Sök i arkiven
Genvägar MENY

Engström, Carl Christian  (1827 – 1916)

Person

KategoriPerson (släkt). Ospecificerad (Person (även släkt))
KategoriPerson (släkt). Ospecificerad (Sjöofficer)
HistorikH I S T O R I K
Sjöhistoriska museet
Engström, Carl Christian
ÖH 478-483, ÖH 712, ÖH 1200-1234, ÖB 335-336,
1968:790, 1976:097
Handlingar rörande Carl Christian Engström (1827-1916) sjöofficer, kanonkonstruktör, kommendör.
C. C. Engström var son till Sjökaptenen Anders Christian Engström och Brita Catarina Sundberg och föddes i Västervik 1827. Engström gick på Karlberg och blev kapten vid skärgårdsartielleriet 1866. Han var chef för artilleridep. (tygmästare) vid flottans station i Karlskrona 1875-1878. 1875 blev han adjutant i Oscar II:s stab och 1877 kommendörkapten av första graden. 1884 blev han kommendör i flottan och tog avsked 1885, samma år utnämndes han till överadjutant i Oscar II:s stab. 1861 ledamot av Krigsvetenskapliga akademin.
Från omkring 1850 var han statens kontrollant för kanontillverkningen vid Finspångs styckebruk. Han arbetat med kanonkonstruktioner och hans mest kända uppfinning är den granatskjutande 45 mm "bataljonskanonen" med enhetspatroner som han konstruerade 1866 och som ibland kallades "Karl XV:s kärrebyssa". Den infördes bland annat i ryska flottan.
Han upprättade 1876 den stora skjutbanan i Karlskrona, där flottans kanoner skjöts in.
På äldre dagar sysslade han med ett förslag till kanal mellan Östersjön och Västerhavet, "Svea kanal". C C Engström var gift med Fanny Jacobine Georgine Löwener.
Engströms memoarer är mycket detaljerade och skriver både vardagsliv till sjöss och mer dramatiska episoder ur sitt liv. Genom ett kortfattat maskinskrivet register över innehållet får man en god överblick av vad de olika kapitlen kan innehålla. Några intressanta exempel är beskrivningar av drunkningstillbud, pennalism på Karlberg eller att han erbjöds (men tackade nej) att följa med för att bese engelsmännens bombningar av Bomarsunds fästning på Åland. I slutet handlar det av förklarliga skäl mycket om kanonkonstruktion.
Källa: "Svenska Män och Kvinnor"
Memoarerna (1968:790) överlämande till sjöhistoriska museets arkiv av D. Ag. Engström 1951. Renskrifterna i volym 11 förefaller vara överlämnade av Lars Treffenberg 1978 till arkivarie Åsa Arnö och handskriften om mistsignalering överfördes från Sjöhistoriska museets bibliotek till arkivet 2006.
Vem som lämnat in de handlingar som haft accessionsnummer ÖH 1198-1234 och 1976:97 framgår inte av accessionsliggaren. ÖH 478-483, samt ÖB 335-336 är enligt liggaren skänkta till museet av kommendör C C Engström.
På grund av att handlingarna kommer från flera olika accessioner står de fortfarande placerade på olika ställen i arkivet på respektive accessionsnummer.
Malin Joakimson
januari 2009
Ur Engströms memoarer kommer följande citat (volym II sidan 71):
”Men, hvad skall man göra i gunrummet, då ett dussin officerare sitta rundt bordet. Gräla och prat a tröttnade man snart uppå. De flesta av kamraterna tycktes ej varit synnerligen uppfinningsrika, ty, med undantag af mig, kunde de ej finna ut trägnare arbete än att uppgöra kartor öfver våra s.k. ”tracks” ett engelskt uttryck för huru vi dagligen seglade. Konsten bestod dervid att man hvarje middag sedan man, genom observation bestämt latitud och longitud, dessa afsattes å kortet och sammanbands denna frukt med motsvarande för föregående dag. Härtill kommer att vi allesammans gjorde astronomiska observationer och räknade ut vårt läge.
Kortspel fick endast ske inne i hytterna och som, temperaturen der var dålig, var ej detta nöje vidare gouteradt.”
”För min del tänkte jag så här. Skola vi nu alla sitta och rita våra ”tracker”, blifver detta i längden alltför bondtråkigt och enformigt och derföre vill jag hitta på annat. Påminnande mig att jag vid Carlberg hade högsta betygen i teckning, beslöt jag att fortsätta så godt jag kunde och mot slutet af expeditionen hade jag en samling af scener från vår långtur. Dessa skizzer gömde jag, och, på gamla dagar, lät jag inbinda dem i ett album, hvaraf jag hade mycket nöje. Glöm ej, värda läsare, att i ungdomen anteckna och afteckna allt hvad ni ser. På ålderdomen är ni nog tacksam för detta goda råd.”
ReferenskodSE/SSHM/SME_177
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/iNCkLbGVmKYnfzPfB9lkC1
SpråkSvenska
ExtraIDSME_177