För närvarande har vi problem med bildvisningen och beställningar till läsesal, felsökning pågår.
bild
Volym

[TIDNINGSKLIPP - JUKKASJÄRVI SOCKEN]

NORRBOTTENS MUSEUM

Grunddata

ReferenskodSE/BD003/NBM_1-1/Ö 3 BAI/[H0023]
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/ycxDk1yakTEj4ja24qB34A
ExtraID[H0023]
Datering
19311982(Tidsomfång)
ArkivinstitutionNorrbottens museum

Innehåll

Allmän anmärkningJukkasjärvi socken 1931-1982.
NB 1982-10-14–20: ”Rusta upp Stordalens naturreservat.” Birgit Nielsen, som gjorde en inventering av naturreservatet sommaren 1981, på begäran av länsstyrelsen, har med utgångspunkt från inventeringen upprättat ett förslag till återgärder för att bland annat skydda reservatet. Hon vill även göra det mera lättillgängligt och åskådligare för besökarna. Hon föreslår bland annat att skyltar bör sättas upp vid Stordalens hållplats, bilrastplatser och stigar som leder till reservatet.
NFL 1981-02-26: ”Abisko. Kirunas nästa skidparadis?” Abisko Turiststation ligger i kanten av nationalparken, som fått mycket kritik, de senaste åren. Delvis för att den knappast fyller måttet för vad som krävs av en nationalpark.
NSD 1979-07-26: ”Så minns jag: Tull-Anders.” Erik Bergman, Abisko minns i NSD:s sommarserie ”Så minns jag” en legendarisk figur i norr. Hans berättelse bygger på berättelser han själv hört om den originelle nybyggaren på Torneträskets norra strand.
NK 1979-06-29: ”STF fördubblar antalet gästplatser i Abisko.” STF (Svenska Turistföreningen) har storslagna planer för sin anläggning i Abisko. Nu när Norgevägen är på gång – vägen kommer att gå 100 meter från turiststationen, ser man till att stå rustade inför den nya turistströmmen, genom att bygga ett nytt fjällvandrarhem och arton nya tvåfamiljsstugor. Nytt blir också det naturum – ett slags levande museum som Naturvårdsverket och STF gemensamt satsar på.
NK 1979-02-05: ”Abiskoborna missnöjda med myndigheterna: - Nu måste något göras för Abisko.” Abisko intresseförening är mycket missnöjda med myndigheterna i Kiruna och har därför skrivit ett brev till flera instanser inom kommunen, där de kräver information om vad som egentligen ska hända med dem, byn och dess befolkning.
PT 1978-09-26: ”Vad händer med fjällterrängen? Klarar den invasionen av människor? Forskare i Abisko vet snart svaret.” Forskarna vid Abisko naturvetenskapliga station på södra stranden av Torneträsk, alldeles intill Abisko nationalpark, håller sig sysselsatta med många frågor angående fjällvärlden och människors påverkan på dess natur.
NFL 1967-06-03: ”Rallarminnen måste räddas. Rallarepoken kulturminne som måste bevaras åt eftervärlden.” Erik Bergman i Abisko har lagt ned ett jättearbete för att få Tornehamns historia bevarad åt eftervärlden. I och med en uppsnyggning av området i Tornehamn och ett kommande rallarmuseum i Kiruna.
NSD 1964-02-13: ”Hammarskjöldsgården i Abisko byggs snart. Kostar 2 miljoner.” Under onsdagen informerade STF:s ordförande riksbibliotekarie Uno Willers, en del av Kirunas kommunala myndigheter angående några av deras kommande projekt att bygga Hammar-skjöldsgården till en speciell ungdomsgård, som beräknas kosta cirka två miljoner kronor.
NK 1960-06-23: ”STF bygger ut sin service. Linbana planeras i Abisko.” STF expanderar sin verksamhet i Norrbotten, bland annat invigs ett nytt vandrarhem i Karesuando, turiststationen i Kvikkjokk byggs ut och man bygger nytt i Abiskojaure.
Okänd tidning 1943-03-13: ”Sista stenen lagd i Abisko.” (Från Sv. D:s utsände medarbetare.) Under lördagskvällen invigdes Nystugan i Abisko, nästan hundra personer hade samlats för att ta del av firandet.
Dagens Nyheter 1937-09-26: ”Kalle Jons varuhus i vildmarken.” Karl Jonsson, även kallad Kalle Jon av vän och kundkretsen, driver affärsverksamhet uppe i Abisko.
NSD 1982-08-02: ”Tionde moderna Jukkas-marknaden.” Jukkas-marknaden har gamla anor från 1600-talet, men låg nere en tid innan hembygdsföreningen och idrottsföreningen 1973 återupptog traditionen. I helgen var det alltså tioårsjubileum för moderna tiders Jukkas-marknad.
NSD 1982-07-31: ”Marknad med anor från 1600-talet.” Idag börjar den tionde Jukkasjärvimarknaden i modern tid, som kommer att bjuda på en blandning av tradition och nya inslag.
NFL 1982-09-29: ”- Väl värd att bevaras forskarord om Lainio älv.” Lainioälven är ur forskarsynpunkt ett mycket värdefullt område och bör därför bevaras. På grund av att den är laxproducerande, orörd av vattenkraftutbyggnad och omges av geomorfologiskt intressanta områden.
NSD 1982-06-24: ”Här ska det bli en vildmarksbas.” Yngve Bergqvist blivande campingvärden, som hoppas att campingbyn som nu är under utbyggnad, ska bli bas för exklusiva vildmarksexpeditioner från Jukkasjärvi.
NSD 1981-02-26: ”Fjället blir lagringsplats för atomsopor?” Fjället Taavonunnanen, fem mil norr om Kiruna, riskerar nu att förvandlas till en sopstation för radioaktivt avfall. Provborrningar i området ska starta i början på maj 1981.
NK 1983-08-09: ”Lyckande dagar i gassande sol.” I helgen var det åter dags för Jukkasjärvi marknad, för tolfte året i rad, i modern tappning. Men det var en marknad som var betydligt mindre än tidigare år, då man istället inför kommande år planerar en stordådig marknad, vilket passar bra då man ska fira 375 års jubileum för Jukkasjärvi marknad.
NK 1981-02-26: ”Ingen gläds över provborrningar i Taavonunnanen.” Varken samerna eller Kiruna kommun känner någon större glädje över provborrningarna i Taavonunnanen, som kan komma att göras för att ta reda på om platsen är lämplig för att dumpa radioaktivt avfall om cirka trettio år.
NFL 1981-02-26: ”Nej till borrning.” Talma sameby i Kiruna säger nej till provborrningarna för att finna en lämplig förvaringsplats för radioaktivt avfall.
DN 1981-08-23: ”Nu är det trångt på Sveriges topp. Kö till Sveriges högsta punkt.” Peter Hanneberg, fotograf för Dagens Nyheter har besökt Kebnekaise, för att gör ett annorlunda resereportage.
DN 1981-08-23: ”Båtkrig fall för NO.” På väg mellan Kebnekaise och Nikkaluokta hamnade Peter Hanneberg, fotograf för Dagens Nyheter, mitt i ett båtkrig. Det visade sig att Svenska turistföreningen (STF), stödjer det på ett sådant sätt att varken deras egna medlemmar eller andra turister själva kan välja båt över sjön Ladtjojaure, utan måste anlita ett företag med sämre båtar. Vilket inte uppskattas av turisterna, då de har ilsknat till och börjat betrakta STF som en oseriös organisation.
NK 1981-07-27: ”Sommaren kom till marknaden i Jukkasjärvi!” Under årets marknad i Jukkasjärvi, vann Jukkas IF den årliga dragkampstävlingen och de hade även tur med vädret.
NSD 1981-07-27: ”Smällen uteblev!” Under årets två marknadsdagar kunde invånarna i Jukkasjärvi njuta av det fina vädret, folkdans, notdragning, dragkamp och musik.
”Vakt misshandlad.” Under årets Jukkasjärvi marknad hade polisen i Kiruna problem med några berusade båtfarare och på kvällen misshandlades en ordningsvakt.
NSD 1981-07-27: ”Han sjöng inte om hemlyckan.” När Bernt Staf uppträdde på årets Jukkasjärvi marknad bjöd han inte på sina vanliga visor.
NSD 1981-08-21: ”Hallå, NSD-läsare! Vad ska vägen heta?” ”Patent på sol?” Det var så det stod i NSD igår, det är Kiruna kommun som vill att den så kallade ”Norgevägen” ska heta ”Midnattssolsvägen”, men det vill inte Jokkmokk, då de säger sig ha patent på namnet. Nu uppmanar NSD sina läsare att hjälpa till med att hitta ett lämpligt namn till vägen mellan Kiruna och Narvik.
NFL 1980-07-31: ”Jukkasjärvi marknad – tradition som växer sig större.” Jukkasjärvi marknad, den åttonde i ordningen drog massor av folk i det vackra vädret.
NK 1980-07-28: ”Marknad med gamla anor.” Jukkasjärvi marknad, den åttonde i ordningen drog massor av folk i det vackra vädret.
NK 1980-07-24: ”I sommarlandet. Ingen turist missar Jukkas.” Inga turister som besöker Kiruna missar Jukkasjärvi, där finns det mycket att se. Bland annat 1600-talskyrkan -Lapplands äldsta, med Bror Hjorts berömda altartavla. Hembygdsgården är en annan populär sevärdhet, vilket gör Jukkasjärvi till en av Kirunas allra säkraste ”turistbarometrar”.
NSD 1980-07-25: ”Jukkasjärvi marknad 26-27 juli.” Annons.
NK 1980-07-24:”Marknaden kom igen.” Lite historisk bakgrund om Jukkasjärvi marknad.
NSD 1980-07-24: ”Lärarinnans fina samling doneras till muséet.” Aurora Henriksson hade ett stort intresse, nämligen att samla på gamla saker, som hennes syster Anna-Lisa donerade till Kiruna hembygdsförening.
NK 1980-06-23: ”Nitdragning i Jukkasjärvi.” Årets midsommarfest bjöd på dans kring midsommarstången, folkdansuppvisning och notdagning, som är några mycket vanliga inslag av midsommarfirandet i Jukkasjärvi. Men vad som inte var som vanligt var årets notdragning, speciellt gissningstävlingen ”hur många fiskar?!”, då det brukar vara ett hundratal man fiskar upp, men som nu visade sig vara inga.
Okänd tidning och datum: ”Toppluvan Jukkasjärvi.” Beskrivning och mönster på Toppluvan Jukkasjärvi.
NK 1979-12-01: ”Råstojaure vårt mest omskrivna fiskevatten.” Råstojaure är åter rubrikernas sjö, och den här gången är frågan: vilka som ska sköta lägerverksamheten vid sjön. I några år har Kiruna Jakt och Fiske gjort det och nu vill samerna ta över, eller rättare sagt stiftelsen som håller i Råtsojaurefrågorna.
NK 1979-10-09: ”Kirunaborna får ”ny” Nukutusjärvi.” För mer än tio år sedan, försvann sjön Nukutusjärvi bakom Luossavaara, för att ge plats åt en ny gruva. Detta var under LKAB:s storhetstid, läget är idag annorlunda, då gruvan är nedlagd och LKAB håller på med att återställningsarbeten, som ska ge tillbaka av den gamla naturbilden.
NSD 1979-08-06: ”Utanför forsen i gummibåt. Stå på ned för forsen!” NSD:s reporter följde med några ungdomar från Jukkasjärvi hembygdsgård, när de med gummibåt paddlade genom Kaitumälvens forsar, som var en upplevelse utöver det vanliga.
”Forsränning en gammal tradition.” Forsränning är en tradition i Norrbotten med gamla anor, som under den senaste tiden försvunnit från länet, men som nu har återupptagits av några aktiva ungdomar från Jukkasjärvi hembygdsgård.
NK 1979-07-31: ”Utför forsen i gummibåt. Vilken känsla! Kurirens Åke Barck blev diplomerad forsrännare.” Kurirens reporter Åke Barck följde med några ungdomar från Jukkasjärvi hembygdsgård, när de med gummibåt paddlade genom Torneälvens forsar, som var en upplevelse utöver det vanliga.
NSD 1979-07-27: ”Hästarna har kommit till byn.” För andra året i rad har Kiruna ridklubb sin sommarverksamhet i Jukkasjärvi.
”Marknad utan ”tingeltangel”. ”Tommy Emanuelsson, Yngve Bergqvist och Curt Persson lovar att Jukkasjärvi marknad blir fritt från sockervadd och tingeltangel.
NSD 1979-07-30: ”Rekordmarknad med sikfest.” Årets Jukkasjärvi marknad slog förra årets marknads rekord på 10 000 besökare, mycket tack vare det vackra vädret.
NK 1979-06-13: ” Ett sorgset leende…”Månadskrönka är skriven av Hans Andersson, Jokkmokk.
NSD 1978-05-31: ”Efter luleåbiskopens kritik tvekade Hjort inte längre!” Altartavlan i Jukkasjärvi kyrka, som Bror Hjort målade, är mycket omtalad, men det har den inte alltid varit. Det var tack vare luleåbiskopen Bengt Jonzons kritik angående altartavlan, som gjorde att konstnären bestämde sig för att fullfölja med sin idé.
NSD 1977-08-18: ”Dramatiskt slåtterminne från 1922: Regntungt jordtak rasade över sovande far och son.” Johannes D. Johansson, Vittangi är hembygdsforskare och amatörskrivare, med många berättelser från gångna tider bakom sig. Han minns speciellt en berättelse från sin ungdoms höbärgningssomrar, året var 1922
NK 1977-02-23: ”I ett par hundra år har kyrkan dominerat byabilden. Lapparnas bygge kyrkans mittdel.” Historisk bakgrund om Jukkasjärvi by, dess kyrka och invånare.
NSD 1976-11-30: ”Sjangeli – en seglivad gruvdröm.” I denna artikel med egna bilder illusterar och berättar Göran Wallin om koppardömmen Sjangeli vid Torneträsk, som för första gången var aktuell i slutet av 1600-talet, sedan i mitten av förra seklet och senast (?) i början av det här seklet.
NSD 1976-08-16: ”Marknad utan ”krimskrams” – det blev en riktig succé.” För fjärde året i rad arrangerdes Jukkasjärvi marknad av hembygdföreningen och Jukkasjärvi IF, och det blev en riktig succé.
NSD 1976-05-24: ”Hembygdsgård blev förfulad.” Insändare skriven av Lennart Wallström.
NK 1976-04-12: ”Årsmöte med hembygdsföreningen.” Vittangi Hembygdsförening har hållit sitt första årsmöte efter omorganisationen.
NSD 1976-04-10: ”Jobbade för hembygdsgård.” Vittangi Hembygdsförening har hållit sitt första årsmöte efter omorganisationen.
NSD 1975-06-23: ”Gamla bykvarnen – kan den räddas för efterväldeden?” Ragnar Eriksson, Karlsborgsverken, är ordförande i Kalix sportfiskeklubb som drömmer om nya bättre fiskevatten. Ett sådant har han hittat i byn Koutojärvi, mellan de stora sjöarna Pennikajärvi och Haukijärvi rinner en vacker jokk. Där finns en gammal byakvarn som han vill rädda åt eftervärlden, trots att tidens tand redan nära gjort sitt.
NSD 1975-06-18: ”Bygdekulturen måste bevaras.” Förra året hade Hembygdsgården i Jukkasjärvi 50.000 besökare och i år förväntas besöksantalet öka med 60.000, en ökning som har gått snabbare än väntat, vilket ställer stora krav på både gård och tun, berättar hembygdgårdens föreståndare Yngve Bergkvist och Helge Fjällborg, ordförande i Kiruna Hembygdsförening.
NFL 1974-07-22: ”Nu infrias förväntningarna på hembygdsgården.” Från och med årets turistsäsong driver Kiruna hembygdsförening hembygdsgården i Jukkasjärvi i egen regi, tidigare var den utarrenderad. Men drevs alldeles för kommersiellt, tyckte man inom föreningen och missnöjet med driften ledde till att man i år anställde en person, att leda verksamheten i föreningens egen regi.
NSD 1974-05-27: ”Hembygdsgården drivs i egen regi.” Kiruna kommuns hembygdsförening har hållit årsmöte i Kiruna församlingshem.
NK 1974-05-27: ”Årsmöte med hembygdsgillet.” Kiruna kommuns hembygdsförening har hållit årsmöte i Kiruna församlingshem.
NFL 1974-05-25: ”Hembygdsgård restaureras.” Kiruna kommuns hembygdsförening har hållit årsmöte i Kiruna församlingshem.
NSD 1974-02-23: ”1600-talsgruvor blir vallfärdsmål.” 1600-tals gruvorna vid Vittangiälven i närheten av rymdbasen Esrange ska bli vallfärdsmål för turister och allmänheten. Naturvårdsverket har nu anslagit 45 000 kronor till strövarstigar från Esrangevägen till gruvorna, samt en parkeringsplats.
NSD 1973-10-27: ”Minnesmärket som ingen sett.” Någonstans vid stranden av Torneträsk ligger ett minnesmärke, det som är märkligt med minnesmärket är att, så vitt man vet har ingen nu levande människa sett den. Det består av en inskrift på en sten, som den allra första turisten i Lappland, fransmannen Regnard, högg in för nästan 300 år sedan. För mer än 40 år sedan utfärdade STF en belöning till den som hittade stenen.
NSD 1973-07-13: ”Myrslåtter i Vittangi.” Johannes D. Johansson, hembygdsforskare och amatörskrivare från Vittangi, kråserar om myrslåtter och dess viktiga innebörd för invånarna som bodde runtom kring bygden.
NK 1973-05-08: ”Hembygdsförening bygger småhus.” Kiruna kommuns Hembygdsförening har hållit årsmöte i Kiruna Församling.
NSD 1972-05-02: ”Hembygdsförening flyttar sametvisten.” Kiruna kommuns Hembygdsförening har hållit årsmöte i Kiruna Församling.
NSD 1971-11-12: ”Hembygdsföreningen rustar i Jukkasjärvi.” Nu har äntligen Kiruna hembygdsförening fått klartecken av AMS, för upprustning av föreningens anläggning i Jukkasjärvi för 676 000 kr.
NSD 1969-12-31: ”Sjangeli. En gagnlös koppardröm. En utflykt i nutid och forntid av Per Åke Nilsson, Kiruna.” Per Åke Nilsson, Kiruna, har varit och besökt Sjangeli, en gammal gruvdröm.
NK 1969-12-23: ”När konsten kom till byn blev det storm. På annandagen berättar TV om altartavlan.” Bror Hjorts berömda altartavla i Jukkasjärvi kyrka, presenteras i TV på Annandagen av Torsten Åhlander, som även är upphovsman av programmet som heter ”När konsten kom till byn”.
NK 1969-08-18: ”Internationell träffpunkt. 20.000 i Jukkasjärvi. Hembygdsgården i Jukkasjärvi har gäster från hela världen.” Hembygdsgården i Jukkasjärvi har hittills haft 20.000 besökare, som kommer från hela världen, för att titta på museet, kyrkan och hembygdsgårdens alla sevärdheter.
NSD 1967-08-07: ”Internationell publik beser lapsk kultur i museitappning.” Jukkasjärvi hembygdsgård är en av de mest besökta sevärdheterna i landet. Till Jukkasjärvi kommer det årligen en utpräglat internationell publik för att se vad som Kiruna har att erbjuda av lapsk kultur i museal tappning. Man vet inte vad som drar mest i Jukkasjärvi – kyrkan eller hembygdsgården. I varje fall besöker turisten båda attraktionerna. Bror Hjorts altartavlor betecknas som både märkliga och förnämliga konstverk från nutiden.
NSD 1967-01-16: ”Nytt fornfynd blev sensation.” Fjällflygare Tord Granqvist, Kiruna har gjort sensationella fornfynd vid sjön Päkkijärvi på flygsträckan mellan Kiruna och Råstojaure. Det hela rör sig om stensättningar, troligen efter någon mycket gammal lapsk bosättning eller kulturplats.
NK 1967-01-16: ”Sensationellt fornfynd vid liten fjällsjö.” Fjällflygare Tord Granqvist, Kiruna har gjort sensationella fornfynd vid sjön Päkkijärvi på flygsträckan mellan Kiruna och Råstojaure. Det hela rör sig om stensättningar, troligen efter någon mycket gammal lapsk bosättning eller kulturplats.
NSD 1965-07-28: ”Stenåldersfynd i Kiruna tyder på gammal boplats.” Gruvarbetare Helge Olsson, 42 år, Kiruna har gjort ett fynd som visar tecken på gammal bosättning vid Oinkajärvi, strax öster om centrala Kiruna. Det hela rör sig om ett eggverktyg i sten och en gammal järnyxa.
NFL 1964-07-23: ”Stenålders-boplats hittad vid Laxforsen.” En stenåldersplats har hittats mellan Laxforsbron och kyrkogården i Jukkasjärvi.
NK 1964-06-23: ”Boplats från stenåldern hittad nära Jukkasjärvi.” En stenåldersplats har hittats mellan Laxforsbron och kyrkogården i Jukkasjärvi.
NSD 1963-12-27: ”Dolomit räddar 300-årig järnby. Obegränsad tillgång.” Dolomit blev räddningen för Masugnsbyn.
NSD 1963-12-17: ”Ristade intryck på Jukkasjärvitavla till Paris. Skärbräde värt 50.000.” I Jukkasjärvi finns det många sevärdheter som man har värderat, t.ex. en gammal omålad trätavla utan konstnärligt värde men med en latinsk text inbränd som värderas till 50.000 kronor. Vad som är aktuellt med det här unika verket är att det ska hängas på en utställning i Paris i februari, men man kräver att ”skärbrädet” ska vara tillbaka igen till våren och att den bör försäkras för 50.000 kronor.
NSD 1963-12-09: ”Gammal supertall får ny vårdare.” Vägen mellan Kiruna och Vittangi har en välkänd profil som alla bilister känner igen, det är den så kallade ”Supertallen” vid Äijärova några mil öster om Svappavaara.
NSD 1962-10-02: ”Djupfryst 1.000-årig pil. Unikt fynd vid glaciär.” Ett unikt fynd har gjorts vid en mindre glaciär av ingenjör T. Björnberg, Kiruna på 1300 meters höjd. Det handlar om en välbevarad pil, som tros vara cirka 1000 år gammal.
NSD 1962-04-25: ”Kopparsmältverk skall kartläggas.” Under sammanträdet i Kiruna på tisdagen, godkände man ett bidrag på 1000 kronor till ett stipendium, för att kartlägga ett gammalt kopparsmältverk i Leppäkoski vid Vittangi älv, ca 17 mil nordost om Jukkasjärvi.
NSD 1962-04-17: ”Hembygdsforskare får 1000 kronor.” De lokala hembygdsforskarna Uno F. Olsson och Albin Lindmark från Kiruna, får 1000 kronor i bidrag till att kartlägga och beskriva kopparsmältverket i Leppäkoski vid Vittangiälven.
NK 1962-01-05: ”En dyster jul vid Torneträsk.” Johannes D. Johansson, Vittangi, berättar om en dyster jul 1871 vid Torneträsk.
NSD 1961-11-28: ”Pörte i Jukkasjärvi blir hembygdsmuseal.” Ett 260 år gammalt pörte i Jukkasjärvi, revs på måndagen. Den lilla rökstugan är välbevarad och består av storstugan och kammare, har övertagits av Kiruna hembygdsförening. Byggnaden ska bevaras åt eftervärlden genom att på nytt sättas upp i ursprungligt skick på Kyrkudden i Jukkasjärvi.
NK 1961-03-02:”Forskarmöda i manusform gåva till nämnd i Kiruna.” Carl Andersson, från Lainio, brinner för hembygdsforskning och har därför tagit reda på det mesta om sin hemby. Han har därför lämnat in sina anteckningar, ett hundratal foliosidor till Kiruna stads museinämnd som gåva.
NK 1958-08-05: ”Jukkasjärvi prästgård brann ’en sorgens morgon’ år 1836.” På samma plats som hembygdsgården i Jukkasjärvi nu ligger, stod Jukkasjärvi prästgård, som brann ned 1836.
NK 1955-10-18: ”Ett epos till fjällens skatter.” Sista delen i P.-E. Holmquists artikelserie om gamla historier med anknytning till Jukkasjärvi.
NK 1955-07-12: ”Trollkarlens dotter.” Stationsinspektör P.-E. Holmquist i Gällivare, tillbringar sin fritid med att forska i gamla historier med anknytning till Jukkasjärvi och har gjort många intressanta upptäckter. Några av dessa presenterar han i en artikelserie på fyra delar, som han har skrivit för NK, den första görs idag med ”Trollkarlens dotter” (La Fille du Sorcier). Sedan följer ”Jean Francois Regnard i Laplands”, ”Regnards efterföljare” och ”Ett epos till fjällens skatter”.
NK 1950-09-30: ”Merasjärvi – ett landsbygdskvarter i Kiruna stad.” Folkskolläraren Edvin Israelsson, Tärendö, berättar om några människor i Merasjärvi, som ligger nio mil från Kiruna i sydostlig riktning. Där finns ett femtontal lantgårdar mitt i en idyllisk omgivning av tall-och granskogar.
NK 1949-12-10: ” Jukkasjärvi köping 1748 – stad 1948.” Kontraktsprosten J. E. Eklund, Kiruna, berättar lite bakgrundshistoria om Jukkasjärvi omnejd förr i tiden.
Norrlandsfolket 1942: ”Gamla kulturminnen i Jukkasjärvi socken.” En kort artikelserie i tre delar av Uno F. Olofsson.
Haparanda bladet 1942: Jul nr. ”I Jukkasjärvi för 100 år sedan.” Ur en lappmarkssockens hembygdshistoria av J. E. Eklund.
Okänd tidning 1942-01-13: ”Nämndemansvalet får göras om.” Nämndemansvalet i Jukkasjärvi ska göras om, sedan Jukkasjärvi tingslags häradsrätt godkände besvären över valet i slutet av december, då sex kommunister utsågs till nämndemän.
NSD 1941-03-15: ”Nord lapparnas stora helg.” Skildrad av Ossian Elgström.
Norrlandsfolket 1939-04-27: ”Jukkasjärvi hembygdsgille.” På onsdagskvällen höll Jukkasjärvi hembygdsgille årsmöte i Godtemplarhuset i Kiruna.
Norrlandsfolket 1934-04-24: ”Jukkasjärvi sockens hembygdsgille.” Notis angående årsmöte.
NFL 1939-03-01: ”Jukkasjärvi hembygdsförenings.” Jukkasjärvi hembygdsförenings styrelse har nyligen diskuterat frågan om avskaffandet av en hembygdsgård.
”Lappforskning.” Jukkasjärvi hembygdsförenings styrelse har hos Hjalmar Lundbomsfondens styrelse hemställt om anslag för bedrivande av lappforskning.
Sv. D 193?-12-31: ”Märkliga fynd vid Torneträsk. Stamma från särskild ras av stenåldersfolket. Perspektiv österut rörande befolkande.” Tack vare att inte minst fyrtiosex nya platser med spår efter förhistorisk bebyggelse, som upptäcktes i år i Lappland och ca 2600 artefakter samlats ihop och överlämnats till Historiska museet, har man kommit ännu ett steg närmare det intressanta problemet om Lapplands förhistoriska bebyggelse.
Aftonbladet 1938-12-07: ”Stenåldersmannen bodde långt in i fjällen. Märkligt fynd vid Lule älv.” Tjugosex stenåldersboplatser ha upptäckts under gånga sommaren.
NK 1938-05-18: ”En lyckad hembygdsafton.” Jukkasjärvi sockens hembygdsgille hade under onsdagskvällen anordnat en soaré å Folkets hus i Kiruna, som blev mycket lyckad. Med bl.a. föredragshållare länsantikvarie R. Odencrantz från Luleå, som talade över ämnet ”Lapplandsbilder från tre århundraden”.
Norrlandsfolket 1938-05-12: ”Hembygdsgillets soaré.” Jukkasjärvi sockens hembygdsgille hade under onsdagskvällen anordnat en soaré å Folkets hus i Kiruna, med föredrag av länsantikvarie R. Odencrantz från Luleå, som talade över ämnet ”Lapplandsbilder från tre århundraden”.
Norrlandsfolket 1938-05-10: ”Föredrag om Lappland. Besök hembygdsgillets soaré!” Som tidigare meddelats har Jukkasjärvi Hembygdsgille på onsdagskväll ordnat soaré ä Folkets hus. Det blir en njutbar afton med ett rikt och omväxlande program, bl.a. med föredrag av länsantikvarie R. Odencrantz från Luleå, som talade över ämnet ”Lapplandsbilder från tre århundraden”.
Norrlandsfolket 1938-05-09: ”Jukkasjärvi sockens Hembygdsgille ordnar SOARÈ onsdagen den 11 maj 1938 kl. 8 em. å Kiruna Teater med ett rikt och omväxlande program.” Tidningsannons.
Svenska Dagbladet 1937 November: ”Färgfilm från Jukkasjärvi hos Julfemman. Gruvarbetaren-film-fotografen om kommunens skolfilmning.” Gruvarbetaren, A. B. F.-ordföraren och filmkommittéordföraren J.E. Westerberg, Kiruna, som även själv är amatörfilmare, berättar om hur Jukkasjärvi kommun kom att spela en pionjärs roll inom skolfilmens område.
NK 1937-08-22: ”Stenåldersmänniskor i Norrbotten för 8000 år sedan. Arkeolog konstaterar förhistorisk bebyggelse vid Torneträsk.”
N.D.A. 1935-01-28: ”Lappmässa i Jukkasjärvi.”
NK 1932-12-01: ”Lappålderdomshemmet i Jukkasjärvi invigt.” Lappåldershemmet i Jukkasjärvi invigdes under tisdagen och är det tredje i sin ordning i Sverige.
NK 1933-10-07: ”Biskopsvisitationen i Jukkasjärvi. Kyrkoherdens ämbetsberättelse.” Kyrkoherden i Kiruna, kontraktsprosten J. E. Eklund, angav vid söndagens biskopvisitation i församlingen följande ämbetsberättelse.
NK 1933-09-30: ”Jukkasjärvi Pastorat. Ur en lappmarkssockens annaler av kontraktprosten J. E. Eklund.”
”Renar i Luleå.” Det är inte varje dag man får se renar i Luleå. F.n. har staden emellertid besök av en liten flock, sammanlagt sju djur. Renarna skola föras till Pyrenéerna.
”Den förhistoriska Torneälvens dalgång – ett naturens drivhus. En färd från Pålnoviken norrut är en vandring genom ett sällsynt rikt vegetationsområde.”
NK 1933-07-29: ”Lappsakkunniga i Torne- och Kalixälvarnas källområden. Vildmarken blommar och frodas ostörd av kustbyggarnas gräsmask.” 1930 års lapputredningskommitté har innevarande månad under några dagar förlagit resor i Jukkasjärvi socken.
Okänd tidning och datum: ”Fridlyst ”supertall”.” Bild av en så kallad ”Super tall”, är nog en av de nordligaste i landet, för den står mellan Svappavaara och Vittangi i Jukkasjärvi socken, Norrbottens län.
NK 1932-08-31: ”Kungörelse.” Offentligt meddelande om den så kallade ”Super tallen”, som står mellan Svappavaara och Vittangi, ungefär halvvägs mellan dessa orter, vid Äijärova, och att man äntligen har kommit fram till att fridlysa ”Super tallen”.
NK 1932-04-11: ”Kungörelse.” Offentligt meddelande om den så kallade ”Super tallen”, som står mellan Svappavaara och Vittangi, ungefär halvvägs mellan dessa orter, vid Äijärova och om huruvida den ska frilysas.
Okänd tidning och datum: ”Märklig sten funnen i Norrbotten.” I dagarna har kapten S. R. Winström i Boden gjort en märklig upptäckt i Norrbottens lappmark. Han har lyckats påträffa en sten med inskriptionen, som rests av den franske upptäcktsresanden Regnard, om vilken sten vetenskapen varit underkunnig men trots ivriga efterforskningar icke lyckats påträffa.
NT 1931-09-11: ”Regnards legendariska sten ”vid världens ände” i norra Lappland har återfunnits. Det länge efterforskade minnesmärket fört till Abisko. Stenen ”som endast björnarna skulle läsa” anträffat efter 250 år.” Lapplands förste turist lär ha varit den framstående skalden Regnard, vilket år 1681 besökte Sverge, och kom att utsträcka sin färd ända upp till Lappland, där han vistas ett par månader, och gav eftervärlden den första verkliga färdeskildringen från vårt nordligaste landskap.
DN 1931-09-11: ”Regnards minnessten har nu återfunnits efter mer än 200 år.” Det var förra året som kapten S. R. Winström hittade den franska upptäcksresande Jean-Francois Regnards minnessten, som är över tvåhundra år gammal. Men det är först nu som kapten Winström har delat med sig av sin märkliga upptäckt.
HB 1928-11-03: ”Från Kiruna horisont. Något om Jukkasjärvi gamla kyrkby och kyrkor.”
NK 1982-09-08: ”Färdig-färjat i Kuoksu – då går en epok i graven.” I dag är äntligen bron över i Kuoksu körklar för allmänheten och samtidigt går en epok i graven. Färjan som har gått på tur sedan 1927.
FV. 1982-04-22--28: ”Kvarnen rustas i Lainio.” Hembygdsgillet i Lainio har efter de lyckade aktiviteterna förra sommaren, beslutat att fortsätta sitt arbete. I vår kommer den gamla skvaltkvarnen att renoveras och i sommar blir det nya festligheter.
HB 1981-09-24: ”Han ska inventera Kuttainens åkermark.” Anders Wennberg från Korpilombolo, ska under ett par månader inventera all åkermark i byn Kuttainen.
Land 1980-09-12: ”Benjamin – hemmanägare i Kaalasluspa.” Benjamin Fjällborg, 61 är hemmansägare i Kaalasluspa, som ligger ungefär mitt emellan Kiruna och Nikkaluokta i Norrbotten.
NSD 1982-10-15:”Den största dagen i byns historia!”. I går var det fest i Kuoksu, den nya bron invigdes och kanske var det den största dagen i byns historia.
”Dans ersatte invigning.” Det var inte bara den nya bron i Kuoksu som invigdes under torsdagen, utan även den nya i Anttis. Men dock utan ceremonier, vilket gjorde en del bybor besvikna och istället ordnade de egen fest på kvällen.
HB 1981-05-09: ”Positivt med den planerande bron. Men deras strand är förstörd!” Malte Fors, lantbrukare i Kuoksu, är positivit inställd till det kommande brobygget i byn, men tycker inte att den får byggas på vilka villkor som helst.
”Ladugårdslukten avskräcker inte.” 17- åriga Ingela Fors i Kuuksu, låter sig inte avskräckas av ladugårdslukt och koskit. Tvärtom är det saker hon känner sig trivas, sådant som ger henne trygghet och framtidstro.
”Stort projekt.” Människorna i byarna Anttis och Kuoksu vid Torne älv hoppas båda på att ett brobygge ska sättas igång i deras byar. Men vilken av broarna ligger längst fram i planeringen? För att få svar på denna fråga har HB varit i kontakt med vägdirektör Börje Åström i Luleå.
NK 1934-12-08: ”Kurravaara i strålande ljus.” Ett historiskt ögonblick inträffade i Kurravaara under onsdagskvällen, för första gången fick byn elektriskt ljus inför den kommande julhelgen. Vilket uppskattades högt av både byns och bygdens folk.
NK 1982-10-13: ”Fest när bron i Kuoksu invigs.” Byborna i Kuokso och Lainio hoppas att Ragnar Lassinantti ska höra av sig i sista stund, de vill nämligen att han ska inviga den efterlängtande bron över Lainioälven, invigningen som kommer att äga rum imorgon, torsdag.
NSD 1982-09-18: ”En färjeepok går i graven.” I fredags öppnades den nybyggda bron över Torneälven och därmed stopp för all tidspassning vid bryggorna och slut med långvariga isolerings-perioder då islossning hindrat överfarten.
HB 1982-12-07: ”Agne slår till igen. Nytt mineralpris till Lannavaara.” Tredjepriset i årets mineraljakt går till två kända mineraljägare, Agne Söderström och Börje Herjeskog från Lannavaara.
PT 1982-12-07: ”Prisbelönt malmfynd i Norrbotten.” Tredjepriset i årets mineraljakt går till två kända mineraljägare, Agne Söderström och Börje Herjeskog från Lannavaara.
NK 1982-11-20: ”Lainio byamän höll höststämma.” På söndagen höll Lainio byamän höll höststämma och behandlade många olika frågor.
NSD 1982-11-11: ”Full fart i Lainio.” Lainio Hembygdsgilles styrelse har haft konferens för byborna i skolan, ett 30-tal mötte upp för att diskutera aktiviteter under vintern.
HB 1982-11-11: ”Lainio är aktiv.” Lainio Hembygdsgilles styrelse har haft konferens för byborna i skolan, ett 30-tal mötte upp för att diskutera aktiviteter under vintern.
NK 1982-11-16: ”Aktivt i Lainio.” Lainio Hembygdsgilles styrelse har haft konferens för byborna i skolan, ett 30-tal mötte upp för att diskutera aktiviteter under vintern.
NK 1092-10-02: ”Taavavuoma blir inte ner-trampat i markerna.” Åke Barck, Kiruna skrev för några månader sen en krönika, där han ställde frågan: ”Vem ska egentligen trampa ner palsarna på Taavavuoma?” Den frågan ställer han sig än en gång i denna krönika.
HB 1982-10-14--20: ”Byn med en fin historia.” Landshövding Ragnar Lassinantti talade under trettondagshelgen i prinsessan Eugenies minneskyrka i Lannavaara, och med hans inledningstal fördes tankarna tillbacka till en tid den tid då Lannavaara var den betydande orten inom Torne lappmark.
NK 1982-07-26: ”Spelet om en bygds födelse lockade storpublik även i år.” Krönikespel drar publik, det har man upptäckt på många håll i landet. Förra året, när Lainio firade 350-årsjubileum, gjorde man det. Då bjöds bl.a. på teaterföreställning om hur byns grundare valde ut sin boplats i ödemarken.
NSD 1982-07-26: ”Bygdespel höjdpunkten.” Forsränning, stocksågning, harrfiske och mycket annat fick de besökande på Lainio Hembygdsdagar uppleva. En av de verkliga höjdpunkterna var det bygdeteaterspel som byborna själva satt ihop.
NSD 1982-07-10: ”Teater höjdpunkt på hembygdsfest.” Just nu pågår en febril verksamhet vid Lainio gamla skola. Här förbereder man nämligen årets hembygdsfest, ett arrangemang som genomfördes för första gången i fjol och som man hoppas ska bli tradition.
NB 1982-06-24--30: ”Lainio älv riksintressant för naturvården.” Hans Johansson och Håkan Lundström har på uppdrag av länsstyrelsens naturvårdsenhet gjort en inventering av Lainio älv, där de kom fram till att Lainioälven är riksintressant för den vetenskapliga naturvården. Avsikten med att inventeringen är att dokumentera områdets naturvärden och att få underlag och för skyddsvärdesbedömning och skötselplanering.
HB 1982-01-19: ””Stenhårda” drömmar om en egen industri.” Barbro Söderström har tillsammans med sin make Agne startat eget, Kristallen, ett stensliperi i Lanavaara.
HB 1981-11-19: ”Lainio Hembygdsgille.” Lainio Hembygdsgilles styrelse hade på söndagen sammankallat byns kvinnor och män till det vanliga höstmötet, för att gemensamt diskutera kommande vinterns aktiviteter.
NK 1981-08-11: ”Varför försvann text och bild om taxi?” Insändare skriven av en bybo som har en förfrågan till bokkommittén angående en bok som utgavs under de tre dagar, man firade Lainios 350-årsjubileum. Varför skrevs det inte något om byns enda organiserade taxirörelse? Som startade år 1935 och som finns än idag, i boken om Lainios historia och verksamheten i byn.
HB 1981-02-19: ”Besök i Martti-gården.” Under torsdagens biskopsvisitation i Lainio, var ett av besöksmålen den gamla Martti-gården i byn. Den befinner sig i dag i långt framskridet förfall, men var för drygt hundra år sedan ett viktigt centrum för den laestadianska väckelsen. Mer om det, kan Arthur Elénius, Lainio bys förre byåldersman berätta.
HB 1981-07-30: ”Unik begravningsplats.” I söndags hölls en friluftsgudstjänst ute på det natursköna näset på Lyspyniemi, den ingick som en programpunkt i firandet av Lainio bys 350-årsjubileum.
NFL 1981-07-10: ”350 års jubilerande Lainio: Förbättra vägen kräver byborna.” Sista helgen i juli firar Lainio by 350-års jubileum, i och med detta vill byborna som inte har en riktig väg, ha just det; en riktig väg istället för grusvägen som är den sista inom kommunen.
HB 1981-07-30: ”En fest i dagarna tre.” Manfred Johansson, gilles- och kyrkorådsledamot invigde firandet av Lainio bys 350 års jubileum, som kommer att vara i hela tre dagar.
HB 1981-07-30: ”Lainios första nybyggarpar är nu förevigade.” I samband med Lainio bys 350-års firande, passade man även på att avtäcka Lainios minnesskulptur. Vilket gjordes av kommunalrådet Bruno Poromaa, Kiruna, istället för landshövding Ragnar Lassinantti, som p.g.a. förhinder inte kunde göra det.
NK 1981-07-11: ”Lainio rustar för jubileum.” Manfred Johansson, 62, har varit aktiv i Lainio hembygdsgillets styrelse enda sedan starten 1962. Nu är han med och hjälper till inför det stundande 350-års jubileumet.
NK 1981-07-11: ”Kirunas äldsta by. Olof Clementson grundade nuvarande Lainio redan 1631.” På Olof Träsks kända karta från 1643 är Norrbottens inland i stort sett en vit fläck. De fasta bosättningarna var minst sagt lätt räknande. På kartan hittar man bara fyra egentliga ortnamn: Rounala, Tingevaara, Siggevaara och Pirkokylä. Det är platser som förmodligen inte särskilt många kan placera idag. Och undra på det. Två av platserna vet inte ens forskarna med säkerhet var de låg.
FV. 1981-08-06: ”350 år av hård kamp men optimism när byn Lainio jubilerar med pompa och ståt.” Lite bakgrundshistoria om Lainio by och dess grundare, inför den stundande 350-års jubileumet.
NSD 1981-07-14: ”Lainio 350-årsjubilerar. Sammahållningen har blivit bättre.” Ulrik Eriksson, ordförande i byasamfälligheten, beskriver entusiasmen inför Lainios jubileumsfestligheter den 24-26 juli. Han berättar vidare att sammanhållningen i byn tidigare varit bra, men i och med arbetet med jubileet har det blivit ännu bättre.
”Han är byns äldste ”pojke”.” Oskar Lantto, 81 år, (82 i december) är Lainios näst äldsta invånare, men jämnfört med byns 350 år är Oskar ännu ”bara pojken”.
”Jubileumsstämpel.” Även Postverket har uppmärksammat Lainios 350-årsjubileum. Det har man gjort genom att framställa en minnespoststämpel som avbildar den träskulptur som framställts till minne av jubiléet.
NSD 1981-07-27: “Byfesten blev succé.” Lainios 350-årsjubileum blev en succé, färjan i grannbyn Kuoksu användes flitigt och folk var ivrigt att delta i festligheterna som bjöds på. Hembygdsgillet i byn gick med vinst, som kommer att användas genom att försöka anorna fler likartade dagar, fast i mindre skala.
NK 1981-07-27: ”Glatt i det gröna. Massinvasion när Lainio fyllde 350.” Det blev succé när Lainio firade 350-årsjubileum, omkring 4.000 personer besökte festligheterna under helgen. Byn som vanligtvis bara har ett 80-tal invånare var inte de enda som blev överaskade, utan även jubileumskommittén.
NK 1981-07-27: ”- Bro behövs!”Färjvakten Helmer Björknäs, Kuoksu, tycker att de som by behöver en bro, i och med Lainios 350-årsjubileumsfirande under helgen, då färjan gick varm.
NFL 1981-07-11--13: ”Lainio firar 350-årsjubileum. Tre festdagar när Lainio by fyller 350 år.” Lite bakgrundshistoria om Lainio by och dess grundare, inför den stundande 350-års jubileumet.
NK 1981-03-12: ”Kenneth Jakobsson – en nybyggare som satsar i Lainio.” Gruvarbetaren Kenneth Jakobsson, går mot strömmen och flyttade hem till hembyn Lainio. Han har en stark framtidstro och är inte rädd för att satsa på den lilla strandbyn.
HB 1980-10-16: ”Alla ska hem när Lainio by fyller 350 år.” Nästa år fyller Lainio by i Vittangi församling 350 år, något som ska firas med pompa och ståt. Det hat i alla fall byns hembygdsgille tänkt sig.
NSD 1980-10-07: ”Satsar stort i ödemark. Bonden i ödemarken. Han satsar på kor i byn utan ström och väg.” Trots att många i allmänheten skakar på huvudet åt Emil Seväs storsatsning ute i ödemarken, Viikusjärvi, två mil från Lannavaara, är han själv mycket nöjd över den nya ladugården, som inrymmer tretton kor i dagsläget. En satsning som inte kunde ha blivit av, utan bidraget på 600.000 kronor från Norrbottensdelegationen.
NSD 1978-10-26: ”Så befolkades Lainiobygden.” Eldsjälarna i Kirunas Amatör-forskarförening, som nu fått några år på nacken, fortsätter oförtrutet att dokumentera kommunens gamla och ännu oskrivna historia. Carl Andersson, vaktmästare på Kiruna lasarett och med rötterna i Lainio, som koncentrerat sina forskiningar kring sin födelsebygd, har nu utökat sin mastiga dokumentation med en utförlig beskrivning av de första bebyggarna i området och en förklaring till hur sjön Suolajärvi fått sitt namn.
HB 1984-01-12: ””Lappska Missionens Vänner”.” Lite historik om Prinsessa Eugenies minneskyrkas i Lannavaara i Vittangi församling, som man kan läsa i det första numret av ”Fjällglimten”, 1984.
”Lannavaara Minneskyrka 50 år. Hedersgäster i koret.” 50-års firandet av Minneskyrkan i Lannavaara var mycket lyckat, varken lediga sitt- eller ståplatser fanns att hitta under trettondagen.
”10.000 kronor från kungen – hälften från kommunen.” Prinsessa Eugenies minneskyrkas Stiftelse tog emot 10.000 kronor från Hans Majestäts Konungen, efter att de skrivit ett brev till Hans Majestäts Konungen den 27 november 1983, angående 50-års minnet av Prinsessa Eugenies minneskyrkas i Lannavaara i Vittangi församling. Medan de bara fick 5.000 kronor av kommunen.
NSD 1973-10-27: ”By rustar till fest. Kyrka återinvigs.” På söndag blir det stor festligheter i den lilla byn Lannavaara med sina 137 invånare. Då återinvigds den gamla minneskyrkan efter en omfattande restaurering. Biskop Stig Hellsten återinviger kyrkan i närvaro av bl.a. landshövding Ragnar Lassinantti.
NK 1973-10-27: ”Efter grundlig renovering återinvigs Lannavaaras minneskyrka.” Lannavaara minneskyrka har byggts om så gott som helt. På söndag återinvigs den i närvaro av bland andra landshövdingen, biskopen och fem kyrkoherdar.
NSD 1973-02-07: ”Lannavaara kyrka ska restaureras.” Vid kommunfullmäktige-sammanträdet i Kiruna under tisdagen, lämnades en av sex motioner in, som blev föremål för en snabb och omvänd behandling. I stället för att låta kommunstyrelsen komma med förslag till fullmäktigte beslutade fullmäktige ”på stående fot” komplettera motionerna med sitt bifall.
NK 1964-05-29: ”225-årig brudskrin ägs av Lainio-familj.” En släktklenod är familjen Carl Andersson i Lainio speciellt rädd om, ett brudskrin som är tillverkat 1739 och som vandrat i släkten under 225 år. Carl Andersson har forskat litet omkring dess vandring genom seklerna och kommit fram till att skrinet tycks ha tillverkats vid bruksstället i Tornefors när prästsonen Nils Elengiu skulle gifta sig. Han var son till prosten Christian Elengius och bröllopet bör ha stått 1739.
NK 1960-05-24: ”Lainio öde om ett halvt sekel? Byns unga flyttar på ”blindtarm”.” Lainioborna ser inte ljust på framtiden, anledningen är att allt fler ungdomar flyttar från det lilla samhället som en gång i tiden var Jukkasjärvi sockens och nuvarande Kirunas stads största by.
N. D. A. 1934-05-26: ” Kontraktsprosten J. E. Eklund: Från Stockholms slott till Lannavaara lappmarksby. Ett stycke lappländsk missionshistoria.”
NK 1932-04-29: ”Kyrkan i Lannavaara.” Sällskapet i Lapska missionens vänner har genom sin ordförande prins Oscar Bernadotte hos k. m:t ansökt om att få nödvändigt virke åt vägnar på Jukkasjärvi omnejd, för uppförandet av en kyrkobyggnad i Lannavaara by. En kostnad som beräknas bli 80.00 kr för hela kyrkobygget.
HB 1982-04-03: ”Bandvävning kvinnojobb? Nej det är nå’t för karlar!” När Sven-Erik Lantto, skolvaktmästare och slöjdlärare i Masugnsbyn, får tid över tar han gärna fram sin bandgrinda och sätter sig ned och väver några centimeter. Något som han även tror skulle passa andra män, för det är ju en intressant sysselsättning.
HB 1981-12-01: ”Tage – den drivande kraften i Masugnsbyn.” Tage Keinström i Masugnsbyn, är en av de ideellt arbetande skidledarna som tillbringar många lediga vintersöndagar på väg till och från skidtävlingar med sina ungdomar.
NSD 1977-06-08: ” Masugnsbyn – fornminne som vaknar? - Varsågod, LKAB här är dolomiten.” Göte Karlsson, 53, folkpartiskt och Masugnsbyns enda representant i Kiruna kommunfullmäktige, tror på att dolomiten kan komma att bli byns räddning.
”Här gömde patron sina starkvaror.” Brukspatron Ekström hade ett lönnfack i golvet som han med jämna mellanrum öppnade när patronskan vände ryggen till. Där hade han alltid en brännvinsflaska i förvar varifrån han tog sig en sup när det så kändes.
”Leif tar över.” Elis Kemi, 62 år, den sista jordbrukaren i Masugnsbyn, lämnar över sitt jordbruk till sonen Leif, 23 år.
NSD 1975-06-11: ”Trappor i ravinen har rasat samman.” Trappan ner till den djupa ravinen håller fullständigt på
att rasa samman. Det är i Isokursu, som ligger i Masugnsbyn, en av Norrbotten sevärdheter, detta händer.
PT 1975-08-25: ”Vilstugan rustas upp Same-nej till nybygge.” Den så kallade vilstugan vid gränsen håller nu på att restaureras. Det är Landsantikvarieämbetet som skakat loss pengar för detta. Man har med vemod sett hur denna nästan historiska byggnad förfallit år från år och det är verkligen roligt att någon tagit detta initiativ. Denna stuga räddade säkerligen många flyktingars liv under kriget och otaliga svenskar och norrmän har övernattat under den tid då varuutbytet skedde med hästar. Såväl stugan som stallet skall återställas i det ursprungliga skicket. Muren och öppenspisen skall t.ex. muras av gråsten.
NSD 1959-11-21: ”Låt ungdomen flytta, tycker Masugnsbyns ende förtagare.” Hannes Isovaara i Masugnsbyn, är hemmansägaren och fabrikören som tycker att dagens ungdom bör få göra som de vill, ville de flytta från byn, så ska de få göra det.
NK 1959-04-18: ”Masugnsbyn är hoppfull men inget dagdrömmeri.” Trots arbetslösheten som har drabbat Masugnsbyn, så är byborna hoppfulla inför framtiden, men det är inte några dagdrömmar man ägnar sig åt. Man förstår nämligen att det längre fram kan bli en uppblomstring, om det visar sig möjligt att tillgodogöra sig de naturtillgångar som ligger vid byn; främst då grafiten och järnmalmen.
NSD 1958-09-13: ”Dolda skatter i Masugnsbyn.” Marken i Masugnsbyn tycks vara ovanligt rik på mineraler, utom de senaste gjorda uranfynden har man tidigare påträffat dolomit, grafit och kol. Grafiten är så fet att den går att elda med och på vissa ställen bryter man också grafit sedan flera år för Norrbottens järnverks räkning.
NK 1958-09-09: ”Kolfyndighet ger Masugnsbyn oanade framtidsmöjligheter.” Lite historisk bakgrundsfakta om hur Masugnsbyn blomstrade upp till industrisamhälle. Mycket tack vare omkringliggande malmgruvor och skogar som gav kol till masugn i byn.
NK 1958-02-22: ”Masugnsbyn tappade bastun och kalkugnen.” För tio år sedan invigdes ”finnbastun” och tvättstugan i Masugnsbyn, som då var mycket välkomna, men som snart inte kommer att finnas mer. Samma sak är det med den från starten så lovordande kalkugnen, som byggdes men lämnades utan att ha producerat särskilt mycket. Idag återstår dolomit-brytningen, vilken ser ut att fortsätta i normal utsträckning. Nu när permitteringar förtas inom NJA, ställer man sig frågan: Hur länge?
NK 1952-07-15: ”Masugnsbyn väntar på järnväg för en industriell expansion.” Masugnsbyn är en bygd med anor från den gamla brukstiden, järnmalm har både brutits och smälts i byn, som numera hör till Kiruna stad. På senare tid har även kalkbränning förekommit här, men på grund av dåliga förbindelser med avsättningsorterna, nedlades denna verksamhet för ungefär 20 år sedan. Nu är det trots det mening att återuppta kalkbränningen, järnväg är det stora önskemålet och man är övertygad om att när järnvägen kommer blir det ett stort uppsving för ortens industri. I Masugnsbyn finns nämligen stora mängder mineraler av olika slag.
NK 1947-06-26: ”Järnpil som fastnade i berg födde 300-åriga Masugnsbyn.” Enligt en gammal sägen, som är mer verklighet än saga, om byn som uppstod på grund av att en förlupen pil fastnade i hälleberget, och om Masugnsbyns historia och utveckling berättar dess klockarfar och allt-i-allo, tillsynsläraren Fred. Rehnlund vid ett besök som NK:s korrespondent avlagt med anledning av trehundraårsjubiléet.
NK 1932-05-21: ”Masugnsbyn.” Bakgrundshistoria om Masugnsbyns uppkomst och utveckling.
NK 1982-08-24: ”40-årsjubileum vid Nikkakapellet.” I augusti 1942 invigdes kapellet i Nikaluokta och på söndagen var det jubileum.
NK 1982-08-12: ”Kapellet firar 40 år.” I augusti 1942 invigdes kapellet i Nikaluokta och den 22 augusti firar man 40-årsjubileum.
FV. 1982-01-28: ”En buss kommer lastad – med böcker.” Bibliotekarien Lena Trenter och chauffören Jesper Henriksson åker en gång i månaden, ut med bokbussen till ett 30-tal byar, för att dess invånare ska kunna få låna och läsa böcker.
”Hur länge till ska bussen få rulla.” Fram till sommaren 1982 kommer Kiruna bokbuss att fortsätta rulla. Men sen är det oklart.
”Folkviljan ger bakgrunden.” Om bokbussen och dess turer.
NK 1969-03-03: ”Mikko Heikkis by eller Pareihki före Parkka. Del I. ”Gruvarbetaren Uno F. Olsson, Kiruna är en avancerad amatörhistoriker, som ofta anlitas av yrkesforskare. Ett av hans främsta expertisområden är Torne lappmarks äldre historia, Ernst Manker hänvisar exempelvis flitigt till Olssons uppgifter. I vidstående artikel tar han upp det gamla tvisteämnet hur byn Parakk fått sitt namn. Artikeln ger en fyllig bakgrund till hans teori.
NK 1969-03-04: ”Mikko Heikkis by eller Pareihki före Parkka. Del II.” Andra delen i Uno F. Olssons artikel om hur byn Parakka fått sitt namn. Han är avancerad amatörforskare, som flitigt anlitats av yrkesforskare, om sina påståenden i namnforskningen stöder han bl.a. på gamla rättegångsprotokoll. Han anser vidare att det behövs mer forskning för att klarlägga varifrån namnet verkligen stammar.
NSD 1981-10-30: ”Landsväg isolerade byborna!” Rensjön ligger 31 km från Kiruna upp efter Norgevägen. Det är tre mil som känns oändligt långa för människorna som bor där.
”- Två turer i veckan ett berättigat krav!” Kiruna kommuns krav på kollektivtrafiken mellan stationerna efter Norgevägen och Kiruna centrum, är minst två turer, fram och åter, per vecka.
PT 1982-12-07: ”100 milj/år kostar Svappavaaras räddning.” LKAB:s styrelser lade på torsdagen över ansvaret för Svappavaaragruvans öde på regeringen. Vid styrelsemötet i Luleå diskuterades företagsledningens budget för nästa år som innebär en produktion av 11 milj ton malm, stängningen av gruvan i Svappavaara och en ny övertalighet inom LKAB på 1 000 personer utöver de 814 som i år sades upp. Styrelsen beslutade dock att informera regeringen om budgetens innehåll och de svåra konsekvenserna för Svappavaara innan den definitivt tar ställning.
NK 1982-10-18: ”Finns det en framtid för Svappavaara? Det är på gruvan det beror.” Sedan LKAB 1978 började dela ut de första permitteringarna, har befolkningen i Svappavaara minskat drastiskt från cirka 1250 personer till 850 i dag.
”Pejling. Tror du på en framtid i Svappavaara?” Några kommentarer från Svappavaarabor om framtiden i det lilla gruvsamhället.
”Sten ger inte längre bröd.” För mer än 300 år sedan lärde sig människorna i Svappavaara att sten ger bröd. I dag hotas det lilla samhället av katastrof. Frågan är om LKAB kommer att låta Svappavaaragruvan vara kvar i drift?
”Hoppas på regeringen.” Leif Pesonen, 29 år, född och uppvuxen i Svappavaara är bestämd, han kommer aldrig att flytta, trots att det går dåligt för det lilla gruvsamhället.
”Malmen i fokus under 300 år.” Över 300 år har gått sedan man öppnade den första gruvan i Svappavaara. Rikedomarna i Svappavaara var för stor för att i längden kunna nonchaleras av makthavarna. Men i dag står återigen samhället i blickpunkten – framtiden ser mörk ut för gruvdriften.
NSD 1982-11-13: ”Ytterligare 1000 jobb inom LKAB är i fara. Svappavaaragruvan läggs i malpåse…” På fredagen kom bekräftelsen från LKAB på det som man känt till i Svappavaara i drygt ett halvårs tid, nämligen att företaget planerar lägga Leveäniemi-gruvan i malpåse. Produktionsplanen för nästa år föreslås stanna vid de 10,6 miljoner ton, som NSD uppgav för mer än en vecka sedan. Det betyder samtidigt en ny övertalighet på ca 1000 personer inom LKAB.
”- Svårt starta gruvan på nytt.” Lennart Rönnqvist, chef för LKAB:s Leveäniemi-gruva, berättar att ju längre ett driftstopp varar, desto svårare är det att starta upp på nytt! Med anledning över förslaget om produktionsstoppet i Leveäniemi, ett stopp som ingen i dag, vet hur länge kommer att vara.
”Nye riksdagsmannen Bruno Poromaa: - Politikerna måste stoppa katastrofen!” Kommunalrådet och riksdagsmannen Bruno Poromaa anser att politikerna måste stoppa katastrofen, innan det är för sent, med tanke på det eventuella driftstoppet i Svappavaara, Leveäniemi-gruvan.
”Namnlistor för generalstrejk.” Hotet om stängning av Svappavaara-gruvan och ytterligare 1000 övertaliga i LKAB. Besked som möttes med ett protestmöte i Gällivare centrum på fredagskvällen.
FV 1982-11-11-17: ”Leif i Svappavaara, har fått besked: Gruvan läggs ned.” Leif Pesonen, gruvfackets sekreterare i Svappavaara berättar i en intervju för Folkviljan om bolagsledningens beslut om att slå igen gruvan, trots att nästan färdiga order fanns. Det hade gått att fortsätta, om bara också viljan funnits...
NSD 1982-11-11: ”LKAB-krisen in på skolschemat.” LKAB är i kris. Samhället Svappavaara dras därmed in i kris. Ovissheten om framtiden påverkar även elever och lärare. Nu tar elever och lärare vid Svappavaarasskolan ett ovanligt initiativ. De går ut till hela samhället för att skaffa sig kunskaper om krisen. Temat heter ”Svappavaara i kris”.
NSD 1982-11-11: ”- Vi vill bo kvar!” Mauri Naapanki, 11 år, klass fem i Svappavaara skola, tillsammans med sin kompis Ola Gunnestam, 11 år vill bo kvar i Svappavara och funderar ofta vad som händer med gruvan.
NSD 1982-11-11: ”Glädjebesked mitt i krisen: Gruvan går med vinst!” För första gången på sju år går Malmbergsgruvan med vinst! Ett glädjande besked mitt i LKAB-krisen. Orsaken till överskottet är främst organisationen för särskilda projekt (OSP), lägre fraktkostnader och god efterfrågan på malmbergsmalmen, som har låg alkalihalt. De exakta siffrorna är inte klara, men enligt chefen för Malmbergsgruvan, Jan Erik Bergmark, ligger överskottet på något tiotal miljoner kronor. Ett nästan unikt resultat!
NSD 1982-11-15: ”Grinden stängs för alltid? ”Det blir värst för de unga.”.” NSD besökt Svappavaara på lördagen – dagen efter bekräftelsen på alla rykten som cirkulerat sedan tidigt på våren, nämligen att gruvan skall läggas i malpåse.
”Svårt för husägarna.” Många äldre gruvarbetare jämför dagens kris i Malmfälten med den kris som drabbade gruvorterna i början av 30-talet. Skall man döma av en handling, som NSD fått låna, upplevde krisen även då hårdast av sådana som skaffat sig egna hem och drogs med amorteringsproblem.
””Infria vallöftena”.” – Stoppa LKAB:s destruktiva planer. Beskedet att lägga ned Svappavaara och avskeda ytterligare 1000 man är ett dråpslag. Det skriver apk i ett uttalande från distriktskonferens som hölls i Piteå i helgen. – Det är nu hög tid att den nya socialdemokratiska regeringen ska infria sina vallöften till Norrbotten.
FV 1982-10-21--27: ”Mörk framtid för ungdomen i Svappavaara.” Det här är det första jag får höra när jag kommer till Svappavaara: - När dom kom hit så fick dom skogen, marken, ängarna. Vi, sa, va bra att vi får jobb. Någonting måste vi offra för jobben. En del av bäckarna och sjöarna förstördes. Dom sprängde i gruvorna och dammet föll över oss, men vi sa: någonting måste vi offra för jobben. – Far ville inte flytta så han fick ett skyddsrum dit han sprang varje gång dom sprängde. Någonting fick man offra för att få ha kvar jobben.
”Gruvarbetarna 300 år sedan: ”Bruks-svältingar”.” Albin Lindmark, pensionerad gruvarbetare från Svappavaara, är amatörforskare som har forskat 300 år tillbaka i historien. Han har med egna medel bekostat tryckningen av en bok om brukstiden i samhället.
NFL 1982-11-18: ””Man blir ju knasig om man tänker på framtiden”.” Beskedet om att Svappavaara ska läggas ned i ”malpåse” kom som en chock för familjen Nilsson i Svappa-vaara. Familjen har köpt hus för några år sedan och svävar idag i största ovisshet om fram-tiden. – Situationen är helt deprimerande. Man törs ju helt enkelt inte titta framåt. Man skulle bli helt knasig om man börjar fundera över hur läget är om ett år till exempel, säger Pia Nils-son.
NFL 1982-11-18: ”Samhället dör ut om gruvan läggs ned.” Svappavaara – 5 mil utanför Kiruna – är en by som är på väg mot en säker undergång om ovanjordsgruvan läggs ned. LKAB:s permitteringar som började 1978 har bara de slagit hårt mot befolkningen. På fem år har innevånarantalet minskat med 400 personer. Läggs gruvan i malpåse – som LKAB:s styrelse planerar – blir det dödstöten för Svappavaara. Flamman talade med några människor som idag bor i byn om framtidsutsikterna.
1982-09-23: ”Musikveckan i Saltoluokta redan en hotad tradition.” Mats Rosenquist skriver i efterskottsrapporten från årets evenemang, som bl.a. bjöd på den finska gruppen Järveön Pikku Pelimannit, att folk han träffat tycker att det är stor tragik om musikveckan i Saltoluokta dör ut.
HB 1981-11-28: ”Övre Soppero – Vittangi församlings glädje. Ensamstående verksamhet.” Övre Soppero – det är Vittangi församlings glädje! Här möter vi ett gensvar för vår verk-samhet som är helt enastående. Den som ger den lilla byn strax norr om 68:de breddgraden dess lovord är komminister Jan Gustafsson. Han är en av de fyra som håller igång ett förnämligt barn- och ungdomsarbete i byn.
NSD 1981-11-27: ”Spelmansmusik som nordkalottsamarbete.” Förra helgen hölls det ett skid- och musikläger i Äkäskero, mellan Muoino och Kolari några mil in från gränsen. Ett läger med deltagare från de norra delarna av Sverige, Finland och Norge. Från Norrbotten kom de 24 ungdomar, 22 skidåkare och två musiker, från Svappavaara och Vittangi.
NSD 1982-11-20: ”Landshövdingen fick kungligt mottagande.” Erik Hammarsten, länets nye landshövding, fick ett synbart kungligt mottagande i Svappavaara på fredagen. Ett 100-tal sjungande skolbarn med plankat i olika kulörer och med sirliga texter mötte honom vid Leveäniemi-grinden. Men sångtexten, som försetts med den symboliska melodin till ”Sov du lilla vide ung” handlade om krass verklighet, inte om kungligheter.
”Aktuell text av femteklassare…” Den vårligt ljusa melodin till ”Sov du lilla vide ung” hade fått en ny och aktuell text med tydligt krassare innehåll, när den sjöngs för Eric Hammarsten på fredagen i Svappavaara.
NSD 1981-06-12: ”I Soppero anknyts till vardagen…” Låg- och mellanstadiet i Övre Soppero är en av tre skolor som deltar i ett projekt som Umeå universitet också deltar i, ett projekt som går ut på att all undervisning bygger på elevens verklighet och bakgrund.
NK 1980-09-12: ”Virkestvist. Ska Henrik Labba ha betalt för jobb åt domänverket – eller högg han utan lov?” Renägaren Henrik Labba, Övre Soppero röjde åt domänverket en flyttled vid Sappisaasi – två mil norr om Vittangi, men när han var klar och ville ha betalt, tyckte de inte om resultatet, vilket de ansåg var ett kallhygge och vidare att han utfört arbetet utan lov och därför ansåg de att han inte heller ska få betalt.
NSD 1980-07-26: ”Polisen jagade bort norska bärplockare. Bärplockare från Norge polisanmälda. Invanderar skjutfält trots förbudsskyltar.” Jan Englund, försökschef vid rymdbolaget Esrange, berättar att de har tvingats att polisanmäla de norska bärplockarna som har invaderat deras raketfälts nedslagsområde väster om Övre Soppero, Vittangi.
NSD 1980-02-14: ”Kritik mot postväskor i Nedre Soppero.” De 21 hushållen i Nedre Soppero och Silkkimuotka ska någon gång under våren börja få sin post i väskor från Vittangi. Byborna är kritiska mot serviceförsämringen, men också över utebliven information. Ivar Laestadius berättar för NSD att enligt rykten kommer väskorna i april, men vad det innebär har ingen talat om för dem.
”Posten svara: Ingen stor försämring.” Postområdeschefen Astrid Uusitalo i Kiruna berättar om att införandet av postväskorna inte kommer att bli någon stor försämring, vidare att hon har förståelse för att folk är oroliga och irriterade i Nedre Soppero och lovar att byborna ska få information innan nyordningen införs.
NK 1975-06-23: ”Systrarnas första LP!” Elvira, 24, Ragnhild, 22 Inga-Lisa, 19 och Ester, 18 år – ska de bli Norrbottens svar på Göinge-flickorna? Systrarna Nutti från Övre Soppero är väg att göra kometkarriär inom show-biz. Till för ett år sedan hade knappast någon utanför Soppero-byarna hört talas om dem. Men någon tipsade i alla fall TV och nu är första LP:n nästan klar!
NFL 1973-08-29: ”Thiesellska huset blir museum i Svappavaara.” För några månader sen beslöt Kiruna kommun att köpa det s.k. Thiesellska huset i Svappavaara. Köpskillingen blev 27.000 kr. Det var Svappavaara fritidsförening som drev på för att kommunen skulle förvärva det. Det fanns risk för att det skulle hamna i privat ägo.
NFL 1973-07-06: ”Hembygdstidningen ska bli tradition i Svappavaara.” Lärarinnan Hildur Falck, är en av initiativtagarna till att den tredje upplagan av hembygdstidningen Vår By, som hon hoppas ska bli något av en tradition i Svappavaara.
NK 1973-06-13: ”Svappavaaras första gruva öppnades för 300 år sedan och vid sekelskiftet hade ingenjör Thisell stora planer.” Som gruvsamhälle har Svappavaara mer än 300-åriga traditioner. Pionjärerna bröt koppar. Nu är det fråga om järn för hela slanten. Det var kopparfyndigheterna på Gruvberget som fick bröderna Momma att sätta igång minst sagt äventyrliga företag. Under stormaktstiden i mitten av 1600-talet arbetade ett 60-tal personer i gruvorna. Malmen forslades den långa vägen till Kengis. Med hjälp av renforor. Som mest ingick 73 samer och nio förmän i transportorganisationen.
”Hildur och Albin som skriver ”Vår by” – två av eldsjälarna.” Lärarinnan Hildur Falck i Svappavaara har ett brinnande intresse för sin hembygd. Hon ger till och med ut en egen hembygdstidning, som heter ”Vår by” och har just utkommit med sitt tredje nummer. Det kostar omkring 5.000 kronor att trycka tidningen (upplaga 700 exemplar), pengar som Hildur Falck själv tar ur sin egna ficka.
NSD 1969-09-23: ”Språkundersökning i Sopperobyarna.” Studierektor Henning Johansson, vid Umeå universitet har sedan i höstas hållit på att undersöka språksituationen i Sopperobyarna. En undersökning som han fått i uppdrag av Umeå universitet, där han är lektor i finska. Omkring 200 personer intervjuvas om sina attityder och meningar om de tre språken, svenska, finska och lapska.
NK 1965-09-08: ”I Svappavaara för 60 år sedan.” Hjalmar Falk tänker tillbaka och minns sin barndom och uppväxt i Svappavaara för sextio år sedan.
NK 1965-01-13: ”Resningen av Mexiko-kåtan en historisk lektion i Soppero.” Sopperos 50-tal skolbarn fick vara med om en unik lektion i det fria på tisdagen. Man reste en tältkåta. Troligtvis har eleverna ingen direkt nytta av lektionen. Men som illustration till ämnet hembygdskunskap var det lämpligt valt just i denna by, som såväl är vinterviste för samerna, som en gammal utpost för nybyggarna. Kåtan får sin plats i historien – och på museer. Just denna kåta skall transporteras till Museo Nacional de Antropologia i Mexico City. Det första i den nya världen med en permanent lapsk samling.
NSD 1964-01-28: ”Svappavaara kulturkollas.” Svappavaaras kulturhistoria ska räddas åt eftervälden, det hela kommer att ske under våren och kommer att göras av riksantikvarieämbetet, Nordiska muséet och Norrbottens museum, på uppdrag av LKAB.
NFL 1963-05-17: ”Byastämma i Svappavaara.” Extra insatt byastämma hölls under söndagen med delägare i Svappavaara byasamfällighet.
NK 1963-01-11: ”Fångar förvisades till Svappavaara. Gruvborrare skriver Svappavaaras äldsta historia. ”Kopprtidens” gruvsamhälle en förvisningsort för fångar.” 57-åriga kirunabon Albin Lindmark är gruvborrare i Kiirunavaara, som på sin fritid är hembygdsforskare. Han har specialiserats sig på Svappavaaras äldre historia, den som handlar om gruvsamhällets första storhetstid. Albin Lindmark vet det mesta om 1600- och 1700-talets Svappavaara och nu vill han dela med sig av sina kunskaper, med drygt 200 foliosidor forskningsresultat om koppartiden i det gamla gruvsamhället. Vilket han har tänkt göra i bokform med hjälp av LKAB, om han nu skulle få stöd av dem, då Svappavaara just nu är ett mycket aktuellt samhälle med tanke på LKAB:s verksamhet i Leveäniemi.
NK 1962-07-08: ”Svappavaara by sålde till LKAB.” Vid byastämman i Svappavaara Folkets hus på söndagen beslöts om försäljning av ett mindre område vid Kalixälven till LKAB som behöver det för uppumpning av industrivatten.
NFL 1962-06-21: ”Svappavaara forntid – nutid.” I vår förra artikel om Svappavaara gjordes en kort historik över dess 300-åriga tillvaro. Svappavaara hade en kort industriell epok med kopparfyndigheter, men också järnmalm. Någon vinst blev det ej, men idag talas och skrivs det om det nya gruvfältet Leväniemi.
SvD. 1961-11-18: ”Sveriges ”tredje” malmfält klart 1965. Datamaskin projekterar järnväg 300-årig gruvby får liv på nytt.” Mitt i den snödimmiga, lappländska myrmarken dundrar traktorer, grävmaskiner, truckar, lastbilar. Här byggs något så ovanligt som en helt ny järnväg, och på en platå bland fjällbjörkar och spöklika pelargranar schaktar man bort hundratusentals kubikmeter jord och lera för att frilägga ytan på det berg, som om några år blir Sveriges tredje gruva i storleksordning. Platsen heter Svappavaara och ligger fyra och en halv mil sydöst om Kirunas centrum. Namnet betyder Gruvberget och erinrar om att en koppargruva fanns här redan vid mitten av 1600-talet, Svappavaaras storhetstid.
NSD 1961-03-04: ”Svappavaara ett gammalt gruvfält.” Lite kort om Svappavaaras trehundraåriga historia som gruvfyndighet.
NSD 1960-08-03: ”Världens malmhunger avgör hur Leveäniemis framtid ska gestalta sig. 500 hoppas få fast arbete.” Allmänt i Svappavaara är man inställd på gruvbrytning i Leveäniemi med åtföljande blomstring i byn. Svappavaaraborna ser numera dagligen stora bilar gå tungt lastade mot Kiruna. Det har talats om 500 anställda om det blir gruvbrytning med allt vad det betyder av omvälvning för ett litet samhälle med 600 invånare som Svappavaara.
”300 år av bittra besvikelser.” Under trehundra år har malmen i Svappavaara varit källa till ljusa förhoppningar, men varje gång då optimismen varit som störst, har den förbytts i bitter besvikelse.
”Tro omsatt i handling: Hugo bygger eget hem.” Hugo Olofsson, 42 år, Svappavaara har i elva års tid regelbundet åkt buss till Kiruna där han varit anställd i Kiirunavaara. Nu borrar han och skjuter malm i den egna bygden. Tror och hoppas på ljusa framtidsår för Svappa-vaara. Har omsatt denna tro i handling genom att börja bygga ett egnahem i byn.
NK 1955-04-26: ”Svappavaara skall fira 300 år med festligheter i sommar.” I år är det precis 300 år sedan malm upptäcktes i Svappavaara, och nu i sommar ska man fira detta med festligheter. Lite kort om Svappavaaras trehundraåriga historia som gruvfyndighet.
NK 1932-04-09: ”Ord och bild från Svappavaara.” Några bilder från Svappavaaras vägar och text angående nutid och dåtid.
Okänd tidning och datum: ”Svappavaara.” Gammal skrift angående Svappavaaras gruv-historia.
NK 1963-10-16: ”Soppero, kom! Tryggt anrop i ödemarken. Radiotelefonin i fjällvärlden bryter samers isolering.” Ett år tillbaka har samerna i vildmarken tillgång till två radio-telefonianläggningar, den ena i Pulsujärvi och den andra i Järremjokk. Och på så sätt har isoleringen delvis brutits.
”Utbyggt telenät önskvärt.” Televeket har två anläggningar för radio telefoni i bruk i Lappland, den ena i Ammarnäs och den andra i Övre Soppero. Trots att telefonisterna hade en hel del problem i början, var experimenten lyckade, de två försöksanläggningarna har nu använts i ett år. Och nu har televerket fått begäran om fler anläggningar ute i fjällvärlden.
NB 1981-11-26-12-02: ”Kapell i Torneträskområde?” Turisttrafikförbundet i Norrbotten vill ha ett kapell i Torneträskområdet och det motiverar de med att ett levande kapell med kaplan skulle vara en tillgång för turistanläggningen i både Riksgränsen, Björkliden och Abisko.
NSD 1974-02-26: ”Klostermur och rallarhamn gav arkeologer nya besked.” Bronsålders-gravar i Skåne, klostermurar i Strängnäs, keramikfynd som förlänger Södertäljes historia till vikingatiden, lämningar av ett kapell nära Säter, fynd av rallarbebyggelse vid Torneträsk – det är några exempel på vad riksantikvarieämbetets arkeologer undersökt under 1973. Fynden har gett nya besked om vår historia. Visserligen är den yta som grävts ut klart mindre än de senaste åren, men bättre utgrävningsteknik och större erfarenhet hos personalen har gett flera viktiga data än någonsin tidigare.
NK 1971-08-07: ”Rallarkyrkan i Tornehamn.” Lite bakgrundshistoria om rallarkyrkan i Tornehamn och om hur järnvägen mellan Luleå-Gällivare och femton år senare Gällivare-Narvik kom till.
NK 1971-08-02: ”Minneshögtid i rallarkyrkan.” För att fira den lyckade restaureringen av rallarlägret och kyrkan, hölls det en minneshögtid i rallarkyrkan i Tornehamn, som blev något av en folkfest i det strålande vackra söndagsvädret.
NSD 1970-08-15: ”Rallarkyrkogård har restaurerats.” Rallarkyrkogården i Tornehamn har i sommar genomgått en grundlig restaurering. Marken har röjts, missprydande vegetation har avlägsnats, gravstenar har putsats, förfallna gravkors har lagats och nya har satts upp. Det är konservator Fritiof Erichsson, Luleå och järnvägstjänstemannen Ivar Olovsson, Björkliden, som stått för restaureringsarbetena.
NK 1970-08-15: ”Rallarkyrkogården fint restaurerad.” Rallarkyrkogården i Tornehamn har i år genomgått en grundlig restaurering. Marken har röjts, missprydande vegetation har avlägsnats, gravstenar har putsats, förfallna gravkors har lagats och nya har satts upp. Konservator Fritiof Erichsson, Luleå och järnvägstjänsteman Ivar Olovsson, Björkliden, har stått för arbetet. Arbetenas avslutning markerades av en minneshögtid på kyrkogården härom dagen.
NFL 1968-08-02: ”Tornehamn restaureras. Tornehamn – historisk plats. Rallarepoken bevaras åt eftervärlden.” Efter ett entusiastiskt arbete med Erik Bergman Abisko, i spetsen reste sig Tornehamnområdet sakta men säkert ur sin slummer. Detta historiska område, där järnvägs-rallarna före och omkring sekelskiftet slet och byggde Ofoten-banan. Området höll då på att falla i glömska och helt försummas, men saneringen har påbörjats och ska fortsätta. Turist-föreningen har satt upp vägsyltar som visar de olika vägarna till Björkliden, Pålnoviken, Kyrkogården eller Tornehamnsstugan.
NSD 1963-10-17: ”Träkorsen vittnar om vemodig rallarromantik. Tornehamns kyrkogård kulturminne.” Vem som helst kan inte bli begravd på rallarkyrkogården i Tornehamn, som även är ett välbesökt kulturminnesmärke inom Kiruna kommun, man måste ha en anknytning till banbygget eller riksgränsbanan, det berättar kyrkoherde Sigfrid Landin och vidare för annars skulle det bli för många gravar här upp, om varför de måste ha så stränga krav i frågan.
NSD 1963-10-17: ”Gravplats bara för pionjärerna.” Bild på några gravplatser på rallarkyrkogården i Tornehamn.
NFL 1963-07-16: Åtgärder nödvändiga mot förfallet av Tornehamn!” De svenska rallarna som byggde Riksgränsbanan eller Ofotensbanan som den hette då det begav sig, var inga vanliga människor, utan var av rejält virke. Något som inte nuvarande generationer och kommande bör glömma, vilket verkar ha hänt då Tornehamn, den centrala platsen under banbygget, där många av rallarna är begravda, inte har någon minnesstämning i dag. Men det kanske det blir ändring på, för man hoppas nämligen att Kiruna stads kulturnämnd, turist-nämnden samt SJ kommer att göra verklig insats för att Tornehamn blir kulturplatsen, till minne av dem som bröt bygd och kultur i fjällvärlden!
NSD 1963-07-02: ”Rallarsamhälle byggs upp igen.” Banarbetare Erik Bergman i Abisko, föreslog för en tid sedan i en skrivelse att Kiruna stad ska försöka rusta upp området där rallarsamhället vid Tornehamn låg under banbygget. Under måndagen besökte representanter för kulturnämnden och turistnämnden tillsammans med förslagsställaren området för att undersöka vilka åtgärder som kan bli nödvändiga.
Signalen 1958-09-27: ”Tankar i Tornehamn.” Björn Blombergs tankar efter att han besökt rallarsamhället vid Tornehamn, där centrumet av banbygget Riksgränsbanan låg, som även blev järnvägsrallarnas begravningsplats.
Norrland i ord och bild 1938: ”Tornehamn.” Några bilder som föreställer invigningen av rallarnas begravningsplats i Tornehamn, 1937.
Dagens Nyheter 1937-10-03: ”Rallargraven vid sjumilasjön.” Kråkbergs tankar efter att han besökt rallarsamhället vid Tornehamn, där centrumet av banbygget Riksgränsbanan låg, som även blev järnvägsrallarnas begravningsplats.
Okänd tidning och datum: ”Där de namnlösa rallarna vila. En kyrkogård utan motstycke i landet.” Vid Torne träsks södra strand finns det en kyrkogård, som saknar motstycke i vårt land, skriver T—g, i Soc.-Dem. Där vila de rallare, som dogo under banbygget Gällivare—Ofoten vid sekelskiftet. Kyrogården är belägen ett par kilometer väster om Björklidens station vid en plats som kallas Tornehamn.
Okänd tidning 1937-09-04: ”Invigning av rallarnas kyrkogård. En egenartad högtidlighet i Tornehamn.” Tornehamns kyrkogård, rallarekyrkogården vid stranden av Torneträsk, överlämnades på söndagen till Jukkasjärvi församling av statens järnvägars banbyggnads-avdelning och invigdes samtidigt efter nyligen avslutade utvidgningsarbeten.
NSD 1982-10-11: ”Tråkiga politiska möten ledde till gränslösa kulturdagar.” Social-demokraterna i Vittangi tycker att deras möten är för tråkiga och därför har de nu anordnat en alldeles egen kulturförening. I helgen genomfördes det första arrangemanget, som kallades ”Arbetarkultur utan gränser”.
HB 1982-08-24: ”Restaurera gravkors – ett annorlunda jobb.” Kyrkoherde Leo Esko Johansson i Vittangi, riktar ett varmt tack till Skogsstyrelsen och AMS för att de har gjort det ekonomiskt möjligt att genomföra en restaurering av kyrkogården, närmare bestämt deras gravkors. Vidare berättar han att Vittangi Gamla Kyrkogård nu har blivit ett ännu viktigare kulturminnemärke i Tornedalen, tack vare de två nämnda verksamheterna tillsammans med Norrbottens Museum.
HB 1982-02-16: ”Nostalgi ingeting för Emil.” Ödesmarkbonden Emil Sevä i Wiikusjärvi, är inte någon som drömmer om nostalgi, längtan tillbaka till gamla tider. Det är nämligen något som han just nu prövar på i praktiken, sedan diselaggregatet som vanligtvis förser hans ladugård med elström, gått sönder.
”Elström 1983?” Både Kiruna kommun och Norrbottens Kraftverk lovar att Wiikusjärvi någon gång under det kommande året ska ha elström i byn.
NSD 1981-11-26: ”Kulturförening tar vara på slumrande talanger.” Vittangi Social-demokratiska kulturförening bildades för att ta vara på alla de slumrande talanger som finns i byn och samtidigt motverka den kända mötesledan.
NK 1981-08-21: ”Oenighet om Vittangi-grafiten: Bränna eller bryta?” Experter är oeniga om hur Vittangi-grafiten ska utnyttjas på bästa sätt, frågan är om den ska brännas eller brytas?!
PT 1982-06-30: ”Ny orgel till kyrkan i Vittangi.” Den gamla orgeln i Vittangi kyrka kan komma att bytas ut mot en ny, det tycker i alla fall Riksantikvarieämbetet, efter de granskat instrumentet.
NK 1981-04-28: ”Tre mils skoterjakt på björn – sköts när den flydde upp i träd.” Björnjakten inträffade på eftermiddagen i skogarna och myrarna mellan Lainio och Kuoksu, några mil öster om Vittangi. Det var en förbipasserande skoterförare som av en tillfällighet upptäckte slaktplatsen. Därefter kunde kirunapolisen följa skoterspåren i nysnön, hem till männens bostad i en by i närheten och de sitter nu anhållna för tjuvjakt på björn.
HB 1982-06-24: ”Ny orgel till Vittangi.” Den gamla orgeln i Vittangi kyrka kan komma att bytas ut mot en ny, det tycker i alla fall Riksantikvarieämbetet, efter de granskat instrumentet.
HB 1981-02-21:”Biskopsvisitation i Vittangi. Uppåtgående trend i kyrkliga arbetet.” – Vittangi är en församling som visar uppåtgående trend i kyrkligt arbete. Förklaringen därtill är säkerligen den arbetstro och arbetsglädje som råder under nye kyrkoherde. Men bakom allt ligger Guds tanke med oss människor. Det är Jumalan työ, Guds arbetare som är den verkliga drivkraften. Med dessa ord avslutade Luleå stifts biskop Olaus Brännström i söndags sin första visitationsstämma i Vittangi församling.
”Ett mönster av planering.” Vittangi församlings genomförande av den nyligen avslutande biskopvisitationen verkar gå till hävderna som ett mönster av planering. Åtminstone lät biskop Olaus Brännström och stiftsnotarien Börje Johansson påskina detta, när de vid söndagens avskedsmiddag tackade för sig. De kände det som att bryta upp från en enda stor familj där enighet och öppenhet rådde, sade de.
NK 1980-02-18: ”Vittangi skola 100 år. Riset har blivit radikal pedagogik.” 1880 fick Jukkasjärvi församling sin första folkskollärare, vilket gjorde att den allmänna folkskolan kunde ta sina första stapplande steg i folkbildnings tjänst. Det hände i dåvarande församlings-centrat i Vittangi, eftersom Kiruna på den vid tiden knappt var påtänkt. I tisdags firades 100-års jubileum i Vittangi folkskola, med bl.a. två stycken skolpjäser spelade av eleverna på skolan.
NK 1980-09-18: ”Ödemarksbyn som Vägverket glömt. Fick en storbonde. Men bonden själv är tveksam till satsningen – Tänk om jag fått pengar att köpa renar istället.” Emil Sevä i ödemarksbyn Viikusjärvi är unik. Han har lyckats med något så omöjligt som att få 100-procentigt bidrag till en ny modern ladugårdsbyggnad, som kostat 600.000 kronor. Den stora satsningen på Viikusjärvi är Ragnar Lassinanttis hjärtesak. Men ändå tycker Emil Sevä att det kanske varit vettigare att satsa pengar på exempelvis inköp av renar.
NSD 1980-08-14: ”Hoppsan! Här kan du bo gratis!” Nya påkostande rasplatser växer upp bl.a. i området kring Vittangi och upp mot Karesuandotrakten. Anläggningar med stuga, åtskilda toaletter, grillplatser, ibland med timrat vindskydd, asfalterad tillfartsväg och parkering. En miljonsatsning som kommer att glädja inte minst turister, men även lokalbefolkningen, samt jobben som kommer att skapas under byggtiden.
NK 1980-05-16: ”Satsning på ”Vittangi-grafiten”.” LKAB och Kiruna kommun ska gemensamt göra en förprojektering av den så kallade ”Vittangi-grafiten”. Förbränningsförsök som gjorts i England har gett positiva besked, men inte tillräckliga. Nu ska man ta fram ett grundligare underlag för att se om det är intressant att fortsätta.
HB 1980-02-23: ”När Vittangi skola fyllde 100 år. Barngubbar och gummor i ålderdomliga kläder.” Firandet av Vittangi folkskola som fyllde 100 år i år blev mycket lyckat. Man firade det hela med skolpjäser om hur det var att gå i skolan förr i tiden, som sexan och åttornas elever bjöd på. En fotoutställning och en utställningstidning fanns att beskåda i skolans korridorer.
”Åttans elever intervjuade.” När Anita Björnström och Ingrid Nyberg, 8 C skulle ta reda på fakta om hembygden och deras skola förr i tiden, var de tvungna att hitta någon som var med då det begrav sig, vilket det också gjorde. Herman Berggren, 86 år som mycket väl kom ihåg sin skoltid, den färdigställda intervjun finns att läsa i Utställnings-tidningen.
”En kort skolhistorik.” Lite historik om Vittangi folkskola som firar hundra år i år, 1880-1980.
”Johannes D arkivforskade.” Johannes D Johansson har praktiskt taget bott i Vittangi skolas arkiv den senaste tiden. Han är känd för Haparandabladets läsare som en arbetsam och uppskattad skribent för ett tiotal år sedan och kanske ligger intresset för skolan i blodet, då Johannes är sonson till Vittangis förste folkskollärare Abraham Johansson.
”Hildur ordnade fotoutställning.” Hildur Falck, Svappavaara, har de senast fem-sex åren blivit intresserad av gamla fotografier. I den egenskapen engagerades hon i hundraårsfirandet av Vittangi skola, för att ordna en fotoutställning, där hon var även själv med för att berätta om bildernas historia.
NFL 1980-02-18: ”Utställning med historiska dokument.” Firandet av Vittangi folkskola som fyllde 100 år i år blev mycket lyckat. Man firade det hela med skolpjäser om hur det var att gå i skolan förr i tiden, som sexan och åttornas elever bjöd på. En fotoutställning och en utställningstidning fanns att beskåda i skolans korridorer.
NSD 1979-06-26: ”Vittangis orgel enda stötesten.” Jukkasjärvi, Vittangi och Karesuando församlingars fullmäktige
har haft vårsammanträde i Karesuando. I samband med fullmäktige gjorde ledamöterna inspektionsfärder till Kuttainen och Saivomuotka.
NSD 1979-06-22: ”Så minns jag myrslåttern.” Johannes D. Johansson, bilden, är en för NSD-läsarna välkänd hobbyskrivare. I nya serien ”Så minns jag…” återkommer han nu med ännu en berättelse om myrslåtter. Illustrerad med fotografi av ett slåtterlag.
NSD 1979-06-12: ”Nu ölas det vid Suptallen.” Traditionen lever kvar, området kring suptallen visar tydliga spår på det.
HB 1978-03-11: ”Hembygdsgård först på önskelistan.” Vittangi Hembygdsförening, som omorganiserades i samband med 300-års jubiléet 1974 har för tredje gången hållit årsmöte. Verksamheten under föregående år har förutom det vanliga, även omfattat utgivning och försäljning av minnesbok, vilket beslutades i samband med jubiléet.
NSD 1977-12-13: ”Segt virke i gubben som skapat Vittangi.” I och med firandet av Vittangi kyrkbys 300-årsjubileum 1974, beslutade man att minnesmärka det hela genom att ge ut en hembygdsbok om byns första bofasta boende 1674, som var en nybyggare från Pello. Nu, tre år senare har boken äntligen kommit ut med ett vackert omslag lånat av den berömde lappmarksskildraren Carl Anton Pettersson, som besökte Vittangi 1860.
NFL 1977-10-15: ”De gjorde skolan till ett konstverk!” Teckningsläraren Barbro Behm har tillsammans med eleverna vid Vittangi grundskola, utsmyckat skolan invärtes med ett antal kolossala konstverk.
NSD 1977-11-03: ”Glada Minnet.” Johannes D. Johansson, skickade in en bild på Vittangi strax efter sekelskiftet.
NK 1977-09-27: ”Han tillbringade all sin fritid i arkiv och bibliotek och spårade hela tjocka släkten.” Jan-Olov ”Olle” Olsson-Lasu, är den ensamma initiativtagaren bakom den stora tjocka släktträffen i Vittangi, där 202 av de 230 släktingarna träffades för första gången.
”Minne från jullovet 1926. Ett ömkligt men kämpastarkt ekipage i vinternatten.” En av sönerna till Anna Sofia och Olof Johansson-Lasu, Teodor Olsson, Vittangi, född den 19 november 1917 som näst yngst i en barnaskara på 15, minns jullovet 1926:
NK 1975-04-18: ”Hembygdsförening bildad i Vittangi.” I samband med att Vittangi 300-årskommitté avslutade sin verksamhet bildades i Vittangi en Hembygdsförening.
NSD 1975-04-18: ”Hembygdsförening bildad i Vittangi.” I samband med att Vittangi 300-årskommitté avslutade sin verksamhet bildades i Vittangi en Hembygdsförening.
NFL 1975-04-18: ”Hembygdsförening bildad i Vittangi.” I samband med att Vittangi 300-årskommitté avslutade sin verksamhet bildades i Vittangi en Hembygdsförening.
NSD 1974-11-09: ”När doktorn fick sjukbud från Parakka.” Om ett 70-årsminne berättar Herman Berggren, Vittangi. Det är tidtypiskt för de annorlunda förhållandena i Norrbotten i början av seklet. Doktorn kunde komma men höll själv på att stryka med i ödemarken.
HB 1974-08-15: ”Vittangi 300 år. I Tornedalen hämmas jordbruket av ägosplittringen.” Ragnar Lassinantti skriver om Vittangi i och med 300-årsjubileuméet.
NFL 1974-08-01: ”Vittangis äldsta ”bod”.” Under firandet av Vittangi 300-årsjubileum finns det en Aitta från 1730-talet, som är den äldsta bevarade byggnaden att beskåda hemma hos Sune Ragneborgs. Den ägs egentligen av Tore Björnström, men organisationskommittén tyckte det var lämpligt att samla ihop allt gammalt på ett ställe och har då hyrt in sig hos Sune. I ett av uthusen ska man ha utställning av gamla föremål, bruksföremål och annat.
NSD 1974-07-30: ”Vittangi 300 år. Byns första invånare var Hindrich Mickelsson Kyrö.” Med anledning att kyrkobyn i Vittangi fyller 300 år i dagarna, berättar Johannes D. Johansson om byns första invånare, Hindrich Mickelsson Kyrö, som kom från Pellotrakten och från vilken de flesta Vittangisläkterna härstammar ifrån.
”Poststationen kom redan 1865.” Lite posthistoria om Vittangis första poststation.
”När vittangiborna skulle lära spara.” Brevetskildring från postbanken till kronolänsmannen J. W. Bergström i Vittangi, som ville lära vittangiborna spara pengar, för 90 år sedan.
NSD 1973-12-20: ”När Vittangitinget var marknad.” Johannes D. Johansson, skriver om Vittangi före och efter sekelskiftet.
NK 1971-02-19: ”Ändrat kyrkotak.” Inför den planerade reparationen av kyrkan i Vittangi, har riksantikvarieämbetet kommit fram till att takmaterialet, som nu täcks av skiffer borde bytas till galvaniserad plåt som målas på platsen, är det lämpligaste materialet med hänsyn till kyrkans karaktär.
NFL 1963-07-25: ”Ett besök hos ”Ollan-Feegi”.” Fredrik Johansson är mer känd som ”Ollan-Feegi”, och han är en gubbe som kan han, det vittnar vittangiborna stolt om. Vilket en och annan åklagare fått erfara. Han är välkänd i bygden, den gamle skäggige patriarken – bygdens egen sakförare och advokat. Nu på ålderns höst är han i färd med att skriva en bok om allt han vet om bygdens historia, något som borde få stort värde för hembygdsforskningen.
NK 1963-01-18: ”När Vittangi-tinget var marknad.” Johannes D. Johansson, skriver om Vittangi före och efter sekelskiftet.
HB 1962-07-17: ”Vittangi kyrka får ny sakristia. Femte restaureringen nu igång.” Vittangi kyrkan restaureras för femte gången, denna gång blir det en ny sakristia.
HB 1962-07-03: ”Från Vittangi skogslappby.” En skildring om Vittangi skogslappby, av en skogslapp.
Sv. D. 1943-12-30: ”Sv. D-läsare gåvo ny häst åt Vittangibon.” Svenska Dagbladets läsare samlade ihop pengar till en ny häst åt Vittangibon Johan Viktor Isaksson, Masugnsbyn, när han i november hade kört över sjön, på vilket isen brast och hästen drunknade.
Norrl. Soc. Demokrater 1938-09-15: ”Vittangi har genomgått en snabb utveckling.” Vittangi kyrkby som är beläget vid Torneälven inom Jukkasjärvi socken har genomgått en mycket snabb utveckling. Från att ursprungligen ha varit en undangömd boplats för nybyggare är samhället numera ett centrum i den vidsträckta socken med kyrka, tingsställe, station för provinsialläkare, landsfiskal m.fl. institutioner. På platsen förekommer även ett rikt och blomstrande affärsliv.
NK 1932-01-23: ”Vittangi.” Skildring om Vittangi.
Okänd tidning 1931: ”Abisko naturvetenskapliga station. Ett mångsidigt geofysiskt observatorium, där jordbävningar registreras med Nordens bästa seismograf och där den kosmiska strålningen mätes.” Skrivet av observator fil. Kand. Olof Tryselius.

Kontroll

Skapad2020-03-26 15:07:50
Senast ändrad2020-03-26 15:07:50