Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Wismariensia


Grunddata

ReferenskodSE/RA/2407
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/G2QNeBUQrH6d0002H087k3
Omfång
5,5 Hyllmeter 
78 Volymer 
Datering
1631–1802(Tidsomfång)
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd): F häfte, F-exp/pärm
ArkivinstitutionRiksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Marieberg)
Arkivbildare/upphov
[Proveniens ej registrerad]

Innehåll

Inledning (äldre form)Samlingen Wismariensia består till allra största delen av till Kungl. Maj:t inkomna skrivelser från myndigheter och personer i Wismar och dess område (amten Neukloster och Poel) jämte därmed sammanhörande handlingar. Av de olika förvaltningsorganens i Wismar arkiv finnes så gott som intet förenat därmed; endast några brev till vissa innehavare av tribunalspresidentsplatsen eller de administrativa chefsposterna, en del papper rörande kommissioner - särskilt ett par volymer ang. tribunalsvisitationen 1688-1692, som från Tidö-samlingen överflyttats hit - samt några andra strödda handlingar utgör undantag härifrån.

Bland de här bevarade skrivelserna till K. Maj:t ligger också enstaka brev till rådet (särskilt rådets justitieavdelning under Karl XII), till presidenten i tribunalet under hans vistelse i Sverige och någon gång till enstaka rådsherrar eller kanslitjänstemän (särskilt på 1790-talet till rikskanslern från presidenten i tribunalet).

På grund av de wismarska ärendenas sammanhang med de pommerska - så t.ex. sorterade guvernören i Wismar i viss mån under generalguvernören i Pommern *), och en och annan kommission hade befattning med både pommerska och wismarska angelägenheter - äro åtskilliga handlingar ang. Wismar att söka i samlingen Pommeranica. Dessutom bör ihågkommas tillvaron av de från kammararkivet 1895 resp. 1898 överlämnade samlingarna dels av licenträkenskaper etc., dels av diverse ekonomiska handlingar rörande Sveriges forna besittningar, vilka både delvis angå Wismar; från den senare samlingen äro några kommissionshandlingar överförda hit.

Presidenterna i Wismarska tribunalet voro tidtals och Sveriges legater i Tyskland, och deras brev berör ofta ej blott tribunalets angelägenheter, utan också förhållandena till grannstaterna och den politiska ställningen i allmänhet.

Presidentskapet var under äldre tider i regel anförtrodd åt någon högre svensk ämbetsman, vilken ofta befann sig i hemlandet, medan den egentliga sysslan sköttes av vice-presidenten.

Presidenter och vicepresidenter voro, i den mån detta i samband med förtecknandet av samlingen kunnat utrönas följande:

Presidenter:
Förste innehavare av ämbetet var Bengt Gabrielsson Oxtenstierna (utnämnd 11/9 1652 1), vilken efterträddes av Johan Axelsson Oxtenstierna 1655-1657. Vem som följde närmast efter honom, framgår ej av de använda källorna, 1660 var emellertid Kristoffer Karl v. Schlippenbach, president 1) (jfr några brev till honom bland skrivelser till presidenter i tribunalet); efter hans död 1660 utnämndes åter Bengt Oxenstierna men utan att tillträda platsen 1) (jfr tribunalets brev till Bengt Skytte 23/4 1663 bland dess skrivelser till K. M:t), och Johan Gyllenstierna var tillförordnad. Den 31/3 1663 utnämndes Bengt Skytte 2) (jfr brev från tribunalet till K. M:t 23/4 1663), men han kom aldrig till Wismar 3) och fick avsked 1664 1). I stället utsågs Axel Sparre s.å. 1), Bengt Oxenstierna för tredje gången 4/11 1665 2), Axel Sparre återigen 1673 1), men då han på egen begäran befriades från att tillträda, uppdrogs ämbetet ännu en gång åt Bengt Oxenstierna 20/12 1673.2).

Efter Wismars återförvärvande blev Edvard Ehrensteen president 15/7 1680 2), men tillträdde ej 3), varpå 1683 följde Anders Lilliehöök 1) och efter honom Johan Rosenhane 1686-1710) (+ i Wismar 3/9 1710) 1) 3) och från 1710 Gustaf Faltzburg (+1719) 1).

Sedan Wismar efter nordiska krigets slut åter kommit i svensk ägo, utnämndes Luvig Fahlström till president 1721, men dog s.å. före tillträdet 1) 3). Därefter följde Fredrik Kristoffer v. Dohna 1722-1727 1) 3), Johan Lillienstedt 1727-1732 1) 3), Moritz Ulrik v. Putbus 1733-1763 1) 4), Jakob Filip v. Schwerin 1763-1769 1), Karl Otto v. Höpken 1769-1782 1), Ture Klinckowström 1782-1799 1) och Nils Bark från 1799 1), vilken var den siste i Wismar fungerande tribunalspresidenten.

Vice-presidenter
voro 3): David Mevius 1653-1670, Heinrich Coelestin v. Sternback 1670-1675, Joakim Rüdiger v. Owstien 1680-1692(93?), Vilhelm Julius Coyet 1693-1702, Johan Lillienstedt 1705-1710, Cordt Balthasar v. Tessin 1711-1726, David Georg v. Gerdes 1726. Dennes efterträdare Samuel v. Palthén (introducerad i ämbetet 1729 enligt Schröders cit. arbete) avled 1750 efter att i åtskilliga år ha skött tjänsten i stället för presidenten Putbus (jfr dennes brev till K. M:t 20/10 1750). Herman Henrik v. Engelbreckten, som därnäst innehade posten, avled 1760 (jfr Putbus' brev 11/9 1760) och efterträddes 1761 af Kristoff Erhard v. Corswanten (se dennes brev 28/9 1761), som dog 1777 och 1778 efterträddes av August v. Balthasar (jfr dennes brev 9/4 1778). Efter hans död 1785 (jfr Klinckowströms brev till K. M:t 22/8 s.å.) stod ämbetet länge ledigt (?? 8/11 1786, 30/9 1787, 17/1 1788), tills det 1788 besattes med assessor Frantz Philipp v. Breitenstern (ursprunligen Breitoprecher, Klinkowströms brev 17/1 och 27/11 1788), men efter hans död 27/11 1798 (se ?? 11/12 s.å.) torde det ej vidare ha blivit tillsatt. Några brev från överappellationsrådet J.J. v. Müklenfels, vilken i presidentens frånvaro tycks intagit främsta platsen, ligger bland tribunalets skrivelser till K. M:t.

______________________
*) Jfr t.ex. instruktionen för guvernören B.K. Wrangellin 27/5 1681 (Riksorg); ang. denna fråga jfr också kungl. brev till pommerska regeringen och pommerska kommissionen 25/2 1681 ib).
1) Anrep, Svenska adelns ättartavlor
2) Riksregistraturet. Betr. Bengt Oxenstierna jfr också ib. 2/11 och 7/11.
3) D. Schröder, Kurtze Besehreibung der Stadt und Herkschaft Wismar, Wismar (1743).
4) Från Putbus finns också skrivelser, mestadels ang. hans enskilda angelägenheter i Pommeranica.
_____________________________

Guvernörer
Guvernörsämbetet, som, att döma av instruktionerna, huvudsakligen hade att fylla militära uppgifter, existerade endast intill nordiska krigets senare del och var även tidigare tidtals obesatt. Såsom förste innehavaren av posten uppges Jon Lilliesparre, vilken emellertid snarare torde kunna betraktas som kommendant (se nedan kommendanter), omkring 1635-1641 1). Konrad v. Mardefelt fungerade 1657 2) - 1661 (entledigad 23/11 d.å. på grund av bristande medel 3) och 1664 (åter tillsatt 17/9 d.å. på grund av den allvarliga situationen 3) (-1668). Efter hans utnämning till vice-guvernör i Pommern 1668 2) tycks ämbetet stått obesatt, tills Gustaf Wrangel utnämndes 4/8 1674 (i anledning av den hotande situationen) 3). Efter Wismars återförvärvande utsågs först O.J. Grottthuss och (30/7 1680) 3) Anders Planting, av vilka ingendera tillträdde, och 27/5 1681 (vocation redan 8/4 s.å.) 3) Berndt Kristian Wrangelin. Han efterträddes 1683 (kungl. brev 25/5) 3) av Otto Johan Grotthuss och denne 1690 - då han gick i holeteinsk tjänst - av Friedrich v. Buchwaldt (jfr kungl. brev för honom på Grotthuss' regemente 28/2 1690) 3). Efter dennes död utnämndes Jürgen Mellin 13/6 1693, 3) varpå följde Nils Gyllenstierna 1696 (order att avresa 20/8) 3) och Bernhard Lieven 1698 (utnämnd 14/7) 3); han fick 25/4 1701 permission att bege sig till polska kriget - där han och stupade 1703 -, medan skötseln av ämbetet uppdrogs åt kommentanten M. Palmquist 3). Till guvernör utsågs Hans Isak Ridderhielm 9/1 1704 3) och efter hans död 1709 Mauritz Vellingk 19/3 1710 3), vilken emellertid straxt därpå blev generalguvernör i Bremen och på posten i Wismar ersattes med Reinhold Johan v. Fersen (utnämnd 30/8 1710) 3) vilken emellertid åter ännu i febr. 1712 var kvar i Stockholm 4). Han efterföljdes av Gustaf Adam Taube (utnämnd 13/5 1713) 1), vilken dock ej vistades i Wismar. Såsom vice-guvernör fungerade Martin Schoultz åtminstone 1711 3) - 1716 och blev efter dess fall utnämnd till guvernör 5/6 1716 1), men torde ej tjänstgjort efter dess återställelse. Däremot utsågs Johan Karlsson Strömfelt 11/12 1720 till "oberlandeshauptmann" 3) (guvernörstiteln ansågs tydligen ej lämplig, sedan Wismar blivit en öppen stad); när han lämnade platsen, är ej fullt tydligt (ännu 1725 tituleras han oberlandeshaputmann, 1727 blev han riksråd). Ämbetet upphörde härefter, och presidenten i tribunalet förvaltade de s.k. jura ducalia. Titeln guvernör finnes tillagd presidenttiteln vid N. Barks utnämning till tribunalspresident 7/10 1799 3).
________________________
1) Schröder, a.a.
2) Anrep, a.a.
3) Riksregistraturet
4) Ang. Nils Posse och Ernst Detlof Krassow, som burit titeln vice-guvernörer, se under Kommendanter.

__________________________________________

Kommendanter:
Till komplettering av listan över kommendanter, sådan den framgår av deras bevarade brev, kan följande meddelas: Såsom kommendanter före Wismars formliga avträdelse till Sverige uppger Schröder Erik Ryning 1632 (jfr ock riksregistraturet 30/12 1631), överste Bilefeld och 1634 Wilhelm Saltzburg. Jon Lilliesparre, som denne författare räknar som guvernör 1635-41, anses varit kommendant i instruktionen för Erik Hansson Ulfsparre 30/8 1641 1), (vilken redan på våren förordnats av Banér); denna instruktion är för övrigt mycket snarlik de senare guvernörsinstruktionerna - förmodlingen har man vid denna tid ej så noga skilt mellan de båda ämbetena. Ulfsparres fullmakt förnyades efter fredsslutet 20/1 1649 1). Huruvida posten besattes efter hans död 1652, är ej klart.

Magnus Stenbocks utnämning är daterad 3/6 1697, Magnus Palmquists 4/1 1699 1). Karl Gustaf Sperlings ställning är ej tydlig, i hans överstefullmakt 12/6 1706 1) nämns intet om kommendantskapet, men i sitt brev 4/9 s.å. säger han sig ha fått detta sig uppdraget. Än oklarare äro förhållandena under den följande tiden. Nils Posse kallar sig vice-guvernör och kommendant i sitt brev 13/8 1710 och betitlas vice-guvernör medan i K.J. Lewenhaupts brev 16/11 1709 4) Ernst Detlof Krassow åter skall enligt kungl. brev till Vellingk och Gyllenstierna 21/3 1710 1) vara vice-guvernör i Wismar, medan Vellingk, som nyss blivit guvernör därstädes företräder Gyllenstiernas generalguvernörssyssla i Bremen; Nordik Familjebok säger Krassow har blivit vice-guvernör och kommendant på nyåret 1712, Anrep uppger honom ha blivit guvernör 1711, enligt den har Schröder tryckta relationen (s. 411 f.) skall han ha ankommit till Wismar i jan. 1712 och övertagit kommandot, vilket Schoultz, som redan i aug. 1711 kallas vice-guvernör 2), dock även bibehållit. Schröder upptager också Anders Fürstenberg som kommendant (1716), varom dock uppgifter från andra håll ej anträffats, varför hans brev fått kvarligga på värvade regementen, n:o 147.

Efter Johan Svanfelts död 1736 upphörde kommendantskapet och befälet över den i Wismar förlagda obetydliga truppstyrkan fördes av någon mindre högt uppsatt officer (jfr presidenten v. Putbus' skrivelse till K. M:t 10/1 1756; förste chefen var överadjutanten Weismantel). Trupperna i Wismar utgjordes av tillfälliga kommenderingar från Stralsund; tills K. M:t 1762 på sekreta utskottets förslag beslöt att i stället en major skulle konstant vara kommendant i Wismar och uppdrog detta åt Johan v. Böhnen (se dennes brev 23/12 1769). Sedan denne 18/12 1771 blivit överstelöjtnant vid Västerbottens regemente, utnämndes 21/6 1773 Karl Ludvig v. Hintzenstern till kommendant *), i vilken ställning han kvarstod till Wismars förpantning 1802.

______________________
1) Riksregistraturet.
2) Schröder, a.a., sid. 350. Jfr nedan under Kommendanter.
3) Utrikesexpeditionens registratur.
4) ???? regementen; n:r 147.
*) Utrikesexpeditionens registratur.

Hänvisningar

ReproduceratNej

Kontroll

Skapad1993-09-30 00:00:00
Senast ändrad2010-05-12 10:22:12