Vestergötland

Plats Vestergötland

Län Skaraborgs län

Beskrivning Vestergötland. Landskap i Götaland, omgifvet af Dalsland, Venern, Vermland och Nerike i n., Vettern och Småland i ö. och s.o., Halland, Kattegatt och Bohuslän i s.v. och v. Naturliga gränser äro - utom Venern och Vettern - Gullspångselfven, sjön Skagern samt Tivedens skogsåsar mot Vermland och Nerike, Götaelf mot Bohuslän. Största afståndet i n. och s. samt i n.o. och s.v. är 20 mil, bredden i ö. och v. är inom s. delen vanligen 12 mil, men afsmalnar norrut och är mellan Venern och Vettern, som minst, 4 mil. Ytinnehållet är 155,110 qv.-mil, hvaraf land 147,074. Detta vidsträckta område är af mycket vexlande beskaffenhet och är i gränstrakterna i allmänhet mycket likt grannprovinserna. Sålunda är den n.ö. delen fylld af Tiveden, hvars skogsåsar fortsättas utefter Vettern, der de bortom den bördiga "Guldkroken" kring Hjo följas af en annan bergig trakt, Hökensås. Bortom denna vidtager det småländska eller s. Sveriges högland, hvilket uppträder inom många af de s.ö. snrne och der har betydliga höjder. Dessa högre trakter omgifva den stora, inre, åt Venern sluttande odlade slättbygden, som i sin bästa del benämnes falbygden och söderut följes af mossar, kärr, ljunghedar och snart öfvergår till en åt s.v. sluttande vidsträckt bygd, som sammanhänger med det nämda höglandet. Liksom detta utgör s.v. delen af landskapet en mer och mindre kuperad, bergig och skogig bygd. Jorden är der på de flesta ställen mager, mångenstädes klädd med ljung eller annars beröfvad skogshöljet utan att ha blifvit åker. Beskaffenheten är dock mycket olika: kärren äro talrikast i s., de kala bergen allmännast i s.v. i grannskapet af hafvet; bördiga trakter äro snrne i det n.v. häradet. De förnämsta strömmarne äro (utom Gullspångselfven) Tidan, Lidan och Nossan, som flyta till Venern, Götaelf som går från nämda sjö till Kattegatt, dit äfven Viskan och Ätran strömma. Folkmängden uppgår till 569,750 personer och egnar sig på slätten åt jordbruk och någon kalkbränning, i de öfriga bygderna derjemte åt skogshandtering, väfnadsindustri (både som storslöjd och hemslöjd), annan hemslöjd, handel, skogshandtering och andra smärre näringar; i städerna och kustbygderna åt fabriksdrift, utom den angifna, handel, fiske och sjöfart. Jorden eges i mindre mån än i Mälareprovinserna under stora gods. Landskapet är deladt på 3 län: Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs, till hvilkas artiklar härmed hänvisas.

Upprättad av Riksarkivet SVAR-Svensk arkivinformation