SDHK-nr: 45371

Domprosten och domkapitlet i Uppsala tillskriver påven angående ärkebiskop Gustavs (Trolle) illgärningar och den fara kyrkan i Sveriges rike befinner sig i, något som (kung) Gustav och rikets råd tidigare informerat både nuvarande påve och företrädaren påve Leo om flera gånger, såväl genom egna sändebud som påvliga legater, nämligen Johannes Angelus Arcimboldus och Johannes Magni Gothus. Eftersom inga åtgärder vidtagits från påvestolens sida mot ärkebiskopens illgärningar, klagar nu rikets invånare och beskyller påvestolen för att gynna och försvara ärkebiskopen, en förrädare och upprorsmakare. Då ärkebiskopens överträdelser inte kan ursäktas, menar utfärdarna att det endast finns två möjligheter: antingen avsätts ärkebiskopen eller så säger den svenska kyrkan upp lydnaden gentemot Rom. Utfärdarna bönfaller påven att inte låta oskyldiga människor och själva religionen gå under på grund av ärkebiskopens brott. Hoppet står nu till viljan hos påven och klokskapen hos Johannes Magni, som domkapitlet enhälligt valt till ärkebiskop. Utfärdarna har nu i sin förtvivlan sänt medbrodern och medkaniken herr Olaus (Magnus, se kommentar) som brevvisare; han kan förklara för påven vilken olycka som kommer drabba Norden om bekräftelsen av Johannes Magnus som ärkebiskop hindras eller fördröjs vid påvestolen. Utfärdarna må gå under på grund av påvestolens försummelse, men låt den kristna religionen räddas genom insättandet av en ny ärkebiskop!

Domkapitlet beseglar med sitt sigill.

Kapitlets notarie Henrik Sledorn har skrivit ut och fäst sigillet på domprostens och kapitlets uppdrag.