SDHK-nr: 542

Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven

Datering

1244 juni 24^*

Utfärdandeort

Saba

Innehåll

Prästen och kaniken Nils Ulfsson i Oslo kungör att han till konventet i Saba (Julita) skänker sina gods i ”Magdum” i Näshulta socken med alla tillägor, vilket han gjort med sin bror Lars Ulfssons bifall. Brevet är utfärdat samma dag, som bröderna själva inträdde i klostret.

Språk

latin

Källor

Original: Or. perg. RA 0101 bilder
Eftermedeltida avskrifter: Hadorph: II E 78, f. 126; Peringskiöld: E 41 (e. Had.); Örnhielm: XI p. 689

Brevtext

Nouerint vniuersi presentis inspectores tam posteri quam presentes quod Ego nicholaus vlfonis presbiter et canonicus in oslo de bonis mihi a deo collatis condo et offero Monasterio Saba et conuentui ibidem bona mea in Magdum in parochia vesulta cum agris pratis et siluis et omnibus pertinenciis perpetuo possidenda cum consensu vnici fratris mei dilecti laurencii vlfonis pro salute anime mee et progenitorum meorum qui ibi sunt humati et plurimi de mea cognacione quorum anime in christi pasce requiescant nunc et jmperpetuum. Jn cuius testimonium. Sigillum meum. vna cum Sigillo predicti fratris mej laurencii vlfonis est appensum, datum in predicto Monasterio Saba, Jpso die natiuitatis Sancti Johannis baptiste, quando ego cum predicto fratre meo accepi fraternitatem cum predictis fratribus Anno domini M°CC°XL° quarto die quo supra.

Sigill

Sigillen: 1. bortfallet; men pergamentsremsan qvar; 2. oskadadt.

Tryckt

se pdf av tryck

Faksimil

Arkiv, samhälle och forskning (2004:1-2), s. 23.

Litteratur och kommentar

En Lars Ulfsson förekommer 1369-86 (död före 1408) och en Nils Ulfsson, kyrkoherde i Lofta och kanik, 1353-99 (död före 1401); sonsöner till Håkan Läma. Bröderna förde det vidfästa sigillets vapen (se ÄFS I:1, s. 79-80). Se även Stig O. Nordberg, Fornsvenskan i våra latinska originaldiplom före 1300, I, s. 14 not 2 (”DS 314 av högst tvivelaktig äkthet”), och Ljungfors, Svensk diplomatik (1955), s. 215 (jfr s. 134).

Om Lars Ulfssons sigill, som ”synes vara äkta, men uppenbart är mycket yngre”, se B.E. Hildebrand, Svenska sigiller från medeltiden, I, 3, texten s. 2, not till n. 16.

Se C. Gejrot i Arkiv, samhälle och forskning (2004:1-2), s. 24.

Senast ändrad

2015-06-05

*Datumkommentar: Misstänkt förfalskning (bör omdat. till 1370-1400, se litt. o. komm.)