SDHK-nr: 44848

(Ärkebiskop Olaf Engelbrektsson i Trondheim) avger en berättelse (till kung Frederik I av Danmark och Norge) om junker Nils, som utgivit sig för att vara herr Stens (Sture d.y.) son (dvs. den s.k. Daljunkern), och om dennes vistelse nordanfjälls i Norge. Junker Nils kom (från Dalarna) till Trondheim den 8 september (1527) och stannade på fru Ingerds (Ottesdatter) gårdar (på Austråt). Den 3 november kom några dalkarlar med tidender om att kung Gustaf (Vasa) var död, och att meniga Dalarna önskade att junkern skulle komma tillbaka till Dalarna. I Trondheim skedde förhandlingar och på härberget i Trondheim festade och drack man nätterna igenom. ”Fruarna och jungfrurna handlade och snackade med junkern om dagarna”. Junker Nils blev förlovad med fru Ingerds dotter, jungfru Elin (Nilsdatter), och fick rika gåvor. Därefter drog han tillsammans med herr Vincens (Lunge), Erik Ugerup och flera män, sammanlagt 10—16 karlar, från Trondheim och in i Jämtland, varpå junker Nils fortsatte med sina närmaste män till Dalarna. Han fick emellertid lov att fly därifrån och kom då tillbaka till herr Vincens i Jämtland, som ordnade så att junkern skickades till fru Ingerd igen. Herr Vincens skrev brev till Dalarna och lyckades värva 80—100 fredlösa dalkarlar, som anslöt sig till junker Nils. Dessa män och herr Vincens kom sedan till Trondheim. Ärkebiskopen fick då brev från fogden i Jämtland (Jørgen Pedersson) om att kung Gustav (Vasa) (som var på jakt efter Daljunkern) befann sig i Hälsingland, på väg in i Jämtland och Norge. Ärkebiskopen lät varna Vincens och junker Nils om att fara var på färde.