Sök i arkiven
Genvägar MENY

Hans Hildebrand  (1842 – 1913)

Organisation

KategoriEj fastställd. Ospecificerad (-)
HistorikForn- och myntforskaren, hävdaforskaren och museimannen Hans Olof Hildebrand föddes den 5 april 1842 i Stockholm som äldste son till föräldrarna Bror Emil Hildebrand och Anna Mathilda Ekecrantz.
Hans Hildebrand började studera i Uppsala 1860, promoverades till fil. kand. 1965 och två år senare till fil. dr. Han studerade huvudsakligen historia och fornnordisk litteratur men fick en sällsynt bred humanistisk utbildning bl.a. genom en utrikesresa 1861 och genom ett besök hos den engelske amatörarkeologen och samlaren H. Christy i London 1862. Hans Hildebrand intresserade sig även för naturvetenskap.
Hans Hildebrand blev amanuens i Vitterhetsakademien 1865 och sex år senare blev han förste amanuens. 1879 tillträdde han tjänsten som riksantikvarie efter fadern Bror Emil Hildebrand, vilken han innehade till 1907. Hildebrand tjänstgjorde även som garde des médailles och Vitterhetsakademiens sekreterare mellan samma år. Han blev medlem av Vetenskapsakademien 1891 och Svenska akademien 1895 där han även var tillförordnad sekreterare 1912-1913 och medlem av Nobelkommittén. Hans Hildebrand var också engagerad i den svenska kvinnorörelsen då han medverkade vid skapandet av Fredrika-Bremer-förbundet 1884 och innehade föreningens ordförandeskap mellan 1884 och 1903.
Hildebrand skrev den första moderna avhandlingen i svensk arkeologi, "Svenska folket under hednatiden", där han fastslog nödvändigheten av verklig källvärdering av det traderade islandsstoffet och betonade arkeologins karaktär av fornsaksvetenskap. Hans tes om etniska olikheter mellan svear och götar slog inte igenom, men metodiskt fick avhandlingen stor betydelse och inte minst inom myntforskningen.
Hans Hildebrand kom att utveckla den danske arkeologen C.J. Thomsens arkeologiska metod, typologin, under inflytande från Darwins utvecklingslära. Tillsammans med Oscar Montelius arbetade han sedan på dess närmare utformning. Metoden fulländades senare av Montelius.
Hildebrand gav ut sitt samlade arkeologiska vetande i översiktsform i handboken "De förhistoriska folken i Europa" (1873-80). Han kom även att göra en indelning av den europeiska stenåldern i provinser vilket blev en betydande vetenskaplig landvinning. Med dessa arbeten blev Hans Hildebrand vid sidan av Montelius tidens ledande förhistoriske arkeolog.
Som riksantikvarie kom Hans Hildebrand att alltmer studera medeltiden, och han blev den egentlige skaparen av medeltidsavdelningen i Statens historiska museum. Han gav även ut monumentalverket "Sveriges medeltid. Kulturhistorisk skildring" (3 bd, 1879-1903, ofullbordat) som behandlar hela den svenska medeltidens kultur i dess olika sidor, dess sociala liv och samhällsorganisationer.
Under tiden som riksantikvarie skapade han även Antikvarisk-topografiska arkivet i Vitterhetsakademien 1880. 1882-1883 tog han initiativet till utgivningen av serien "Sveriges runinskrifter" (1900).
Som myntforskare utkom han 1887 med den banbrytande framställningen rörande Sveriges medeltidsmynt i "Sveriges medeltid", med både kronologiskt system och utkast till penningväsendets och prisbildningens historia. Hildebrand utkom även med en rad andra skrifter där han nedlade sitt stora vetande inom bl.a. heraldik, etnografi, klassisk arkeologi och medeltida historia. Som biografisk författare skrev han studier om heliga Birgitta (1906), Olaus Magnus (1908) och Johannes Bureus (1910).
Hildebrand var en polyhistor av stora mått med delvis genial begåvning, initiativrik på många olika områden, med oerhörd arbetskraft och som forskare synnerligen självständig. Hans Hildebrand avled den 2 februari 1913 i Stockholm.
Litteratur: Svenska män och kvinnor, G - H. Stockholm 1943.
Hans Hildebrand tillhörde mer än halva sin livstid Vitterhetsakademien. Född 1842 anställdes han 1865 som e.o. amanuens - året före promoveringen i Uppsala till fil. dr. - och kom senare, 1879, att efterträda sin fader Bror Emil Hildebrand som riksantikvarie, garde des médailles och akademiens sekreterare, vilka befattningar han lämnade 1907. Hans verksamhet sammanfaller sålunda med en viktig utvecklingsperiod inom både Vitterhetsakademien och Statens Historiska Museum. Genom sin långa tjänstgöring som riksantikvarie, sitt omfattande författarskap, sitt engagement i olika lärda, litterära, sociala och praktiska sammanslutningar, sina vidsträckta resor både inom landet och utomlands samt flitiga deltagande i kongresser av skilda slag liksom genom sin i festliga samkväm högt skattade umgängeskonst förvärvade han en bekantskapskrets av mindre vanligt omfång. Vid sin bortgång 1913 efterlämnade han förutom sin korrespondens flera manuskript, som vid skilda tillfällen överlämnats till Vitterhetsakademiens arkiv. Redan före 1940 förvarades där även flera av hans brev; den viktigaste slutna samlingen omfattande tre volymer (tidigare placering G 5: Biografi).
Vid akademiens sammanträde den 7/5 1940 anmäldes det till protokollet (§ 102), att akademien som gåva fått mottaga dels ett antal handlingar rörande riksantikvarierna Bror Emil Hildebrand och Hans Hildebrand, dels huvudparten av Hans Hildebrands lärda brevväxling. Familjebreven befinna sig fortfarande i släktens ägo. Gåvan överlämnades genom professor Bengt Hildebrands förmedling av fru Elin Heimbürger (född Hildebrand) såsom representant för Hans Hildebrands arvingar och åtföljdes av en interimistisk förteckning undertecknad den 12/4 1940 av Bengt Hildebrand och Adolf Schück. 1943 och en följd av år disponerade professor Hildebrand samlingen för utarbetandet av sin levnadsteckning över Hans Hildebrand (se nedan under Litt.), varefter den i de. 1957 återgick till Vitterhetsakademiens arkiv. De talrika breven uppordnades och förtecknades i dec. 1957 - mars 1958 och bilda kärnan i "Hans Hildebrands brevsamling". I denna ingå även den redan existerande brevsamlingen, ett antal lösbrev, som brutits ut ur Brevserie nr 1, samt några få skrivelser, som - då de förente omisskännlig proveniens - utgallrats ur andra samlingar (Emil Eckhoffs arkiv, o.a.). Ett större antal brev från Hildebrand till Sven Söderberg 1883 - 1896 förvaras i universitetsbiblioteket i Lund; ett häfte om 38 sidor upptagande avskrifter av dessa brev - 57 st. till antalet - har flyttats från sin tidigare placering (G 17: Biografi) och inlagts bland koncept och utgående brev i föreliggande samling.
Viktiga delar av Hildebrands korrespondens - i regel inkommande brev av tjänstekaraktär - ha tidigare vid flera tillfällen inlagts i aktarkivet. Den flytande gränsen mellan privata meddelanden och tjänstebrev har medfört, att det vid uppordnandet av denna samling icke synts lämpligt att överföra ytterligare brev till aktarkivet. En sammanställning av de skrivelser, som äro försedda med diarienummer, lämnas emellertid i slutet av förteckningen.
Brev från Hans Hildebrand finns bevarade i flera offentliga samlingar. Som redan nämnts innehar Lunds universitetsbibliotek hans brev till Sven Söderberg från 1880- och 90-talen, och i samma bibliotek förvaras också breven till Sven Nilsson. Även delar av Kungl. Bibliotekets handskriftsbestånd lämna viktiga komplement till föreliggande samling. Där återfinnas t.ex. flera brev till korrespondenter, som återfinnas i denna förteckning - G.E. Klemming 24 st. brev från 1876 - 1892, Magnus Lagerberg 6 st. 1862 - 1885, Nils Linder 14 st. 1862 - 1880, N.M. Lindhs förläggarfirma 14 st. 1867 - 1871, Carl Snoilsky 5 st. 1892 - 1903, Karl Warburg 8 st. 1875 - 1897 och Harald Wieselgren 8 st. 1868 - 1901 -, samt enstaka brev till bl.a. J.A. Ahlstrand (1 st. 1871), C.J. Bergman (1 st. 1890), Gustaf Fredriksson (1 st. 1899), J.K. Jolin (1 st. 1880), Viktor Rydberg (8 st. 1891 - 1895), N.F. Sander (1 st. 1882), Vilhelm Sturzen-Becher (5 st. 1878 - 1881), Erik Thyselius (1 st. (1883) och Wilhelm Walldén (2 st. 1881 - 1888). Den största samlingen brev i akademiens ägo från Hildebrand till enskild person möter i Oscar Montelius' brevväxling med 229 st. brev från åren 1857 - 1911, men eljest synas brev från honom vara sparsamt företrädda i de slutna samlingarna (N.G. Bruzelius' Efterlämnade papper, bunt D, innehåller 6 st. brev från 1873 - 1886, Emil Eckhoffs arkiv, fasc. 3, två brev och ett kort från 1897 - 1902 samt tre odaterade visitkort; Otto Jensens arkiv, fasc. 4, ett brev från 1906, osv.). Av hans efterlämnade manuskript må förutom rena ämbetshandlingar såsom kataloger, årsredogörelser och inventeringsinstrument nämnas en blandad samling med anteckningar och koncept, omfattande tre buntar (G 5 och G 17: Biografi; gåva av arvingarna, bunt 1 - 2 sept. 1913 och bunt 3 1940), en för Antikvarisk Tidskrift avsedd uppsats om de gotländska kyrkornas ålder (4 bl.; ATA Gotland Allm.; gåva av arvingarna sept. 1913) och en arkeologisk-historisk skildring av Öland i forna tider (31 bl.; ATA Öland Allm.; gåva av professor Hjalmar Lindroth jan. 1935), vidare tre reseberättelser av större (Berättelse om en resa i östra Uppland 1868, 158 s. + 1 pl., ill., D 20: Topografi, jfr akademiens protokoll 1868 § 343; Reseberättelse från Skåne 1869 jämte ofullbordat tillägg, 97 + 6 s. , ATA Skåne Allm., gåva av fru Elin Heimbürger 1934, diarienr 2164/1934; Valla härad i Västergötland 1872, 67 s., D 20: Topografi) och sex av mindre omfång (Berättelse om en resa i Vestmanland 1867, 28 s., ATA Västmanland Allm.; Berättelse om en resa till Frustuna kyrka samt inom Vagnhärad och Trosa socknar 1867, 12 s., ATA Södermanland Allm.; redogörelse för en utrikes resa som Letterstedtsk stipendiat 1870/1871 [i Danmark, Tyskland, Österrike, Italien och Belgien], 25 s., "Letterstedtkapsel"; Reseberättelse för 1871, 6 s., BIOGRAFI Hans Hildebrand Berättelser; En resa i Trögden april 1874, 20 s., ATA Uppland Trögds hd, jfr akademiens protokoll 1874 § 15; Resa till Gysinge i Gestrikland, reseberättelse för 1874, ATA Gästrikland, Gysinge) samt en svit anteckningsböcker - 13 st. till antalet - innehållande strödda notiser och skisser; de ha medförts vid resor inom landet (Uppland, Gotland, Östergötland, Småland, Öland, Skåne, etc.) samt i Tyskland och frankrike vid skilda tillfällen under 1870-, 80- och 90-talen (D 20: Topografi; en anteckningsbok - den 13:de - gåva av professor Ture Arne 1922). Om Hildebrands starka intresse för numismatik bära flera mer eller mindre fullbordade manuskript vittne (Samlingar till en katalog över tyska medeltidsmynt i Myntkabinettet, 1-2; Diverse utvidgade anteckningar kring vissa numismatica; En uppsats om Carl X Gustafs mynt, m.m., gåva 1913 av Hildebrands arvingar; "Mynt och medaljer. Numismatisk handbok af Hans Hildebrand", gåva 1938 och 1940 genom professor Bengt Hildebrand; en lappkatalog upptagande mynt- och medaljgravörer; en bunt innehållande diverse mer eller mindre sammanhängande notiser om mynt m.m.; samtliga manuskript med nuvarande placering B 8: Numismatik). Vid den antropologiska och arkeologiska kongressen i Stockholm 1874 spelade Hildebrand en framträdande roll som dess generalsekreterare och senare som utgivare av kongresshandlingarna (Congrès international d'anthropologie et d'archéologie préhistoriques. Compte rendu de la 7e session, Stockholm, 1874. 1 - 2. Stockholm, 1876). Flera av koncepten härtill och referatuppteckningar av diskussionsinläggen vid kongressen finnas i behåll - några av dem skrivna av Hildebrand själv - liksom delar av den korrespondens, som då fördes (G 15: Arkeologi: Antropologiska och arkeologiska kongressen i Stockholm 1874); bland Hildebrands egenhändiga koncept märks t.ex. den svenska texten till hans uppsats om förbindelserna mellan ungersk och skandinavisk bronsålder, tryckt på franska i Compte rendu vol. 1, s. 536 - 552. Slutligen må även nämnas en samling avritningar av fornlämningar samt enstaka profiler huvudsakligen från Sydsverige (32 bl., därav 2 bl. gåva 1940, D 20: Topografi).
Stockholm i mars 1958
O. Odenius
ReferenskodSE/ATA/ENSK_53
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/AGxw8Kz7UYTOgFcbcJQFs7
SpråkSvenska
ExtraIDENSK_53