Till reglering av det t o m 1919 under Generaltullstyrelsen lydande skeppsmätningsväsendet, på vilket det ankom att meddelst mätning enligt givna bestämmelser fastställa ett fartygs drägtighet för beräkning av vissa fartygsavgifter, gavs 1874 tre nya författningar (SFS nr 1874 nr 39, 40 och 41, i kraft 1/4 1875). Skeppsmätningsorganisationen utvidgades härigenom samt erhöll en fastare administrativ struktur. Riket indelades sålunda 1875 i fem skeppsmätningsdistrikt, vart och ett ställt under en skeppsmätningskontrollör. Stationeringsorter för dessa, Generaltullstyrelsen direkt underställda, befattningshavare blev Stockholm, Göteborg, Malmö, Kalmar och Sundsvall. Vidare stadgades att skeppsmätningskontrollören i Stockholm såsom s k e p p s - m ä t n i n g s ö v e r k o n t r o l l ö r skulle tillhandagå Generaltullstyrelsen med beredning av skeppsmätningsärenden (40 § 5). Skeppsmätningskontrollörerna hade i sina distrikt bl a att för- eller eftergranska skeppsmätarnas mätningsbevis, vilka låg till grund för de av tullkamrarna utfärdade mätbreven (40 §§ 7-8). Dessa mätningsbevis registrerades av skeppsmätningskontrollören i särskilda liggare, som årsvis insändes till Generaltullstyrelsen (40 § 12). Från skeppsmätarna skulle, likaledes årsvis till Generaltullstyrelsen, avskrifter av samtliga av dem utfärdade mätningsbevis, hopsatta till s.k. mätböcker, insändas (41 § 8).
1980 modifierades författningarna av 1874. SFS 1880 nr 64, 65 och 66 (i kraft 1/4 1881) gällde med en rad senare meddelade ändringar och tillägg fram t o m 1954.
Med SFS 1883 nr 58 (i kraft 1/1 1884) indrogs skeppsmätningskontrollörsbefattningen i Kalmar. I samma författning stadgades även att två skeppsmätningskontrollörer skulle finnas i Stockholm, av vilka den ene skulle fungera som skeppsmätningsöverkontrollör.
Genom SFS 1919 nr 749 (i kraft 1/1 1920) efterträddes Generaltullstyrelsen av Kommerskollegiet som chefsmyndighet för skeppsmätningsväsendet, vilket kollegiet förblev t o m 1955. Skeppsmätningskontrollörer skulle finnas i fyra städer; Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Sundsvalls skeppsmätningskontrollörsbefattning indrogs dock 1932 (SFS 1932 nr 475, i kraft 1/11 1932, samt Kungl. Maj:ts brev till Kommerskollegiet 21/10 1932). I instruktionen för Kommerskollegiet, (SFS 1919 nr 891, i kraft 1/1 1920), stadgades om en särskild skeppsmätningsöverkontrollör (§ 4), lydande under sjöfartsbyråns administrativa sektion (§ 8 mom. 1).
1880 års författningar gällde med ändringar t o m 1954. De upphävdes detta år och ersattes med SFS 1954 nr 550 (i kraft 1/1 1955). Stockholms, Göteborgs och Malmös skeppsmätningsdistrikt bibehölls men ställdes nu under överinseende av förste skeppsmätare, sedan kontrollen av mätningsbevisen underställts skeppsmätningsöverkontrollören. De av skeppsmätarna utfärdade mätningsbevisen insändes sålunda direkt till Kommerskollegiet, som efter granskning utfärdade mätbreven (§§ 12-13).
Författningen av 1954 ändrades följande år med avseende på chefsmyndigheten då skeppsmätningsverksamheten lades under sjöfartsverkets fartygsinspektion (SFS 1955 nr 685), i kraft 1/1 1956). Skeppsmätningsöverkontrollörens arbetsuppgifter övertogs av Sjöfartsstyrelsens fartygsbyrås skeppsmätningssektion.
Stockholm den 20 januari 1969
Krister Malmström
Mätböcker 1866-1874 finns i Generaltullstyrelsen I, Kammarkontorets arkiv.
Kontroll
Skapad
1993-09-30 00:00:00
Senast ändrad
2020-01-22 11:22:08
Till reglering av det t o m 1919 under Generaltullstyrelsen lydande skeppsmätningsväsendet, på vilket det ankom att meddelst mätning enligt givna bestämmelser fastställa ett fartygs drägtighet för beräkning av vissa fartygsavgifter, gavs 1874 tre nya författningar (SFS nr 1874 nr 39, 40 och 41, i kraft 1/4 1875). Skeppsmätningsorganisationen utvidgades härigenom samt erhöll en fastare administrativ struktur. Riket indelades sålunda 1875 i fem skeppsmätningsdistrikt, vart och ett ställt under en skeppsmätningskontrollör. Stationeringsorter för dessa, Generaltullstyrelsen direkt underställda, befattningshavare blev Stockholm, Göteborg, Malmö, Kalmar och Sundsvall. Vidare stadgades att skeppsmätningskontrollören i Stockholm såsom s k e p p s - m ä t n i n g s ö v e r k o n t r o l l ö r skulle tillhandagå Generaltullstyrelsen med beredning av skeppsmätningsärenden (40 § 5). Skeppsmätningskontrollörerna hade i sina distrikt bl a att för- eller eftergranska skeppsmätarnas mätningsbevis, vilka låg till grund för de av tullkamrarna utfärdade mätbreven (40 §§ 7-8). Dessa mätningsbevis registrerades av skeppsmätningskontrollören i särskilda liggare, som årsvis insändes till Generaltullstyrelsen (40 § 12). Från skeppsmätarna skulle, likaledes årsvis till Generaltullstyrelsen, avskrifter av samtliga av dem utfärdade mätningsbevis, hopsatta till s.k. mätböcker, insändas (41 § 8).
1980 modifierades författningarna av 1874. SFS 1880 nr 64, 65 och 66 (i kraft 1/4 1881) gällde med en rad senare meddelade ändringar och tillägg fram t o m 1954.
Med SFS 1883 nr 58 (i kraft 1/1 1884) indrogs skeppsmätningskontrollörsbefattningen i Kalmar. I samma författning stadgades även att två skeppsmätningskontrollörer skulle finnas i Stockholm, av vilka den ene skulle fungera som skeppsmätningsöverkontrollör.
Genom SFS 1919 nr 749 (i kraft 1/1 1920) efterträddes Generaltullstyrelsen av Kommerskollegiet som chefsmyndighet för skeppsmätningsväsendet, vilket kollegiet förblev t o m 1955. Skeppsmätningskontrollörer skulle finnas i fyra städer; Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Sundsvalls skeppsmätningskontrollörsbefattning indrogs dock 1932 (SFS 1932 nr 475, i kraft 1/11 1932, samt Kungl. Maj:ts brev till Kommerskollegiet 21/10 1932). I instruktionen för Kommerskollegiet, (SFS 1919 nr 891, i kraft 1/1 1920), stadgades om en särskild skeppsmätningsöverkontrollör (§ 4), lydande under sjöfartsbyråns administrativa sektion (§ 8 mom. 1).
1880 års författningar gällde med ändringar t o m 1954. De upphävdes detta år och ersattes med SFS 1954 nr 550 (i kraft 1/1 1955). Stockholms, Göteborgs och Malmös skeppsmätningsdistrikt bibehölls men ställdes nu under överinseende av förste skeppsmätare, sedan kontrollen av mätningsbevisen underställts skeppsmätningsöverkontrollören. De av skeppsmätarna utfärdade mätningsbevisen insändes sålunda direkt till Kommerskollegiet, som efter granskning utfärdade mätbreven (§§ 12-13).
Författningen av 1954 ändrades följande år med avseende på chefsmyndigheten då skeppsmätningsverksamheten lades under sjöfartsverkets fartygsinspektion (SFS 1955 nr 685), i kraft 1/1 1956). Skeppsmätningsöverkontrollörens arbetsuppgifter övertogs av Sjöfartsstyrelsens fartygsbyrås skeppsmätningssektion.
Stockholm den 20 januari 1969
Krister Malmström
Mätböcker 1866-1874 finns i Generaltullstyrelsen I, Kammarkontorets arkiv.
Mäthandlingar för fartyg införda i 1931 års skeppslista samt för fartyg som ommätts efter 1930 uttogs ur denna serie och fördes till serierna E III da och E III e
Serien innehåller även dossiéer för fartyg som mätts före 1931 men ommätts 1931-1955. (Mätningshandlingar för fartyg som ommätts efter 1955 se serie E III e).
I denna serie har också de avställda dossiéerna i serien "upphuggna fartyg", ursprungligen en separat serie (E III dd), insorterats vad beträffar svenska fartyg.
Serien innehåller även dossierer för fartyg som mätts före 1931 men ommätts 1931-1954. (Mätningshandlingar för fartyg som ommätts efter 1954 se serien E III e).
I denna serie har också de avställda dossiererna i serien "upphuggna fartyg", ursprungligen en separat serie (E III dd), insorterats, vad beträffar utländska fartyg.
- 1931- ; Serien splittrades omkring 1960 och de enskilda dossiererna för fartyg som upphuggits insorterades i serierna E III da (svenska fartyg) och E III db (utländska).
- (1875) - 1955; Dossiererna för utländska fartyg ommätta efter 1954 resp. svenska fartyg ommätta efter 1955 ingår i Sjöfartsstyrelsens arkiv, Fartygsbyrån, Skeppsmätningssektionen.