Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Stockholm stads centrala drätselarkiv 1636-1920


Grunddata

ReferenskodSE/SSA/0037
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/6IwAfNQQw42mSSDo9RoLU2
ArkivinstitutionStockholms stadsarkiv

Innehåll

Inledning (äldre form)Stadskamrerarens arkiv 1636-1920

Stockholms stadsbokhållare 1643-1673 och stadskamrerare 1673-1920

Bengt Månsson, stadsbokhållare 1643-1663
Joseph Månsson, stadsbokhållare 1663-1673, stadskamrerare 1673-1676
Johan Andersson, stadskamrerare 1679-1697
Johan Volckhammer, stadskamrerare 1697-1713
Johan Dahl, stadskamrerare 1713-1725
Olof Eker, stadskamrerare 1725-1731
Roland Bure, stadskamrerare 1731-1737
Anders Westau, stadskamrerare 1737-1743
Carl Segerlund, stadskamrerare 1743-1757
Peter Corall, stadskamrerare 1758-1763
Anders Bilound, stadskamrerare 1763-1777
Carl Gustaf Wankif, stadskamrerare 1777-1813
Johan Henrik Reinholdson, stadskamrerare 1813-1846
Claes Ephraim Ekberg, stadskamrerare 1846-1858
August Dahlerus, stadskamrerare 1858-1877
Axel Theodor Ekwall, stadskamrerare 1878-1907
Per Ludvig Malm, stadskamrerare 1907-1920

Bakgrund
Fram till 1500-talets mitt redovisades de olika uppbörderna var och en skilda från varandra utan någon sammanfattande räkenskap. Vi denna tidpunkt märks samtidigt en markant tendens gentemot enhetlighet inom räkenskapsväsendet på grund av en centralisering till endast två stora kassor; den egentliga stadskassan (stadens uppbörd och utgift) och kämnärskassan (kronouppbörd samt stadens delar därav). Sammanfattande kapitalkonto saknades dock fortfarande. De äldre räkenskaperna har i stadsarkivet ordnats för sig tillsammans med borgmästare och råds arkiv (SE/SSA/0091) fram till förvaltningsreformen 1636. En viktig komplettering till den ofullständiga serien av äldre räkenskaper i stadsarkivet finns delvis bevarade i kammararkivet på Riksarkivet.

Med räkenskapen för åren 1636-1637 (G 1 A 1:1) har det inträtt en betydande förändring inom stadens bokföring. Denna räkenskap redovisar nämligen stadens samtliga utgifter och inkomster. Huvudbok i vedertagen mening är den likväl inte, då kapitalkonto saknas. Den bok som börjar 1 maj 1639 innehåller däremot alla stadens inkomster och utgifter inbegripande konto i förening med specialräkenskap och verifikationer och kan därför anses som Stockholms första verkliga huvudbok. Denna så kallade stadsbok är anmärkningsvärd då man genom att avsluta den med 1693 års utgång övergivit det gamla bruket att låta räkenskapsåret ta sin start i maj månad för att istället ha det i överenstämmelse med räkenskapsåret. Först 1643 framträder stadens bokföring fullt utvecklad enligt principer som under lång tid skulle bli normgivande. 1643 märks nämligen ett kapitalkonto med inkomsterna under kredit och utgifterna under debet tillsammans med hänvisningar till inkomst- och utgiftskonto, från vilka i sin tur hänvisas till verifikationerna.

Den första stadskamreraren
På 1630-talet fördes räkenskaperna av en tjänsteman vid namn Nils Nilsson, vilken i stadens stat benämndes bokhållare. År 1643, det första år som tidigare påpekats, då stadens huvudbok upprättas enligt nya regler övertogs bokhållarbefattningen av rådmannen Bengt Månsson. Nils Nilsson kvarstod ändå på lönestaten men som underordnad den nya bokhållaren och med titeln kassör. Bengt Månsson hade tidigare ansvarat för bokföringen vid Allmänna barnhuset. Denna institutions huvudböcker från 1640 och åren där omkring är förda av honom enligt samma mera utvecklade system, vilket 1643 började tillämpas av Stockholms stad. Utom allt tvivel är det Bengt Månsson som verkställt omläggningen av stadens bokföring.

Den stora förordningen om Stockholms stads styrelse den 12 december 1672, som betydde en genomgripande förändring av stadens administration, medförde även nya direktiv för finansförvaltningen. Ledningen lades i händerna på magistratens handelskollegium. För räkenskapernas skötsel gavs noggranna instruktioner, bl. a. beträffande bokhållarens och kassörens åtaganden. I samband med förordningens verkställande på våren 1673 infördes även titeln stadskamrerare. Den förste att bära denna titel var Joseph Månsson, bror till tidigare nämnda Bengt Månsson.

Uppdrag
Stadskamrerarens skyldigheter fastslogs av Karl XI den 20 december 1693. Dels genom ett reglemente ”angående stadens rättigheter, medel och inkomster” till överståthållaren och magistraten, dels genom en särskild instruktion för stadskamreren den 2 februari 1694. Genom dessa beslut koncentrerades samtliga stadens göromål förknippade med drätsel till stadskamrerakontoret. Dess chef skulle under handelskollegiets närmaste inseende bära ansvaret för och i alla enskildheter följa drätselförvaltningen, varvid han skulle arbeta i intimt samråd med stadsstyrelsen. Enligt reglementet skulle stadskamreraren inte längre få sin fullmakt av överståthållare och magistrat utan av Kungl. Maj:t, dock efter förslag av de förstnämnda. Instruktionen av 1694 var gällande i ett drygt sekel.

Uppbördsväsende
Av stadskamreraren förvaltades till en början samtliga stadens inkomster. Dessa var dels avgifter på handel och rörelse samt förmögenhetsavkastning, från 1600-talet vanligen sammanfattade i termen stadens enskilda medel. Därtill kommer skatteintäkter via den ordinarie kontributionen och allmänna bevillningen samt vissa kronoskatter. Genom beslut av magistrat och borgerskap 1759 upphörde stadskamrerarens befattning med kronoräkenskaperna, för vilka istället tillsattes en kronouppbördskamrerare enligt brev av den 21 mars 1763 godkänt av Kungl. Maj:t. Kronouppbördskamreraren övertog från stadskamrerarkontoret samtliga mantalslängder och andra till uppbördsväsendet hänvisade handlingar. Uppbördsarkivet överfördes senare till överståthållarämbetet sedan detta år 1814 tilldelats överinseende av kronouppbörden. Till följd av detta är alla tillhörande handlingar intagna i förteckningen över överståthållarämbetets arkiv. I stadskamrerarens arkiv finns en del spår kvar av tidigare befogenheter inom uppbördsväsendet. Bl. a. i handlingar som är sammanbundna dels med verifikationerna dels i spridda koncept.

Drätselkommissionen
Genom kungligt brev den 10 augusti 1813 skedde en betydelsefull förändring inom Stockholms finansförvaltning. Administrationen av stadskassan, som hittills utförts av handelskollegiet, överflyttades till en nyskapad institution, den så kallade drätselkommissionen. Denna bestod av överståthållaren som ordförande samt representanter för magistraten och borgerskapet. Utom den egentliga penningförvaltningen tilldelades kommissionen ledningen av den del av den kommunala byggnadsverksamheten som tidigare handlades av magistraten, för vilket ändamål tillsattes särskilda företrädare. Enligt kungligt brev den 27 mars 1846 övertog kommissionen även de byggnadsbefogenheter, som tidigare tillkommit en annan inom stadens byggandsväsende verksam institution, börs- bro- och hamnbyggnadsdirektionen, vilken därmed upphörde.

Drätselnämnden
Till följd av förordningen om kommunstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 upphörde drätselkommissionen, bemedlingskommissionen, inkvarteringskommissionen, brandvaktsadministrationen, m.fl. för att ersättas av en drätselnämnd. Denna organiserades på tre avdelningar. Första avdelningen övertog drätselkommissionens uppgifter och personal samt bemedlingskommissionens kommunala befogenheter och blev således finansförvaltningens centrum. Stadskamreraren förblev chef för dess kammarkontor. Till andra avdelningen överflyttades de ärenden som tidigare handlagts av inkvarteringskommissionen, brandvaktsadministrationen och kommissionen för båtsmansavgift. Under tredje avdelningen lades ärenden rörande gatu- och lyshållning samt vattenledning, vilka tidigare ombesörjts av särskilda styrelser. Samtliga tre avdelningar försågs med egna kammarkontor.

Andra och tredje avdelningen överflyttades 1880 till första avdelningen för att därefter kallas drätselnämndens kammarkontor med stadskamreraren som chef. Instruktion för kammarkontoret antogs av drätselnämnden den 3 november 1880.

För drätselnämnden utfärdades en kunglig instruktion den 1 januari 1883, där avdelningarnas antal inskränktes till två. Första avdelningen tilldelades stadens penningförvaltning. Andra avdelningen ansvarade för ärenden rörande byggnadsväsende, gatuhållning, belysning och vattenledning.

Inrättande av fastighetsnämnden som trädde i kraft den 1 januari 1919 innebar en betydande minskning av drätselnämndens befogenhetsområde. Bl. a. fråntogs man den ekomiska förvaltningen av stadens fastigheter. I samband med detta gjordes ändringar i drätselnämndens instruktion genom kungligt brev den 18 december 1918. Nämndens befogenheter minskades ytterligar vid den stora omorganisationen av Stockholms kommunalförvaltning 1920. Andra avdelningen lades ner och ansvaret för de tekniska uppgifterna övergick till gatunämnden, fastighetsnämnden, hamnstyrelsen och industriverksstyrelsen. Drätselnämnden hade vid denna tid utvecklats till ett förvaltningsorgan med rent finansiella uppgifter.

Om arkivet
I huvudsak består arkivet av räkenskapshandlingar. Framförallt används huvudböcker, verifikationer och tolagsjournaler. För verifikationerna finns ett särskilt upprättat register med sidhänvisningar. Tolagsjournalerna (tolag är en avgift för importerade och exporterade varor) ingår dels i verifikationerna dels i en egen serie. Arkivet består även av kassaböcker, bankböcker, fördelningsböcker, tomtöreslängder, memorial etc.

Originalhuvudbok (G 1 A 1 ) 1636-1920, vissa volymer skadade och saknade, se koncepthuvudbok
Koncepthuvudbok ( G 1 A 2 ) 1643-1788
Verifikationer (G 1 B) 1700-1920
Tolagsjournaler (G 1 C) 1735-1857

Det finns en del ämnesordnade serier som kan vara av extra intresse bl. a. Stadskamrerarens numrerade akter (F 5) som innehåller uppgifter om så vitt skilda ämnen som t.ex. Rörstrand, varven på Djurgården och Långholmen, badinrättningar, skolor m.m.

Sökvägar
Kronologiska register finns. Registren hänvisar till volymer och sidor.

Register till huvudböcker 1636-1800, se bilaga 1 till denna förteckning.
Register till verifikationer 1643-1734, se bilaga 1 till denna förteckning.
Register till tolagsjournaler 1735-1857, se bilaga 2 till denna förteckning.

Litteratur
De öden som Stockholms räkenskapsarkiv har genomgått finns beskrivna av Bertil Boëthius i betänkande angående ordnande av Stockholms arkivväsen (stadskollegiets utlåtande och memorial Bihang nr: 5, 1928).

Vad skatteväsendet beträffar hänvisas till stadsarkivets årsberättelse 1932. En artikel författad av Nils Staf - ”Mantals- och taxeringslängder i stadsarkivet”.

Som upplysande för stadens finansorgan kan också nämnas I Simonsson artiklar i Tidskrift för Stockholm stads tjänstemäns förening 1916, nr. 2, 4 och 5.

Inledningen är till stora delar författad av Carl-Fredrik Corin 1939. Texten har redigerats av Jörgen Skoglund i samband med ordnings- och förteckningsarbete 2016

Kontroll

Skapad2016-05-10 13:46:21
Senast ändrad2017-02-06 09:31:25