From Carl Marinus to Axel Oxenstierna

Axel Oxenstierna's works and letters

Contents

Contents De spanska uppgifterna om franska motgångar i Katalonien (Barcelonas avfall, massaker på den franska garnisonen där och Condés nederlag) bekräftas inte av oberoende källor, vilket däremot uppgifterna om uppror i Neapel mot det spanska styret gör. Den venetianske residenten i Neapel skriver att Neapels folk tröttnat på skattetrycket och gripit till vapen. Man har gått till angrepp mot de spanska ämbetsmännen och bränt bl. a. skatteregistren. Vicekungen tog sin tillflykt till Castel Nuovo, där han skyddas av spanska och tyska soldater. För att blidka folket har han kungjort en amnesti för upprorsmännen och lovat sänkta skatter och ett återställande av de privilegier Neapel åtnjöt på Karl V:s tid. Trots detta har folket inte lagt ner vapnen utan ropar: Viva il Re di' Spagna, emora il cattivo governo. Den franska flottan har fått befallning att närma sig Neapel, men Marinus tror inte att det är till någon nytta, då fransmännen är allmänt hatade. Om så inte varit fallet, skulle spanjorerna för länge sedan ha drivits ut ur både Italien och Nederländerna. Upproret på Sicilien pågår än, och den spanska flottan har återkallats. Det råder full förvirring i riket Neapel, och banditer härjar. - I Milano råder det lugn: Guvernören har varit sjuk, och det råder brist på pengar. I hopp om fred och av fruktan för franskt styre föredrar folket det spanska oket hellre än att göra uppror. En spansk armé, 12 000 man stark, ligger i läger i Monferrato, medan fransmännen har högst 5 000 man i Piemonte och befälhavarna, fransmannen Pralin (Du Plessis-Praslin, hertigen av Choiseul) och Thomas av Savojen, inte kommer överens. Hertigen av Modena har betygat sin trohet mot Spanien. Övriga italienska furstar håller låg profil. - Venetianarna försöker få till stånd en fred med Turkiet, då de inte har råd med kriget och förlorat hoppet om att någon ska komma till hjälp och anfalla turkarna, som ansätter venetianarna på flera fronter med stora styrkor. - Ärkehertigen av Tyrolen har ännu inte lämnat något svar på schweizarnas brev om neutraliteten. Lindau är inringat av svenska skepp. - Det har visat sig att uppgifterna om Condés nederlag och Barcelonas fall kommer från en grumlig källa, en skeppskapten som anlänt till Genua och rapporterat till det spanska sändebudet där. Schweizare rapporterar från Barcelona att Condé förlorat många män under den nu hävda belägringen av Lérida och att katalanernas trohet mot Frankrike vacklar men att Barcelona fortfarande hålls av fransmännen och att den franska armén slagit läger nära Tarragona. Belägringen av Lérida hävdes på grund av deserteringar och klippans hårdhet, som omöjliggjorde uthuggande av mingångar. - Det rapporteras från Milano och Rom att upproret i Neapel har stillats genom kardinal Trivulzios och ärkebiskopens av Neapel [Filomarinos] försorg. Andra hävdar att upproret alltjämt pågår, liksom på Sicilien. - Enkevort har tagit Wangen och oroar de svenska garnisonerna.

Contents

De spanska uppgifterna om franska motgångar i Katalonien (Barcelonas avfall, massaker på den franska garnisonen där och Condés nederlag) bekräftas inte av oberoende källor, vilket däremot uppgifterna om uppror i Neapel mot det spanska styret gör. Den venetianske residenten i Neapel skriver att Neapels folk tröttnat på skattetrycket och gripit till vapen. Man har gått till angrepp mot de spanska ämbetsmännen och bränt bl. a. skatteregistren. Vicekungen tog sin tillflykt till Castel Nuovo, där han skyddas av spanska och tyska soldater. För att blidka folket har han kungjort en amnesti för upprorsmännen och lovat sänkta skatter och ett återställande av de privilegier Neapel åtnjöt på Karl V:s tid. Trots detta har folket inte lagt ner vapnen utan ropar: Viva il Re di' Spagna, emora il cattivo governo. Den franska flottan har fått befallning att närma sig Neapel, men Marinus tror inte att det är till någon nytta, då fransmännen är allmänt hatade. Om så inte varit fallet, skulle spanjorerna för länge sedan ha drivits ut ur både Italien och Nederländerna. Upproret på Sicilien pågår än, och den spanska flottan har återkallats. Det råder full förvirring i riket Neapel, och banditer härjar. - I Milano råder det lugn: Guvernören har varit sjuk, och det råder brist på pengar. I hopp om fred och av fruktan för franskt styre föredrar folket det spanska oket hellre än att göra uppror. En spansk armé, 12 000 man stark, ligger i läger i Monferrato, medan fransmännen har högst 5 000 man i Piemonte och befälhavarna, fransmannen Pralin (Du Plessis-Praslin, hertigen av Choiseul) och Thomas av Savojen, inte kommer överens. Hertigen av Modena har betygat sin trohet mot Spanien. Övriga italienska furstar håller låg profil. - Venetianarna försöker få till stånd en fred med Turkiet, då de inte har råd med kriget och förlorat hoppet om att någon ska komma till hjälp och anfalla turkarna, som ansätter venetianarna på flera fronter med stora styrkor. - Ärkehertigen av Tyrolen har ännu inte lämnat något svar på schweizarnas brev om neutraliteten. Lindau är inringat av svenska skepp. - Det har visat sig att uppgifterna om Condés nederlag och Barcelonas fall kommer från en grumlig källa, en skeppskapten som anlänt till Genua och rapporterat till det spanska sändebudet där. Schweizare rapporterar från Barcelona att Condé förlorat många män under den nu hävda belägringen av Lérida och att katalanernas trohet mot Frankrike vacklar men att Barcelona fortfarande hålls av fransmännen och att den franska armén slagit läger nära Tarragona. Belägringen av Lérida hävdes på grund av deserteringar och klippans hårdhet, som omöjliggjorde uthuggande av mingångar. - Det rapporteras från Milano och Rom att upproret i Neapel har stillats genom kardinal Trivulzios och ärkebiskopens av Neapel [Filomarinos] försorg. Andra hävdar att upproret alltjämt pågår, liksom på Sicilien. - Enkevort har tagit Wangen och oroar de svenska garnisonerna.