Just nu går det inte att beställa arkivmaterial till läsesal, felsökning pågår.
bild
Volym

[FORSKNINGSMATERIAL]

AB PÄRLFABRIKEN GLABI VISSEFJÄRDA

Grunddata

ReferenskodSE/H256/FAV_1503-1/F 1/[H0280]
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/tAOsCo8y7Y9KNlZdhtFVf4
ExtraID[H0280]
ArkivinstitutionEmmabodabygdens Arkivförening

Innehåll

Allmän anmärkningF1 förvaras under Ö1:1
Detta är grund- och forskningsmaterial till artikel om Glabi i hembygdsboken I Dackebygd under 1990-talet. Arbetet utfördes av författarna till artikeln Lena Peterson och Ingrid Lindahl
Reflektioner och funderingar
Det var en fabriksbyggnad i stort förfall som kom i kommunens ägo. 25 år hade gått sedan makarna Hell flyttade till Stockholm. Den som nu trotsade rasrisken och vågade sig in i lokalen kunde ändå förnimma forna dagars lyst och flärd då man formligen vadade i utströdda glaspärlor. Så här i efterhand ställer man sig osökt en rad frågor. Varför blev det inget direkt avslut på företaget? Varför lämnades firmans alla handlingar och många privata tillhörigheter kvar. Föremål som under de sista åren blev allas egendom, spreds ut i närområdet och varav mycket till sist lär ha hamnat på miljöstationen? Var det en avslutad epok som de inte längre funderade så mycket på - ett svårsålt objekt även om de försökte. Ändå kan man inte bortse ifrån att makarna Hell med sin verksamhet satte en alldeles särskild prägel på samhället.
I vårt bemödande att finna faktauppgifter till denna artikel har vi bl a samtalat med många olika personer. Drygt ett halvt sekel har förflutit sedan starten, vad väntar man sig att få veta? Beträffande produktionskedjan där då, unga personer, lärde och väl minns de olika arbetsmomenten liksom arbetsmiljön, har vi fått bra beskrivningar. ”Fru Hell kunde allt om pärlorna och vaxningen ”. Hon var omtänksam om personalen – ”köpte mjölk åt oss som inte kom till mejeriet under öppettid, köpte vetebröd och bjöd på”.
Hos folk i gemen tycks minnesbilden av makarna Hell suddats ut under årens lopp. De kom och försvann igen på ungefär samma sätt. Men visst kommer många ihåg förlovningen och det tilltänkta bröllopet med operasångerskan. Elses entré i sammanhanget, överklassflickan från Norge världsvan med fina manér. Till en början ett umgänge med folk i bygden där middagsbjudningar var umgängesformen. Men då Hugo hade en benägenhet att bli lite bullrig och säga otrevliga saker när han blev onykter, krympte så småningom dessa festtillfällen. Någon minns hur Else vid ett tillfälle gav en annan kvinna, som var orolig för att hennes man skulle bli alltför berusad rådet, ”drick lika mycket Du också så märker Du inget”.
När man betänker att Hugo lackerade sin bil med fisksilverpasta och åkte omkring och glänste med den i Vissefjärda där hästskjutsarna dominerade vid den tiden förstår man att ??????maner
Om familjen Hell
Kom till Emmaboda på 1910 – 1920-talet. Man hustru Agnes och tre söner – Erik, Ragnar och Hugo + en syster. De var ursprungligen från Finland. De bodde på Kyrkogatan där skomakaren hade sin verkstad förr. En period bodde mellan Bosättningsaffären (systemet) och Gunda Berggrens i ett litet hus på gården. Erik Hell arbetade hos Magnusson/Johansson.
Hugo blev till en början frisör i Stockholm.
Josef Schott kom 1948 som flykting från Sudetenland till Sverige. Han hade arbetat med design inom smyckesindustrin och kom i kontakt med Hell. Schott var konstnär.
Else hette Röstvig 1949. Hon kom hit senare än Hugo. Hon hade en bijouteributik i Köpenhamn. En resande berättade om henne för Hugo och föreslog att han skulle se till att få hit henne. Så blev det.
Pärlfabriken Glabi.
Belägen på fastigheten Vissefjärda 1.126
Vissefjärda Storegård, (ursprungligen Kronan Mönstringsgård)?
1920-talet uppfördes Bobinfabrik AB. (Karl Andersson Kyrkeby).
13/11 1950 köpte Gustav Hugo Hell fastigheten av Andersson
Planerad tillbyggnad 8 februari 1950, Idéskiss. (Hittat i arkivet)
06/02 1989 köpte Vaggeryds Bostads AB för 125 000: fastigheten av Hell.
Andra lokaler:
Lokal: P.A Lindahls Sterbhus
Hyra för lokal 1/1 – 30/6 1950 Carl Andersson 1000:- (Södra Kyrkeby)
Hyra dec – jan 1949 – 50 Thure Lindahl 15:-
Namnet Glabi kommer ur – Glass and Bijouteri vilket den också hette. Den hette nov 1949, Handelsfirman Glabi Hell & Co. !949 Glabi AB tel 151 enligt handlingar i arkivet
Exakt när startade fabriken? När lades den ner och varför? (Kolla med handelsregistret)
Arbetade man på flera olika lokaler vilka?
Bedrevs verksamhet av liknande art på annan plats?
Fanns någon verksamhet emellan Bobin och Glabi – fanns någon efter?
Fabriken förlades till Vissefjärda av en tillfällighet enl Lennart Niklasson, se tidningsartikel.
Företagsform?
Evert Olsson i Stolpabäck tillverkade skyltmontrarna
Hur många anställda var man som mest/minst?
Var all personal fast?
Helårsanställd?
Säsonganställd?
Hemarbetande?
Hur var relationen anställda män – kvinnor?
Var låg ålder på de anställda?
Arbetade chefen i firman, i produktionen eller med administration/försäljning?
Vem upplevde man som anställd ha mest kunnande och inflytande, Hugo eller Else?
Vad tillverkade man?
Hur såg produktionskedjan ut?
Ev förändringar över tid.
Ev säsongsmässiga variationer?
Ev skillnader i arbetet för fabriken och för de hemarbetetande.
Avlöningsform timpenning eller accord – bådadera.
Vad använde man för råvaror? Halvfabrikat/förädlade produkter?
Pärlrecept??? Hemligt??? Visste någon? Smusslade man om det??
Varifrån köptes råvaror?
Hur levererades de?
Hur gick försäljningen till?
Vem skötte Den?
Särskilda försäljare?
Lokalt/ regionalt/ nationellt/ utlandsorienterad?
Såldes direkt från fabriken till privatpersoner? Hur fick de anställda handla? Sekunda eller prima i båda fallen?
Fabriken i utvecklingsskedet. Framtidstro/ ny och ovanlig tillverkning/ spännande/ andra människors syn på tillverkningen? Trodde man i Vissefjärda att detta med flärd och lyx kunde bli något? Hur var det att arbeta på Glabi?
Varför avmattades tillverkningen. Bristande initiativförmåga hos ledarna? Brist på pengar? Blev det omodernt med den typen av smycken? Plasten var först högsta mode, kunde det hålla i sig?
Personalminnen?
Hells vanor och ovanor.
Hämtat ur arkivet i Vissefjärda
Anställda: 1949 -1950
Asta Eriksson Johansson
Maj Gustavsson
Nina Sjögren
Gerd Karlsson
Rita Eriksson
Rut Karlsson
Julia Johansson
I Stjärnlöv
Inga Nilsson
Iris Johansson
Anställda 1950
B. Stjärnlöv
Elsa Jonasson
Anna Karlsson
Ann-Mari Nilsson
Berta Karlsson
Gudrun Johansson/Broström
Sonja Franzén
Ruth Johansson
Isabella Gustavsson
Nanny Karlsson
Anna Lindahl
Ruth Pettersson
Ruth Malmberg
Herta Lindahl
Siri Johansson
Kyrkeby:
Brita Eriksson
Ruth Karlsson
Rut Malmberg
Rut Johansson
Julia Johansson
I Stjärnlöv
Gerd Karlsson
Asta Johansson
Iris Johansson
?Sjögren
Maj Gustavsson
Mars 1950 förskott
Lennart Magnusson
A. Johansson
Gösta Svensson
Åke Franzén
Sonja Blomberg
Majken Fransson
Eivor Nilsson
Naima Franzén
Rolf Nyman
A Gustavsson
Nina Karlsson
Nils-Erik Magnusson
Karin Erlandsson,
Ingvar Agnér,
E Röstvig,
Britta Nylander,
Lilly Franzén
Inbetalat skatt för 1950 + alla tid:
Sten Pettersson började arbeta 1948 slutade 5/1 1950
Allan Gustavsson
Elin? Pettersson
K. Niklasson
Reg.? Thuresson
Ulla-Britt Gustavsson
Maj Gustavsson
Inköpa varor och tjänster enligt handlingar i arkivet
Okt 1949 från Harald Svedberg AB Stockholm
Wellpappemballage-----? Emaballagefabrik------?
Nylontråd, ??, stoppnålar, Borohartz, Dibutylftalat? Recinolja, Färdig dopplack, Fisksilver, Pärlessens, Etylacetat = ättiksyra.
1950 ???? Beställt av Eklund Torsås per par 50:-
Kugghjul, kullager, stålkulor, ramar.
(Hyrde degel) – glasråvara.Berghems Glasbruk AB, Älghultsby Vetlanda
Zapanlack (dunk)
Maj 1949 + 31/12 1949 Linus Pettersson ???tegel, eldfast, murbruk, cement
Kemikaliebolaget, Birger Jarlsgatan Stockholm, ”Dam i järnkorg”, Balja, Papphatt. Vad är detta?
840 kg glasstavar – alabaster 2.730:- jan 1950 Haga Glasbruk Jönköping.
Elgborn faktura dec –49?????
EVT-glas Emmaboda 5 – 6 mm tjockt maskinglas avfasade kanter??
Leopold Thörn, Karlskrona koks och kol 1.041:-
Även ved användes, Einar Karlsson
Anläggning av värmeledning jan 1950. Rick Strandberg
Haga Glasbruk middag på Vissefjärda Hotell mars 1950
Färg från W Becker i Stockholm
180 kg Amylacetat = ättiksyra, 200 liter ???? från Mo o Domsjö Örnsköldsvik kemiska industri
Butylacetat=kolväte, 200 liter järnfat 1950
1800 lås á 25 öre Sandrgrens verktyg i Gislaved
2 kg mattvarp från Hörnan
1 häck blåst ricinolja 7 kg Svenska oljeslageribolaget Mölndals Övre.
8 kg Kollodiumpasta= svagt nitrerad bomull löses i en blandning av eter och alkohol. Efter lösningsmedlets avdunstning kvarstannar en vattenolöslig, gelantinartad tunn hinna. Använd bl a till tunna mebram (mycket eldfarligt) 65 kg Bofors Nobelkrut 2/3 1950
Rickard Niklasson körde varor mellan fabriken och stationen 1949
575 kg glas Engshyttan i Nybro
5 kg gjutgods Emmaboda Järn & Metallgjuteri Mek verkstad
Sten Rage Göteborg Kungsportsavenyn 3 A
Tomfat till skånska ättiksfabriken Perstorp
Hallbäck & söner Sthlm
40 kg Trådpasta Mellex tekn fabr Sthlm
Tråd 5 kg Garphytte Bruk
5 lådor glasstav 900 kg, Haga Glasbruk
Förpackningsmaterial från Severin Ahlström Holsbybrunn
Bönnelycke & Tuuröe AB Malmö kemisk industri
Fläktar: Jan Nelson
Lås, Algot B Paulson Ängelholm
Tandpetare 576 askar a 1000 st AB
Pianotråd i längder av 150 mm. Från P A Jonsson Nybro + Garphyttebruk 1,25, 1,5, 1,75 mm.
Pärlessens från Stavanger införseldeklaration fodrades 1950
Fisksilverpasta 20 kg 4.500 svenska kronor. Fisksilver köptes från Firma Röstvig
Kartonger från Nybro
Kontorsmaterial från Ernst Karlsson + Rakblad
Glasstav: 206 kg opal, 2.537 kg harts, 17 kg klara + 52 kg klarglas + 167 + 191 + 140 + 190 mars, april, maj –49 Från Engshyttans glasbruk i Nybro
Kork 1000 till termosflaskor 350:- från P A Jonsson Nybro
Sugfötter: 6 500 st /10:50 för 100 st Bertil Eklund Torsås
Montering av kork 2 100 á 0:24 /st
Tala med
Sven-Erik Johansson Lena
Asta Eriksson ”
Ingrid Våredal ”
Kolla i vigselboken ”
Sten Pettersson Ingrid
Naima Eliasson ”
Prata med Kalle ”
Astrid Mogren ” om släkt i Arendal och om pärlfabriken och Hells.
Kolla om Josef Shott
Senare sökning i arkivet
9/11 1949. Handelsfirman Glabi, Hell & Co Vissefjärda. Advokat Erik Stéenhoff, Nybro. Ang registrering. Utlägg för konkurs och myndighetsbevis hos domaren, 12 kronor. Utlägg till Länsstyrelsen i Kalmar enligt räkning 25 kronor.
Till jul 1949 arbetades mycket övertid.
Man sålde till Guldvaru AB G. Dahlgren & Co i Malmö.
I december 1949 hade halsband returnerats från Dahlgrens i Malmö, vilket Hell beklagar i ett brev och sänder nya. (Vaxade pärlor har ändrat färg på grund av åverkan mot våra kemikalier som förvarades utomhus till en början + genomskinligheten av pärlorna kommer att elimineras då vi framledes kommer att arbeta med annan glasstav).
Ex på lön. Sten 2:- tim 3/12 1949.
Naima 263 tim och fick 288:80. (Ingick 33½ tim övertid).
Åke Fransson 241 tim. Fick 361:50.
Tydligen bodde tre familjer på Kyrkeby. Tjecker som arbetade på Glabi. Kunert?, Seitret och Schott betalade hyra, 25 och 30 kronor per månad.
I april 1950 tapetserade Bertil Fransson åt Hell på S.a Kyrkeby.
Zaponlack, Klar – Röd - Gul. Från en Stockholmsfirma.
I mars 1950 köps nylontråd
Handlade lås till halsband av en firma Jos. Kahn i Copenhagen
Handlade för ca 2000:- på Verda 1949 – 50. Bl a tunnor för pärlor, 10 st pärlbrickor, ställningar med hyllor.
19/5 1950. Emottagit av Handelsfirman Glabi 5000:- Slutlikvid till AB Tamara för recept till förvaxning. Undertecknat av Else Röstwig.
6/6 1950. AB Tamara fått 3000:-
30/6 1950. Avbetalning av lån 5000:- till Knut Engström.
Deltog i emmabodautställningen 1950 22/6 – 2/ 7
Sten Pettersson berättar:
De arbetade i 2-skift med månadslön (Ev timpenning också)
De som eldade ugnarna började en timme tidigare. Lennart M, Sten P, Herlog E, Arne K, Åke F m fl.
De hade 3 ugnar där de värmde glasstavarna. När stavarna var långa kunde de hålla med händerna, sedan fick de ta tag med en tång för att inte bränna sig. De kunde stansa ut 5 -–6 pärlor sedan fick de värma igen. Stansen var försedd med en nål som gjorde hål i pärlorna. Det gick att ha tre stänger på gång samtidigt i värmen. I början av 50-talet stansades med maskin, tryckte med foten. Både pärlor och knappar stansades.
Man tillverkade knappar med fyra hål i, pärlor och örhängen
Pärlorna lades i vatten och sand, fick snurra däri en vecka.
Ibland sprack glasstavarna när de värmdes. Hugo Hell var då mycket missnöjd med kvalittén.
Hell hade för avsikt att tillverka glasstänger själv. Det grävdes ett hål för att gjuta en ugn och göra dem där.
Hell var boss vid ugnarna och Else med pärlorna.
Linus Pettersson murade upp ugnarna
Schott började att tillverka pärlor själv på Kyrkeby. Småhusen i skogen mitt emot Skårins.
Tjeckerna var experter. Det var de som kunde.
Längre fram i tiden när inga anställda fanns tror Sten att de köpte färdiga pärlor från Tjeckoslovakien, plockade ihop och vaxade själva.
Naima (Naima Eliasson, Vissefjärda) fick Else Röstwigs rum, hos Torvald Niklassons, när hon började andra gången. Då flyttade Else till Hugo och Britta som bodde över läkarmottagningen.
Else var omtänksam, köpte mjölk på mejeriet åt flickorna som inte kom ifrån under öppettiden där på förmiddagen. Hon bjöd också på vetelängder när de arbetade.
Hells bodde i Emmaboda på Kyrkogatan 16
Astrid Breckestö-Mogren kom från Norge för att lära ut hur man arbetade med gaslåga. Gjorde en glaskula med en liten tunn ståltråd i, tryckte till och formade med en pincett till blommor och blad. Sedan monterades de till örhängen, brocher mm, med hjälp av ståltråden som gömdes bakom lås och knäppanordningar.. Gröna, röda vita.
Man hade ytbyte med den norska fabriken. Astrid kom och Sonja Blomberg åkte dit för att lära dem vaxa. Sonja kom aldrig tillbaka.
Hugo Hell byggde till ett rum nere + ett uppe där han hade kontor. Rummet nere planerades med urholkade bänkar för flickorna att arbeta vid. Detta var klart ca 1/11 1949, innan dess S.a Kyrkeby.
Korkarna var klädda med en plåtskiva försedd med hål där tandpetarna sattes. Dessa hade först försetts med pärlor. När det var gjort doppades de i fisksilverblandningen. Korkarna fästes sedan på ett hjul (25-30 korkar på varje hjul) som snurrade för att förhindra dropp.
Många kvinnor arbetade med att sätta pärlor på korkarna. De satt på Kyrkeby och hos Lindahls. Springpojkarna körde med korkar mellan dessa ställen och fabriken.
Hell reste och sålde. Else kunde allt om pärlorna.
Produktionskedjan:
Glasstavarna värmdes upp i ugnarna varefter bitar nöps av till pärlor. Sedan slipades pärlorna i sand och vatten så att de blev runda. De blev släta och fina, vita, blanka, eller brokiga. Detta gjordes i ett särskilt rum. Man vaxade bara de pärlor som skulle se äkta ut, fisksilverpasta användes då.
Längre fram använde man ramar i stället för korkar. Det var träramar med piggar längs kanterna. Band spändes mellan piggarna i ramen. Pärlorna träddes på och allt doppades i vaxningen i en långpanna. Nu hade man två hjul lagom avpassat avstånd så att man med hjälp av klämmor kunde fästa ramarna emellan hjulen. Många ramar fick plats varje gång och de snurrade tills pärlorna torkat. Då doppade man igen. Mellan varje sådan vaxning fick man noggrant tvätta ramarna. När pärlorna var färdiga tog de vid som skulle trä halsbanden. För att slippa sitta och trä en och en pärla, knöt de samman banden från ramen med ett nytt band som skulle bli det färdiga halsbandet och förde över pärlorna. Ofta knöts knutar mellan varje pärla. Man monterade på lås och förpackade dem dussinvis.
Ingen släpptes in i fabriken utan noggrann kontroll vad de ville och fick hålla sig till givna regler. Men tidningarna var där bla Se som tog bilder. Naima hittade aldrig det reportaget i tidningen. Kanske aldrig publicerades.
Sid 7:
-----Här fanns bara ett fåtal kvinnliga arbetsplatser där unga och ogifta kvinnor arbetade som hembiträden och affärsbiträden eller inom samhällets övriga seviceinrättnigar.
Hugo Hells far………..
vilket väl kunde höras
kolla Kyrkogatans nr.
Sid 8
Hösten 1933 flyttade Hugo………..
byggdes upp. Man kan bl a utläsa att verksamhet ganska snart även bedrevs på Södra Kyrkeby, vilka lokaler
sid 9
här har vi de urholkade bänkarna. Dessa kommer igen?
Sid 10
åtskilliga arbetsmoment………..
i de avlöningslistor som påträffats………….
Sid 11
Ann-Mari Niklasson (troligen)
K, står för Karla
.och denna Brita. I det sköna försommarvädret hölls lysningskalas och många anställda bjöds till bords på andra våningen i mangårdsbyggnaden på Södra Kyrkeby.
Vigseln skulle sedan
..i den lägenhet som han först hyrde?????
..om giftermålet blev av. ”Hugo ska jag ha” förklarade hon bestämt. På så vis……..
sid 12
i ämnet. Man arbetade vid tre ugnar samtidigt där var och en hanterade tre glasstavar åt gången. Det gällde att skynda på, fem eller sex pärlämnen skulle stansas ut ur vardera staven mellan varje ny uppvärmning. I början av 50-talet stansades med maskin som manövrerades genom att man tryckte på en pedal med foten. Fler pärlämnen på kortare tid och med mindre arbete.
Härefter följde slipningen. På Biltjänst hade tillverkats tunnor som Hell beställt för detta ändamål. Dessa innehöll…….
.få fason på glaspärlorna och få dem runda. För att inte hålen skulle täppas igen av sand
fick pärlorna snurra i enbart rent vatten ett par omgångar.
..se ut som odlade ock kallades japanpärlor.
..insyn i arbetet. Allmänt omvittnat är Elses hemliga recept för att få den rätta lystern på pärlorna. Ingen fick veta – ingen fick komma nära. Så här i efterhand ger berättelserna om, hur hon stod i sitt eget rum med fönster ut mot flickorna i fabriken och blandade sina dekokter, nästan ett skimmer av mystik. ”Det luktade väldigt starkt och vi som doppade fick köra med en fläkt för att ögonen inte skulle rinna. Kläderna luktade också så det var inte svårt för någon att veta var man arbetade när man kom in i en affär eller så ”. Else var omvittnat skicklig och kunde allt om pärlorna.
Sid 13.
Enligt de handlingar från Glabi som vi använder oss av har vi funnit att man i 200 liters järnfat köpte……..
Varefter korkarna som var försedda med sugfötter fästes på ett hjul.
Hjulet drogs först för hand……….. men längre fram var det motordrivet.
..josef schott. Man trädde upp pärlor på dubbel björntråd varvid det i ena änden bildades en ögla. Ganska enkelt kunde man seda lägga öglan om piggen på ena sidan och knyta de båda trådändarna på den andra. När ramen var full doppades i ……..
När pärlorna fått sin glans och var färdiga vidtog arbetet med att trä halsbanden. Nu kunde man lätt dra ut en av de dubbla trådarna och i stället föra över pärlorna till det slutliga bandet.
mellan varje pärla, där fick man trä en och en.
Även om specialitén för tillverkningen utgjordes av de vaxade pärlorna, som man kallade japanpärlor och att dessa omfattades av det mesta arbetet var det naturligtvis mycken annan smyckestillverkning på Glabi. Från Norge kom………….
Den största tillverkningen var kanske ändå alla de halsband som gjordes av ämnen från glasstavarna i alabaster, opal och färgade, som förut omnänmts. Samma arbetsmoment med uppvärmning, stansning och slipning gällde för dessa men sedan var pärlorna klara att färdigställas till halsband. Det har också berättats att man tillverka glasknappar med fyra utstansade hål.
nytt material, påsar med pärlor, band och lås de färdiga halsbanden och pärlförsedda korkar förflyttades………..
sid 14 …till den andra och hur mamma sedan fick mäta av de bestämda längderna och montera färdigt.
Sten Pettersson berättar:
De arbetade i 2-skift med månadslön (Ev timpenning också)
De som eldade ugnarna började en timme tidigare. Lennart M, Sten P, Herlog E, Arne K, Åke F m fl.
De hade 3 ugnar där de värmde glasstavarna. När stavarna var långa kunde de hålla med händerna, sedan fick de ta tag med en tång för att inte bränna sig. De kunde stansa ut 5 -–6 pärlor sedan fick de värma igen. Stansen var försedd med en nål som gjorde hål i pärlorna. Det gick att ha tre stänger på gång samtidigt i värmen. Både pärlor och knappar stansades.
Man tillverkade knappar med fyra hål i, pärlor och örhängen
Pärlorna lades i vatten och sand, fick snurra däri en vecka.
Ibland sprack glasstavarna när de värmdes. Hugo Hell var då mycket missnöjd med kvalittén.
Hell hade för avsikt att tillverka glasstänger själv. Det grävdes ett hål för att gjuta en ugn och göra dem där.
Hell var boss vid ugnarna och Else med pärlorna.
Linus Pettersson murade upp ugnarna
Schott började att tillverka pärlor själv på Kyrkeby. Småhusen i skogen mitt emot Skårins.
Tjeckerna var experter. Det var de som kunde.
Längre fram i tiden när inga anställda fanns tror Sten att de köpte färdiga pärlor från Tjeckoslovakien, plockade ihop och vaxade själva.

Kontroll

Skapad2023-01-12 12:30:24
Senast ändrad2023-01-12 12:30:24