Kanngjutareämbetet

Grunddata

Referenskod SE/SSA/0066/28 Länk till posten https://sok.riksarkivet.se/arkiv/lDJe6DKz3gPSFxF4qsfo74 ExtraID 28 Omfång 0,02 Hyllmeter  Arkivinstitution Stockholms stadsarkiv (depå: Liljeholmskajen)

Visa detaljer Dölj detaljer

Innehåll

Inledning (äldre form) KANNGJUTAREÄMBETET (66/28) INLEDNING Konsten att gjuta tenn går långt tillbaka i tiden, till romartiden och ännu tidigare. Från klostren spreds under medeltiden tenngjutarkonsten till städerna. I Sverige omnämns kanngjutare på 1300-talet i Stockholm och Visby. Kannor var en viktig produkt och kanngjutare blev också den vanligaste benämningen för yrkeskåren tenngjutare. (Se även Tenngjutareämbetet förteckning nr 66/76.) Den första skråordningen för gryt- och kanngjutare tillkom 1545. Grytgjutarna arbetade med mässing och brons. Under 1600-talet ökade antalet kanngjutare i Stockholm, t ex på 1640-talet fanns det fem kanngjutaremästare och ca 100 år senare uppgick antalet till ca 15 mästare. Mästarna i landsorten lydde under stockholmsämbetet till dess de blev fler än tre mästare i en stad, då fick de tillåtelse att bilda ett eget skrå. I Stockholms stadsarkiv finns endast en handling bevarad från Kanngjutareämbetet, nämligen ett protokoll upprättat den 21 juni 1687. Stockholms stadsarkiv den 29 januari 2010 Christina Hellgren KÄLLOR: Dahlbäck, Göran, I medeltidens Stockholm, Monografier utgivna av Stockholms stad nr 81, Stockholm 1987. Löfgren, Albert, Stockholms kanngjutareskrå, Stockholm 1935. Nyström, Bengt, Björnstad, Arne, Bursell, Barbro (red.), Hantverk i Sverige - om bagare, koppareslagare, vagnmakare och 286 andra hantverksyrken, Stockholm (1989) 1996.

Kontroll

Skapad 2009-09-15 08:11:09 Senast ändrad 2012-12-05 13:12:11

KANNGJUTAREÄMBETET (66/28) INLEDNING Konsten att gjuta tenn går långt tillbaka i tiden, till romartiden och ännu tidigare. Från klostren spreds under medeltiden tenngjutarkonsten till städerna. I Sverige omnämns kanngjutare på 1300-talet i Stockholm och Visby. Kannor var en viktig produkt och kanngjutare blev också den vanligaste benämningen för yrkeskåren tenngjutare. (Se även Tenngjutareämbetet förteckning nr 66/76.) Den första skråordningen för gryt- och kanngjutare tillkom 1545. Grytgjutarna arbetade med mässing och brons. Under 1600-talet ökade antalet kanngjutare i Stockholm, t ex på 1640-talet fanns det fem kanngjutaremästare och ca 100 år senare uppgick antalet till ca 15 mästare. Mästarna i landsorten lydde under stockholmsämbetet till dess de blev fler än tre mästare i en stad, då fick de tillåtelse att bilda ett eget skrå. I Stockholms stadsarkiv finns endast en handling bevarad från Kanngjutareämbetet, nämligen ett protokoll upprättat den 21 juni 1687. Stockholms stadsarkiv den 29 januari 2010 Christina Hellgren KÄLLOR: Dahlbäck, Göran, I medeltidens Stockholm, Monografier utgivna av Stockholms stad nr 81, Stockholm 1987. Löfgren, Albert, Stockholms kanngjutareskrå, Stockholm 1935. Nyström, Bengt, Björnstad, Arne, Bursell, Barbro (red.), Hantverk i Sverige - om bagare, koppareslagare, vagnmakare och 286 andra hantverksyrken, Stockholm (1989) 1996.

 Serier (1 st)

Referenskod Titel Anmärkning   Vol. Handlingar Se även Tenngjutareämbetet nr 66/76.