1897 underströk Dahlgren behovet att för de många av läroverkens lärjungar, som slutade sin skolgång, innan de uppnått mogenhetsexamen (studentexamen), skapa en avgångsexamen som vore lämpad för praktiska yrkesskolor eller direkt tjänst i det praktiska livet. Som Dahlgren påvisade var et omkring 1/3 av dem som intogs i det 9-åriga läroverkets första klass, som nådde målet att krönas med den vita mössan. De båda skrifterna föranledde livig pressdiskussion, och den aktualitet som de bidrog att ge åt läroverksfrågorna blev en viktig faktor vid tillsättandet av 1899-1902 års läroverkskommitté. I denna blev Dahlgren medlem. Kommitténs betänkande blev grundvalen för 1904 års läroverksreform, genom vilken bl.a. realskolexamen (realexamen) inrättades. Dahlgren har betecknats som "realskolans egentlige skapare".

Dahlgren insatser i läroverkskommittén medförde att blickarna från ecklesiastikdepartementet och även från andra håll riktades mot honom som en lämplig kraft vid den utveckling av seminarierna som alltmer påkallades. Efter stor tvekan lät Dahlgren förmå sig att åta sig rektoratet vid folkskoleseminariet i Uppsala. Han utverkade därvid att han skulle uppehålla tjänsten på förordnande. Dittills hade seminarierektorerna tillsatts genom utnämning. Efter under förra hälften av år 1905 inom och utom landet bedrivna pedagogiska studier tillträdde han under hösten samma år rektoratet i Uppsala, vartill folkskoleinspektörstjänst hörde.

Ett år senare, sommaren 1906, kallades Dahlgren till ledamot av den då tillsatta seminariekommittén under Fridtjuv Berg hösten 1911 blev ecklesiastikminister, uppdrog han åt Dahlgren att bli efterträdare såsom kommitténs ordförande. Sommaren 1914 avslutades folkundervisningskommitténs arbete. Under den 8-åriga kommittétiden var Dahlgren permanent tjänstledig från rektoratet, ehuru detta dock i åtskilliga avseenden tog hans krafter i anspråk. Särskilt nedlade han ett intensivt arbete på seminariets byggnadsfråga. Han hyrde under kommittétiden rum i Stockholm och reste varje veckohelg till sin familj i Uppsala.

Då kommittéarbetet slutförts hade Dahlgren velat återvända till sitt seminarium i Uppsala. Den ställning han intagit i kommittén medförde emellertid att han inte kunde undandra sig att inträda i den folkskolöverstyrelse, som vid denna tidpunkt trädde i verksamhet. Han hoppades dock att efter några år, sedan det nya verket hunnit vinna stadga, kunna återgå till seminariet. Överstyrelsen satte emellertid snart ordinarie stat och Dahlgren befann sig skild från såväl rektoratet i Uppsala som adjunkturen i Skara.

Som undervisningsråd tillhörde Dahlgren folkskolöverstyrelsen åren 1914-1917. Hans önskan att få direkt ägna sig åt seminarierna och det praktiska lärararbetet växte sig dock med åren allt starkare, och när rektoratet vid folkskoleseminariet i Strängnäs 1917 blev ledigt, övertog han det.

Under sin tid i Strängnäs var Dahlgren betungad av svåra sorger och bekymmer. Kort efter familjens inflyttning avled hans hustru och i början av 1924 miste han den yngre av sina två söner, Sten f. 1904 och gymnasist i högsta ringen. Systern Anna, som redan tidigare varit knuten till familjen, inträdde efter Dahlgrens hustrus död som husmor i hemmet.

Än en gång anlitades Dahlgren vid en större utredning rörande det svenska skolväsendet. Han utsågs nämligen till ordförande inom 1924-1926 års skolsakkunniga, vilkas utredning fick avgörande betydelse för 1927 års skolorganisation. Sålunda blev det Dahlgren förunnat att göra djupgående insatser vid genomförandet av samtliga stora skolreformer som under 1900-talets tre första decennier såg dagen.

Sommaren 1926 avgick Dahlgren med pension. Han verkade därefter som lärare och studierektor vid det ena av de två internatläroverken i Sigtuna, Sigtunaskolan. År 1932 tvingades honom dock allvarlig ohälsa att avbryta verksamheten vid skolan. Sina sista levnadsår var han bosatt i Uppsala. Eftergranskning av vissa kategorier av realexamenskrivningar utgjorde Dahlgrens sista offentliga uppdrag.

Litteratur:
Beckman, Bj., Från Natan Beckmans ungdom (h. 1 1967, h. 2 1969, h. 3 1970),
Dahlgren, E., Harald Dahlgren 1861 3/8 1921 (i Hyllningsskrift till Harald Dahlgren, utg. av Strängnäs seminarium, 1921),
Danell, Maria, Mitt barndomshem i Synnerby prästgård (i Minnen från gamla prästgårdar i Skara stift, 1928),
Jacobson, G, Dahlgren, Harald Magnus (i Svenskt biografiskt lexikon, 1931.

Tillgänglighet

DepositionJa

Kontroll

Om postens upprättandeBeståndet avser lev. nr 26/1970.
Skapad1997-10-23 00:00:00
Senast ändrad2019-11-18 09:04:34