Vid utlån av originalhandlingar ska tillståndsblankett fyllas i. Forskaren får låna en volym åt gången. Placering på första raden. Volym K 535 är svartmärkt och lånas inte ut. Arkivvantar används till arkivet.
Sökmedel
Arkivförteckning (godkänd), F-exp/pärm, Förteckning av Kari Tarkiainen 1975
Arkivet för underhållsländernas förvaltning är splittrat.
I Generalguvernementets samling i Kammararkivet (Generalguvernementet över Drottning Kristinas underhållsländer) ingår huvudsakligen räkenskaper, medan det största beståndet ingår i Kungliga arkiv under beteckningen Generalguvernören över Drottning Kristinas underhållsländer arkiv (K 451-614).
Detta arkiv innehåller bl.a. generalguvernörens koncept 1670-89 (14 volymer), registratur 1657-81(25 volymer), skrivelser till generalguvernören 1659-89 (51 volymer), handlingar om vissa underhållsgods 1650-1680 tal (13 volymer) och räkenskaper - kapital och verifikationsböcker 1654-84 (60 volymer).
Arkivhistorik
Drottning Kristina erhöll vid sin tronavsägelse 1654 ett livgeding, som omfattade Gotland, Öland, Ösel, staden Norrköping, de s.k. taffelgodsen i Pommern samt Poel och Neukloster I Mecklenburg. Räntorna för besittningarna skulle årligen uppgå till 200.000 riksdaler silvermynt. Drottningens förvaltning på de stora Östersjö-öarna, i Pommern och i Norrköping, varade till hennes död 1689. Taffelgodsen var förlänat till underhåll av mottagaren, särskilt om gods i Tyska riket och i Baltikum som skulle bekosta den furstliga hovhållningen.
Förhandlingar fördes mellan drottningen, tronföljaren, pfalzgreven Karl Gustav, rådet och ständerna vid abdikationsriksdagen.Inför sin abdikation 1654 förhandlade drottning Kristina till sig omfattande underhållsländer.
Underhållsland kan närmast jämföras med änkedrottningarnas livgeding. Det var en icke ärftlig förläning med syfte att säkerställa ett uppehälle för en furstlig person som inte var en regent. Företeelsen hade en särskild betydelse i samband med drottning Kristinas abdikation 1654. De underhållsländer som existerade inom riket från 1651-1689 hade samma status som de i Regeringsformen inrättade länen 1634.
Kristinas önskan att tillförsäkra sig största möjliga årsinkomst från Sverige i form av jordräntor och tullarrenden kom under förhandlingarna att vara i kollision med högadelns, speciellt riksdrotsen Per Brahes intressen. Man befarade en en mer allmän reduktion av donationerna i samband med att bortskänkta gods ställdes till drottningens disposition.
Kristina erhöll vid sin tronavsägelse 1654 ett livgeding, som omfattade Gotland, Öland (Karl Gustavs forna donation), Ösel (Magnus Gabriel De la Gardies tidigare grevskap), staden Norrköping, Wolgast, de s.k. taffelgodsen i Pommern (tidigare donerat åt högre krigsbefäl) samt Poel och Neukloster I Mecklenburg. Räntorna för besittningarna skulle årligen uppgå till 200.000 riksdaler silvermynt. Drottningens förvaltning på de stora Östersjö-öarna, i Pommern och i Norrköping, varade till hennes död 1689. 1681 skiftades Öland mot gods i Bremen-Verden.
Generalguvernörerna för drottning Kristinas underhållsländer skulle, enligt den överenskommelse som träffades i samband med abdikationsrecessens färdigställande 1654, vara svenskar och utsedda av riksdagen. En generalguvernör utsedd av riksdagen ansvarade för den övergripande administrationen, medan underguvernörer och andra tjänstemän arbetade lokalt.
Generalguvernörer för drottning Kristinas underhållsländer var Seved Bååth 1657-1669, Gustav Kurck 1669-1674, Göran/Jöran Gyllenstierna 1674-1680 och Johan Paulin Olivecrantz 1680-86. I underhållsrecessen reglerades drottningens och kronans inbördes förhållande i området. Kristina fick uppbära de skatter och andra pålagor som tidigare tillfallit kronan, samt tillsätta underlydande tjänstemän och genom dem utöva jurisdiktion. Kronan tillförsäkrades rätten att hålla garnison i de fästningar som låg i underhållsländerna, och i övrigt i krigstid förfoga över områdena. Drottningen hade bortsett från tre amt (distrikt, förvaltningsområde) i Pommern och ett gods på Ösel, inte rätt att förpanta, försälja eller annars bortge något av underhållsområdena, vilka efter hennes död skulle tillfalla kronan.
Allmän anmärkning
Utredning: F. Sleman (1964) 1669 års kommission angående drottning Kristinas underhållsländer Hänvisningar: Kommissioner och kommittéer i Kammararkivet; Kommission till drottning Kristinas underhållsländer, Jordeböcker; Östersjöprovinsernas räkenskaper, Kommittéarkiv; ÄK 634, Kungliga arkiv; K 89-90, 451-614; Drottning Kristinas utgångna och inkomna skrivelser samt Generalguvernören över drottning Kristinas underhållsländer
Forskning och litteratur: P. Sondén 1911, Clas Hjalmar Gustafsson "Bidrag till historien om drottning Kristinas afsägelse och riksdagen 1654" (Stockholm 1887) och Sven Ingemar Olofsson "Drottning Kristinas tronavsägelse och trosförändring" (Uppsala 1953).
En generalguvernör utsedd av riksdagen ansvarade för den övergripande administrationen, medan underguvernörer och andra tjänstemän arbetade lokalt. Generalguvernörer för drottning Kristinas underhållsländer var Seved Bååth 1657-1669, Gustav Kurck 1669-1674, Göran/Jöran Gyllenstierna 1674-1680 och Johan Paulin Olivecrantz 1680-86.
En generalguvernör utsedd av riksdagen ansvarade för den övergripande administrationen, medan underguvernörer och andra tjänstemän arbetade lokalt. Generalguvernörer för drottning Kristinas underhållsländer var Seved Bååth 1657-1669, Gustav Kurck 1669-1674, Göran/Jöran Gyllenstierna 1674-1680 och Johan Paulin Olivecrantz 1680-86.
En generalguvernör utsedd av riksdagen ansvarade för den övergripande administrationen, medan underguvernörer och andra tjänstemän arbetade lokalt. Generalguvernörer för drottning Kristinas underhållsländer var Seved Bååth 1657-1669, Gustav Kurck 1669-1674, Göran/Jöran Gyllenstierna 1674-1680 och Johan Paulin Olivecrantz 1680-86.
Angående Jacob Reenstiernas arrende av Gotlands och Ölands räntor och den med hans sterbhus förda processen, se Riksarkivets enskilda arkiv Momma-Reenstierna samlingen volym 92-98 (E 2560-2566). Jacob Reenstierna (Momma) var bruksägare, industriman, grosshandlare och skeppsredare. 1668 blev han medintressent i arrendeförvaltningen av drottning Kristinas underhållsländer Gotland och Ösel med titeln administratör. Han inrättade där en rad nya förvaltningsposter framförallt för att säkra krono inkomsterna. han gjorde också ansatser till att förbättra åkerbruket och handeln på Ösel. så småningom insåg han att det var detta arrende som var orsaken till de ekonomiska svårigheter han senare fick (källa SBL)
Volymerna K509, K 511 och K512 är uppdelade i tre delar vardera: K 509:I-III, K 511:I-III, K 512 I-III
Generalguvernörer för drottning Kristinas underhållsländer var Seved Bååth 1657-1669, Gustav Kurck 1669-1674, Göran/Jöran Gyllenstierna 1674-1680 och Johan Paulin Olivecrantz 1680-86. Angående Jacob Reenstiernas arrende av Gotlands och Ölands räntor och den med hans sterbhus förda processen, se Riksarkivets enskilda arkiv Momma-Reenstierna samlingen volym 92-98 (E 2560-2566). Jacob Reenstierna (Momma) var bruksägare, industriman, grosshandlare och skeppsredare. 1668 blev han medintressent i arrendeförvaltningen av drottning Kristinas underhållsländer Gotland och Ösel med titeln administratör. Han inrättade där en rad nya förvaltningsposter framförallt för att säkra krono inkomsterna. han gjorde också ansatser till att förbättra åkerbruket och handeln på Ösel. så småningom insåg han att det var detta arrende som var orsaken till de ekonomiska svårigheter han senare fick (källa SBL)
Drottning Kristina erhöll vid sin tronavsägelse 1654 ett livgeding, som omfattade Gotland, Öland, Ösel, staden Norrköping, de s.k. taffelgodsen i Pommern samt Poel och Neukloster I Mecklenburg. Räntorna för besittningarna skulle årligen uppgå till 200.000 riksdaler silvermynt. Drottningens förvaltning på de stora Östersjö-öarna, i Pommern och i Norrköping, varade till hennes död 1689. Taffelgodsen var förlänat till underhåll av mottagaren, särskilt om gods i Tyska riket och i Baltikum som skulle bekosta den furstliga hovhållningen.
SAOB: Kapitalbok - räkenskapsbok som (bl. a.) angiver ett företags tillgångar o. skulder vid varje räkenskapsårs början o. slut. Med verifikationsbok menas böcker med kvitton på utlagda utgifter. SAOB: bekräftelse (av ngts riktighet). ekon.) dokument l. handling (se d. o. 10) som verifierar ngt;
Generalintendenten Peter Appelmans papper (2 volymer) som tidigare tillhört detta arkiv, finns nu i Riksarkivets enskilda arkiv E 3132-3133.
Appelman företog i drottning Kristinas uppdrag två resor till Karl X Gustav för att frambära skiftande förslag och önskemål rörande hennes underhåll och underhållsländer (1656, 1657) och sändes 1664 till riksdagen i Stockholm för att begära fri religionsövning för henne och hennes hov vid besök i Sverige, en begäran, som dock av ständerna på regeringens yrkande avslogs. Bevarade brev till drottningen (dec. 1664–jan. 1666) röra bl. a. en plan att försäkra sig om Magnus Gabriel De la Gardies bevågenhet genom utbetalning ay 60,000 rdr eller motsvarande årsränta som vederlag för förläningar i Tyskland, vilka han avträtt vid Kristinas tronavsägelse (källa: SBL)