SDHK-nr: 37254

Ärkebiskop Jakob meddelar Sten Sture d y att han dagen innan sänt sin sven till honom för att berätta vad svar han fått på Salaberget angående den gruvdel han fått brev på men fråntagits av bönderna. Han har nu fått veta att en bonde, Olof Månsson, beskyllt honom för att ha slagit ihjäl bönder vid Rotebro och låtit andra svälta vid Stäket. Ärke- biskopen värjer sig och påpekar att hans svenner inte kom till slaget vid Rotebro förrän [Svante Nilsson] m fl retirerat därifrån till Norrmalm. Han ber Sten tillrättavisa bonden som nu tydligen vistas hos honom i Stockholm, och påpekar att han är samme bonde som vid herredagen i Stockholm påstods ha fått 15 mark och buken full av mjöd och vin för det tal han haft mot ärkebiskopen vid Eriksmässan. Om han rest därifrån, ber ärkebiskopen Sten skriftligen befalla fogden i länet att verkställa tillrättavisningen. Det finns många som kan vittna om när han och [Svante] var belägrade på Stäket, hur det gick vid Rotebro, hur väl bönderna behandlades och hur ärkebiskopen lösköpte flera som gripits av ryttarna. I ett postscriptum påpekas att det är Stens sak att straffa eftersom det är Stens far som förtalas.