Från Kungl. Maj:t till Johan Banér/Fältmarskalk

Axel Oxenstiernas skrifter och brev

Innehåll

Innehåll Kungl. Maj:ts svar på Banérs skrivelser av 1 och 22 januari samt 4 februari. Svaret har fördröjts på grund av att riksdagen pågått och alliansförhandlingarna med Frankrike först nu är avslutade. – Eftersom tidigare försök att inleda underhandlingar om fred visat sig vara fåfänga, har man nu ingått allians med Frankrike och förbundit sig att arbeta för en universalfred och fredsförhandlingar med samtliga berörda. Detta har meddelats Salvius och Grotius. Kungen av Danmarks erbjudande om medling har besvarats i samma anda. Nu gäller det att med vapnen i handen ”driva på freden”. – Efter att Banér året innan fått stå emot hela fiendens styrka, har man nu genom hertig Bernhard av SachsenWeimar begärt en framstöt (diversion) från Frankrikes sida. – Svårigheter i Westfalen och gentemot Hessen efter lantgreve Wilhelms frånfälle. Ambassadör Hermann Wolff har skickats till Kassel för att förhandla om en samordning av de hessiska och svenska trupperna i Westfalen. Generalmajor Schneidewind skall förstärka den westfaliska armén med ett nyvärvat regemente till fots för att därigenom förhoppningsvis också minska trycket på Banér. – Den viktigaste uppgiften är att återställa och försvara ställningarna vid Östersjökusten [”sjökanten”], i Pommern och Mecklenburg. Följande sex punkter kräver överläggning och beslut: 1) En huvudarmé skall bildas och ställas under Banérs kommando; 2) Huvudplatserna vid sjökanten (Wismar, Stralsund, Stettin, Greifswald och Kolberg) skall förses med dugliga kommendanter och tillräckligt starka garnisoner; 3) Ledningen av civilstaten som hittills legat i Sten Bielkes händer skall uppdras åt Banér. Således skall överkommandot och generalguvernementet i neder- och översachsiska kretsarna förenas i Banérs hand; 4) Tillförsel av pengar, proviant, ammunition och andra förnödenheter till fälttrupperna; 5) Under amiral Peter Blumes kommando skall en flotta av mindre fartyg säkra sjökusten och hamnarna i Wismar, Rügen och Frisches Haff; 6) En person skall förordnas att fortlöpande följa vad som händer i fråga om fredsförhandlingarna. För närvarande är Salvius den lämpligaste. Han skall hålla nära kontakt med Banér. När det blir allvar med fredsförhandlingar kommer en eller flera andra att sändas dit. Kungl. Maj:t noterar med instämmande att Banér avrått från att låta officerare delta i fredsförhandling (i frågan om truppernas gottgörelse). – Banér bör lämna sitt betänkande på denna skrivelse, därefter kommer Kungl. Maj:t att utfärda fullmakter och instruktioner. Under tiden bör Banér så långt det är möjligt följa de i denna skrivelse meddelade direktiven.

Innehåll

Kungl. Maj:ts svar på Banérs skrivelser av 1 och 22 januari samt 4 februari. Svaret har fördröjts på grund av att riksdagen pågått och alliansförhandlingarna med Frankrike först nu är avslutade. – Eftersom tidigare försök att inleda underhandlingar om fred visat sig vara fåfänga, har man nu ingått allians med Frankrike och förbundit sig att arbeta för en universalfred och fredsförhandlingar med samtliga berörda. Detta har meddelats Salvius och Grotius. Kungen av Danmarks erbjudande om medling har besvarats i samma anda. Nu gäller det att med vapnen i handen ”driva på freden”. – Efter att Banér året innan fått stå emot hela fiendens styrka, har man nu genom hertig Bernhard av SachsenWeimar begärt en framstöt (diversion) från Frankrikes sida. – Svårigheter i Westfalen och gentemot Hessen efter lantgreve Wilhelms frånfälle. Ambassadör Hermann Wolff har skickats till Kassel för att förhandla om en samordning av de hessiska och svenska trupperna i Westfalen. Generalmajor Schneidewind skall förstärka den westfaliska armén med ett nyvärvat regemente till fots för att därigenom förhoppningsvis också minska trycket på Banér. – Den viktigaste uppgiften är att återställa och försvara ställningarna vid Östersjökusten [”sjökanten”], i Pommern och Mecklenburg. Följande sex punkter kräver överläggning och beslut: 1) En huvudarmé skall bildas och ställas under Banérs kommando; 2) Huvudplatserna vid sjökanten (Wismar, Stralsund, Stettin, Greifswald och Kolberg) skall förses med dugliga kommendanter och tillräckligt starka garnisoner; 3) Ledningen av civilstaten som hittills legat i Sten Bielkes händer skall uppdras åt Banér. Således skall överkommandot och generalguvernementet i neder- och översachsiska kretsarna förenas i Banérs hand; 4) Tillförsel av pengar, proviant, ammunition och andra förnödenheter till fälttrupperna; 5) Under amiral Peter Blumes kommando skall en flotta av mindre fartyg säkra sjökusten och hamnarna i Wismar, Rügen och Frisches Haff; 6) En person skall förordnas att fortlöpande följa vad som händer i fråga om fredsförhandlingarna. För närvarande är Salvius den lämpligaste. Han skall hålla nära kontakt med Banér. När det blir allvar med fredsförhandlingar kommer en eller flera andra att sändas dit. Kungl. Maj:t noterar med instämmande att Banér avrått från att låta officerare delta i fredsförhandling (i frågan om truppernas gottgörelse). – Banér bör lämna sitt betänkande på denna skrivelse, därefter kommer Kungl. Maj:t att utfärda fullmakter och instruktioner. Under tiden bör Banér så långt det är möjligt följa de i denna skrivelse meddelade direktiven.