bild
Arkiv

Spångaarkiven III, Bromsten

Spångaarkiven

Grunddata

ReferenskodSE/SSA/0550/03
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/v8OknBt8b4gXbfEReywpzA
Omfång
5,8 Hyllmeter 
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv (depå: Kungsklippan, Liljeholmskajen)

Innehåll

Ordning & strukturArkivnr: SSA/15479

Förteckning 550









Förteckning

över

Spångaarkiven III/Bromsten
Allmän anmärkningBromsten inkorporerades i Stockholm stad år 1949.

Byggnadsnämndens handlingar förvarades till år 2020 i serie F3a i Stadsbyggnadskontorets arkiv.

Övriga bygglovshandlingar för Bromsten finns insorterade i Byggnadsnämndens expedition och stadsarkitektkontors arkiv.
Inledning (äldre form)Bromsten

Bromstensmunicipets historia företer till en början många likheter med Solhem (B). Vad Carl Alm och AB Hem
på landet betydde för Solhem, betydde brukspatronen J.E
Lignell och AB Billiga tomter för Bromsten, och kontorschefen A.O Hellgren i nämnda företag spelade framgångsrikt Ernst Kocks och Anton Petterssons roller.
Mark till gator och öppna platser enligt en regleringsplan, utarbetad även den av Nils Gellerstedt,
likaså tomter till åtskilliga allmännyttiga ändamål, brandstation, Folkets Hus, nykterhetsväsen, allt detta
säkrades genom Lignells testamente som öppnades 1909. Det rörde sig om ca 300.000 kvft mark, vartill kom pengar till brandbrunnar, belysning och vägförbättringar. Till en motprestation fick visserligen samhället förbinda sig, men den var föga förpliktande, övertagande av ett servitut, knutet till det hem för fallna kvinnor, Fristad, som år 1900 anlagts här ute av Carl Cervin. Och företagets välvilja
fortfor att flöda. År 1911 fick municipet 60.000 kvft mark gratis med villkor att ett mot köpesumman svarande
belopp disponerades till förvärv av brandredskap. Samma
år fick man genom Hallgren motta i present en motorspruta. Municipalstämman betygade sin tacksamhet medelst uppresning. Betydande förvärv av mark, ännu kvarliggande i bolagets ägo, gjordes senare på mycket gynnsamma villkor, det sista 1926. Men därmed var denna
källa till välstånd tömd, och parallellen med Solhem kan icke med fördel drivas längre. Som antytts fanns skillnader i bebyggelsens struktur mellan de båda tätorterna. Det fanns också skillnader i socialgruppe-
ringen. Bromsten var av ursprunget i högre grad än Solhem ett rent arbetarsamhälle. Enklare folk satt i styret. Bland dem märks skräddaren Josef Unger, stämmans ordförande från 1908, fullmäktiges från 1920,
municipalnämndens från 1909, störtad på grund av omfattande oegenligheter 1927, snickaren A. Hjalmar Dahl, nämndens ordförande 1904-08 och 1927-28, fullmäktiges 1919, samt folkskolläraren Josef Martiin, nämndens ordförande 1927-34, 1938-43. Även Bromsten tog
sin elförsörjning från Sundbyberg. Vatten- och avlopps-
ledningarna var givetvis också här det stora problemet.
Arbetena - det gällde till en början enbart kloakledningar - kom i gång på allvar 1921. Stora pengar kom i omlopp, och det var på dem Unger stupade -
i första hand skall sägas, ty 1925-26 byggdes också kommunalhus och bedrevs omfattande vägarbeten i samhället. Den stora kraschen innebar en svår set-back
för Bromsten, men Martiin var mannen att sanera förvaltning och finanser, och då andra fredskrisen bröt
in, trädde Bromsten fram som huvudman för ortens mest betydande beredskapsarbeten. Vattenledningsfrågan löstes 1933-34, och 1935 anslöts samhällets avlopp till
den huvudavloppsledning som av primärkommunen anlagts. Många sysslolösa sattes i arbete (A). Åren efter Martiins avgång var en stilla tid i Bromstens-
municipet. Utbyggnaden var i stort sett avslutad. En tendens till förborgerligande av samhället förmärktes.

Tillgänglighet

SekretessNej

Kontroll

Senast ändrad2020-10-05 09:13:51