SDHK-nr: 5702

Magnus, med Gudz nade konunger Sweriges Norges oc Skane, sende allom clerkom oc leekmannom, se[r]delis huariom i Linchöpungs biscopssdöme, helso med Gudi. Vi kwnnungwm ethre allmennelighet elskelike at vi haffuom forstandit för visso rädelig tidende, huilken huar cristhen menniskio maa Serlika rädas; ty at Gud för menniskiona synda skwll haffuer eno stoora plago almenneliga kastat aa verldena med braadöda, swa at mestha lothrin aff ty folk, som var i thera landom, som vesthan vor land liggiande ärw, vtaff the plaagana dööd oc staar nw omkring alt Norge oc Halland oc naakas nu hiit, swaa at, huart man spöör ther omkring, tha staar swa starkelika at vthan alla sott faller folket nider alt sender at thet är helbrögda oc döör vthen allan redzskap oc formale; at eehuar han vmgangher är ey swa mykit folk aather, at ty gither til jorda kommit, som fraan stielper. Nw för then kerleek oc varkwnno vi till eder haffuom ey vthan stoora vmsorg radoms vi för aldra vora misgerninga skuld the samma plago oc dööd ywer vaarom almoga komma skola, stempndom vi vora viisa radgewara till vor boda, biscopa oc lekmän, biscopen aff Lincöpwngs kyrkio, biscopin aff Skara, herra Karl Nässkwnungason, Anwnd Stwra, Israel Birgeson, Magnus Niclison, Gregerss Stirtärweson [C: Styrbernason] riddara, Joan Christinason oc Niclass Ingawalson, sedhan canica aff them kyrkiom, som biscopa vora eckie her swa braadelika i tolka stoora torpth kwnde ey til vora komma til Lödösa, raadende medh them huad tienista eller ödmywkt thet skulde älla motta vara, som Gud motta blidkass aff oc sina miskwnd til vor nadelika senda, huilkom med oss samteckelica syntes ath tesso sinne, at alt folk ower Swerikes riike, klärkia oc leekmen, gammalt oc vngt, kwinkönss oc mankönss, kommen til theres soknakyrkio fregedagen i huario vikw ölne oc barfötte oc kennes vedher sin Gud hans rettwiso oc hans vold med retto ödmykt, gongin tha om kyrkio medh heliedomom, hörin messo med gudelica aakallan aa them dagenom, offren sitt offer aa altaren, then peninga, som thet formaa, then andra almosa thet formaa. Thetta offer skola kyrkiavärendana skipta mellan fatiga manna, till prestens nytto skal thet samma offer ingomlundom vendes ella kommo [C: -a]. Fregedagen huarn biwdom vi oc radom huariom cristno manne fasta veder vatn oc bröd; huar thet ey vill, at minsta aff hollda aff allom fisk oc fasta ved ööll oc bröd. Tessen messo skal vara aff varo frw, at hon verdoges bedia sin signada son för oss at sino vrede fraan tesso salugo lande venda för vora ödhmywkt skwld. Till tesso messana haffuer huar biscoper i sino biscopsdöme xl:a daga afflat giffuit allom them, som när äro stadde oc retteligo scriptada ärw; huilket allom mannom radeligit är timmelega göra, mädan Gud haffuer huariom stwnd, tymma oc ampne giffuit, oc rada aff sinom syndom. Therföre radom vi allom mannom medh helsamliko raade, at huar man, medhan Gud haffuer hanom æn nakra stwnd giffuit, rensza sitt samwet oc gonga till screpta oc göra retta vidergonga med fulla ödmywkt för sina synder, at, när Gud vill han vittia, at han fynna han swa reedan, at han moge Gudi sina siell i hand faa: huilkin ödmiwkt vi haffuom til Gudz nade hanom skal teckelikit vara oc förnempdo plago miskwndelega fraan oss venda. Staddom vi oc ther, at aff hvario cristno menniskio, vnga oc gambla, manköns oc quinköns, skal giffua en swensker penninger Gudi til heeders oc hanss signada moder Marie. Then penning skal presten aff huario kyrkio med skälikom mannom haffua samman takit aa sancta Andersa dag(1). Tesso penninga skola in antwardass i domkirkiona med fullom rekenscap; tha thetta gäld är samman kommit, tha skolom vi med biscopom oc varo raade ther om sitia oc hogxsa huar vi skulom Gudi oc hans signada moder nokon heder göra then som oss allom samman til tarffwa moga komma, boda leffuandes oc dödom. Ty bediom vi eder oc radom aff allom kerleek, at huar edra i sinom stad lyde ödmywkelike med kerlek tesso vora skepan oc gongo til screpthen oc betra sik vider Gud för syna synder med fullo ydrilse, retto vidergongo oc tesso tieniste, som eder är nw kwnnogat, til at Gud tesso plago at minska i tesse riike med sinom nadom ....