Plats
Plats
Vesterbotten
| Plats | Vesterbotten |
Län
Län
Västerbottens län
| Län | Västerbottens län |
Beskrivning
Beskrivning
Vesterbotten. Landskap i Norrland, utgörande dess nordöstligaste del utmed Bottniska viken, från Ångermanland i s. till riksgränsen mot Ryssland (Finland) i n. o. På hela n.v. sidan möter landskapet Lappland, med hvilket det är förenadt till två län, Vesterbottens och Norrbottens. Kuststräckan har en längd af ungefär 35 mil, inåt räknadt är bredden från hafvet till lappmarken vanligen 10 - 12 mil. Ytinnehållet beräknas utgöra 423,249 qv.-mil, hvaraf land 402,543. Landet är i allmänhet en slättbygd med sandhedar, kärr och insjöar, höjande sig inåt, och före den officiella gränsen till Lappland mötande hvad man kallat den naturliga lappmarksgränsen, öfver hvilken landskapet sträcker sig in i det egentliga, vida högre belägna skogsområdet, der betydliga berg uppträda. Längst i n.o. är denna skilnad mindre skarp. N. delen har en betydlig skärgård. Närmast hafvet är odlingen allmän, framför alt vid kustlandsvägen och vid de talrika stora elfvarne, utefter hvilka vägar löpa inåt landet. De floder, hvilka här mynna, äro, söderifrån räknadt: Umeelf med Vindelelf, Säfvarån, Rickleån, Bure-, Skellefte-, Byske-, Åby-, Pite-, Lule-, Råne-, Töre-, Kalix- och Torneelfvar. Befolkningen är i allmänhet svensk, och finsk endast längst i n.o. (Torneå fögderi), hvarest de flesta der bosatte svenskar använda finnarnes tungomål. Lappar finnas äfven, men blott några hundratal. Hufvudnäringar äro åkerbruk, boskapsskötsel och numera skogshandtering; binäringar fiske och jagt, jernhandtering och annan storslöjd (utom sågverksrörelsen), hemslöjd, handel och sjöfart. Samfärdsmedeln äro utom landsvägarne, ångbåtstrafiken vid kusterna och i någon mån på floderna. En jernväg från Luleå förbi Gellivare till Ofoten i Norge har nyligen föreslagits och tyckes skola komma till stånd. Landskapets indelningar uppgifvas vid dess ofvan angifna två läns artiklar.
| Beskrivning | Vesterbotten. Landskap i Norrland, utgörande dess nordöstligaste del utmed Bottniska viken, från Ångermanland i s. till riksgränsen mot Ryssland (Finland) i n. o. På hela n.v. sidan möter landskapet Lappland, med hvilket det är förenadt till två län, Vesterbottens och Norrbottens. Kuststräckan har en längd af ungefär 35 mil, inåt räknadt är bredden från hafvet till lappmarken vanligen 10 - 12 mil. Ytinnehållet beräknas utgöra 423,249 qv.-mil, hvaraf land 402,543. Landet är i allmänhet en slättbygd med sandhedar, kärr och insjöar, höjande sig inåt, och före den officiella gränsen till Lappland mötande hvad man kallat den naturliga lappmarksgränsen, öfver hvilken landskapet sträcker sig in i det egentliga, vida högre belägna skogsområdet, der betydliga berg uppträda. Längst i n.o. är denna skilnad mindre skarp. N. delen har en betydlig skärgård. Närmast hafvet är odlingen allmän, framför alt vid kustlandsvägen och vid de talrika stora elfvarne, utefter hvilka vägar löpa inåt landet. De floder, hvilka här mynna, äro, söderifrån räknadt: Umeelf med Vindelelf, Säfvarån, Rickleån, Bure-, Skellefte-, Byske-, Åby-, Pite-, Lule-, Råne-, Töre-, Kalix- och Torneelfvar. Befolkningen är i allmänhet svensk, och finsk endast längst i n.o. (Torneå fögderi), hvarest de flesta der bosatte svenskar använda finnarnes tungomål. Lappar finnas äfven, men blott några hundratal. Hufvudnäringar äro åkerbruk, boskapsskötsel och numera skogshandtering; binäringar fiske och jagt, jernhandtering och annan storslöjd (utom sågverksrörelsen), hemslöjd, handel och sjöfart. Samfärdsmedeln äro utom landsvägarne, ångbåtstrafiken vid kusterna och i någon mån på floderna. En jernväg från Luleå förbi Gellivare till Ofoten i Norge har nyligen föreslagits och tyckes skola komma till stånd. Landskapets indelningar uppgifvas vid dess ofvan angifna två läns artiklar. |
Upprättad av
Upprättad av
Riksarkivet SVAR-Svensk arkivinformation
| Upprättad av | Riksarkivet SVAR-Svensk arkivinformation |