Uddeholms AB Gruvrörelsen

Grunddata

Referenskod SE/VA/50063 Länk till posten https://sok.riksarkivet.se/arkiv/v2WfmP6VeaUjRzr7vrGWa7 ExtraID 50063 Omfång 6,1 Hyllmeter  Datering 1670 – 1988 (Tidsomfång) Arkivinstitution Värmlandsarkiv, Region Värmland (depå: Zakrisdal) Arkivbildare/upphov Uddeholms AB (1668) (Beställningsböcker 1917-1935, gruvregister 1975-1981, åtkomst- och utmålshandlingar 1670-1950, prospekteringshandlingar 1874-1988, huvudböcker 1932-1956 m.m.) Kategori: Företag. Skogsbruk (Skogsindustri) Kategori: Företag. Utvinnings- och tillverkningsindustri, ospecificerat (Järnbruk, stålverk) Kategori: Företag. Gruvor och mineralutvinningsindustri Kategori: Företag. Energi-, vatten- och avloppsverk (Kraftrörelse) Kategori: Företag. Transport- och lagringsföretag

Visa detaljer Dölj detaljer

Innehåll

Allmän anmärkning Förteckningsnummer 11/96 Inledning (äldre form) Uddeholms AB Gruvrörelsen Historik Gruvrörelsen, tidigare gruvförvaltningen, kom till som egen förvaltning i Uddeholms organisation omkring år 1915. K G Brunnberg, disponent vid Persbergs gruvor, blev gruvförvaltningens förste chef. Uddeholmsbolaget hade vid tiden för bolagets grundande svårt att få tag på egen malm. Johan Karlström UHB:s grundare erhöll år 1670 privilegium för den första masugnen med malm fråm Rämsbergs gruvor. Dessa låg emellertid avigt till och hade inte den bästa malmen. När Bengt Gustav Geijer vid 1720-talet förvärvade nyttjanderätten till Motjärnshyttan, kom han via hyttan i åtnjutande av malmfångst vid Nordmarksfältet. När man sedan fann en ny malmåder vid Taberg, utanför det egentliga Nordmarksfältet, gjorde Bengt G Geijer sitt bästa för att få del av fyndigheten. Hans son Emmanuel Geijer genomförde och fullbordade förvärvet under 1750-talet. Vid slutet av 1700-talet var Uddeholmsbolaget ägare till alla gruvor utom Östra Taberg och en självständig förvaltning upprättades i Taberg. Vid Finnmossen hade man ungefär samtidigt med Nordmark hittat malm, men ådern förlorades och inte förrän i mitten av 1800-talet fann man förkastningen och brytningen återupptogs. Ett bolag bildades år 1853, där Uddeholmsbolaget var delägare och år 1901 ombildades detta till AB med UHB som huvudägare. I Persberg där gruvor bearbetats sedan 1400-talet (liksom Nordmark) bildades år 1866 Persbergs Grufve AB och Uddeholms AB blev störste delägare från år 1909 då man införlivade Storfors bruk i koncernen. År 1876 bildades Nordmarks Grufve AB och när Uddeholms AB år 1916 uppköpt alla aktier, avvecklades bolaget och verksamheten infördes under Uddeholmsbolagets gruvförvaltning. År 1856 bildades Grufve AB Långban och år 1917 övertog UHB aktiemajoriteten. Även i Tuollavaara Gruv AB förvärvades andelar år 1898 och år 1909, med köpet av Storfors bruk, blev Uddeholms AB majoritetsägare. Riddarhytte AB förvärvades år 1962 och drevs som ett självständigt dotterbolag fram till år 1966. Då genomfördes en sammanslagning och Riddarhytte gruvor infördes i Uddeholm AB:s gruvrörelse. Den huvudsakliga produkten har varit järnmalm, som från början sovrades och anrikades vid varje gruvfält. Anrikningsverken vid Taberg och Persberg har varit längst i bruk efter en del om- och nybyggnationer på 1940- och 1950-talen. Kalkbrytning har förekommit dels i Nordmark, Limkullens kalkbrott, i mindre omfattning, dels i Gåsgruvan vid Persberg, där brytning i större skala förekommit från år 1952. Gåsgruvan ingick i gruvrörelsen fram till år 1979 då ett eget bolag, Gåsgruvan AB, bildades för att ta hand om kalkhanteringen. Uddeholms AB hade 20 % av aktierna. Dolomit, som omgav malmerna, har nyttjats sedan slutet av 1800-talet. Under 2:a världskriget ökade efterfrågan då importen försvårades och i Långban inrättades ett malningsverk för att få fram finmalen dolomit, som användes vid glasbruken. Dolomit användes också som jordförbättringsmedel. Dolomithanteringen fortsatte till år 1972. Mangan var en efterfrågad malm som bröts i Långban under en tid. Tillgången var ojämn och i slutet av 1950-talet tog ådern slut och man fann ingen ny. Vid Hålsjöberg gjordes på 1950-talet provborrningar efter kyanit, som kan användas för framställning av eldfast material för ex.vis ugnar. När ett amerikanskt företag visade intresse för kyaniten, gjorde man en större undesökning på 1970-talet, men fyndigheten bedömdes som inte tillräckligt lönsam och projektet lades ned. Vid Nordmark gjordes provborrningar för att testa borrar som tillverkats vid Hagfors järnverk. Uddeholm AB hade koncession på uranletning och vid Persberg gjordes en prospektering på 1950-talet utan att någon brytning komtill stånd. Till gruvorna hörde särskilda "gruvskogar". Från 1686 fanns bestämmelser om rätt till skog för gruvor med anpassning till brytningskvantitet, en form av allmänning. Bruk och hyttor hade rekognitionsskogar där man betalade en avgift till kronan för uttag. Från 1824 var även gruvskogarna rekognitionsskogar och när man gjorde avverkning utöver gruvornas behov gick en del av vinsten till kronan. Inom Uddeholms AB sköttes all skogshantering av skogsförvaltningen, de olika skogarnas ekonomi hölls isär. Efter gruvskogsutredningen 1965 överenskoms mellan parterna bl a att nyttjanderättshavarna övertar äganderätten mot vederlag. Detta gäller för bl a Bredrevens gruvskog och Persbergs östra gruvskog, Persberg, Nordmarks och Hornkullens gruvskogar. Gruvdriften i Nordmark och Taberg förekom till år 1962, då den brytbara malmen avtog och gruvorna lades ned. Anrikningsverket i Taberg fortsatte driften med malm från Finnmossegruvan till år 1970 då det lades ned. Finnmossegruvan lades ned år 1973 och de sista åren fraktades malmen till Persberg. Förbrukning av malm vid järnverken hade minskat, då man övergått till skrot som råvara och försäljning av malm var inte längre lönsam. År 1973 lade man ned även det järnsvampverk som fanns i Persberg och år 1977 upphörde gruvbrytningen i Persberg. I Långban var brytningen efter järnmalm avslutad år 1957. Gruvrörelsen fungerade som egen verksamhetsgren inom UHB fram till år 1970. Från 1/7 1971 inordnades gruvrörelsen tillsammans med stålrörelsen. Gruvrörelsens chef fortsatte att ansvara för gruvhanteringen till den upphörde. Den 31/12 1980 avstängdes den sista pumpen vid Persberg och gruvan vattenfylldes, en epok var lyktad. Övriga arkiv med handlingar rörande gruvor och andelar tillhöriga Uddeholms AB: Tabergs gruvbolag, Finnmosse gruvbolag, Nordmarks gruvor, Persbergs Grufve AB, Grufve AB Långban, Uddeholms AB Smågruvorna, Diverse gruvbolag, Uddeholms historiska arkiv:dossierer och direktionsarkivet, Riddarhytte AB. Källor Ingvar Andersson: Uddeholms historia till 1914. Stockholm 1960. Klas-Erik Jakenberg: Uddeholms AB 1870-1985 En historisk översikt. Karlstad 1991. Uddeholms AB Historiska arkivet. Intervju med bergsingenjör Lars Carell Nordmarkshyttan.

Kontroll

Skapad 2006-05-23 00:00:00 Senast ändrad 2016-10-14 15:13:57

Uddeholms AB Gruvrörelsen Historik Gruvrörelsen, tidigare gruvförvaltningen, kom till som egen förvaltning i Uddeholms organisation omkring år 1915. K G Brunnberg, disponent vid Persbergs gruvor, blev gruvförvaltningens förste chef. Uddeholmsbolaget hade vid tiden för bolagets grundande svårt att få tag på egen malm. Johan Karlström UHB:s grundare erhöll år 1670 privilegium för den första masugnen med malm fråm Rämsbergs gruvor. Dessa låg emellertid avigt till och hade inte den bästa malmen. När Bengt Gustav Geijer vid 1720-talet förvärvade nyttjanderätten till Motjärnshyttan, kom han via hyttan i åtnjutande av malmfångst vid Nordmarksfältet. När man sedan fann en ny malmåder vid Taberg, utanför det egentliga Nordmarksfältet, gjorde Bengt G Geijer sitt bästa för att få del av fyndigheten. Hans son Emmanuel Geijer genomförde och fullbordade förvärvet under 1750-talet. Vid slutet av 1700-talet var Uddeholmsbolaget ägare till alla gruvor utom Östra Taberg och en självständig förvaltning upprättades i Taberg. Vid Finnmossen hade man ungefär samtidigt med Nordmark hittat malm, men ådern förlorades och inte förrän i mitten av 1800-talet fann man förkastningen och brytningen återupptogs. Ett bolag bildades år 1853, där Uddeholmsbolaget var delägare och år 1901 ombildades detta till AB med UHB som huvudägare. I Persberg där gruvor bearbetats sedan 1400-talet (liksom Nordmark) bildades år 1866 Persbergs Grufve AB och Uddeholms AB blev störste delägare från år 1909 då man införlivade Storfors bruk i koncernen. År 1876 bildades Nordmarks Grufve AB och när Uddeholms AB år 1916 uppköpt alla aktier, avvecklades bolaget och verksamheten infördes under Uddeholmsbolagets gruvförvaltning. År 1856 bildades Grufve AB Långban och år 1917 övertog UHB aktiemajoriteten. Även i Tuollavaara Gruv AB förvärvades andelar år 1898 och år 1909, med köpet av Storfors bruk, blev Uddeholms AB majoritetsägare. Riddarhytte AB förvärvades år 1962 och drevs som ett självständigt dotterbolag fram till år 1966. Då genomfördes en sammanslagning och Riddarhytte gruvor infördes i Uddeholm AB:s gruvrörelse. Den huvudsakliga produkten har varit järnmalm, som från början sovrades och anrikades vid varje gruvfält. Anrikningsverken vid Taberg och Persberg har varit längst i bruk efter en del om- och nybyggnationer på 1940- och 1950-talen. Kalkbrytning har förekommit dels i Nordmark, Limkullens kalkbrott, i mindre omfattning, dels i Gåsgruvan vid Persberg, där brytning i större skala förekommit från år 1952. Gåsgruvan ingick i gruvrörelsen fram till år 1979 då ett eget bolag, Gåsgruvan AB, bildades för att ta hand om kalkhanteringen. Uddeholms AB hade 20 % av aktierna. Dolomit, som omgav malmerna, har nyttjats sedan slutet av 1800-talet. Under 2:a världskriget ökade efterfrågan då importen försvårades och i Långban inrättades ett malningsverk för att få fram finmalen dolomit, som användes vid glasbruken. Dolomit användes också som jordförbättringsmedel. Dolomithanteringen fortsatte till år 1972. Mangan var en efterfrågad malm som bröts i Långban under en tid. Tillgången var ojämn och i slutet av 1950-talet tog ådern slut och man fann ingen ny. Vid Hålsjöberg gjordes på 1950-talet provborrningar efter kyanit, som kan användas för framställning av eldfast material för ex.vis ugnar. När ett amerikanskt företag visade intresse för kyaniten, gjorde man en större undesökning på 1970-talet, men fyndigheten bedömdes som inte tillräckligt lönsam och projektet lades ned. Vid Nordmark gjordes provborrningar för att testa borrar som tillverkats vid Hagfors järnverk. Uddeholm AB hade koncession på uranletning och vid Persberg gjordes en prospektering på 1950-talet utan att någon brytning komtill stånd. Till gruvorna hörde särskilda "gruvskogar". Från 1686 fanns bestämmelser om rätt till skog för gruvor med anpassning till brytningskvantitet, en form av allmänning. Bruk och hyttor hade rekognitionsskogar där man betalade en avgift till kronan för uttag. Från 1824 var även gruvskogarna rekognitionsskogar och när man gjorde avverkning utöver gruvornas behov gick en del av vinsten till kronan. Inom Uddeholms AB sköttes all skogshantering av skogsförvaltningen, de olika skogarnas ekonomi hölls isär. Efter gruvskogsutredningen 1965 överenskoms mellan parterna bl a att nyttjanderättshavarna övertar äganderätten mot vederlag. Detta gäller för bl a Bredrevens gruvskog och Persbergs östra gruvskog, Persberg, Nordmarks och Hornkullens gruvskogar. Gruvdriften i Nordmark och Taberg förekom till år 1962, då den brytbara malmen avtog och gruvorna lades ned. Anrikningsverket i Taberg fortsatte driften med malm från Finnmossegruvan till år 1970 då det lades ned. Finnmossegruvan lades ned år 1973 och de sista åren fraktades malmen till Persberg. Förbrukning av malm vid järnverken hade minskat, då man övergått till skrot som råvara och försäljning av malm var inte längre lönsam. År 1973 lade man ned även det järnsvampverk som fanns i Persberg och år 1977 upphörde gruvbrytningen i Persberg. I Långban var brytningen efter järnmalm avslutad år 1957. Gruvrörelsen fungerade som egen verksamhetsgren inom UHB fram till år 1970. Från 1/7 1971 inordnades gruvrörelsen tillsammans med stålrörelsen. Gruvrörelsens chef fortsatte att ansvara för gruvhanteringen till den upphörde. Den 31/12 1980 avstängdes den sista pumpen vid Persberg och gruvan vattenfylldes, en epok var lyktad. Övriga arkiv med handlingar rörande gruvor och andelar tillhöriga Uddeholms AB: Tabergs gruvbolag, Finnmosse gruvbolag, Nordmarks gruvor, Persbergs Grufve AB, Grufve AB Långban, Uddeholms AB Smågruvorna, Diverse gruvbolag, Uddeholms historiska arkiv:dossierer och direktionsarkivet, Riddarhytte AB. Källor Ingvar Andersson: Uddeholms historia till 1914. Stockholm 1960. Klas-Erik Jakenberg: Uddeholms AB 1870-1985 En historisk översikt. Karlstad 1991. Uddeholms AB Historiska arkivet. Intervju med bergsingenjör Lars Carell Nordmarkshyttan.

 Serier (36 st)

Referenskod Titel Anmärkning   B 1 Beställningsböcker Serien inbunden.   D 1 Gruvregister Serien i pärmar. Register till speciella gruvor serie F1b.   D 2 Register till åtkomsthandlingar Åtkomsthandlingarna finns i serie F1a.   D 3 Rapporter och sammanställningar angående arbetet i gruvorna Serien i kartonger. Med uppgifter om ackordsarbeten, löner m m.   D 4 Journaler över ankommet gods Serien inbunden.   D 5 a Materialutlämningsböcker   D 5 b Journaler över virkesförrådet Serien inbunden om ej annat anges.   D 5 c Journaler angående sprängämnesförrådet Serien inbunden.   D 6 Övertidsjournaler   D 7 Övriga liggare och register   E 1 Korrespondens med Bergmästarämbetet i Västra distriktet Serien i kartonger. Serien innehåller kartor och ritningar samt handlingar rörande utmål.   E 2 Övrig korrespondens Serien i kartonger.   F 1 a Åtkomst- och utmålshandlingar Serien i kartonger. Register till åtkomsthandlingarna se serie D2.   F 1 b Utmålshandlingar Serien i kartonger. Register se serie D1. Serien innehåller mutsedlar, utmålsprotokoll samt utmålskartor.   F 2 a Prospekteringar Serien i kartonger. Serien innehåller kartor och ritningar.   F 2 b Handlingar rörande norra gruvorna Serien i kartonger.   F 3 a Kyanitprojektet Serien i kartonger. Serien innehåller kartor, ritningar och diagram.   F 3 b Dolomitprojektet Serien i kartonger.   F 4 Fastighetsdeklarationer   F 5 Årsredogörelser Serien i kartonger.   F 6 Strödda ämnesordnade handlingar Serien i kartonger.   G 1 a Huvudböcker Serien inbunden om ej annat anges.   G 1 b Inventarieböcker Serien inbunden om ej annat anges.   G 1 c Förrådsinventarieböcker Serien inbunden om ej annat anges.   G 2 Avräkningsböcker Serien inbunden om ej annat anges.   G 3 a Avlöningsextrakt Serien inbunden.   G 3 b Avlöningsböcker Serien inbunden.   G 3 c Löner för gruvbrytning m m Serien häftad om ej annat anges.   G 3 d Löner för byggnads- och diverse arbeten Serien inbunden.   G 3 e Löner för sovring och anrikning Serien inbunden.   G 4 a Konceptkassaböcker Serien inbunden.   G 4 b Övriga kassaböcker Serien inbunden om ej annat anges.   G 5 Kassaverifikationer Serien i kartonger.   G 6 Memorial Serien inbunden om ej annat anges.   G 7 Specialer Serien inbunden.   H 1 Statistik för gruvorna Serien i kartonger.