SDHK-nr: 26414

Riddaren Erik Eriksson och doktor Nicolaus (Nils) Ryting håller på kung Karls befallning räfsteting i Skara, varvid kyrkoherden Harald i Österplana väcker talan mot hustru Arnfrid, Torsten Jonssons änka, som av Harald tagit ett välbevarat pergamentsbrev, som Svarte Jöns bett honom förvara, och brutit, rivit och bitit av dess sigill. Herr Harald har ett sigill med sig, som han säger att han tvingat ur Arnfrids mun och är det som väpnaren Sigge Larsson hade vidhängt brevet i fråga. Kvinnan Ingegerd, som var Haralds hushållerska när detta hände, vittnar att hon var närvarande vid händelsen och svär att det gått till så som Harald säger. Herr Harald menar att hustru Arnfrid gjorde detta eftersom brevet rörde en skuld som hennes och hennes systers föräldrar hade till riddaren Nils Svarte Skåning. Skulden var på 300 mark svenska penningar i så gott mynt att 6 mark svenska utgör 1 lödig mark, vidare en grå hingst värd 20 lödiga mark, ett stycke rött tyg från Ypern, 10 'timmer' (400 stycken) gråskinn och 5 'timmer' (200) mårdskinn. Hustru Arnfrid nekar till att ha gjort det hon anklagas för. Då det saknas andra vittnen förklarar nämnden henne skyldig till gärningen. Utfärdarna dömer henne till att inom 6 veckor ersätta herr Harald för den skada han lidit genom att hon förstört brevet, att, vid vite om 40 mark för kungsdom, göra honom skadeslös i fråga om pengarna, hästen, klädet och skinnen samt till (att böta) 40 mark för att ha förstört brevet. I nämnden: väpnarna Lars Siggesson, Peter Mårtensson, Bengt Dun, Peter Stigsson, Peter Nilsson och Ragvald Andersson samt Lasse Siggesson, Tore i Timmersdala, Sven Andersson Tore Smed, Jon Algotsson och Matts Brynolfsson.

Utfärdarna beseglar.